• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna på Lars Demians nya singel ”Svenne tills du dör”

28 maj, 2012 by Redaktionen

I höst släpper Lars Demian ett nytt album med titeln ”Svenne tills du dör”. Albumet ska innehålla tio nyskrivna sånger av Lars Demian. David Tallroth står för arrangemanget.

Albumet är gräsrotsfinansierat, det vill säga människor runt om i landet som gillar Lars Demian har stött skrivprojektet med ekonomiskt bidrag.

Nu kan du lyssna på första singeln.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Demian, gräsrötter, musik, skivnytt skivnytt

Arkiverad under: Musik Taggad som: gräsrötter, Lars Demian, Musik, skivnytt skivnytt

Ladda inför Voltfestivalen med apor och synthskola

28 maj, 2012 by Redaktionen

Nedräkningen till Voltfestivalen i Uppsala den 9 juni har börjat. Fredrik skrev om några tips om den nyligen.

Ny tipsar arrangörerna om lite kul på Youtube och Facebook som du kan ladda med inför den stora festivalen för elektronisk musik.

Lördag 9 juni är det dags för Volt 2012. Sveriges finaste festival för elektronisk musik fyller Uppsala Konsert & Kongress. Festivalen är ett samarbete mellan Uppsala Konsert & Kongress och det hyllade radioprogrammet Ström i P2.

Uppladdningen inför Volt pågår för fullt

För det första genom Volts Synthskola på Facebook där besökarna kan lära mer om elektronisk musik och legendariska band som bland andra Malaria!, D.A.F. och Kraftwerk – och även testa sina kunskaper. Skolan är sprängfylld av fakta och frågorna är riktigt knepiga. Men oavsett om det går bra eller dåligt på provet är alla elever garanterat redo för Volt. De med höga poäng kan stila för vännerna, de med något färre poäng har mycket att lära och se fram emot på Volt!

Under Volt visas bland annat filmen Monkeys + Synthesizers som släpptes på Youtube fredagen 25 maj. Efter bara några dagar har filmen över 23 000 visningar och har redan diskuterats på tongivande musiksajter som The Wire och Resident Advisor.

I filmen får sex olika slags apor och andra djur testa lika många synthar. Monkeys + Synthesizers-projektet undersöker om människan är de enda primater som både kan skapa och njuta av synthmusik.

Sedan synthesizern introducerades har musiker fått höra att ”det väl bara är att skruva på en knapp så blir det musik?”. Visst handlar det om att skruva på knappar och rattar, men möjligheterna är oändliga. Därför är synthesizern en av människans mest storslagna uppfinningar och ett bevis på vår uppfinningsrikedom och ingenjörskonst: det som skiljer oss från aporna.

Filmen gjordes i samarbete med Skansen-akvariet i Stockholm. Filmen klipptes och redigerades av Simon Carlgren och filmades av Andreas Tilliander, Mats Almegård och Johan Östman. Koncept och idé: Håkan Lidbo.

Volt 2012
Plats: Uppsala Konsert & Kongress
Tid: 9 juni 20.00 – 03.00

Mer om Volt 2012 på dess hemsida.

Arkiverad under: Musik

Skivrecension: Regina Spektor – “What We Saw from the Cheap Seats”

28 maj, 2012 by Redaktionen

Artist: Regina Spektor
Titel: “What We Saw from the Cheap Seats”
Betyg: 4
Release 29 maj 2012

Första gången jag stötte på Regina Spektor var 2005, när jag fick en hemmakopierat cd-skiva med ett handskrivet “Soviet Kitsch” och blomtapet som omslag av en klasskamrat, någon “amerikansk sångerska” som hennes bror hade hittat på nätet. Utan att då förstå vilket fenomen jag fick ta del av, blev skivan snabbt en av klenoderna i min skivhylla. Och jag förvänades vid varje skivsläpp om och om hur allt denna kvinna gör, oftast med bara röst och piano, är ap-bra – och ändå aldrig likadant.

Nu är Regina Spektor tillbaka med sin sjätte studioalbum, en kompakt novellsamling på 37 minuter. “What We Saw from the Cheap Seats” är mer “mastered” och inte lika radiovänlig som de senaste två albumen; musiken har berikats med fler instrument och elektroniska effekter, det är inslag av musikal, jazz, barntrall och lite pompa och ståt och lite fler stämningsskiftningar än tidigare album.

