• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Man Who Killed Don Quixote

25 april, 2019 by Birgitta Komaki

The Man Who Killed Don Quixote
Betyg 3
Svensk biopremiär 26 april 2019
Regi Terry Gilliams

Historien om Don Quixote av Miguel de Cervantes är en av världens mest lästa böcker. Don Quixote , riddaren av den sorgliga skepnaden, är alltid redo till försvar av det goda. Mannen som ser motståndare även där de inte finns. Han fäktas förtvivlat med väderkvarnar och drar land och rike runt tillsammans med sin väpnare Sanchez Panza för att söka äventyr. Under devisen ”En strålande dag för äventyr. Jag känner det i märgen. ”rider de ut varje morgon.

Här finns förvisso äventyr i en ständigt strid ström. I en bullrande komisk komedi med många effekter. Nu är filmens historia långt ifrån bokens. När regissören Toby Grisoni kommer till Spanien för att göra reklamfilm saknar han helt inspiration. Tills han minns den film om Don Quixote som han gjorde 10 år tidigare. Han söker upp byn där den spelades in och möter de personer som har varit med i filmen. För många har filmen förändrat deras liv och drömmar. Den gamle skomakaren lever fortfarande livet som riddaren Don Quixote.

Med vilda jakter och alla tänkbara effekter är det en storslagen produktion. En film med mycket dramatik och där inget drama är för allvarligt för att inte skämta om. En storslagen burlesk där humor och skämt dominerar hela historien. Men allvaret som motvikt saknas. Don Quixote av La Mancha med sin blinda tro på sin riddarroll är inte bara rolig. Han hade behövt mer plats för sin allvarliga sida. Med sitt försvar av det goda och sitt chevalieriska sätt mot damer är han inte bara en gammal narr. Med färre skämt och med mer allvar hade filmen blivit en bättre historia. En film att se, inte bara för alla tekniska attiraljer och den fantastiska sminkningen utan även en film med hjärta. Det kunde ha gett filmen den mening och det innehåll som den tyvärr saknar. Nu vill man helst utbrista ” Skomakare bliv vid din läst och låt dig inte luras till dåliga filmer.

Jonathan Pryce som Don Quixote är sympatiskt egocentrisk och naiv med en gammal mans envishet. Adam Driver som Toby är ingen man engagerar sig i vilket är mer rollens fel än skådespelarens. Det svenska inslaget står Stellan Skarsgård för.

Efter ett oändligt antal år och försök att göra filmen klar har Terry Gilliams äntligen fått sitt verk i hamn. Filmen har blivit en legend i filmvärlden för den för sin långa och problematiska produktion. De gjorde ju också att förväntningarna var stora på filmen. Kanske hade det varit bättre att den inte hade blivit klar och att regissören hade lämnat den till sitt öde. De miljoner den har kostat hade med ett bättre manus och en allvarligare blick kunnat blivit ett riktigt drama.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Avengers: Endgame – ett underverk med kosmiska gnistor

24 april, 2019 by Redaktionen

Avengers: Endgame
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 april 2019

Heroes don’t cry.
Fint drama och lite action. Avengers Endgame är den fortsatta och avslutande delen om de kämpande och krigande karaktärerna som utgör The Avengers. I den första delen Avengers: Infinity War som kom förra året, tar Thanos död på hälften av befolkningen på jorden, vilket även inkluderade att par av hjältarna. I ett nästan nu gråtfärdigt farväl får vi se de resterande hjältarna slåss mot Thanos för att återställa balansen i universum.

I den följer en resa som i en trogen berg och dalbana. Filmen håller ett öga förvånande bra tempo och man känner aldrig att tiden rinner iväg. Man blir aldrig uttråkad. Berättandet tar fart och det är förvånansvärt lite action och explosioner. Och ännu mera och desto mera drama. Kärlek, hämnd, falskhet, död och liv. Alla hjältar från Marvels Cinematic Universe får ett och flera välförtjänta ögonblick i rampljuset.

Det har tidigare varit variation mellan föga bra och väldigt ojämna filmer. Och denna är dock precis som förväntat: förutsägbar och överraskande. Det är i just dem ögonblicken där filmen utmärker sig. Lika episk som kampsekvenserna så får vi också inblick i våra hjältars mentala och psykiska tillstånd.

I filmen ser vi stjärnor som Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Brie Larson, Karen Gillan, Danai Gurira, Benedict Wong, Jon Favreau, Bradley Cooper, Gwyneth Paltrow, Josh Brolin, Frank Grillo, Tessa Thompson, Winston Duke, Robert Redford, Rene Russo, Tilda Swinton, Linda Cardellini, Natalie Portman, Michelle Pfeiffer, Cobie Smulders, Michael Douglas, Ken Jeong, William Hurt, James D’Arcy. Benedict Cumberbatch, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Ty Simpkins, Sebastian Stan, Tom Hiddleston, Pom Klementieff, Dave Bautista, Zoe Saldana, Chris Pratt, Letitia Wright, Evangeline Lilly och Vin Diesel gör återigen rösten som Groot som bara har en replik i olika röstlägen, ”I am Groot”!

