• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Secrets We Keep

19 september, 2020 by Birgitta Komaki

The Secrets We Keep
Betyg 3
Svensk premiär 18 september 2020
Regi Yuval Adler

Femton är efter kriget och rumänska Maja (Noomi Rapace) lever ett lugnt småstadsliv med sin amerikanska make Lewis (Chris Messini) och sin lilla son. Det är femtiotalet med prydliga fruar i hatt och kjol och framtidstro.

Men en dag i lekparken skakas hennes tillvaro om och lugnet förbyts till kaos. Hon får syn på sin bödel från kriget. Soldaten som misshandlade henne och dödade hennes syster. Allt som hon förträngt i femton år och aldrig berättat om för någon kommer tillbaka. Hon måste få svar på om det är han och vad som verkligen hände.

Med stor förslagenhet överfaller hon mannen (JOEL Kinnaman) och lyckas med oanade krafter få in honom i bagageutrymmet på sin bil. Väl hemma blir maken involverad i kidnappningen och hela historien. Han som aldrig fått veta vad som hänt under kriget hjälper nu Maja att binda fast och låsa in mannen i källaren. Sedan utspelar sig nästan hela dramat i källaren.

Maja vill veta vad som verkligen hände den där natten under kriget. Hon vill veta om hon sprang i väg och lämnade sin syster. Hon vill att maken skall höra om den natten annars kommer han aldrig mer att tro henne. Och hon berättar att hon är rom. I en stark scen utbrister maken ” Plötsligt är ditt förflutna här”. Och han inser att livet aldrig kan bli detsamma igen.

Filmen är spännande utan att vara någon nagelbitare. Historien är engagerande och det är ovisst ända till slutet hur det skall gå. Noomi Rapace och Joel Kinnaman har en nerv i samspelet men är för återhållna. Man förväntar sig mer känslomässig dramatik hos personerna och i regin. Chris Messini har fått en odramatisk roll som maken. Han som efter många år fått veta att hans maka är rom och har lidit mycket i kriget men också ljugit för honom under alla år är förvånande ointressant.

Kanske är filmen liksom Maja för hårt kontrollerad för att gripa tag och beröra.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Trubbel – en riktig saga för hundvänner och en berättelse att bli varm i hjärtat av i denna kalla årstid

17 september, 2020 by Rosemari Södergren

Trubbel
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 september 2020
Regi Kevin Johnson
Svenska röster Kim Sulocki, Happy Jankell, Jesper Adefeldt, Filippa Åberg, Ayla Kabacas, Freddy Åsblom m.fl.
Censur Barntillåten

Bra familjefilmer är de filmer där barnen hänger med och lever sig in i handlingen samtidigt som det finns skämt eller annat som talar till den vuxne. Trubbel är en sådan familjefilm. Jag tror inget barn ser den utan att bli absorberad av berättelsen om den lilla hundens äventyr – och vi vuxna skrattar gott emellanåt eller drar på smilbanden i alla fall. Det ligger en erfaren filmskapare bakom, Trubbel kommer från skaparen av ”Shrek”.

Jag erkänner att när jag läste kort om handlingen innan jag såg filmen då var mina förväntningar inte höga. Jag tyckte det verkade vara en handling jag sett i olika varianter flera gånger tidigare: En söt liten hund lever ett lyxliv, bortskämd och har det bra – och sedan händer något och den lilla vovven måste ut i den farliga världen och möta otäcka djur och hemska människor. Livet utanför tryggheten blir en utvecklingsresa för den lilla bortskämda vovven. Men som med alla berättelser är det hur det görs som avgör hur bra det blir. Trubbel är lyckad. Det är en varm film och alla hundälskare skriver säkert under filmens sensmoral om hur ärliga hundar är med att visa sin kärlek.

Vovven som står i centrum för handlingen heter Trubbel är han är verkligen född med ett gyllene ben i munnen. Han får allt som han önskar. Hans ägare är en rik baronessa som bor i herrgården och hon är så snäll och han äter den finaste maten och sover på sammetskuddar. Ja det är lite överdrivet, förstås. Finns det någon som behandlar en hund på det sättet egentligen, när hunden till och med blir sprayad i rumpan för att lukta gott? Fast det är roligt och varför bry sig om realism i en saga. För en saga är vad det är. En klassisk saga om en bortskämt liten vovve som blir utkastad i det farliga livet och möter äventyr och utmaningar och får nya vänner från världen utanför.