Den första halvan har flera vackra, klassiskt jazziga inslag som “Small Town Moon” och “Patron Saint”; “Oh Marcello” är fräck och oförutsägbar, och “Ne me quitte pas”, en låt från 2001 i ny tappning, är nästintill retande barnsligt. Efter “How” (skivans lägstamärke, en förvånansvärd konventionell kärleksballad) vänder stämningen. Det blir allvarligt och nästan mörkt med berättelser om att känna sig maktlös, och mänsklig, och om ömhet och tröst, med “All the rowboats” i spetsen.

Precis som i alla skivor förr gäller det hur som helst att lyssna noga på texten. Titeln ger en fin hint, för även om Regina Spektors låtar alltid är personliga och många skrivna i första person, är de sällan självbiografiska, utan oftast annorlunda synvinkel på vardagliga upplevelser, udda saker som du aldrig tänkt på innan eller påhittade berättelser. Och för mig är dem egentligen också kärnan i hennes skapande.

Skivan är färgstark och Regina håller sig som vanligt inte till popmusikens regelverk, om än lite mer än förr. Hon leker med röst, takt, tonarter, brytning och ljud och läten, och fångar en med nästan varenda låt. För Regina är en storyteller ända ut i fingerspetserna. Förr var hon vännen som satt bredvid dig i soffan och drog upp en hisnande historia efter den andra, nu sitter hon på en scen i en liten teatersal inför en brokig publik och berättar med stora ögon, inlevelse och en dramatikers oemotståndliga känsla för varje sekund om världen utanför. Världen som du inte brukar se den, men ändå för fullt känner igen dig i.

Men: jag saknar min gamla vän (vad som än händer kommer inget någonsin leva upp till “Soviet Kitsch”…), jag saknar farten och den kaxiga attityden som förr omspände hela hennes skivor, men som nu bara dyker upp i omgångar. Och jag saknar djupet lite grann, det som gjorde att jag inte tröttnat på en skiva efter 7 år.

I vilket fall som helst så vill jag aldrig att Regina slutar göra musik – bara “All the rowboats” gör denna skiva värd att köpa, om man nu fortfarande köper skivor. Regina Spektor är en enastående talang som nog helt enkelt vågar ta med en konventionell tråkig ballad då och då, för den kom från hjärtat och ville ut. Så får det då lov att vara.

Bästa spår: All the rowboats, Oh Marcello

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om Regina Spektor, musik, skivrecension, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, Regina Spektor, skivrecension

Ultravox till Malmö, Stockholm och Göteborg i oktober

28 maj, 2012 by Redaktionen

Egentligen vill man väl mest tänka på den kommande sommaren nu och alla festivaler. Men det är inte helt fel att få nyheter om att hösten börjar erbjuda många intressanta konserter. Ni kom beskedet att Ultravox kommer till Malmö, Stockholm och Göteborg i höst.

Här är pressmeddelandet:

Ultravox Brilliant Tour. Smaka på det. Den klassiska sättningen med Midge Ure i spetsen åker land och rike runt med sitt nya album i bagaget. Sverige finns tacksamt nog på kartan. Den 16 oktober spelar de på KB i Malmö, den 20 oktober i Filadelfiakyrkan i Stockholm och den 23 oktober på Trädgår’n i Göteborg.

Ultravox var pionjärer inom syntpopen, högst ansvariga för tidiga popklassiker som ”Hiroshima Mon Amour”, ”Sleepwalk” och inte minst monsterhiten ”Dancing With Tears In My Eyes”. Bandet startades redan 1974, då med John Foxx som frontfigur. Men det var i början av 80-talet med ledstjärnan Midge Ure och albumet ”Vienna”, bandets fjärde, som världen blev deras. De har spelat in fantastiska album med både Brian Eno och George Martin och deras klassiska melodramatiska elektropop-sound har tjänat som referenspunkt för en drös band och musiker. Ultravox har genom åren alltid haft en dedikerad fanbas som vuxit för vart år som gått.

När Ultravox började föra liv igen efter år av tystnad var det ett återseende som var mer än bara kärt. För många nytillkomna fans är det första gången de har möjlighet att se Ultravox live och för de äldre anhängarna är det ett tillfälle att åter stifta bekantskapen med ett av 80-talets största syntband. Med ett nytt album, blygsamt döpt till ”Brilliant”, i skjortärmen tar sig ikoner i kragen och drar ut på en turné som landar i Sverige!

