Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

”Tusen och en natt” (Jävla sköna män) – om en feminist som blir kär i en muslim

by

Fatemet Gosheh bor i Göteborg och är en iranska som är internationellt känd för sin konst där hon ofta är provokativ och utmanar männens styre i muslimska Iran. Egentligen borde hon uppmärksammas mycket mer för sin stora kamp för kvinnors rättigheter.

Hon brukar föra dagbok över sitt liv i form av videoinspelningar, en videodagbok. Under sju år har Fateme Gosheh filmat sin stormiga, smärtsamma och inte minst kärleksfulla relation i både ur och skur. Hur ska man förhålla sig till varandra för att lyckas bevara de ideal man tror på. Hur ska kärleken överleva konventioner, strukturer och ett samboskap? Är kärleken värd att väljas före allt man tror på? Kring de här frågorna kretsar dokumentären ”Tusen och en natt ( jävla sköna män)” med filmarna själva i huvudrollerna.

Hon blev plötsligt kär i en man som i alla hennes målningar stod för ondska. Hon blev kär i en muslimsk man, kär i sin fiende, skriver filmleverantören på pressutskicket. Egentligen tycker jag inte filmen alls handlar om att hon träffat och blivit kär i en muslim. Isa Vandi är som rätt många män och inte alls särskilt muslimsk. Det handlar mer om att kärleken gör en människa beroende och också en radikal feminist kan vilja leva traditionellt när hon blir mycket kär i en man. Filmen handlar om det svåra med relationer och det svåra att kombinera eget yrkesliv och karriär och egen utveckling med att leva tillsammans med någon.

Det är så modigt av Isa Vandi och Fatemet Gosheh att lämna ut sig själva och att visa upp sitt förhållande och att klippa ihop videodagböckerna på det här sättet. De visar inte alltid upp sig ur sin bästa sida. På sätt och vis blir filmen mycket starkare för att den är dokumentär istället för att de hade varit en spelfilm. Bilderna är förstås tagna ur taffliga vinklar ibland, precis som det blir med en videodagbok.

Fatemet Gosheh är en mycket intressant kvinnokämpe. Jag vill veta mer om henne. Hon född i Iran 1961 där hon fått sin film- och konstnärliga utbildning. Hon är bosatt i Göteborg där hon är verksam som konstnär. Hennes verk ”En muslimsk kvinnas drömmar och mardrömmar” har bland annat visats på Liljevalchs i Stockholm, Galleri Icosahedron i New York och konstbiennalen i i Florence. Hennes konst har gett upphov till debatt och protester och hon har blivit polisanmäld av Sveriges Muslimska Råd.

ISA VANDI är född 1960 och filmutbildad I Teheran, Iran. Verksam som filmare inom både spel- och dokumentärfilm. 2003 gjorde han en dokumentär om Fatemeh Gosheh och hennes konstnärsskap med titeln ”Dans under vita lakan”.

Folkets bio berättar om filmen.




I samarbete med Filmtrailer.se

Relaterat:
Recension i DN., Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Harry Brown – på dvd

by

Michael Caine var som vi alla minns en gång filmvärldens tuffaste och mest välklädda skådespelare. Vem minns inte Harry Palmer och Jack Carter? Två karaktärer som både var charmiga och tuffa. Caine som under de sista decennierna har fått spela en rad biroller, senast i Batman the Dark Knight, brukar för det mesta prestera bra och i filmen Harry Brown är han tillbaka i rampljuset.

Det har varit lite av en trend med att gamla rävar som gör upp, tidigare har vi sett Clint Eastwood och Liam Neeson göra upp med ungdomarna i var sin egen film. I Harry Brown gör Michael Caine en liknande metamorfos från rädd pensionär till hämnande ängel.

Ex-militären och pensionären Harry Brown lever ett rätt stilla liv i en av södra Londons förorter, inte de där fina utan de där stora sena 1960-tals varianterna med höghus gjorda av grå betong.

Dagarna för Harry flyter på med besök till frugan som ligger på sjukhus och möten med sin gamle vän Leonard Attwell (David Bradley).

Tyvärr har det lokala ungdomsgänget tagit över stora delar av huskomplexen och speciellt en vägtunnel är ett populärt tillhåll för det gäng som leds av Noel (Ben Drew, känd som artisten Plan B). Leonard som blivit utsedd till hackkyckling av gänget trakasseras grovt. Det hela går över styr och Leonard beväpnar sig och bestämmer sig att göra upp.

Nästa dag hittas han mördad och det finns inga vittnen, men flera av gängmedlemmarna har förstås filmat delar av misshandeln med sina mobiltelefoner.

Polisen med den rättrådige kommissarie Frampton (Emily Mortimer) står maktlös och Harry Brown bestämmer sig att hämnas sin vän.