I filmen skymtar även en av regissörerna, Joe Russo förbi i en cameo-roll. Russo är bröderna Joe och Anthony som tidigare gjort Captain America: The Return of the First Avenger, Captain America: Civil War och Avengers: Infinity War. Stan Lee, tecknaren och medskaparen till Marvel, avled tragiskt i november 2018 och hade som vana att ha en liten och ofta komiska roll i alla sina filmer. I denna gör han sin allra sista cameo.

En tjänst mot fans och en upplevelse i yttersta världsklass.
Denna film har redan dragit in 120 miljoner i förhandssålda biljetter. Detta är belöningen för att kolla genom alla dessa filmer som började med Iron Man 2008. Detta är climaxen på en hel franchise. 11år senare, 21 filmer i bagaget och med den 22a filmens världspremiär idag den 24 April . Misströsta inte, både prequels, sequels och spinoffs är på väg till bioduken. Nu väntar vi lika tålmodigt precis som på en post-credits scen på den allra avlutande filmen i fas 3, Spider-Man: Far From Home med premiär i sommar.

Avengers: Endgame är verkligen en historia som behöver upplevas. Glöm världen just nu och göm dig i biomörkret i hela tre timmar och en minut. Det finns inte så mycket man kan säga om filmen utan att avslöja för mycket. Men filmen är ett underverk. Av alla de 14 miljoner möjliga sätt det kunde ha gått, så gick den här och slog kosmiska gnistor och tårar. Det är trevligt att se dem alla igen och samtidigt lite ledsamt att se dem gå. När det väl kommer till kritan i slutet så handlar allt precis som i verkliga livet om tid och pengar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Avengers, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Välkommen på en mystisk resa som förstörs av girighet och arrogans

13 april, 2019 by Redaktionen

Birds of Passage 2018
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 april

Regissörer: Cristina Gallego, Ciro Guerra
Författare: Maria Camila Arias, Jacques Toulemonde Vidal
Stjärnorna: Carmiña Martínez, José Acosta, Natalia Reyes

Rapayet (José Acosta) bestämmer sig för att gifta sig med en ung flicka från en högre klass – Zaida (Natalia Reyes) som kommer från en klan som kontrolleras av matriarken Ursulla (Carmiña Martínez).

När han måste ge en dyr hemgift till Zaidas familj, blir han och hans familj involverad i ett krig. Ett krig för att styra verksamheten men som till slut förstör sina liv och kultur. Ett krig som pågår mellan 60-talet till 80-talet.

Berättelsen är baserad på en andlig ”Gudfader” berättelse. ”Birds of passage” är en omrörande historia om colombiansk brottslighet som visar hur värderingar och traditioner för familj och samhälle förstörs när de är inblandade i droger och pengar.

Filmen är mer baserad på incidenter än huvudpersoner som händer i en klan som heter Wayuu i norra Colombia. En klan som överlevs i de moderna förändringarna för att ha sitt eget språk, kläder och traditioner. Birds of passage representeras av en blind homerisk gammal person i Wayuu modersmål, mystisk och religiös. Filmen är inte som andra narkotikakartell-historier. Det är en mycket träffsäker film utan klichéer.

Birds of passage tar oss till en resa till en mystisk kultur som förstörs av girighet och arrogans, en film full av fascinerande scener av ritualer. Och vad är bättre än namnet på filmen, Birds of passage?

De colombianska fåglarna är symbolen för förändringar. De kommer en dag och lämnar en annan dag. I en effektiv scen när Rapayet och hans familj befinner sig i sin dyra herrgård som är byggd i en karg öken (tecken på absurditet) marscherar den colombianska fågeln i herrgården.  När Rapayet måste möta sin egen död i en stuga mellan öknen , den colombianska fågeln lämnar stugan för att gå sin väg.

De colombianska regissörerna (Cristina Gallego, Ciro Guerra), som de hade en annan bra film i sin arbetsbok, har fått många priser för sina filmer. Om du är intresserad av något annorlunda, nånting nytt, så föreslår jag dig den här filmen.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Filmrecension: Hellboy – en B-film med en stor budget

11 april, 2019 by Redaktionen

Hellboy
Betyg 2
Svensk biopremiär den 12 april 2019

Mumiens återkomst. Baserad på den tecknade figuren från DC comics så ser vi i denna mörka fantasyfilm David Harbour i rollen som den djävulska utstötta demonen från helvetet, Hellboy. David har tidigare synts i serien Stranger Things och filmerna The Green Hornet, Suicide Squad och i James Bond filmen Quantum of Solace. I de tidigare filmerna regisserade av Guillermo del Toro, spelades Hellboy istället av Ron Perlman.

