• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Hobbit: Smaugs ödemark

10 december, 2013 by Rosemari Södergren

hobbit2013
Hobbit: Smaugs Ödemark
Betyg 4
Premiär 11 december 2014

Bilbo är tillbaka och äventyret fortsätter. Hobbiten fortsätter sin vandring med dvärgprinsen Thorin Ekensköld och hans män. De ska till Ensliga berget där draken Smaug vilar över allt guld och alla ädelstenar som var dvärgarnas. Thorin ska ta tillbaka den tron som är hans. Färden går genom farliga områden som den förrädiska skogen Mörkveden och de jagas av orcher och stöter på livsfarliga jättespindlar.

Självklart är filmen snyggt filmad. Något annat hade vi inte väntat oss. Fantastiska vyer i en riktig äventyrlig miljö. Hobbit: Smaugs ödemark, den andra filmen av tre planerade, lär utan tvekan bli årets stora julfilm och äventyrsfilm. Den håller hög kvalitet inom alla områden: foto, dramaturgi, skådespelare, musiken, ljuset och så vidare.

Jag såg den i 3D – och äntligen börjar den tekniken bli något mer mogen. Fortfarande är människor och människoliknande varelser fortfarande lite genomskinliga men det stör inte, dessutom är alla sminkade och maskerade så de ser ut som de stiger direkt ut ur sagoboken.

Jag kan däremot bli trött på den förenklade världsbild som sagor som denna berättelse visar upp. De onda är alltid så extremt fula, som orcherna. De onda orcherna är dessutom klumpiga och ointelligenta och enda sättet att besegra ondskan är att döda de onda varelserna. Nu är det dock själva formen för hela Sagan om ringen-världen, det är inte så mycket att gnälla över. Däremot finns det nyanser mellan varelserna på den goda sidan, som hur exempelvis Beorn väljer att hjälpa dvärgarna även om han inte gillar dvärgar. Han hatar orcher ännu mer. Även bland alverna finns det karaktärer som inte är helt ensidigt framställda.

Hobbit: Smaugs ödemark är mittenfilmen i serien och det känns emellanåt och den är lång, två timmar och fyrtio minuter. Men eftersom den har sådan bra rytm mellan mer känslofyllda scener och strider och action kändes den ändå aldrig seg. Den gav några timmars flykt in i sagans värld.

Lite fakta om filmen:
Ian McKellen återvänder i rollen som Gandalf, Martin Freeman i rollen som Bilbo Bagger och Richard Armitage som Thorin Ekensköld.
I filmens övriga roller återfinns Benedict Cumberbatch, Evangeline Lilly, Lee Pace, Luke Evans, Ken Stott, James Nesbitt , Orlando Bloom och Mikael Persbrandt.
Dessutom (i alfabetisk ordning) John Bell, Manu Bennett, Jed Brophy, Adam Brown, John Callen, Ryan Gage, Mark Hadlow, Peter Hambleton, Stephen Hunter, William Kircher, Lawrence Makoare, Sylvester McCoy, Graham McTavish, Dean O’Gorman och Aidan Turner.

Regi: Peter Jackson
Manuset är skrivet av Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson och Guillermo del Toro och är baserat på J.R.R. Tolkiens ”Hobbiten”. Jackson har också producerat filmen tillsammans med Carolynne Cunningham, Zane Weiner och Fran Walsh. Exekutiva producenter är Alan Horn, Toby Emmerich, Ken Kamins och Carolyn Blackwood med Philippa Boyens och Eileen Moran som medproducenter.

HOBBIT: SMAUGS ÖDEMARK visas i High frame rate 3D (HFR 3D), 3D samt 2D.
Filmen är tillåten från 11 år.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Bluebird – bland det bästa jag sett på film på länge

23 november, 2013 by Rosemari Södergren

Bluebird starring John Slattery & Amy Morton

Bluebird
Betyd 5
Premiär på svenska biografer i januari 2014

”Bluebird” är en mycket speciell film. Den skildrar människor som kunde varit vem som helst och som drabbas av en tragedi. Den är så mjukt berättad, på ett sätt som ligger långt långt från de överdrivna Hollywood-maneren. Blue Bird är så stark att jag inte kan glömma den, fast den inte alls har några stora gester.

