Magnus Uggla spelade på Peace & Love-festivalen på onsdagskvällen den 27 juni.
Kulturbloggens fotograf Lena Dahlström var där.
Recension: Aftonbladet
Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
by Redaktionen
Magnus Uggla spelade på Peace & Love-festivalen på onsdagskvällen den 27 juni.
Kulturbloggens fotograf Lena Dahlström var där.
Recension: Aftonbladet
by Redaktionen
Roxette gjorde sin enda spelning i Sverige på Peace & Love på onsdagskvällen den 27 juni.
Kulturbloggens fotograf Lena Dahlström var på plats.
Recensioner av spelningen: Expressen och Aftonbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Roxette, Peace & Love, popmusik, musik, musikfestivaler
Artist The Tallest Man on Earth
Titel There´s No Leaving Now
Betyg 4
Release 13 juni 2012
The Tallest Man on Earth, alias Kristian Matsson, har en egen röst som påminner om David Gray blandat med Bob Dylan. Nu i sitt tredje album har han tagit ett stort kliv framåt. Hans röst och hans underbara gitarrspel är fortfarande två pelare för musik men nu använder han också orgel och trummor. Det vinner musiken på.
För oss som inte är stora fans av Bob Dylan är det till Kristian Matssons fördel. Han låter inte alls längre som en Bob Dylan-härmare.
Musiken känns inspirerad av naturen och har drag från den mildare varianten av amerikanska folkrock, en slags naturfolkindie.
Jag blev förälskad i albumet direkt eftersom öppningsspåret ”To Just Grow Away” är så starkt. Musiken är vacker, spröd och melankolisk och den tål att lyssnas på om och om igen. Det gäller hela albumet men speciellt de spår som liksom öppningsspåret är mer fartfyllda.
Den brittiska musiktidningen Pitchfork gav albumet betyg 7.1 av 10 möjliga och skriver:
He’s putting down his roots. Recorded mostly at home over a leisurely five-month stretch, Leaving is more diffuse and relaxed than his earlier albums. It’s also his first foray into multi-tracking: He’s added woodwinds, drums, and additional fingerpicked guitars to the mix, giving his songs a fuller sound, albeit one that’s still characteristically ragged. The intimacy of tracks like ”Revelation Blues” and ”To Just Grow Away” forgo the urgency of Dylan and Woody Guthrie channeled on The Wild Hunt for a gentle, pastoral domesticity that sounds closer to Arthur Russell in acoustic mode. Though lyrically still driven by Matsson’s wandering spirit and kinship with nature, There’s No Leaving Now is an adventure close to home, the sound of someone exploring a nature trail in his own backyard.
Albumet fick betyg fyra av Göteborgsposten också.
Läs även andra bloggares åsikter om The Tallest Man on Earth, skivnytt, recension, skivrecension, musik
Danko Jones är namnet både på frontmannen och på trion som spelar rock där metal möter soul.
Kulturbloggen mötte Danko på hotell Clarion på Södermalm i Stockholm. Han satt med en tidning med halvnakna tjejer framför sig. Inte för att det är hans favoritlektyr utan för att han precis hade blivit intervjuad av en sådan tidning och därför blivit fotograferad med senaste numret av den tidningen. Sådant är livet för en artist.
Danko Jones tycks vara en person som tar saker som de är. Tidningen Slitz ville ha en bild på honom där han håller i senaste numret av deras tidning. Ok. Då ställde han upp på det. Danko Jones musik kommer nog allra bäst till sin rätt i en lokal och inte på alla de utomhusscener som ofta erbjuds. I sommar spelade bandet på Sweden Rock och förra sommaren på Gröna Lund.
– Vi tar de spelar som erbjuds, sade han krasst.
Danko Jones är svår att placera i ett musikaliskt fack. Hans musik är gitarrbaserad rock men med starka influenser av såväl soul som RnB och det händer att han rappar på scen. Danko själv och trion Danko Jones är en del i det kanadensiska musikundret.
Javisst, om vi pratar om musik och Kanada vet väl alla att Neil Young och Leonard Cohen är från Kanada.
Men i Dankos ögon är det artister med ett bästföredatum. När han pratar om det exempel på det livliga kanadensiska musiklivet idag är det artister som Drake, Justin Bieber och Billy Talent han nämner.
Ett skäl till det kanadensiska musikundret är att staten gett stöd till band i flera år, stöd till att spela in musik och att ge sig ut på turné.
– Däremot har vi inte något liknande kommunala musikskolor som ni har i Sverige, sade han.
Som jag nämnde var han väldigt generös och lät herrtidningen på bild på honom med deras tidning. Han har en öppen attityd mot fotografer och medier. Ofta brukar fotografer på konserter få vara i fotodiket framför scenen under de första två eller tre låtarna. På Danko Jones spelning fick de stanna hur länge de ville.
– Ni fotografer ska få chansen att ta de bästa bilderna, sade Danko från scenen. De bästa bilderna kommer efter nio låtar när vi är svettiga.
Jag frågade Danko Jones om han hade några tankar kring Youtube och att många fans lägger ut videoklipp där, ibland av inte särskilt bra kvalitet.
– En del gnäller över sådant, men var det bättre förr? Musikbolag kunde knyta kontrakt med band och sedan förbjuda dem att spela in skivor, för att de lät för likt något annat band på bolaget. Om Guns´n´Roses var stora ville musikbolagen inte släppa skivor med andra som lät likadant och kunde konkurrera.
Danko Jones berättade att han själv ofta lyssnar på musik via Youtube.
– Det är jättebra för mig, jag kan kolla in musiker och konserter på det sättet, sade han.
– Allt var inte bättre förr, konstaterade han. För min del är saken klar: jag står alltid på bandens sida.
Danko Jones släpper ett nytt album i höst och då kommer han till stockholm för en spelning. Bandet har dock släppt en dvd i sommar och här kan du njuta av ett klipp därifrån:
First 10 minutes of Bring On The Mountain (Danko Jones Documentary) from Bad Taste Records on Vimeo.
Foto: Calle Andersson
Text: Rosemari Södergren
Läs även andra bloggares åsikter om Danko Jones, rockmusik, intervju
by Redaktionen
My Morning Jacket spelade i Köpenhamn den 26 juni. Den 28 juni spelar bandet på Peace & Love i Borlänge.
Konserten på Vega i Köpenhamn var för väldigt bra, hälsar Kulturbloggens fotograf Peter Peter Birgerstam.
På scen är bandet betydligt både tyngre och intensivare än på platta, berättar han:
– Man sögs in i musiken för att sedan kärleksfullt malas ner …
Foto: Peter Birgerstam