Det är vilka hundar, otäcka sjungande och dansande ekorrar, en hundjagare och en söt och snäll ung kvinna med drömmar om musikkarriär. Den är rolig och det är en så kallad söt historia. Inte ett odödligt mästerverk men helt klart värd att ses för en familj tillsammans, speciellt för alla som är hundvänner.

Trubbel är en riktig saga för hundvänner och en berättelse att bli varm i hjärtat av i denna kalla årstid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: David Copperfields äventyr och iakttagelser – ett flipperspel

15 september, 2020 by Rosemari Södergren

David Copperfields äventyr och iakttagelser
Betyg 2
Svensk biopremiär 25 september 2020
Regi Armando Iannucci
Manus Armando Iannucci och Simon Blackwell
I rollerna: Dev Patel, Peter Capaldi, Tilda Swinton, Ben Whishaw, Hugh Laurie, Gwendoline Christie, Morfydd Clark m fl

En lång rad av de stora skådespelarna i rollerna men det räcker inte när de mest får spela en form av karaktär av en typ. Ja visserligen är redan romanen (David Copperfield av Charles Dickens) som filmen bygger på skriven i en slags skämtsam ton, ganska långt från realism, där människorna är tecknade som karikatyrer, där deras mest tydliga egenskap lyser igenom och där finns ingen fördjupning av karaktären. Inte ens David Copperfield, huvudkaraktären, skildras särskilt djupt. Det är en underhållande ytlig beskrivning av karaktärer.

Romanen som först publicerades som följetong från maj 1849 till november 1850 kom i bokform 1850. Den anses delvis vara en självbiografisk roman om Charles Dickens liv. Det är givetvis intressant. I stort sett är boken en berättelse om Dickens egen barndom och uppväxt; skolan med dåtidens sadistiska lärare, skokrämsfabriken, juristutbildningen med mera. Allt är hämtat ur författarens eget liv.

Regissören Armando Iannucci har en stark dragning till att skapa dramakomedi. Hans förra film, The Death of Stalin, skrattade jag gott åt. Den fick rätt blandat med kritik, men jag var en av de som uppskattade den. Jag är mer kritisk till David Copperfields äventyr och iakttagelser. Det är något som skaver när en skildring av ett barns uppväxt skildras på detta sätt.

Underbara skådespelaren Dev Patel (från bland annat Slumdog Millionaire och Lion) spelar föräldralöse David. Under sina första trettio år, som boken och filmen skildrar, möter han en färgstark samling excentriker, spelade av den ena stora skådespelaren efter den andra, som Tilda Swinton, Hugh Laurie, Peter Capaldi, Ben Whishaw och Gwendoline Christie med flera. Tyvärr tycker jag att dessa mest spelar en karikatyr av en karaktär.

I ett pressmedelande ser jag att filmkritikern i The Guardian skrivit om filmen:
Kvick som ett flipperspel och otroligt underhållande.

Det är förstås inte fel. Filmen är underhållande och kvick som ett flipperspel, men också lika ytlig som ett flipperspel och stannar kvar lika kortvarigt i tankar som ett flipperspel. Trots en sådan lång rad av underbara karaktärsskådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Wanda – ett måste för alla filmintresserade

13 september, 2020 by Rosemari Södergren

Wanda
Betyg 4
Svensk biopremiär 30 september 2020
Regi Barbara Loden
Medverkande Barbara Loden, Michael Higgins, Dorothy Shupenes

En independentfilm från 1970 av regissören och skådespelaren Barbara Loden. En roadmovie som avslöjar den amerikanska drömmen in på bara benen. En film som fick viss uppmärksamhet men var en sådan föregångare att den borde blivit en riktig kultfilm.