Datum

16.10 – KB, Malmö
20.10 – Filadelfiakyrkan, Stockholm
23.10 – Trädgår’n, Göteborg

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ultravox

Kent, live på Cirkus i Stockholm, recensionen

27 maj, 2012 by Redaktionen

Kent, live på Cirkus i Stockholm
Betyg: 2

När Kent utannonserade på sin presskonferens att de skulle göra en intim vårturné som bland annat skulle innefatta Cirkus på Djurgården i Stockholm blev jag eld och lågor. Kom att tänka på den explosiva konserten jag såg i samma lokal våren 2009 då Glasvegas spelade där med starkt låtmaterial på bra volym. Vad jag däremot möttes av den 26:e maj när Kent står på scenen är någonting helt annat. Inledande ”999” är inte bara ett tråkigt val som introduktion till en spelning, den hade ändå kunnat fungera tusenfalt bättre om bara volymen var något justerat uppåt (och att vissa instrument fått mer volym, som trummorna). Samma problem led även efterföljande låt ”Vinternoll2” utav. Visserligen var den berikad med ett annorlunda intro som gjorde att man undrade vad för låt som väntade, men när den väl drog igång saknade den ändå den kraft man är van vid att den avger. Energin var minst sagt låg de tre första låtarna.

Låtvalet var egentligen inte mycket bättre. Att framföra ”Kevlarsjäl” och ”Celsius” istället för till exempel ”Berg&dalvana” eller ”Bianca” från respektive skivor (Hagnesta Hill och Isola) kändes trött och gjort. Att bara återanvända stycken de redan spelat mycket de senaste åren istället för att plocka fram sådant som inte dammats av på ett tag känns inte jätteroligt. Plus att det adderar känslan av ett arenarockband som gått vilse och inte längre kan leverera små intima spelningar utan måste hävda sin storhet i mastiga låtar med hög radiovänlighet. ”Kärleken väntar”, ”Ingenting” och ”Musik non stop”är tre singlar till publikfriare som framaförs i tryggt format. Som pricken under i:et glömdes flera låttexter bort, speciellt under ”Kärleken väntar”, vilket ingav känslan av en högst slentrianmässig konsert man inte lagt ned någon möda på att göra till sin bästa någonsin. För när sångaren Jocke Berg inledningsvis berättar att de tidigare dagar gjort spelningar i Köpenhamn och Oslo, där publiken varit energirika och att vi hade mycket att leva upp till, borde han istället tänka på hur mycket han själv har att leva upp till istället för tvärtom. Vilket också gäller när han säger att vi ger bandet ”mer än de förtjänar”, vilket faktiskt stämde där och då. Publiken gav mer än vad de fick.

Men allting var givetvis inte downsides heller. Speciellt inte ljusshowen som visserligen är nedbantad från senaste årens lasershower, men ändå innehöll en mastighet som i sig själv gav energi till hela föreställningen. Ena stunden badar bandet i blått, nästa badar publiken i epeleptiska blinkningar. Snyggast blir det i motljuset när bandmedlemmarna knappt syns. Och även om man missar energin i låtar som ”Den döda vinkeln”, som tidigare övertygat något så enormt, är låtarna från det nya albumet extremt bra framfört (bortsett från ”999”, då). ”Petroleum” har en fin inledning som översätts otroligt väl i live-version. Andrasingeln ”Jag ser dig” och efterföljande ”Låt dom komma” och ”Isis & Bast” är även de välfungerande på scenen och tillhör höjdpunkten för kvällen.

Om inledande ”999” känns lite fantasilöst och tråkigt bjöds det däremot på en annan unik överraskning som ändå vittnar om att bandet fortfarande kan göra speciella konstellationer och fullkomligt briljera live. För när introt till sommarinledningen 2010 ”Utan dina andetag” drar igång känns det bara tråkigt att de återanvänder den sammansättningen, men istället golvas man av en otroligt unik live-version utav ”Halka” från bandets andra album Verkligen som inte framförts på många många år.

Avslutande ”Mannen i den vita hatten” var, givetvis, bäst. Inte bara för att ljudet äntligen justerats till en bra nivå utan också för att det verkligen är deras bästa låt någonsin. Tyvärr bjöd man bara på gamla matrester till extraverser, och även om jag hade hamnat längst fram vid staketet till höger (vid Martin) blev jag aldrig så golvad jag hade önskat. Återigen är en jämförelse med att stå och krama staketet vid Glasvegas-sångaren James Allan 2009 en besvikelse, eftersom de bjöd på en helt annan kraft och pulserande energi Kent vanligtvis brukar inneha. Förhoppningsvis tar de igen detta till sommaren.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Kent, Cirkus, konsert, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Cirkus, Kent, konsert, Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1173
  • Sida 1174
  • Sida 1175
  • Sida 1176
  • Sida 1177
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in