• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Vi är barn av vår tid

7 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Vi är barn av vår tid
Betyg 3
Visas på Göteborgs filmfestival, trolig premiär i SVT eller på bio under 2021
Regi Pontus Hjorthén

Inför femtioårsjubileet av Nationalteatern etablering som en förortsteater i Göteborg ville regissören Pontus Hjorthén samla gruppens medlemmar och få dem att göra ett framträdande. Denna process att samla ihop medlemmarna har regissören filmat tillsammans med en imponerande arkiv från Nationalteaterns historia. Denna två timmar långa dokumentär som är indelad i två delar tar med mig på en underbar nostalgitripp. Dokumentären väcker till liv många minnen för oss som var unga när Nationalteatern var som mest aktiv.

Det är intressant att följa dess medlemmar, att se dem som unga rebeller i tjugoårsåldern kompletterat med intervjuer med den nu när de flesta är omkring 75 år. Men jag skulle önska att denna dokumentär samtidigt kunde fokuserat på samhällets utveckling under de 50 år som gått.

Att Nationalteaterns texter om utanförskap och utsatthet har något att säga många också idag är uppenbart. Texterna är odödliga. Det finns några scener där vi får träffa en ung man som arbetar på en fritidsgård i Göteborg och där han samtalar med de unga i den förorten om deras liv och texterna. Men det finns så mycket mer att fundera kring när det gäller Nationalteatern och gruppens teaterföreställningar och musik. Det skulle också varit intressant att få höra lite mer om vad de tänker idag om samhällets utveckling. Som unga var de rebeller både när det gäller det innehåll de förmedlade och hur de arbetade. Den närhet de hade till de unga i förorten är unik – och jag har svårt att se att något liknande finns idag.

Det hävdas ofta att tonen i de politiska diskussionerna har hårdnat på grund av sociala medier. Efter att i denna dokumentär blivit påmind om hur tonläget var för 30-50 år sedan är det svårt att hålla med om att det var snällare förr. Och inte heller tycker jag att de stora politiska ledarna då, som Nixon och Brezjnev var särskilt mycket bättre än Putin och Trump. Nationalteatern skrädde inte orten när de beskrev eller angrep sina meningsmotståndare inom högern – och Göteborgspolitikern, folkpartisten Hans Hansson, var inte särskilt respektfull i sina svar då han jämförde Nationalteatern med Hitler. Debatten då skulle säkert uppröra många idag.

För femtio år sedan bildades Nationalteatern. Ett gäng av unga, radikala män och kvinnor som vill förändra världen genom ungdomsteater och rockmusik. För många av oss som lyssnade på Nationalteatern som unga och formades av deras tankar är det starkt att få följa berättelsen om gruppens resa från att starta Sveriges första förortsteater i Backa till att bli ett av Sveriges mest älskade rockband, samtidigt som vi får följa medlemmarnas arbete med en återföreningskonsert i nutid. Helt klart har Nationalteatern satt outplånliga avtryck i den svenska musik- och teaterhistorien. När det gäller teaterdelen finns det inte många arvtagare idag. När det gäller musiken och att ge röst åt de unga kan deras efterföljare i viss mån finns bland unga rappare, men den musiken når inte alls ut lika stort till en bred allmänhet.

Dokumentären ger många tankar kring samhället och utvecklingen i Sverige under dryga femtio år – och det känns lite tomt att det inte finns något liknande idag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: En runda till – en underbar skröna med fantastiska skådespelare

6 februari, 2021 by Rosemari Södergren

En runda till
Betyg 4
Svensk biopremiär april 2021
Regi Thomas Vinterberg
Manus Thomas Vinterberg och Tobias Lindholm
I rollerna Mads Mikkelsen, Lars Ranthe, Magnus Millang, Thomas Bo Larsen

En väl berättad historia om alkoholens verkningar, både positiva och negativa. En slags skröna med fantastiska skådespelarprestationer med Mads Mikkelsen, Lars Ranthe, Magnus Millang och Thomas Bo Larsen. Redan Mads Mikkelsens spel filmen igenom gör filmen värd att se.

Människor är födda med en brist: med en halv promille för lite alkohol i blodet. Detta hävdar en norsk forskare. Fyra ganska slitna och rätt trötta gymnasielärare i 40-årsåldern hittar dessa uppgifter och beslutar sig för att praktiskt testa denna tes. De skaffar alkohol mätare så de kan ha koll på att de har rätt promillehalt av alkohol i kroppen och de gömmer alkohol på sin arbetsplats i skolan.

