• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Yukon Blonde på Debaser Slussen

23 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Yukon Blonde, Debaser Slussen
Betyg: 3

Skäggprydda män i denim med en förkärlek till Rickenbacker-gitarrer. Det är det första jag möts av när jag beger mig till Debaser Slussen för att ta reda på vad den kanadensiska hajpen Yukon Blonde handlar om. Ljudmässigt slås jag av hur den lika energiska som spröda gitarrocken – till deras fördel – ofta låter som att den framförs i ett garage. Det gör på något vis att de snabbt vinner över publiken – det dröjer inte länge innan det känns som att det är ens egna polare som står där och lever ut sina musikdrömmar på scen.

Ofta har de instrumentala mellanpartierna tillräckligt med tyngd och driv i sig för att överglänsa såväl verser som refränger som ibland tenderar att bli för okaraktäristiska. Det genomsyras helt klart av någon form av 70-talsanda.

När de fram emot slutet visar att de även kan det där med stora känslor och sentimentalitet nickar i stort sett hela publiken med instämmande. Precis då, när de vågar blotta sina känslor så det verkligen berör, visar Yukon Blonde att de har någonting stort på gång. En potential de inte riktigt lever upp till hela tiden men som bådar för en lysande framtid.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Yukon Blonde

Skivrecension: Amanda Mair – Amanda Mair

22 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Amanda Mair
Titel: Amanda Mair
Betyg: 3
Skivbolag: Labrador
Release: 15 feb

På Amanda Mairs artistsida på Labrador heter det ”Is good taste in music finally gaining ground? It certainly looks that way.” Kanske, om man nu accepterar premissen att bra musiksmak är så himla sällsynt, kanske, Johan Angergård, om flickan från Lidingö hetat The Radio Dept och debutalbumet haft namnet Flying to a Dream.

Skivomslagsintryck: album från förra årets idolskörd med ”ung lovande stjärna” som ännu inte vet vem hon är som musiker, men som likväl måste göras till skivindustrins nya drottning. Nu har Amanda Mair inte varit med i idol. Så hon har inte redan från början en köpkrets på tusentals fjortonåringar. Hon måste bli stor utan idoleffektens hjälp.

Hur gör man då? Man hajpar henne som en 17-årig motsvarighet till Dusty Springfield (lyssna på take another little piece of my heart och vakna upp ur dessa märkliga kritikerfantasier) och poängterar att hon faktiskt bara är 17 år! Och som om det inte räcker så har albumet en ”Kate Bush-produktion” – bara för att en eller två låtar har orientaliskt stuk. Lyssna på Noonie Bao, en annan debuterande svensk artist, om ert Kate Bush-hål i själen inte är tillräckligt uppfyllt trots förra årets 50 words of snow. Och om ni nu måste höra just unga musiker kan jag informera er om att det görs mirakulöst mycket bra musik av ”underbarn” överallt i världen. Välkommen till soundcloud och nätbloggar. Det är dock varken hennes eller Labradors fel att hon blir utsatt för presshajp som sträckt sig ända över atlanten. Sånt händer.

Men är hon en tonårs-Dusty då? Det finns tyvärr inte ett enda spår på albumet som närmar sig storheten av popdivans klassiker. Trots två fina pianoballader, och ett antal medryckande låtar (med produktion från The Mary Onettes/Det Vackra Livets egna Philip Ekström) – och resten fillers. Bra vardagspop att mata radion med helt enkelt. Utanför den något matta strålglansen från Sense (den är skön på ett nästan schlagersliskigt sätt), Skinnarviksberget (”I have a bottle of wine and a secret I’d like to share with you”), Before och Doubt verkar hon, Amanda själv, sällan närvarande trots att rösten och de känslosamma texterna kommer fram tydligt. Resten fylls upp av drömska men ljumma arrangemang och upprepsamhet. Det är väl lite som det där omslaget. Hon tittar bort och rör sensuellt vid håret. Och det är något märkligt ljus bakom henne som gör ansiktet otydligt: ”Jag är nästa idol. Eller?” Ja, kanske. Förhoppningsvis något större än så, något med soul. Men nu ska jag lyssna på Dusty.

Här är den sköna videon till singeln Sense:

Bästa spår: Sense och Skinnarviksberget.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Mair, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Amanda Mair, Musik, skivrecension

Skivrecension: Staffan Hellstrand – Staffan Hellstrand

22 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Staffan Hellstrand
Titel: Staffan Hellstrand
Betyg: 3
Releasedatum: 22 februari

Fem år sedan senaste albumet och snart 20 år sedan Lilla fågel blå och jag hade nästan glömt bort att Staffan Hellstrand fanns. Inte vet jag om det är för att undanröja alla tvivel om den saken men nya skivan heter bara Staffan Hellstrand och låter också väldigt mycket som just Staffan Hellstrand.

Det har han väl i och för sig alltid gjort, även när han backades av Nomads och det var en större dos garage i produktionen. Det har alltid varit ganska lagomt lunkande. Lite mer lättflytande och med mindre raspighet än Winnerbäck, Le Marc eller för den delen Lundell, och ofta med mer minnesvärda refränger.