Som social kommentar är Harry Brown överdriven men som underhållning tillhör den en av de bättre i genren tack vare Michael Caines starka rolltolkning av pensionären Brown. Visst är det lite clichéartat med känslokalla ungdomar som inte ”bryr sig” och med en sämre skådespelarensemble kunde det lätt ha blivit en fortsättning på de fem Deathwish filmerna, men alla dessa invändningar försvinner när en film presenteras på det här sättet.

Skildringen av ett England som gamlingarna inte förstår eller känns vid lyckas filmen mycket bra med, för oavsett vilken partifärg du har så existerar det på många håll liknande problem.

De trista betongförorter som finns världen över ser ofta förvånande nog lika ut både arkitektoniskt och socialt. De blir inte direkt de socialt trygga miljöer som man kanske skulle förväntat sig.

Caine som själv växte upp i området som skildras i filmen gör en riktig ”Get Carter” tolkning i filmen, Brown bli Jack Carter med samvete.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från pressvisningen av Wall Street 2 – Money never sleeps

by

Förväntan var hög. Wall street 2 visades för pressfolk under torsdagen. Skulle vi få några nya Gordon Gekko-citat att sprida?
Den stora kändisvisningen är på måndag – men det är faktiskt skönare att vara på pressvisningarna, där är det inte lika trångt.

Hur mycket ska man respektera och inte säga för mycket? Men ändå säga något.

Michael Douglas återkommer i rollen som Gordon Gekko, mannen som myntade begreppet att girighet är gott.

Från pressmeddelandet:

Frisläppt efter ett långt fängelsestraff finner sig Gekko utanför den värld han en gång dominerade. Men en ung finansmäklare (Shia LaBeouf) lär sig den hårda vägen att Gekko fortfarande är en mästare på att manipulera – och att Wall Street idag mer än någonsin är platsen där ”money never sleeps”.
Oliver Stone har regisserat WALL STREET: MONEY NEVER SLEEPS och i övriga roller ser vi bl a Oscarnominerade Carey Mulligan, Susan Sarandon, Frank Langella och Josh Brolin.

Oavsett vad jag tycker om filmen tycker jag att det var trevligt att sitta och njuta av att se Michael Douglas. Det är många täta närbilder på hans fårade ansikte.
Det är som om varje rynka kan berätta något om mänskligt lidande.
Jag förmodar att det där med rynkor är en skönhet som bara vi som levt några år förstår att uppskatta.
Michael Douglas har väl alltid räknats bland de vackrare och snyggare skådespelarna, men när livets gång fått sätta sina spår blev det i mina ögon mer fascinerande.

Shia LaBeouf spelar den unge mannen Jacob Moore som jobbar på Wall Street och älskar att göra affärer, fast med mer samvete än Gordon Gekko stod för. Shia LaBeouf som mer än någon annan ung skådespelare idag är skådespelaren i ropet som är med i alla storfilmer. Han är så ung att han är född 1986.

Filmen är lite drygt två timmar och tio minuter lång. Lite lång, fast det var mest i början jag tyckte det, sedan blev jag rätt fångad av händelserna ändå.
Fast det är en betydligt snällare Gordon Gekko som kommit ut ur fängelset och en betydligt snällare Wall Street-filosofi som förmedlas.
Kanske en film som behövs för att återupprätta amerikanarnas tro på finansmäklarnas och kapitalismens filosofi. Vi ska tro på att det finns goda kapitalister med ryggrad och som är omutbara.

Framför allt är det nog en film som måste betraktas som en ”hur gick det sen”-uppföljare. Snyggt filmad och framför allt mycket bra musik. David Byrne från Talking Head ligger bakom mesta musiken.

Electronic Beats berättar:

David Byrne is once again providing the majority of the soundtrack music to Oliver Stone’s high finance mega-drama Wall Street 2: Money Never Sleeps.

The original film, Wall Street, featured a number of tracks from Byrne’s collaborative album My Life In The Bush Of Ghosts that he made with Brian Eno. Fast forward to 2010, and the material has this time been culled from another Eno / Byrne collaboration – 2008’s Everything That Will Happen, Will Happen Today.

However, both films feature ”This Must Be The Place (Naïve Melody)’ which is a nice bit of continuity. Craig Armstrong has also contributed to the soundtrack with a trio of songs

MovieZine har däremot redan gjort en recension och gav den betyg 3:

Sällan har väl finansvärlden kunnat bjuda på så mycket spännande underhållning som när regissören Oliver Stone återupplivar kultrullen som gjorde Michael Douglas till en legend. ”Wall Street: Money Never Sleeps” känns som en värdig uppföljare som tyvärr gör sig uddlös i en familjevänlig Hollywood-vändning.

Expressen har också gett filmen betyg 3.

