• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Tankar efter att ha sett om TV-serien China Beach

18 april, 2013 by Redaktionen

chinabeach4

China Beach
Betyg 4
Skapad av William Broyles, Jr. och John Sacret Young.
1988-1992, DVD-box, fyra säsonger

China Beach är en TV-serie om kriget i Vietnam som visades i Kanal 5 1988-1992. Jag tror inte serien drog så värst mycket publik i Sverige, men vi var några stycken på min studentkorridor i Lund som troget bänkande oss.

China Beach utspelas på “510th Evacuation Hospital and R&R (the ”Five-and-Dime” Rest & Recreation) “ beläget i Da Nangprovinsen i Vietnam, några hundra meter från en paradisliknande sandstrand. Det kanske kan tyckas absurt att kombinera ett militärsjukhus med faciliteter för soldater på permission, men anläggningen existerade.

chinabeach2Seriens huvudperson är sjuksköterskan, tillika löjtnant/kapten, Colleen McMurphy, förtjänstfullt spelad av Dana Delany. McMurphy är förutom att vara operationssköterska ansvarig för triage, dvs att sortera inkommande sårade och avgöra turordningen. Vilka som prioriteras, vilka som får vänta och vilka som pumpas fulla med smärtstillande och läggs åt sidan för att dö.

Vi möter McMurphy i mitten av hennes tjänstgöringsperiod, får genom tillbakablickar se när hon anländer till Vietnam och följa hennes försök att svårt traumatiserad och alkoholiserad anpassa sig till ett liv efter kriget. Rollen som McMurphy var Delanys första stora roll och hon vann 2 Emmys, nominerades för ytterligare två, samt för två Golden Globe.

Även i birollerna finns flera skådespelare som gör sina första stora roller. Marg Helgenberger är lysande som den deltidsprostituerade affärskvinnan KC Koloski, Robert Picardo spelar läkaren Dick Richard och Michael Boatman gör en minnesvärd roll som menige Samuel Beckett, vars uppgift är att göra de döda redo för hemfärd.

Till skillnad från andra serier om kriget i Vietnamn är det väldigt få stridsscener. Perspektivet är inte själva kriget utan krigets konsekvenser, ofta sett ur ett kvinnligt perspektiv. Läkarna opererade, men det var sköterskorna som måste möta tonåriga patienter som vaknar upp i en sjuksäng och inser att deras ben är borta. De dominerande och mest minnesvärda karaktärerna är till största delen kvinnor. China Beach är något så ovanligt som en TV-serie om krig som bärs upp av kvinnor .

chinabeach3I avsnitt 12, säsong 2, intervjuas några av de kvinnor och män som tjänstgjorde på China Beach. Vissa av karaktärerna har lånat drag av dem, några av deras upplevelser har vävts in i handlingen. Den brutala verklighet som existerar på ett militärsjukhus som tar emot sårade från fronten kan inte visas på TV, men den kan beskrivas.

” Hot, sticky, the kids, the smells, the sweet rain, laughter, blood under your fingernails that won’t come out. I’ve held a boy as his life bled out. I turn out the lights at night and saw their faces their voices. I recognize them in everybody I see. You are a boy from Terra Haute. Played the Tuba in his marching band. I washed what was left of him down the drain. Hoped that his stain would remain on me, a kiss you don’t want to wash from your cheek. A boy’s life reduced to a dried bloodstain on my hands that won’t come out and when it does come out I don’t want it to. Ever. And what if I forget? What if I can’t remember? Are they gone forever? One boy had this ring, it was a class ring. I can’t remember whether his hand was black, white, yellow, red, brown, I can’t remember his face. Just that ring as he died. What’s Vietnam like? It’s Heat, Sticky, Smells, Laughter, and I won’t forget them. Ever.” Colleen McMurphy på frågan ”What’s it like”.

Seriens fjärde säsong fokuserar på livet efter Vietnam. Det är också här China Beach tangerar vår verklighet idag. Sverige har under ett antal år skickat soldater till Afghanistan. Vilken beredskap har vi för att stötta dem när de kommer hem? Danska medier rapporterar om självmord, alkoholism och droger bland hemvändanden danska soldater.

Även bakom kamerorna fanns en grupp unga lovande författare, regissörer och producenter. Istället för action och snabba klipp drog de ner tempot för att istället spela på känslor. Istället för en ständig rapp dialog vågade de låta karaktärerna uttrycka sig i långa repliker som gränsar till monologer eller helt enkelt vara tysta och kommunicera budskapet på andra sätt.

