• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Yesterday – det går inte att låta bli att gilla den

25 juni, 2019 by Rosemari Södergren

Yesterday
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 juni 2019
Regi Danny Boyle
I rollerna: Lily James, Himesh Patel, Kate McKinnon, Ed Sheeran, Michael Kiwanuka, Sanjeev Bhaskar, Sarah Lancashire med flera.

En hyllning till Beatles och den odödliga musik dessa fyra Liverpool-musiker gav åt världen. Har någon glömt hur fantastiska deras låtar är, såväl musikaliskt som textmässigt, lär hen få en rejäl påminnelse. Det är en njutning att luta sig tillbaka i biosalongen och låta musiken flöda.

Jag kan dock erkänna att dramaturgiskt är filmen inte något storverk. Den har duktiga skådespelare i alla roller men lite synd att Lily James så ofta hamnar i samma fack: den söta kloka unga kvinnan. Handlingen är både klyschig, fylld av klichéer (framför allt om den onda kommersialiseringen av musikvärlden) och oerhört förutsägbar med en sensmoral vi fått oss förmedlat tusen gånger. En sensmoral som skulle kunna är ett arv från medeltidens moraliteter.

Handlingen kretsar kring en ung man, Jack (spelas av Himesh Patel), som jobbar i en matvarubutik i en engelsk kuststad och på sin fritid skriver egna låtar och uppträder på pubar, men hur han och hans manager, Ellie (spelas av Lily James) kämpar lyckas han inte slå igenom. Efter att ha fått äran att spela på en riktig musikfestival men inte dragit någon annan publik är fyra småknattar och sina närmaste vänner bestämmer han sig för att nu får det vara nog. Nu ger han upp och slutar med musiken. På vägen hem blir han påkörd av en buss, hamnar medvetslös på sjukhus medan resten av världen får uppleva en kort stund av elstopp. Över hela världen blir det el-avbrott en mycket kort stund.

När Jack vaknat upp upptäcker han efter ett tag att ingen mer än han själv känner till Beatles. När han googlar på Beatles finns inga träffar på Liverpoolbandet. När han spelar låten ”Yesterday” får han beröm för hur bra den är. Han fortsätter att spela låtar ur Beatles enorma låtskatt och alla hyllar honom som en enastående låtskrivare.

En dag blir han upptäckt av den världskända musikern Ed Sheeran som erbjuder Jack att vara förband på hans turné och nu kommer världssuccén för Jack. Fast det gnager inom honom att veta att han egentligen inte har skapat denna fantastiska musik som han hyllas för.

Trots att filmen rent handlingsmässigt inte är någon höjdare har den flera roliga detaljer och hänvisningar till Beatles och populärkulturen – så stunden i biosalongen gick så snabbt. Filmen bjuder på en välkommen hyllning till Beatles och en del skratt också. Det går inte att låta bli att gilla filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Beatles, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Ut och stjäla hästar

24 juni, 2019 by Redaktionen

Ut och stjäla hästar
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 juli
Författare och regissör: Hans Petters Moland. Film baserat på en framgångsrik bok från Per Petterson med samma namn.
Medverkande: Stellan Skarsgård, Tobias Santelmann, Jon Ranes, Bjørn Floberg, Danica Curcic, Sjur Vatne Brean och Gard B. Eidsvold.

Ut och stjäla hästar är resultatet av ett ett genuint filmarbete. Det är ett stiligt och vackert och mycket välspelat. Efter ha bott i Sverige i nästan femtio års tid kommer änkan Trond, (Stellan Skarsgård) år 1999 tillbaka till Norge på en plats nära gränsen. Detta är platsen där Trond 1948 upplevde en hel sommar full av upp- och nedgångar. Det är ett år han helst vill glömma. Ett barn dödas och hans far sviker familjen när han lämnar Tronds mamma för en annan kvinna. Trond är idag starkt påverkad av att hans hustru nyligen gått bort.  Han vill leva sina sista år ensam med sin hund. Filmen är baserad på den norska författaren Per Pettersons roman med samma namn från 2003. Boken har översatts till flera språk, bland annat till svenska 2005.

Ut och stjäla hästar är den fjärde filmen som Stellan Skarsgård och Hans Petter Moland har gjort tillsammans. ( Övriga filmer är Zero Kelvin, A pretty kind man och Kraftidioten, som i Sverige fick titeln En iskall bastard).