Handlingen kretsar kring Lesley, en medelålders kvinna som är busschaufför i ett område i Maine i USA och hennes man som arbetare på bygdens pappersbruk som är hotat av nedläggning. Det är vinter och kallt och mycket snö. Lesley (spelas av Amy Morton) kör skolbussen och på kvällen när hon kört sista turen och parkerar bussen i bussgaraget glömmer hon kvar en skolpojke på bussen. Eller gör hon det, egentligen? Pojken hittas nedkyld och medvetslös på grund av kylan nästa morgon.

Hela familjen drabbas när en i familjen blir utsatt. Skvallret går och dottern får höra i skolan att hennes mamma nästan dödat ett barn. Hur klarar en familj att leva vidare tillsammans när en sådan tragedi inträffar?

Mamman till skolpojke blir å sin sida utsatt för försök av advokater att stämma busschauffören. Det kanske inte är det bästa för mamman. Hon var ung när hon blev mamma och vill egentligen inte vara mamma. Pojken är den mesta tiden hos sin mormor och mamman hade glömt att hämta honom den kvällen då han blev så skadad av kylan. Mamman hade inte ens upptäckt att han inte kom hem till henne.

”Bluebird” är oerhört snyggt filmad och skådespelarna är så äkta, det känns som att jag själv är där, som om jag kände dem alla. Det är en stark film som visar livet och människor som vi är, inga änglar och inga djävlar, kapabla till kärlek och kapabla till hat och kapabla till misstag och i behov av kärlek.

bluebirdposter Lance Edmunds har skrivit manus och långfilmsdebuterar som regissör. Vi lär få se mer filmer av honom. Produktionsteamet har svensk anknytning också. Filmen är klippt av svenske Dino Jonsäter som klippt ”Tinker Tailor Soldier Spy”.

”Bluebird” är något av det bästa jag sett på film på länge och den dröjer sig kvar och jag kan inte sluta tänka på den. Den växer liksom också efter. Det är en ärlig film som visas oss människor som vi är och hur det kan vara att drabbas av tragedi och att vara den som åtalas för något vi aldrig skulle drömma om att göra med vilje. En film om att hålla ihop när det stormar, fast på ett trovärdigt sätt utan uppblåsta hollywoodschabloner.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

The Hunger Games: Catching Fire – ett måste-se för Hunger Games fans

20 november, 2013 by Redaktionen

hungergames2

The Hunger Games: Catching Fire
Betyg: 4
Regissör: Francis Lawrence
Biopremiär: 20 november

Filmen är baserad på Suzanne Collins bo trilogi ”The Hunger Games”, ”Catching Fire” och ”Mockingjay”.
The Hunger Games: Catching Fire utspelar sig efter den första filmen i serien ”The Hunger Games”.

Katniss Everdeen (Jennifer Lawrance) och Peeta Mellark (Josh Hutcherson) har vunnit hungerspelen och nu förbereder de sig för att göra en segertur runt om  i alla distrikt. De senaste hungerspelen har gjort invånarna missnöjda och människor är på väg att skapa en revolution. Pressad av President Snow (Donald Sutherland) måste Katniss göra ett bra intryck på invånarna för att förhindra en revolution.

Det är svårt att hitta något fel med denna film. Som jag ser det finns är det inte mycket som är negativt. Skådespeleriet är utmärkta med betoning på Jennifer Lawrance som gör en enorm insats i denna film. Manuset är bra skrivet och man kommer in i handlingen väldigt fort. Dock skulle jag rekommendera att se den tidigare filmen innan du ser den här uppföljaren, för att få ett grepp om vad som händer.

Omgivningen är gjord på ett fantastiskt sätt med flera intressanta och välgjorda miljöer, från den dystra småstaden och den mäktiga storstaden till tropiska skogar.

En av de negativa sakerna kan vara att musiken och ljudet inte är perfekt. Och vissa scener är för långdragna utan någon speciell anledning. Det är dock i det stora hela bara små detaljer som jag störde mig på.

Även om filmen är två och en halv timma blev jag inte rastlös av att sitta i biosalongen. Jag ville bara fortsätta att se på filmen och jag undrar hela tiden vad som kommer hända. Detta är en film som är en ”måste-se”  för Hunger Games fans.