Vi känner alla till att alkohol i blodet kan öppna sinnet för omvärlden, problemen verkar mindre och kreativiteten ökar. Efter det första glaset flyter samtalen lättare och nya möjligheter öppnar sig. Martin (spelas av Mads Mikkelsen) är gymnasielärare. Han känner sig gammal och trött och hans äktenskap har gått i stå. Uppmuntrad av teorin inleder Martin och hans tre vänner ett experiment att ständigt vara alkoholpåverkade.

I början lyfter de fyra lärarna sina prestationer. De blir med avslappnade, gladare och sprider positiva vibrationer till omgivningen och till sina elever, framför allt. Alkohol kan göra människor gladare, få dem att släppa en del hämningar. Men alkohol har en mörk sida också. De fyra vännerna bestämmer sig för att undersöka vad som händer om de höjer gränsen.

Regissören Thomas Vinterbergs första idé med filmen ska ha varit att göra en hyllningsfilm till alkohol. Jag är glad att den idén förändrades, det finns alldeles för mycket avigsidor med vad alkohol kan föra med sig, alldeles för många barn som växer upp i familjer med alkoholiserade föräldrar och det våld som många gånger följer med. Nu är filmen balanserad mellan det positiva och det negativa, även om jag inte personligen delar synen på att alkohol förbättrar förmågan att skapa. För min del dövar också ett glas vin förmågan att känna av intuition med mera. Jag tycker alkohol också i små portioner dövar sinnesintryck och gör mig sämre på att skapa. Men många upplever det som Thomas Vinterberg låter filmen skildra.

En runda till har redan hunnit få internationella filmpriser, bland annat har den vunnit pris i fyra kategorier vid European Film Awards – bästa film, bästa regi, bästa manus och Mads Mikkelsen fick pris för bästa skådespelare. Filmen hade premiär i Danmark i september och har där setts av över 800.000 personer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Father – en trolig Oscarsvinnare

4 februari, 2021 by Rosemari Södergren

The Father
Betyg 4
Visas på Göteborg Film Festival.
Svensk biopremiär våren 2021
Regi Florian Zeller

En hjärtskärande film med två av de bästa brittiska skådespelarna: Anthony Hopkins som Athony, en åldrande man på väg mot 80 och med demenssjukdom, och Olivia Colman som dottern som försöker göra allt hon förmår men ändå inte kan hindra att pappa glider in i sjukdomen.

Såväl filmen i sin helhet som de två skådespelarna har nominerats till Golden Globe och det surras också om kommande Oscarsnomineringar. Lita på att denna film kommer att plocka hem många priser i många sammanhang. Det är en högst trolig Oscarsvinnare.

Filmen är filmad från Anthonys synvinkel, vi kan känna vad han känner, uppleva verkligheten som han gör utifrån sin Alzheimers. Det är så skickligt genomfört med foton, ljud och helt enastående skådespelarprestationer. Som tittare blir jag helt slukad av scenerna och jag lider med dottern som kämpar på alla sätt hon kan för att göra det bra för sin pappa. Men stoppa en demenssjukdom ligger utanför människors förmåga.

The Father bygger på en pjäs av Florian Zeller. I programmet för Göteborgs filmfestival står:
Florian Zeller filmatiserar sin egen succépjäs och till skillnad från många andra försök att gestalta demens, skildras här även den sjukes perspektiv. Subtilt och med små medel levandegörs Anthonys förvirring och minnesförlust så publiken också upplever den. The Father är ett hjärtskärande drama om att långsamt förlora en närstående, och även en ömsint och fantastisk kärleksskildring mellan far och dotter.

Jag kan inte annat än hålla helt med om denna beskrivning.

Det är vackert, sorgligt, skrämmande, starkt, berörande och ger en möjlighet att till viss del förstå hur en människa som mer och mer tappar greppet om verkligheten upplever det som händer. Det kan öppna vår förståelse, få oss att hantera det bättre om någon av våra anhöriga får denna sjukdom.

