• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Dinosaur Jr. – I Bet on Sky

18 september, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Dinosaur Jr.
Titel: I Bet on Sky
Betyg: 3

Sedan J Mascis och Lou Barlow för fem år sedan släppte krigsyxan har Dinosaur Jr. förvisso rest runt på en och annan nostalgiturné – ifjol tog de Bug till Göta Källare – men till skillnad från de flesta andra band som upplevde sin storhetstid innan grunge-eran, under övergången från 80- till 90-tal, har Dinosaur Jr. faktiskt lyckats med bedriften att ge ut några av sina starkaste skivor efter sin återförening. Frågan är hur länge denna förvånansvärt långlivade renessäns kommer hålla i sig?

I Bet on Sky börjar i sedvanlig ordning högljutt och fuzzigt med Don’t Pretend You Didn’t Know och Watch the Corners men känns till helheten något tröttare än både Beyond och Farm.

Men om du gillar det distinkta Dinosaur Jr.-soundet med feedback-dränkta men melodiska gitarrer och släpande sång kommer I Bet on Sky inte göra dig besviken. På gott och ont låter det ju precis så som vi efter tio album lärt oss att förvänta oss. Gitarrguden J Mascis blir med sitt silverfärgade hår för varje år som går allt mer lik rockvärldens svar på Gandalf – gitarrpartierna i Pierce the Morning Rain går knappast att anmärka på. Även lo-fi-basisten Lou Barlow tillåts sjunga på ett par låtar (Rude och Recognition).

1985 gav Dinosaur Jr. ut sin debutskiva. Nu tjugosju år senare låter de närmast identiskt och J Mascis sjunger fortfarande om mer eller mindre samma ämnen. Enda skillnaden är omslagen som blivit betydligt gladare.

Bästa spår: Don’t Pretend You Didn’t Know, Watch the Corners och Pierce the Morning Rain

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Dinosaur Jr, I Bet on Sky, J Mascis

Jens Lekman på Dramaten

18 september, 2012 by Jonatan Södergren

Jens Lekman, Dramaten
17 september 2012
Betyg: 3

I Know What Love Isn’t som släpptes tidigare i september markerar Jens Lekmans återkomst från landet långthärifrån. När croonern med akustisk gitarr tillsammans med fyra medmusiker (violinist, pianist, trummis och basist) intar Dramaten för sin 498:e spelning ligger fokus inledningsvis just på denna skiva som med triviala medel – ofta utan att man märker det – kryper sig in på bara skinnet just för att förklara vad kärlek är.

Texterna och mellansnacket bjuder onekligen in till en hel del skratt. Ett exempel är när titeln till I Know What Love Isn’t får sin förklaring: Lekman åkte bil med sin bästa vän i Australien, de hade båda precis genomgått separationer på varsitt håll och skämtade om att gifta sig bara för att han skulle få stanna kvar i landet. Nu har han flyttat tillbaka till sin hemstad Göteborg och vet åtminstone vad kärlek inte är, men ”det var lockande att ingå ett förhållande som hade ett syfte istället för att förlita sig på någon vag känsla som ändå kommer försvinna. Dessutom är det olagligt och jag skulle aldrig ha kunnat hålla mig från att berätta en sådan historia”.

Det bjuds även på annat mer eller mindre nytt material såsom one off-singeln The End of the World is Bigger Than Love, låtar från fjolårs-EP:n An Arguement with Myself – bland annat Waiting for Kirsten där skådespelerskan Kirsten Dunst får förkroppsliga all Göteborgs solidaritet efter en incident på Way Out West 2010 – samt en låt som inte fick plats på I Know What Love Isn’t. Efter en konstig övergång går den sistnämnda till publikens förtjusning över i The Opposite of Hallelujah och överlag är det just de äldre låtarna som tillhör konsertens höjdpunkter

Det är svårt att inte låta sig charmas av Jens Lekmans små historier om krossade hjärtan. Inte minst när han efter några utdragna låtar innehållandes förinspelningar kommer tillbaka till scenen för en andra runda extranummer och på egen hand framför Julie översatt till svenska. Just då vill man bara fånga det vackra ögonblicket och bevara det för evigt.

Foto: Alex Loizou

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dramaten, I Know What Love Isn't, Jens Lekman

Skivrecension: The Killers – Battle Born

17 september, 2012 by Redaktionen

Artist: The Killers
Skiva: Battle Born
Release: 19 September 2012
Betyg: 4 

Efter fyra års väntan har The Killers nya skiva äntligen tagit form. Indierockbandet från Las Vegas är tillbaka, mer erfarna, men samtidigt mer deprimerade än någonsin. Att Brandon Flowers (men även Ronnie Vannucci) parallellt arbetat med sitt soloprojekt är något som avslöjas direkt i skivans mörkare toner som den delar med ”Flamingo” snarare än tidigare verk från The Killers repertoar.

Låtarna behandlar lite besvärligare ämnen som gamla kärlekar, saknad och sorg medan skivans genomgående tema är en konservativ reflektion över hur det mesta var bättre förr. Men trots den melankoliska, pessimistiska känslan som översveper ”Battle Born” är The Killers poprock lika radiovänlig som alltid, samtidigt som varje låt kan stå för sig själv och är potentiellt singelmaterial.