Experimentlustan var, på gott och ont, stor vilket gör serien något ojämn. Drömscener, inklippta tecknade avsnitt fungerar ibland, ibland inte. Säsong fyra är den mest ojämna, men innehåller även några av de starkaste episoderna.

Musiken är ett kapitel för sig. Ett otal av den tidens stora hits är på olika sätt invävda i handlingen. Oftast som verktyg för att förstärka känslor, men i några fall längre stycken musik tillsammans med inklippta filmsekvenser för att sammanfatta ett skeende eller en relation.

China Beach nådde ingen större publik, men hyllades av kritikerna. Serien vann 19 utmärkelser, där en Golden Globe 1990 för bästa dramaserie är den tyngsta titeln. Ytterligare 38 nomineringar kan läggas till listan.

Text: Peter Johansson

Här kan du läsa en intervju med Dana Delany, som har huvudrollen i serien.

I rollerna
Dana Delany: Colleen McMurphy
Marg Helgenberger: Charlene KC Koloski
Rovert Picardo: Dick Richard
Michael Boatman: Samuel Becket

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Side Effects

17 april, 2013 by Redaktionen

side-effects1Side Effects
Betyg: 3
Premiär: 19 april

Tar man regissören Steven Soderbergh på orden är Side Effects hans sista biofilm. Efter en produktiv karriär där han blandat högt (Traffic, Out of Sight, The Informant!) med lågt (Full Frontal, Oceans 12, 13) kan det vara intressant att se vilken film han valt som sista projekt.

Det börjar briljant. Ackompanjerat av ett pulserande soundtrack och nervigt foto presenteras vi för ett medicinerat samhälle där läkare tar emot pengar av läkemedelsföretag för att promota nya mediciner. Det är ett kyligt finger på den moderna tidens pulsåder – många är vi som själva suttit framför farbror doktorn och fått allt från lyckopiller till sömnmedel utskrivna som svar på våra symptom. Mår du dåligt? Det finns piller för allt numera. För amerikanarna torde det vara ett extra känsligt ämne: i dagens USA dör nämligen fler människor av receptbelagda läkemedel än bilolyckor. Om inte det är ett tecken på en sjuk samtid, vad är det då?

Rooney Mara och Channing Tatum spelar hustru och man. De är unga och snygga. Han är precis utsläppt ur fängelset efter att ha suttit inspärrad i fyra år för bedrägerier. Hon är deprimerad. En dag trycker hon gaspedalen i botten och kör rätt in i en vägg. Depressionen har tagit över. Entré: Jude Laws doktor, men framförallt; hans tabletter. Sedan blir det åka av på riktigt.

side-effects2Side Effects är en tight, snygg och välspelad film där Hitchcock-referenserna duggar tätt och som thriller sitter den där den ska: den ömsom oroar och överraskar speltiden ut. Men den som hoppats på något mer, ett sorts grandiost avslut på Soderberghs filmkarriär, blir tyvärr besviken. Side Effects är en underhållande, men knappast omvälvande, upplevelse. Hans sista projekt är ännu en övning i genrefilm vilket kan tyckas lite överraskande, men Soderbergh har sällan varit förutsägbar. Han har med ödmjukhet behandlat såväl romantiska komedier som tunga kriminalare och inte varit främmande för att experimentera med innehåll och form. Och visst, han kan sina saker. Stämningen och skådespeleriet är på topp. Det är egentligen bara en krystad hångelscen som sticker ut på ett dåligt sätt. Men jag antar att det går hand i hand med den neo-noir som eftersträvas i sammanhanget.
Och kanske är det där filmen faller något, den börjar nämligen som en iskall samhällskommentar, men när vi når slutet har den förvandlats till något annat. Att berätta mer och avslöja exakt vad filmen handlar om vore att göra den en otjänst, då mycket av upplevelsen förlitar sig på den katt-och-råtta-lek som Soderbergh introducerar i filmens tredje akt. Hur väl man kommer att tycka om filmen beror även på hur effektiv man anser upplösningen vara.

Måhända tar Soderbergh pulsen på en sjuk samtid i filmens första skälvande trekvart, men då den eskalerar till något annat blir det inte roligare än en vanlig tevethriller. Att han ändå lyckas lura mig ur biofåtöljen och ut på gatan med sina twister får ses som ett gott betyg. Men jag kommer inte ifrån att det är lite billigt att lova en intressantare film i syfte att dra publiken vid näsan.

