Jens Lekman, Dramaten
17 september 2012
Betyg: 3
I Know What Love Isn’t som släpptes tidigare i september markerar Jens Lekmans återkomst från landet långthärifrån. När croonern med akustisk gitarr tillsammans med fyra medmusiker (violinist, pianist, trummis och basist) intar Dramaten för sin 498:e spelning ligger fokus inledningsvis just på denna skiva som med triviala medel – ofta utan att man märker det – kryper sig in på bara skinnet just för att förklara vad kärlek är.
Texterna och mellansnacket bjuder onekligen in till en hel del skratt. Ett exempel är när titeln till I Know What Love Isn’t får sin förklaring: Lekman åkte bil med sin bästa vän i Australien, de hade båda precis genomgått separationer på varsitt håll och skämtade om att gifta sig bara för att han skulle få stanna kvar i landet. Nu har han flyttat tillbaka till sin hemstad Göteborg och vet åtminstone vad kärlek inte är, men ”det var lockande att ingå ett förhållande som hade ett syfte istället för att förlita sig på någon vag känsla som ändå kommer försvinna. Dessutom är det olagligt och jag skulle aldrig ha kunnat hålla mig från att berätta en sådan historia”.
Det bjuds även på annat mer eller mindre nytt material såsom one off-singeln The End of the World is Bigger Than Love, låtar från fjolårs-EP:n An Arguement with Myself – bland annat Waiting for Kirsten där skådespelerskan Kirsten Dunst får förkroppsliga all Göteborgs solidaritet efter en incident på Way Out West 2010 – samt en låt som inte fick plats på I Know What Love Isn’t. Efter en konstig övergång går den sistnämnda till publikens förtjusning över i The Opposite of Hallelujah och överlag är det just de äldre låtarna som tillhör konsertens höjdpunkter
Det är svårt att inte låta sig charmas av Jens Lekmans små historier om krossade hjärtan. Inte minst när han efter några utdragna låtar innehållandes förinspelningar kommer tillbaka till scenen för en andra runda extranummer och på egen hand framför Julie översatt till svenska. Just då vill man bara fånga det vackra ögonblicket och bevara det för evigt.
Foto: Alex Loizou