Samtidigt som låtarna är unika och gärna sätter sig på hjärnan kan dock tyvärr texterna lämna lite att önska. Om vi verkligen måste hitta något att klaga på i The Killers kanske starkaste släpp hittills så borde det vara att överflödet av klichéer som stundtals övermannar skivan gör att känslorna som förmedlas ibland kan kännas aningen ytliga.

Skivan är väldigt lätt att smälta och växer för varje lyssning. Även tredje och fjärde gången går smidigt utan att det känns ett dugg ansträngt och låtarna flyter ihop perfekt varese de spelas i ordning eller shufflas. Fjärde studioalbumet ”Battle Born” är definitivt bandets bästa sedan ”Hot Fuss”.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Battle Born, Brandon Flowers, The Killers

Kulturbloggen möter Fritjof & Pikanen

14 september, 2012 by Jonatan Södergren

”Hela sommaren har varit en uppvärmning inför det här” berättar Fritjof, som utgör ena halvan av Fritjof och Pikanen, när Kulturbloggen möter upp honom på Café String. Dagen därpå ska de spela på Debaser Medis i Stockholm för att fira släppet av nya singeln Säg då. ”Vi har fått välja förband – två DJ:s – och förhoppningsvis dyker det upp några hemliga gäster. Vilka kan jag inte avslöja ännu”. Den 22:a oktober släpps deras debutalbum Danvikstullsbron.

Hur skulle du beskriva Säg då?

Det är en total hybrid mellan gammal och ny produktion. Låten handlar om att vara fattig och hur det kan vara när man inte har några pengar.

Hur brukar det gå till när ni skriver låtar?

Juuso och jag är goda vänner men dåliga på att jobba tillsammans, så vanligtvis går det till som så att jag gör en demo som jag skickar till honom. Han brukar ta a capellan, göra om resten av låten och överraska mig med något.

Hur länge har ni skrivit låtar ihop?

Vi lärde känna varandra för tre år sedan. Vi gick samma musikutbildning och märkte att vi hade en gemensam smak och syn på musik. Jag bad honom att mixa om en låt jag hade gjort och fick tillbaka en total dubstep-remix av Slussen 23:15.

Kan du sätta ord på er gemensamma syn på musik?

Vi har en väldigt humoristisk syn på musik. Det roligaste som finns är att göra narr av sina genrer. En genre kan ju vara så öppenbar.

Försöker ni experimentera med olika genrer i er musik?

Onekligen gör vi ju det. Det är ingen utgångspunkt men det är roligt att försöka hitta nya ljud.

Kan du ge ett exempel på något nytt ljud ni hittat?

Alla våra låtar är hybrider av reggae och elektronisk dansmusik med en stor touch av pop.

Är det de genrerna ni själva brukar lyssna på?

Ja, jag har lyssnat och spelat reggae hela mitt liv medan Juuso kommer från dansscen-hållet. Vi gör verkligen den musik vi älskar och lyssnar på själva.

Blir ni någon gång osams när ni skriver låtar?

Lite grann hela tiden. Vi blir väl inte osams men vi för en diskussion och kompromissar för att få det att funka. Det är ju roligare att få en låt som båda är nöjda med. Det kanske inte låter så roligt att säga att man kompromissar men man gör ju det inom bandet.

Vad har inspirerat era texter?

Vardagen. Utgångspunkten är att skriva något som kan nå så många som möjligt utan att det blir ihåligt.

Är texterna självupplevda eller är det berättelser?

Jag skulle säga att det är berättelser beskrivna av en själv. Det är klart att det är självupplevt men allt är inte autentiskt.

Har du någon förebild när det gäller textförfattare?

Allt från Cornelis Vreeswijk till Max Peezay. Det som fascinerar mig är hur enkelt och vardagligt språk man kan ha men ändå få det att låta snyggt med beats och rim. All popmusik där man vågar skriva på svenska och göra någonting nytt med språket är intressant.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser Medis, Fritjof & Pikanen, Säg då

Skivrecension: The Vaccines – Come of Age

13 september, 2012 by Redaktionen

Artist: The Vaccines
Titel: Come Of Age
Betyg: 3

The Vaccines gjorde ett monumentalt genombrott med sin What Did You Expect from the Vaccines? som kom förra året. De var en sorts brittisk motsvarighet till The Strokes-kaxiga gitarrdrivna punkladdade kantiga indie. Fast tio år senare. Likheterna fortsätter, The Strokes gjorde stor succé med Is This It och alla hade stora förväntningar som inte uppfylldes på kommande skivan.

För The Vaccines lyckas inte riktigt med Come Of Age. Det är rätt mycket tråkigare. Nyhetens behag är över, och låtmaterialet lever inte upp till pärlor som Post Break Up Sex och Family Friend från förra skivan. Det låter mer alldagligt brittpoppigt än vad som känns meningsfullt. Gitarrerna tar mindre plats och det är mer slipat. Inte för att det är genomdåligt, det finns några bra låtar och inget når några anmärkningsvärda bottennivåer. Nä, det är mer som en axelryckning. En skiva det inte finns någon större anledning att återkomma till. Precis som egentligen samtliga skivor av The Storkes efter Is This It.

Nu får vi verkligen hoppas att The Vaccines får ett annat öde. För det finns stor potential, vilket bland annat märks i tempostarka och peppiga Teenage Icon och någon ytterligare låt från skivan.

Text: Jens Lundberg

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Come of Age, The Vaccines

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1115
  • Sida 1116
  • Sida 1117
  • Sida 1118
  • Sida 1119
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in