Men över hela den här skivan vilar ett mörker och ett allvar. Texterna handlar om trasiga relationer, trasiga liv, och det finns ett vemod även i de lättflytande melodierna.
På till exempel Ögonblick i motljus bryter ljuset igenom i just en sådan där klockren Staffan Hellstrandrefräng.

Det är dock den tyngsta och mörkaste låten, Spår, om en far som ligger dödssjuk, som gör allra starkast intryck. Och den har ingen refräng alls.

Text: Anders Emretsson

Läs även andra bloggares åsikter om Staffan Hellstrand, popmusik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Popmusik, skivrecension, Staffan Hellstrand

Skivrecension: Alcest – Les voyages de l’âme

22 februari, 2012 by Redaktionen

Band: Alcest
Titel: Les voyages de l’âme
Betyg: 4
Release: 9 januari 2012

Les voyages de l’âme betyder förflyttning av själ. Det är den franska duons fjärde experiment med black metal-genren. De är romantiker enligt den uråldriga definitionen. För att använda ett adjektiv ur denna 1800talets mörka skönhetskult: Neiges musik är sublim. Musik vid en klippavsats, havets dån, månljuset strilande genom moln. En ljudvärld som liknar Tolkiens universum. Den rör sig vid gränsen mellan det överjordiskt vackra — Loveless gifter sig med amerikansk black metal och får en sorgsen fransksjungande alv till barn — och det underjordiskt plågade, saturnaliska. Änglar är skrämmande, skriver Rilke i Duinoelegierna, men här har all black metalskräck skalats bort. Detta utan att försumma melankolin, förtvivlan, längtan bort och sorgen. Riffen och atmosfären har förenats och blivit ett enda kosmiskt rop i rymden. Ja, Neige leker fritt med black metalens diffusa regelsystem och placerar dess stildrag i andra omgivningar; han visar, likt Agalloch, Liturgy, Wolves In The Throne Room, och andra fritt utforskande band, att musikens känslovärld är djupare än vad fördomarna vill säga.

Det finns fortfarande mörker i låtarna, men detta är den ljusaste skivan Neige skapat. ”Autre Temps” intro är en slö disig morgonsol. En vandring genom ett kargt landskap i det bleka ljuset. Den har en av de skönaste keltiska riffen på skivan. Lägg märke till det lilla ekot av tre upprepade toner i fingerplocksgitarrstil. Den lilla detaljen fäster sig. Och återkommer. På den gladaste låten på skivan, avslutaren ”Summer Glory”, hör man dem igen, fast i dur. Formen är uppenbarligen begrundad. ”Summer Glory” riffar föresten livfullt som en Dinosaur Jr. singel.

”A sinister mood???…. That really bothers me that you should say that because that proves that I did not succeed in communicating what I had inside me… I just wanted to create a maternal chant, hypnotic and unreal, similar as to what I have heard in the fairy land; certainly not a ”dark” chant.” – Neige

Skaparen uppfattar alltså inte sin musik som mörk. Låt mig förklara varför jag tycker den är det. Titelspåret är min favorit. Jag vill inte veta vad han sjunger, det hade kunnat vara japanska, men aldrig har vemod uttrycks så tydligt. Det är vemodigt för att världen som musiken visar är så vacker och otillgänglig. Det är en stund i en dröm som lämnar spår i ett helt liv. Det är dock viktigt att betona att ”Les Voyages de l’Âme” inte är mörk för att den är ond, grym, vanskapt, filosofisk, ”förutten” eller vad mer man kan förknippa med black metal, utan mörk för att den visar något vackert som möjligtvis är bortom jordelivet. Andra band fokuserar sig på att jordelivet är mörkt och ont och felaktigt. Det gör inte Alcest. Ingenstans antyds att den fantasivärld som Neige minns inte finns eller kan finnas på jorden, och han längtar knappast till kaos, utan till kärlek.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om rockmusik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Rockmusik, skivrecension

Rufus Wainwright släpper popalbum

22 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Out of the Game, så lyder titeln på Rufus Wainwrights nästa singel som även är titelspåret på hans kommande skiva. Albumet, som blir hans sjunde studioinspelade, ges ut den 23:e april och uppges vars hans mest poppiga verk hittills. Dessutom är det en hyllning till 70-talet och hans musikaliska uppväxt.

Rufus förklarar att han till låten delvis hämtat inspiration från dagens YouTube-fanatiska ungdomar:

“For the first two verses I’m complaining, but in the third verse, it’s tinged with envy as well,” he says. “I’d like to be that age again and that silly, that excited about idiotic things. So I’m not being insensitive, just tired.”

Här kan ni höra den amerikansk-kanadensiske sångaren själv berätta om skivan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Out of the Game, Rufus Wainwright

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1232
  • Sida 1233
  • Sida 1234
  • Sida 1235
  • Sida 1236
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in