• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Servants – när film blir konst

8 december, 2020 by Rosemari Södergren

Servants
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 november 2020 och visas också på streamingtjänster som SFAnytime och Telia Filmbutiken
Regi Ivan Ostrochovský

En av de mest konstnärliga visuella filmer jag sett på länge. Filmen utspelar sig 1980 i den kommuniststyrka staten Tjeckoslovakien. Natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 invaderades Tjeckoslovakien av trupper från Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern då det funnits opposition gentemot det totalitära styret. Protesterna och motståndet kunde givetvis inte kuvas helt och det bubblar under ytan.

Vi får följa två unga män, Michal och Juraj, som studerar teologi på ett katolskt institut. Staten och dess tjänare i säkerhetstjänsten har ögonen på skolan och misstänker att det finns grupper som vägrar följa kommunismen före sin kristna tro. Skolan hotas av nedsänkning och en del lärare och rektorn böjer sig för staten och börjar styra om föreläsningarna för att göra det ledande kommunistpartiet nöjt. Alla studenter böjer sig dock inte.

Regissören Ostrochovský har tillsammans medfotografen Juraj Chlpik jobbat in i detalj med fotot och bilderna. Många scener innehåller stillastående foton som talar till något djupt inom oss. Då fotot dessutom är i svart och vitt blir det visuellt, konstnärligt och mycket sparsmakat. Regissören litar på att vi kan tänka och känna själva, allt behöver inte sägas rent ut. Jag kan dock något sakna den fördjupning av karaktärer som oftast görs i filmer av mer amerikansk karaktär. Svenska Dagbladet skriver om Servants:
“Visuellt anslående med bilder som dröjer kvar länge på näthinnan. Ett orubbligt hantverk”. Jag håller med om det helt och fullt.

Hur reagerar människor under förtryck och i samhällen som övervakar dem? Alla de olika reaktioner som vi får se i filmen är som tagna ur verkligheten. Filmspråket är oerhört realistiskt i de enkla miljöerna och så sparsmakat – det blir på det sättet ännu mer effektivt. Filmen är ett stort skri av varning för totalitära samhällen där staten får makt att förtrycka människors tankar. Sorgligt nog är det inte något vi kan säga enbart hört till historien. Totalitära stater finns runt om i världen idag också och i en del länder tycks utvecklingen gå åt mer övervakning av medborgarna. Filmen blir stark och kryper djupt in under huden och jag blir besviken över mänskligheten och samtidigt finns det hopp, då inte alla faller för trycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Mulan – magisk äventyrsfilm med sensmoral som hyllar hierarki

5 december, 2020 by Rosemari Södergren

Mulan
Betyg 3
Premiär på Disney+ 4 december 2020

Mulan har varit i blåsväder av flera anledningar och människor har uppmanat till bojkott av filmen. Jag tar upp det längre ned i denna text men först och främst tar jag upp filmen som drama och filmproduktion. Att det är en välgjord produktion är inte överraskande med tanke på de resurser Disneyproduktionen har till sitt förfogande, med tillgång till  duktiga skådespelare, erfarna manusförfattare och filmfotografer och ljud- och ljussättare.

Denna filmade version har både likheter och olikheter med den animerade Mulan som bygger på samma legend om flickan Mulan som blev en stark och imponerande krigare i ett samhälle där kvinnor inte fick ta för sig utan skulle hålla sig i bakgrunden och passa upp männen. Jag kan dock tycka att även om det feministiska budskapet är tydligt kommer det ändå en del i skymundan genom andra starka teman i filmen om att vara modig och offra sig för överheten och det alltför vanliga budskapet i alldeles för många Disneyproduktioner: att våld och att vara duktigast på att utföra våld är vad som gör någon till en vinnare.

Mulan i denna version är en välgjord, vacker, söt, snygg men också sentimental äventyrssaga, av och till en förunderlig magisk saga med välkoreagraferade scener med kamp- och svärdskonst för den som är intresserad av martial art. Att jag inte ger filmen ännu högre betyg beror på att den är  in i varje detalj förutsägbar och jag är väldigt trött på det ständigt upprepade budskapet att enda sättet att vinna är att slåss bäst. Och jag är trött på hyllningar av gamla patriarkala ideal som att slåss för kungen. Den kinesiska kungen och hans rike hotas av barbarer (som har stora likheter med Djingis Khan och hans mongoler) som skildras som vildar till skillnad från det förfinande kinesiska folket. Fakta är trots allt att anledningen till att detta kinesiska folk sitter vid makten beror på att de i sin tur varit våldsamma krigare, lika våldsamma som de barbarer som nu attackerar.

Huvudrollsinnehavaren Liu Yifei är skicklig men hon har nog fått dåligt rykte i världen sedan hon uttalat stöd för Hongkongpolisens hårda aktioner mot demokratirörelsen. Ett annat skäl till ropen på bojkott är att filmen spelats in i Xinjiang där många menar att den kinesiska staten begår folkmord mot den lokala muslimska befolkningen. Ett tredje skäl till krav på bojkott är att filmen får direkt till streaming på Disney+ och aldrig går upp på biografer. Det sista är väl svårt att hålla fast vid egentligen i denna tid av pandemi. Snarare borde kanske fler filmbolag ett tag satsa på premiärer online för att minska tillfällen för smitta i biosalonger.