Givetvis har filmen en snygg sajt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Pussel – en uppmuntrande film om att alla har en speciell gåva

by

Alla har en speciell gåva. Ibland kan det ta 40 år att upptäcka den. ”Pussel” är något så ovanligt som en film från Argentina som visar på svenska biografer. Ja det är förstås inte på mainstream-biograferna utan på Folkets Bio.
Filmen är dessutom ovanlig nog att ha en kvinna i övre medelåldern som hjältinna eller huvudkaraktär.

Det är Maria del Carmens 50-årsdag och när hon äntligen diskat och plockat utan efter sitt kalas har hon tid att titta på sina presenter. Ett pussel är det som mest fångar hennes intresse och efter att i hela sitt vuxna liv ha funnits till för sin familj upptäcker hon att hon har en mycket speciell begåvning för pussel. Hon är helt fenomenal på att lägga pussel. En dag hittar hon en lapp i butiken där en person söker en partner för en pusseltävling.

Familjen, maken och de två vuxna sönerna, har lite svårt att ta att mamma inte passar upp dem hela tiden. Hon tränar dessutom i smyg med sin nyhittade pusselpartner, som visar sig vara en elegant välbärgad medelålders man.

Det är en lågmäld film om viktiga livsfrågor.

Svenska Dagbladets filmkritiker Jeanette Gentele tyckte också om filmen och gav den betyg 4:

Allt är upplagt för en kvinnlig uppbrottshistoria. Men Pussel undviker det förväntade. För Maria har inget behov av något uppbrott. Mycket viktigare för henne är tillgången till det som Virginia Woolf kallade ”ett eget rum”, ett eget utrymme för tankar och känslor, samma utrymme som männen i familjen har utan att någonsin tänka på det.

Pussel handlar om ett uppror i det lilla, men ett uppror med långtgående konsekvenser på sikt. Därför blir Pussel trots allt en film om kvinnlig frigörelse med pusselläggande Maria som dess kvinnliga hjältinna.

Jag märker däremot att män inte verkar förstå den här filmens charm. DN:s Mårten Blomkvist tyckte den var utan humor.

Folkets Bio har bilder och mer fakta om filmen.

Fler recensioner:
Sydsvenskan, Kommunalarbetaren, Göteborgsposten och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Prince of Persia – nu kommer den på dvd

by


Tycker du om mytiska berättelser med magiska föremål? Sagor och sägner med magi? Då kan Jerry Bruckheimers ”Prince of Persia” vara värd att ägna två timmar. Den är en timme och 51 minuter och är en klassisk berättelse, Jake Gyllenhaal spelar prins Dastan i det sägenomspunna Persien. Han var en gatupojke vars mod imponerade på den persiske kungen som adopterade honom. Kungen hade redan två egna söner.

På baksidan av filmen står:

Jerry Bruckheimer denna gång transporterar dig till det sägenomspunna Persien. Det är en kapplöpning mot klockan när den modige prins Dastan (Jake Gyllenhaal) motvilligt går med på att hjälpa en rivaliserande prinsessa (Gemma Arterton) att skydda en magisk dolk, som ger dess innehavare makten att vrida tillbaka tiden och därmed styra världen. Fylld av spännande jakter och överraskande vändpunkter runt varje hörn, är PRINCE OF PERSIA: THE SANDS OF TIME ett fartfyllt äventyr i högt tempo – det kommer hålla ditt adrenalin igång långt efter att eftertexterna rullat!

Den är filmad som om den är delvis animerad, vilket ibland gör att den ser ut som ett tv-spel. Det är på gott och ont. Det förstärker känslan av att det är en saga och gör givetvis berättelsen mindre trovärdig, skådespelare som inte springer i slottet utan bara springer i en studio och sedan med teknik placeras i slott eller öken ser lite mysko ut. Men om du tar det för vad det är: en saga med prinsar och prinsessor från ett mytomspunnet Persien och med magiska föremål, då kan det vara värt att se filmen.

Svenska Dagbladets recensent tyckte inte om visningen på bio och gav betyg 2:

Spännande, lite kittlande, miljöer som använder exotism och historiskt avstånd för att legitimera sexism och rasism light. Samt ett budskap inte ens en sovande kan undgå: Lyssna till ditt hjärta så löser sig allt. Det enda jag saknar är de numera för genren närmast obligatoriska 3D-glasögonen.

Dessvärre genomförs inte något av ovanstående med någon finess. Tvärtom är det mediokert som bäst.

Fast om man gillar genren av den här stilen är den nog rätt OK ändå. Fast som sagt: jag är glad att jag inte hann se den på bio. Den är inte så storslagen att den fungerar på storduk. Den är mer som ett tv-spel och gör sig bättre på tv-skärmen som dvd.

Copyright: Disney
Kategori: Äventyr
Från 11 år
Speltid: ca 1 h 51 min
Produktionsår: 2010
Bildformat: 16:9 – 2.40:1

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,