Text: Fredrik Buczek

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Last Stop Fruitvale Station – stark och välgjord och engagerande

17 november, 2013 by Rosemari Södergren

fruitvalestation

Last Stop Fruitvale Station
Betyg 4
Sverigepremiär i januari 2014, visas på Stockholms filmfestival

En stark och välgjord film om en tragisk händelse som skett i verkligheten. Att göra film om något ur verkligheten blir inte alltid så lyckat. Filmmanusförfattaren och regissören Ryan Coogler har dock lyckats. Filmen fungerar som en välgjord dramafilm. Bra foton och bra skådespelare och vi kommer nära Oscar och filmen drar in mig direkt och jag glömmer att jag sitter i en biosalong.

Filmen bygger på den sanna historien om när polis sköt ihjäl den 22-årige Oscar Grant, en färgad ung man som inte var skyldig till något. Filmen har fått flera priser, bland annat i filmfestivalerna i Sundance, Cannes och på Stockholms filmfestival.

Jag hade turen att se ”Last Stop Fruitvale Station” helt förutsättningslöst. Jag visste inte något om filmen i förväg, jag visste inte alls att det var filmen som skildrade dödsskjutningen av Oscar.

Fruitvale-StationRegissör och skådespelare lyckas fånga och skildra en vanlig ung man hans sista dagar vid liv, på ett trovärdigt sätt. Oscar skildras med både sina fina sidor och sina sämre och vi kommer nära hans liv, hans kamp för att få jobb. Av ren slump råkar han hamna på ett tåg där det blir upplopp.

Det träffar som ett slag i magen att se hur polis automatiskt väljer att gripa färgade unga män, utan att ens ta reda på vilka som låg bakom upploppet. Det känns dock hoppfullt att så många människor insåg det orättvisa i vad som skedde och att händelsen filmades in av så många. Mobiltelefoner kan vara viktiga. Frågan är hur domstol och rättegång hade agerat utan dessa filmbevis.

”Last Stop Fruitvale Station” är dock en välgjord, stark filmberättelse oavsett om det som den skildrar verkligen har hänt eller inte. Tragiskt nog har det hänt och i olika varianter flera gånger. Det är en stark och välgjord film som det inte går att värja sig emot, engagemanget för att förändra världen slår till direkt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: The Counselor – hade förväntat mig mer än en genomsnittlig film

15 november, 2013 by Redaktionen

thecounselor

The Counselor
Betyg: 3
Regissör: Ridley Scott
Biopremiär: 15 november

Författaren till denna film är Cormac McCarthy som bland annat är känd för sina kända noveller som
”No Country for Old Men ” och ”The Road”. Som nu tillsammans med Ridley Scott har samarbetat för att producera denna film.
Filmen handlar om en mycket framgångsrik advokat som kallas för Counsellor(Michael Fassbender). Han ska precis gifta sig med sin fästmö (Penélope Cruz). Men av någon anledning blir han inblandad i en knarkhärva. Han träffar bland annat Reiner (Javier Bardem) och Westray (Brad Pitt) som länge har varit delaktiga i denna illegala bransch. Han träffar
även den mystiska Malinka(Cameron Diaz) som han inte vet så mycket om. Självklart går saker och ting inte som det ska och snart befinner han sig i en svår situation.

Även med dessa kända och duktiga skådespelare så är inte filmen perfekt. Filmen är mer skriven som en novell. De pratar väldigt mycket i monologer som ska vara filosofiska och insiktsfulla. Men det känns väldigt påtvingat i många situationer, det blir helt enkelt inte naturligt. Handlingen är inte dålig men den är inget jag inte har sett tidigare.

Ibland förstår man inte riktigt hur karaktärerna hamnar i situationer de befinner sig i. Man förstår inte heller deras motiv eller handlingar.

Allt är inte negativt, en av de bra punkterna är att det finns vissa scener i filmen som sätter sig i huvudet. En sorts originalitet som är sällsynt. Även musiken i filmen är väl vald och passar perfekt ihop med många scener. Omgivning är inte den mest beundransvärda men de har lyckats göra ointressanta miljöer intressanta, detta med hjälp av hur de har använt kameran. Jag kan verkligen känna en mörk och dyster stämning under hela filmen.

Även om jag inte är missnöjd med filmen skulle jag inte se den igen. Det är ingen dålig film den är bara inte bra. Dessvärre hamnar den nånstans i mitten. Jag har ingen bitter smak i munnen när jag går ut ur biografen. Men jag är lite besviken. Kanske för att jag hade förväntat mig något mer än en genomsnittlig film som jag snart kommer att glömma.

Text: Fredrik Buczek

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 399
  • Sida 400
  • Sida 401
  • Sida 402
  • Sida 403
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in