Årets film, simpelt kallad Hellboy, är regisserad av den brittiska skräck regissören Neil Marshall. Neil har tidigare gjort filmerna Instängd och Doomsday. Denna var från början tänkt att bli en uppföljare men blev istället en egen film och en reboot på filmserien. I en kamp mellan det mänskliga och paranormala åker Hellboy till England där han är fast besluten om att stoppa den onda Nimue. Milla Jovovich spelar blodsdrottningen Nimue som delades upp av Kung Arthus mäktiga svärd Excalibur. Hon har sedan begravts uppdelad i separata delar runt om i den engelska landsbygden och endast hel igen utgör hon ett och kan rasera världen och plåga den till dess undergång. Nimue försöker att locka Hellboy till att knyta sig samman med henne och utnyttja den mörka sidan av hans uppdelade sidor. Det är här den spännande delen av historian tappar allt. Istället kretsar den kring slagen och fighterna mellan troll, zombies, feer och muterande vildsvin.

Hans adoptivfader, Professor Broom (Ian McShane har tagit över rollen från John Hurt) verkar inte alltid vara på hans sida. Hans karaktär dyker upp där man minst anar. Faderskapet och familjekärleken dem emellan är som ”Fish and chips”.

Att Harbour tar över rollen och gör ett helt bra jobb med Hellboy är inget dåligt. Men Hellboy som är en superheroes antihero är nu i den nya filmen mera slarvig än farlig. Filmen trampar runt i en annars bra grundberättelse men trampar oftast snett och grötar till sig med sidohistorier och blir allt för grumlig och det blir svårt att hänga med. Effekterna känns som 2017års flopp av The Mummy med Tom Cruise. Det är bara CGI och inga praktiska effekter alls.

Kampscenerna är dåligt framhävda och litar sig på kraftig CGI i mörka miljöer. Blod som sprayas och huvuden skalas som druvor. Det är bitvis blodigt och mycket splatter(inälvor) men blir på sätt och vis löjlig och enkel. Karaktärerna i form av odöda och troll saknar känslan och slagkraft. En B-film med en stor budget.

I övriga roller ser vi Sasha Lane som Alice, andligt läser tankar och psykiskt läser av tid och rum. Daniel Dae Kim från bland annat serien Lost, som Ben Daimio. En dyster japansk-amerikansk soldat som med sitt skrämde ansikte kan förvandlas till en jaguar.

Försöker för mycket och säger för mycket.
Den försöker vara mörkare och närmare serien men den har svårt med sammanväxandet. Och det är trots allt den mörka tonen och Harbours presterande som håller ihop filmen. Skämtsamt så må denna vara dålig, ha för höga förväntningar och försöka vara som de andra som gör den bra. Underhållande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Claire Darling – filmen saknar vilja att gestalta något

11 april, 2019 by Birgitta Komaki

Claire Darling
Betyg 2
Svensk biopremiär 12 april 2019
Regi Julie Bertuccelli

Ett franskt drama med minnen från ett långt liv som börjar närma sig slutet.

När Claire Darling bestämmer sig för att göra sig av med sina ägodelar är det en vacker sommardag. Hon fyller gårdsplanen med antikviteter och prylar för en auktion som lockar många nyfikna och spekulanter. Och hon säljer till vilket pris som helst. Auktionen är som ett avslut och ett accepterande av att hennes liv börja närma sig sitt slut. Minnen av bilder från hennes liv kommer upp. Hon minns mannen och sonen som dött och dottern Marie som tagit avstånd från henne.

Filmen varvar hela tiden sekvenser med tillbakablickar med nutid. En äldre kvinnas liv där förvirring smyger sig in blandat med klara minnesbilder.

Filmen är som Claires minne. Som en trasig spegel med många bitar. Mängder av antika föremål har varit en stor del av livet och hon gör sig av med dem med orden: Farväl mina älsklingar ett nytt liv väntar . Ni kommer att bli lyckliga.

Med många teman i filmen men utan en röd tråd blir filmen inget lyckopiller. Erfarna och skickliga skådespelare, Catherine Deneuve, Chiara Mastroianni och många fler fina aktörer räddar inte filmen trots utmärkt samspel. Den härliga franska landsbygden, beundran för alla antika föremål och prästen i kyrkan som övertalas till exorcism känns väldigt mycket som fransk kultur. Men omgiven av dyrbara antikviteter, arvegods och samlingar blir Claire bara en förvirrad kvinna. Det kunde ha skapat en bra film om inte historien hade varit så fragmenterad.

Filmen är gjord efter en roman av Lynda Rutlidge ” Faith Bass Darling´s Last Garage Sale” och regissören Julie Bertuccelli fastnade för historien om det outtalade som finns i familjer.

Här är dock för mycket outtalat och oförklarat för att filmen skall engagera. Filmen känns som den saknar vilja att gestalta något. Ett drama med en historia dold för publiken. Då hjälper inte bra skådespelare och fint filmfoto.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 273
  • Sida 274
  • Sida 275
  • Sida 276
  • Sida 277
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in