Lars Ellström skriver i DN om legenden som filmen bygger på och varför han menar att filmen för bojkottas:
”Mulan” är en filmatisering av legenden om en ung kvinna, Hua Mulan, som skall ha levt under dynastin Norra Wei (år 386-535) i det som nu är nord-Kina. Härskarna i Norra Wei tillhörde Tuoba-klanen av Xianbei, ett nomadfolk från stäpperna i norr som talade ett språk besläktat med mongoliska och turkiska. … Till att börja med ansträngde sig Tuoba-klanens härskare i Norra Wei att upprätthålla sin kultur och särart men med tiden anpassade de sig alltmera till normer, vanor och språk hos den bofasta befolkningen, hanfolket, hannerna. Man till och med förbjöd användningen av det egna språket och uppmuntrade äktenskap med hanner. … och några decennier senare splittrades riket för att slutligen utraderas helt. Xianbeifolket försvann i historiens töcken.

Lars Ellström menar att legenden om Mulan därför gestaltar och står för en viss uppfattning om samhället och världen: hierarkisk, patriarkalisk, militant samt med åtskillnad mellan civilisation och barbari, och det senare förväntas underkasta sig det förra.

Jag håller med om det att filmens sensmoral hyllar värderingar som står för hierarki, patriarkala samhällen och framgång för krigideal – men det går inte att komma ifrån att det är en väl genomförd produktion, snygg, spännande och magisk. Visst har jag synpunkter på sensmoralen. men den är inte annorlunda än i oändliga många andra amerikanska Hollywoodproduktioner.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Merry Christmas, Yimy

4 december, 2020 by Rosemari Södergren

Merry Christmas, Yimy
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 december 2020
Dokumentär, Sverige, Serbien, 93 min
Regissör Mladen Kovacevic

En del kultur, oavsett det är filmer, böcker, tv-serier, teaterföreställningar eller annat talar så starkt till mig att jag känner att jag vill resa på mig, gå ut och göra något och förändra världen och samhälle. Dokumentären Merry Christmas, Yimy är en sådan film.

Den visar så påtagligt den stora lögn som landet Kina är, ett land som ska styras av socialism/kommunism men är ett stort klass-samhälle med gigantiska klyftor och ett vedervärdigt utnyttjande av de lägre grupperna i samhället.

I den kinesiska staden Yiwu trängs över 600 fabriker där tillverkningen av julpynt till västvärldens firande går som på löpande band 365 dagar om året. Där tillverkas all världens krimskrams. Arbetarna jobbar för hand och fäster glitter på ändlösa drivor av dekorationer. En monoton vardag men ändå får vi komma närmare människorna. Dessa arbetare är människor som vi, med drömmar, trassel med kärlek, familjer och vänner och samtal och diskussioner.

Jag tycker om att människorna skildras så äkta, så trovärdiga, att det verkligen känns som att jag är med där. Men samtidigt upprörs jag av de stora klyftorna som finns i världen och att varje vara vi kan köpa billigt här har kommit fram på grund av att arbetare utnyttjats till låga löner i ett annat land.

Jane Magnusson, DNs filmkritiker skriver om filmen:
På väg att köpa nytt julpynt? Dokumentära ”Merry Christmas, Yiwu” lär få dig på andra tankar. En avslöjande, poetisk men långdragen film om de underbetalda kinesiska arbetare som får vår jul att gnistra och glimma.

Jag tycker Jane Magnusson formulerat detta bra, jag skriver under på varje ord i hennes recension.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Beck: Utom rimligt tvivel

4 december, 2020 by Rosemari Södergren

Beck: Utom rimligt tvivel
Betyg 3
Premiär på C More 4 december 2020
Regi Pontus Klänge
I rollerna Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Martin Wallström, Måns Natanaelson, Anna Asp, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, Ann-Sofie Rase, Ingvar Hirdwall

Vilken slags polis vill vi ha och vilken slags polischef vill vi ha? När det är en gisslansituation och när det gäller att göra rätt för att förhindra att någon blir dödad – vilken strategi fungerar bäst` Det är två huvudteman i Beckfilm nummer 40 med Peter Haber.

Filmen börjar med att Josef (den nyanställde polisen i gruppen), Oskar och Jenny går en kurs i att hantera farliga och hotande situationer som när någon tagit en gisslan. På väg hem från kursen hamnar Josef och Oskar i en situation där en av dem blir hotad till livet och i bakluckan på en bil hittar de liket av en baby. Där börjar en grym och svårbegriplig mordgåta. Jag tycker väl att den delen av filmen haltar och är den sämre. Mordgåtan är inte så trovärdig även om det är realistiskt att människor under stark psykisk press kan agera på destruktiva sätt är det lite väl många delar i gåtans lösning som är svåra att tro på och väl tillkrånglade.