Originaltiteln på filmen är ”Out and Steal Horses”. Här finns en dubbel betydelse då den 15-årige Trond och hans vän Jon går till gränsen för att stjäla hästar för att som ”Cowboys” rida barbacka. Tronds fader hör under andra världskriget också till motståndsrörelsen. Hans uppdrag är att smuggla dokument och filmer över gränsen. Uttrycket ”ut och stjäla hästar” visar sig vara ett kodord väl använt under ockupationen.
Berättelsen handlar om arv. Trond lämnar precis som sin fader sitt barn för att bo ensam.
Hans privatliv är den förlorade länken i kedjan. Hur Tronds leverne som vuxen ter sig utelämnas helt och detta skadar berättelsen. I boken har Trond två döttrar men i filmen träffar vi bara en av dem. Skådespelarna, både de vuxna och de unga, spelar sin roll med stor skicklighet. Scenografin, de vackra scenerna och bildrutorna, skapar ett fabulöst, universellt och evigt minne. Ut och stjäla hästar är en film du gärna ser flera gånger.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: The Hummingbird Project

23 juni, 2019 by Redaktionen

The Hummingbird Project
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 juni
Regissör och författare: Kim Nguyen
Medverkande: Jesse Eisenberg, Alexander Skarsgård, Salma Hayek, Michael Mando, Ayisha Issa och Sarah Goldberg.

The Hummingbird project handlar om ett par modiga kusiner, Vincent och Anton Zaleski, (Jesse Eisenberg och Alexander Skarsgård) som försöker bygga en fiberoptisk kabellinje från Kansas till Wall Street. Kabellinjen är en millisekund snabbare än övriga ute på marknaden vilket ger deras handelsföretag en avgörande och lukrativ fördel att kunna kontrollera aktiemarknadens flöde.

Vinny är ledaren för operationen och hans kusin Anton (Alexander Skarsgård) är kodskrivare. Medan Vinny och hans projektledare Mark (Michael Mando, som ger ett starkt intryck) handlar med entreprenörer och förstärker markavtal går Anton igenom tusentals koder och söker efter ett sätt att krympa fraktioner av en sekund. Salma Hayek, som Eva Torres, är kraftspelaren som vill förstöra för Vinny och Anton.
Jesse Eisenberg spelar en ambitiös och en mycket snabb talare som lider av magcancer. Han gör sin roll väldigt bra. Alexander Skarsgård är en socialt besvärlig geni som med sitt skalliga huvud är närmast oigenkännbar. Det finns inget bekant med den stiliga Alexander i den här nya rollen. Han är lysande.

En finansiell fabel om fiberoptisk kabel kanske inte låter attraktivt, men författaren och regissören Kim Nguyen förhärligar de mänskliga elementen i historien och klipper snyggt och snabbt i samma hastighet som en kolibris vingslag.

The Hummingbird Project utspelas i en värld av hög finans där ovärderlig data som fås milisekunder före konkurrenten blir avgörande för framgång och stora summor pengar.
Filmen är en fiktiv historia som känns verklig om  modern kapitalism och mänsklighet.
Kim Nguyen är en kanadensisk regissör, ​​född 1974 i Montreal, som tidigare gjort filmer som War Witch (2012) och Eye On Juliet (2017).
Filmens blinda fläck är Salma Hayek som med sitt konstiga smink och sitt skådespel ser ut och uppfattas som en skämtsam skurk.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Men In Black International – visar hur svårt det är att hålla fast vid ett vinnande koncept

23 juni, 2019 by Rosemari Södergren

Men In Black International
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 juni 2019
Regi F Gary Gray
Skådespelare Chris Hemsworth, Tessa Thompson och Liam Neeson.

Ännu en film som visar hur svårt och oftast omöjligt det är att upprepa och kopiera ett vinnande koncept. Men in Black International når inte upp till den första filmens glädje och energi. Och skrämmande nog pekar slutet på att en efterföljare kan komma.

Jag älskade humorn och samspelet mellan Tommy Lee Jones och Will Smith i den första Men in Black-filmen. Efterföljarna var så uppenbart producerade för att mjölk in mer vinst. Det händer något med hela skaparprocessen när den först och främst görs för att bli kommersiell. En film kan givetvis vara kommersiell och ha bra kvalitet men om dess producent och regissör mest producerar den för att få miljonerna att rulla då händer något med kreativiteten som sänker filmen.

Nåväl, det må vara hur som helst med det. Men in Black International som blir den fjärde filmen i serien är trist, plågsam, förutsägbar, fylld av klichéer – jag satt och längtade till att filmen skulle ta slut. Speciellt första halvan var en ren transportsträcka.

Grundduon från den första Men In Black är inte med och ersättarna Chris Hemsworth och Tessa Thompson når aldrig upp till samma karisma Will och Tommy Lee. Speciellt Chris Hemsworth är sorgligt löjlig och spelar bara på sin snygghet. Ett av två skäl till att filmen inte får betyg 1 utan betyg 2 är Tessa Thompson, som gör en acceptabel rollprestation. Det andra skälet är att vid några tillfällen, sällsynta men ändå några gånger, finns det en gnista av MIB-glädjen.