Ändå lämnar jag biografen med ett konspiratoriskt leende. Varje film som inte avslöjar eller pekar på hur ondskefulla läkemedelsföretagen är, försöker väl pracka på oss det motsatta? Eller? Misstar jag Soderberghs budskap för ett annat?

Jag misstänker att jag sitter på svaret efter att ha sett din film, herr Soderbergh, och det är inte särskilt tillfredsställande. Du var så nära att göra något stort här om du inte varit så klåfingrig. Men helt ärligt – jag förlåter dig om du råkar göra ytterligare ett par filmer. Jag lovar.

Text: Robert Warrebäck

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Jakten

13 april, 2013 by Redaktionen

jakt1Jakten
Betyg: 4
Premiär 12 april

Jakten tar plats i en dansk småstad. I denna småstad bor Lucas, en nyskild man i medelåldern. Trots sin nuvarande situation håller det mesta i Lucas tillvaro på att ordna sig. Han har ett jobb som förskolelärare som han tycker mycket om, han har ett trevlig vänskapskrets i form av ett jaktlag, han träffar en kvinna som han tycks börja bli förälskad i och han har förhandlat sig till att förhoppningsvis få vårdnaden om sin son. Alla förhoppningar grusas dock då en av flickorna på förskolan antyder att Lucas ska ha förgripit sig på henne. Det som flickan säger stämmer inte, men förskolans personal samt barnens föräldrar reagerar självklart kraftigt. Såpass kraftigt att ett okontrollerbart hat sprider sig runt om i orten. Ett hat så kraftigt att Lucas inte befinner sig i en rättsligt komplicerad situation utan även en situation som kan vara mycket farlig.

Jakt innebär att man förföljer, fångar och oftast dödar vilt eller för att förebygga skadedjurs skador och olägenheter. Jaktmetoderna varierar stort beroende på terräng, bytesdjur, samt teknologiska och kulturella faktorer.

Att göra en film vars uppbyggnad bygger på ett sexuellt övergrepp där barnet inte talar sanning är ett minst sagt vågat projekt. Risken finns att man som åskådare kan få känslan att filmskaparna trivialiserar barns utsagor där sexuella övergrepp faktiskt ägt rum. Jakten klarar dock av att hålla den svåra balansgången på ett briljant vis. Det är nämligen inte barnets utsaga som filmen lägger fokus på, utan de vuxnas reaktion på situationen. Deras rädsla och avsky gentemot det fruktansvärda brott som Lucas är misstänkt för leder till utfrysning, mobbing och terror. Som publik ställer man sig själv frågan vart man själv skulle dra gränsen.

I samband med nöjesjakt begränsade man sig på olika sätt för att ge bytet en chans att komma undan. I nöjesjaktens moralkod ingick att spåra och avliva skadat vilt.

Jakten är inte bara en triumf berättarmässigt sätt. Alla filmens komponenter samspelar på högsta nivå för att skapa en tät, gripande och mästerlig enhet. Danmark har alltid haft en kultur av naturtroget skådespel vilket spelar denna film i händerna. Skådespelarna är inte bara trovärdiga, vi kan även känna igen dem. Alla som bott i en mindre stad kan identifiera karaktärerna, deras personlighet och deras jargong. Denna igenkänningsfaktor gör inlevelsen en stor tjänst. Även fotot är fullkomligt klanderfritt. I miljöerna skildras en kyla och en täthet som gör att man som åskådare under filmens gång verkligen kan känna hur snaran verkligen spänns runt Lucas hals. Det enda klagomålet jag har att komma med är att filmens början är lite segare än de övriga bitarna, men då det hela är så professionellt genomfört och att man vet vad som komma skall blir man aldrig uttråkad eller distraherad.

Vanligtvis avses jakt i enlighet med rådande jaktlagar, i motsats till tjuvjakt, som är förföljande och dödande av djur utanför lagens råmärken.

Detta är en intressant film som får åskådaren att fundera. Detta är en film som skapar diskussion. Detta är en film som stannar hos en efter att eftertexterna rullat förbi och man lämnat biosalongen. Detta är en film som gör vad en film bör göra.

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Oblivion

12 april, 2013 by Redaktionen

obliv1Oblivion
Betyg: 1
Premiär 12 april

Jag gick verkligen in i denna film förutsättningslöst. Trots att jag är allt annat än förtjust i Tom Cruise och trots att jag anser att de senaste science fictionfilmerna från Hollywood varit rena dyngan bestämde jag mig för att se Oblivion med öppet sinne och inte döma den på förhand.