Huvudpersonen i filmen är Wanda, en ung hemmafru och flerbarnsmor som bara inte orkar leva det traditionella livet med make och barn. Hon lämnar allt och låter maken ta barnen för att själv bege sig ut i världen, ut i friheten. Men den som ingenting har, den har inte mycket till frihet. Wanda möter män som tar hand om henne, men i stort sett bara för att utnyttja henne.

Den är tragikomisk och mycket sorglig samtidigt. Wanda är inte särskilt begåvad, hon medger själv att hon är rätt korkad. Då hon är så medgörlig hänger hon med på det mesta. Samtidigt har hon ändå en inre styrka, fast det är inte ofta den får komma fram. Det är en mycket skickligt och konsekvent skildring av kvinnors situation i det amerikanska patriarkala systemet under 1970-talet.

Filmens distributör skriver att filmen var före sin tid men Wanda hyllas numera världsvitt som ett betydande verk och en hörnsten i kvinnligt filmskapande. Barbara Loden spelar också huvudrollen Wanda. Hon är grymt bra i den rollen och mitt i det absurda känns både hennes karaktär och de övriga oerhört realistiska, skrämmande trovärdiga. Filmen är samtidigt ett dokument från sin tid, 1970, med bilmodellerna från den tiden, kläder, frisyrer, skor och mäns och kvinnors attityder. För alla filmintresserade är den ett måste.

2012 kom den hyllade boken “Suite for Barbara Loden” av den franska författaren Nathalie Léger om Wanda.

Lite fakta om Barbara Loden (från wikipedia):
Barbara Loden, född 8 juli 1932 i Marion i North Carolina, död 5 september 1980 i New York i New York, var en amerikansk skådespelerska och regissör. År 1970 regisserade hon den kritikerrosade independentfilmen Wanda. Wikipedia
Född: 8 juli 1932, Asheville, North Carolina, USA
Död: 5 september 1980, New York, New York, USA
Make/maka: Elia Kazan (1967–1980), Laurence Joachim (från 1954)
Barn: Leo Kazan, Marco Joachim, Marco Kazan
Utmärkelser: Tony Award för bästa kvinnliga biroll i en pjäs, Outer Critics Circle Award for Other Awards

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: After We Collided

11 september, 2020 by Birgitta Komaki

After We Collided
Betyg 2
Svensk premiär 9 september 2020
Regi Roger Kumble

När uppföljaren nu kommer till filmen After, fortsätter den på samma tema som tidigare. Anna Todds böcker som har lästs av miljoner tonåringar blir filmer som lockar många till biograferna.

När Tess och Hardin har separerat går hon vidare och lyckas att få en eftertraktad praktikplats på väg till en bra karriär.
Allt ser ljust ut för henne. Hardin lever ett destruktivt liv och drömmer om att få Tess tillbaka. Hans liv har inget mål framåt
och tveksamt är om han vill ändra sig. När de tar upp det kraschade förhållandet igen börjar relationen snart trassla till sig. Hardin lider av mardrömmar och trauman från barndomen och naturligtvis är hon lösningen på alla hans problem. Bara hon offrar allt för honom så ska romantiken blomma. Allt varvas med heta sexscener med jämna mellanrum långt från det romantiska temat om tonårskärlek.

Jag tycker att det här är en film som känns otroligt förljugen. År 2020 och ingenting har hänt på 50 år eller 100 år. Fortfarande tror tjejer att de ska rädda den där struliga, aggressiva problemfyllda killen. Att det under den hårda ytan finns en god mjuk kille som just hon skall plocka fram. Att utom honom blir livet inte värt att leva och att det får kosta vad som helst. Att kärleken är värd att offra allt för. Man önskar att inga tonårstjejer går och ser den och att om de gör det inte tror på den.

Skådespelarna är hyfsat bra och Hero Fiennes-Tiffin som Hardin kan säkert fungera som idol. Bästa skådespelare är dock
Dylan Sprouse som Trevor, en svärmorsdröm.

Det finns många filmer om den stora kärleken och om trassliga förhållanden. Här räcker det tyvärr inte med heta sexscener
Och romantiska utspel när djupet saknas.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 237
  • Sida 238
  • Sida 239
  • Sida 240
  • Sida 241
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in