Som i de tidigare handlar det om de mörkklädda männen och kvinnorna världen över som i hemlighet skyddar jorden från universums brottslingar och ser till att bara de utomjordingar som vill människor väl får vara på jorden. Filmen kryllar därför att en mängd olika utomjordingar, en del så små att de kan bäras i handen, andra jättestora, en del med människoliknande drag, andra mer som ormar. Det är bara det att vi har sett detta ett antal gånger nu, i Star Wars, i Men In Black, i Star Trek, ja i många rymdfilmer.

Dagens Nyheters recensent gav filmen betyg 1 och skriver: Detta är inte rätta filmen för att backa Men in black-organisationen i deras arbete med att skydda jorden från universums avskum. Den fjärde MIB-filmen får en inte på humör att rädda någonting över huvud taget, man vill bara att saker ska ta slut, inklusive jorden, om det är vad som krävs för att man inte ska behöva åse begreppet ”karisma” dö en kvidande död.

Om du gillade den första Men In Black-filmen, som jag gjorde, och tänkte ta med dina barn till denna nya för att de ska få uppleva samma skratt och underhållning som du gjorde med den första är mitt råd att hellre hyra den första, bänka er hemma och ha en mysig filmkväll.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: X-men – Dark Phoenix

22 juni, 2019 by Redaktionen

X-Men: Dark Phoenix
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 juni 2019
Regissör: Simon Kinberg
Medverkande: James McAvoy, Jennifer Lawrence, Michael Fassbender, Nicholas Hoult, Hank McCoy, Sophie Turner, Tye Sheridan och Jessica Chastain

Under ett galaktiskt uppdrag börjar Jean Gray (Sophie Turner) utveckla otroliga krafter som förvandlar henne till Dark Phoenix. Nu blir det upp till X-Men att bestämma om en gruppmedlems liv verkligen är värd mer än hela jordens befolkning.

Om du är en serietidningsbeundrare kommer du definitivt att känna igen Dark Phoenix som är en anpassning av The Dark Phoenix Saga, en berömd X-Men-historia där makten hos Jean Gray / Phoenix (Sophie Turner) förstärks genom hennes bindning med en övernaturlig enhet så kallad Phoenix Force. Efter att ha absorberat en solflamma i kroppen binder JeanGrey sig till Phoenix Force. Det här sätter igång en serie av delprojekt, alla lånade från andra (inte alltid bättre) filmer. Dark Phoenix är koncentrerad på Jean Grey (Phoenix) och hennes sorgliga historia. Historien i sig är spännande men Phoenix relation till X-Men-fungerar inte. Kanske hade det varit bättre för Turner att gå tillbaka till sin järntron ( Hon medverkar i Game of Thrones) för att där styra över allt och alla. Sophie Turner gick nyligen tillsammans med ett gäng andra unga skådespelare med i den filmiska X-Men-serien. Tyvärr finns inte kemin dem emellan där för att det ska fungera. De tidigare stjärnorna Hugh Jackman (Wolverine) och Halle Berry (Storm) var båda i sina respektive roller minnesvärda. Om du för första gången ser Dark Phoenix i X-Men-kollektionen kommer du inte lägga större vikt på aktörernas blygsamma insatser. Exempelvis gör Kodi Smit-McPhee (Nightcrawler) och Evan Peters (Quicksilver) mindre minnesvärda tolkningar. Att säga farväl till Jennifer Lawrence Som Raven / Mistique känns betydligt mer episk jämfört med allt som sker i Dark Phoenix.

Jessica Chastain som Vuk är främlingen som vill lura Phoenix att använda kraften för att förstöra jorden. Vuks utseende är svårt att greppa. Varför en kraftfull varelse med kraften att ändra sitt utseende på mindre än en sekund inte väljer ett annat ansikte är oförståeligt?
Dark Phoenix är en glädjelös, livlös och tråkig historia som upprepar idéer från tidigare och betydligt bättre X-Men filmer. Mer än ett seriöst adjö av ikoniska tecken känns Dark Phoenix som den obligatoriska återföreningen. Filmen är skriven och regisserad av Simon Kinberg, en långvarig Hollywood-manusförfattare och producent som i och med Dark Phoenix debuterar som långfilmsregissör. Till sitt förfogande har han en begåvad ensemble med Michael Fassbender, Sophie Turner, Jennifer Lawrence, James McAvoy (Charles Xavier), Nicholas Hoult (Beast), Tye Sheridan (Cyclops) och Alexandra Shipp (Storm). Men dessa skådespelare har aldrig lyckats särskilt bra med att tolka sina X-men-roller.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 269
  • Sida 270
  • Sida 271
  • Sida 272
  • Sida 273
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in