Filmens behållning är istället temat där vi och poliserna ställs inför frågan om vilken slags polis vi vill ha och behöver. Svaret kanske inte är antingen eller utan båda? Jonas Karlssons karaktär, polisernas chef Klas Fredén, är något av en parodi på alla usla chefer man träffat på under sitt yrkesliv. Chefen som känner av vart vinden blåser och som kan svika sina underlydande så fort samhällets vindar ändrar riktning. Klas Fredén är lite för överdriven för att tro på, men realism i karaktärsskildringarna är inte filmernas stora styrka heller.

Tänk att det nu är 40 filmer med Peter Haber som polismannen Beck. Det som är filmens stora behållning för mig är att filmserien blivit som en tvserie där vi lär känna de olika karaktärerna mer och mer, de blir som vänner. Det handlar inte längre om Beck utan lika mycket eller mer om de andra poliskaraktärerna som Måns Nathanaelson som Oskar Bergman, Jennie Silfverhjelm som Alexandra Beijer och Anna Asp som Jenny Bodén.

Två filmer till i filmserien finns inspelade och färdiga och kommer att visas framöver.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt, TV

Filmrecension: Falling – underbar och känns långt in i hjärteroten

1 december, 2020 by Rosemari Södergren

Falling
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 december 2020
Visades på Stockholms filmfestival
Regi och Manus Viggo Mortensen
I rollerna: Viggo Mortensen, Sverrir Gudnason, Lance Henriksen, Laura Linney, David Cronenberg

En underbar film, ett starkt drama som känns långt in i hjärteroten, då den träffsäkert skildrar hur svårt det kan vara för oss människor att leva tillsammans och vara familj. Falling skildrar ett trasigt far-och-son-förhållande där den vuxne sonen, John Peterson, trots hur illa han blivit behandlad av sin pappa Willis ändå vill vara till stöd för pappan som åldrats och börjar bli dement. En av filmens stora styrkor är att den skildrar livet som många av oss kan känna igen. Allt är inte nattsvart och allt är inte rosenrött. Det finns både ljusa och mörka minnen. Det är väl de ljusa minnena som gör att vi ändå trots allt ställer upp?

John Peterson (spelas mycket starkt av Viggo Mortensen som både regisserat och skrivit manus) är homosexuell och lever tillsammans med sin man och dotter. Pappan, Willis (spelas som äldre av Lance Henriksen och i scenerna som ung av Sverrir Gudnason) är en typisk karlakarl som trivs bäst på sin farm i amerikanska vildmarken där han kan lära sin son att jaga, skjuta och rida. Willis är konservativ och har svårt för dagens moderna samhälle. Han ifrågasätter hela tiden om John verkligen är homosexuell och då dottersonen har färgat håret blått beskyller han denne för att vara bög.

Willis är jobbig och har väl alltid varit väldigt egenkär och menat att han som man i huset är den som ska bestämma. När han nu börjar bli dement förstärks han aggressivitet och han kan bli rosenrasande. Det är inte lätt att ta hand om föräldrar som börjar förlora kontakten med nuet och verkligheten.

En del scener är oerhört starka och berör på djupet, som söndagsmiddagen med Willis och hans båda vuxna barn och barnbarnen. Jag tror många kan känna igen delar av det tumult som kan ta fart då åldrande föräldrar börjar tappa fotfästet och den vuxne sitter mittemellan och ska medla mellan dementa åldringar och tonårsbarn. Hur vår relation till våra föräldrar än är eller varit tror jag vi kan känna igen delar ur filmens olika scener. Filmens styrka är att den ändå visar att det bakom utbrotten ofta finns ett rop på hjälp.

Filmen är Viggo Morgensens debut som regissör. Den premiärvisades på Sundance Film Festival och visades också på Stockholm International Filmfestival i november där Viggo Mortensen fick ta emot årets Stockholm Achivement award. Falling är välgjord och jag är säker på att vi kommer att få se Viggo Mortensen ta sig an fler regiuppdrag. Han har en bred bakgrund som gör honom ypperligt lämpad som regissör. Förutom sin breda erfarenhet som skådespelare är han musiker, poet, konstnär och fotograf

Mortensen påbörjade sin karriär inom filmbranschen med Peter Weirs Vittne till mord. Han är en mångsidig karaktärsskådespelare med roller bland annat i Jane Campions film om Henry James, Porträtt av en dam, Sean Penns Indian Runner och David Cronenbergs A History of Violence och Eastern Promises. I den sistnämnda blev Mortensen Oscarsnominerad för ”Bästa manliga huvudroll”. Men allra mest känd blev han förmodligen genom rollen som Aragorn i filmatiseringen av Sagan om ringen-trilogin.

Lite fakta om hans övriga bakgrund:
Viggo Mortensen har som poet hunnit publicera boken Ten last night 1993 och som jazzmusiker har han gjort tre album. Mortensen har som konstnär ställt ut sina målningar vid konstutställningar som, tack vare hans framgång med Sagan om ringen filmerna, blivit oerhört populära bland både konst- och filmintresserade.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 231
  • Sida 232
  • Sida 233
  • Sida 234
  • Sida 235
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in