Och om filmen skulle visa sig vara trivial kunde den kanske åtminstone bjuda på en dos av ytlig men underhållande action.

Ibland känner jag att jag är en alltför optimistisk person.

Filmen utspelar sig år 20XX. En utomjordisk ras kallad Asätare har invaderat jorden. Under kriget mellan dessa monster och människor slits jorden sönder och priset människorna fått betala för att ha vunnit detta krig är att jorden blivit obeboelig. Människorna håller därför på att kolonisera en av Jupiters månar och för att lyckas med det krävs att en stor mängd av jordens resurser fraktas dit. Jack, filmens huvudperson, har fått i uppdrag att övervaka maskinerna som dränerar jorden på dess resurser, men under sitt uppdrag uppenbaras hemligheter såpass omvälvande att han tvingas ifrågasätta inte bara sitt uppdrag utan även sig själv.

Mitt första intryck av filmen var nästintill chockartad. Stämningen i filmens inledning, det käcka vis karaktärerna beter sig på kontra de dystopiska bilderna av en döende jord, är såpass märkligt att jag undrade om det kanske inte rörde sig om en satir i stil med ”Starship Troopers”. Eller en slags hyllning till 50-talets b-filmer i samma genre. Filmen är ingetdera, men båda sakerna vore bättre än vad vi får.

obliv2

Tom Cruise spelar som sagt huvudrollen, men både han och samtliga andra karaktärer är såpass platta och ointressanta att filmens första del är snigelseg. Jag satt länge och vred mig i biofåtöljen och önskade att det snart kunde hände något man kunde investera sina känslor i. Efter en stund händer inte bara en utan ett flertal händelser som tar filmens handling i flera riktningar. Dessa händelser är tänkta att vara överraskande, men de är så förutsägbara, så hutlöst kopierade från tidigare (och bättre) filmer och så sanslöst ologiska att de endast framkallade ömsom fniss och ömsom grimascher från mig.
Men som jag tidigare sagt kan en film komma undan med en tafflig handling och platta karaktärer om den åtminstone bjuder på lite underhållande action, fart och fläkt. Tyvärr levererar Oblivion inte ens på den punkten. Actionscenerna duggar inte direkt tätt och när de väl avbryter den sega, tråkiga handlingen är de inte tillräckligt engagerande för att man ska ryckas med. Man är dessutom såpass utmattad av allt dravel man tvingats genomlida att ens sinne är för mosigt för att man ska orka bry sig.

Oblivion stoltserar med att dess berättelse minsann inte har någon förlaga, utan att den i detta adaptioners och uppföljares tidsålder minsann är en originalhistoria. Med tanke på hur oblygt den här filmen snott från andra bättre filmer, både vad gäller handling och design, vet man inte om man ska skratta eller gråta åt detta. Jag kan verkligen inte rekommendera någon att se den här filmen. Vare sig man är ute efter en filosofisk historia med en komplex handling eller lättuggad popcornaction finns det betydligt bättre filmer att se. Den här filmen är bara ett slöseri med tid, energi och pengar. Undvik till varje pris!

Text: Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Förtrollad av Paris

3 april, 2013 by Redaktionen

F-rtrollad_av_ParisFörtrollad av Paris
Betyg: 3
Premiär 5 april

Sandro är en ung och lovande kompositör som har vissa relationsproblem med sin pappa. Hans bästa kompis Clémence är kär i honom, men det vet han inte om. Laura är en charmerande ung kvinna med sin faster som bästa vän. Lauras faster Marianne går i sin tur igenom en skilsmässa och försöker samtidigt få rollen som mamma och teaterpedagog att gå ihop.

Sandro och Laura möts under en bal och blir ögonblickligen förälskade i varandra. De har precis meddelat sina respektive släktingar om att de ska förlova sig när Laura möter en mystisk man hon inte kan sluta tänka på.

Förtrollad av Paris är en mysig film. Liksom de flesta franska filmer gör den mig inte besviken. Den är varken den roligaste eller finaste romantiska komedin jag har sett, men en utav de unikaste. Den innehåller ingen tönt som tar av sig glasögonen och blir snygg, ingen lyteskomik och inget klassiskt slut. Den innehåller däremot bra skådespel, speciellt av Agnés Jaoui som även regisserat filmen, och överraskningar. Förtrollad av Paris är en skön kontrast mot det vi annars är vana att se på biograferna.

Text: Ida Stiller

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 408
  • Sida 409
  • Sida 410
  • Sida 411
  • Sida 412
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in