Vårt svenska samhälle skiljer sig från de flesta andra länder, när det handlar om hur vi möter våra äldre familjemedlemmar. I Sverige är det inte vanligt att ha åldrande föräldrar i sin bostad, de gamla lämnas oftast över till äldreboenden när de inte längre klarar att bo själva. Anthony dotter kämpar länge för att pappan ska slippa bo på äldreboende. I vårt svenska samhälle är en sådan situation rätt ovanlig, tänker jag, utom i familjer med annan än svensk bakgrund.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Reckoning

2 februari, 2021 by Rosemari Södergren

The Reckoning
Betyg 2
Svensk premiär på Bio on Demand 5 februari 2021
Regi Neil Marshall

Det är modigt och beundransvärt att släppa filmer under dessa hårda restriktioners tid då en salong bara får ha åtta personer i publiken. Att filmer istället, liksom denna, släpps på Bio on Demand istället är begripligt. Men också att släppa filmer på detta sätt är något jag vill stödja då streaming fått ta över majoriteten av filmpremiärerna. Jag vill ge varenda film som släpps upp på en biograf eller Bio on Demand högsta betyg. Men hur konstnärligt fotot ändå är i denna skrämmande film om häxjakt i 1600-talets England räcker det inte för något större engagemang.

I centrum för handlingen står den unga änkan Evelyn. Året är 1665 och pesten skördar offer i England. Enelyns make har fått pesten och då han vet hur hemskt och plågsamt det är att dö i pesten väljer han att hänga sig själv på sin och makans gård. Han vill inte heller att hans fru och nyfödda dotter ska bli smittade.

Hyresvärden vill tvinga Evelyn att till sex. Då hon avvisar hyresvärden blir hon anklagad för häxeri. Filmen är en lång resa med vidriga bilder på tortyr, såväl fysisk som psykisk. Att häxjakten i Europa under 1600-talet säkert ofta kunde drivas av män vars ego blivit taggat av en kvinna, är nog trovärdigt. Men jag har ändå svårt att känna något mer än en djupt otäck känsla inför tortyrscener och det bottenlösa hatet och våldet. Allt våld som sker för att tvinga fram att hon erkänner att hon är häxa och i maskopi med de mörka och djävulska krafterna.

Jag har svårt att se någon mening att skildra det. Det får mig mest att må illa. Jo det kan vara både viktigt och starkt att skildra orättvisor och också att skildra otäcka övergrepp men inget i filmen känns som unikt eller speciellt. Jag har redan läst skildringar och sett teateruppsättningar kring samma ämne som varit mer engagerande. Tyvärr.

Kanske en tanke med filmen är att visa hur tortyr används av människor för att tvinga människor erkänna sådant de är oskyldiga till. Kanske filmen vill visa den avgrundsdjupa ondskan som finns i människor med makt.

Det är en mörk film. Neil Marshall är känd som regissör till The Descent (Instängd), Dog Soldiers, Hellboy, Doomsday samt flera avsnitt av Game of Thrones, Westworld och Black Sails. Jag skulle vilja tycka bättre om filmen, men jag fick faktiskt tvinga mig själv att se klart den. Fotot är oerhört välgjort, men det räcker inte. Jag ser ingen mening med vad filmen förmedlar. Inget som gör att den fångar mitt intresse.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tove – visar mer om Mumintrollens skapare än jag vill veta

1 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Tove
Betyg 3
Svensk biopremiär våren 2021
Öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 29 januari 2021
Regi Zaida Bergroth

Mumintrollen och deras värld fascinerar människor världen över. För mig är det framför allt böckerna som talar till mig. De har djup och talar till på flera nivåer till många lager inom mig. Jag har min relation till de olika karaktärerna. När nu en film som handlar om Tove Jansson, Mumintrollens skapare dyker upp på Göteborgs filmfestival och senare i vår på svenska biografer känns det som en film jag måste se.

Tove är en bra film, ett mycket bra drama om kärlek och tvåsamhet och undersöker om det verkligen går att leva i totalt fria förhållanden. Det är filmens stora behållning för mig. Vad som i mitt tycke drar ned betyget för filmen och gör att den inte är ett mästerverk är att det är inte så mycket av konflikter som driver fram berättelsen. Den konflikt som finns vimlar mest runt inom Tove själv och utgår från hennes syn på att kärlek ska vara fri och samtidigt känner hon inte så när hon träffar sin stora passion. En del i filmen jag gärna hade varit utan är att vi får klart för oss vem i verkligheten som var Snusmumriken och Vifslan och Tofslan liksom Draken. Jag vill hellre ha mina egna bilder av vem dessa karaktärer är. En liten konflikt finns i filmen mellan Tove och hennes pappa, som var etablerad och hyllad konstnär och som såg ned på hennes Muminfigurer och ville att hon skulle ägna sig åt ”riktigt konst”.

Handlingen utspelas i Helsingfors 1945. Andra världskriget är slut och Tove Jansson är en ung konstnär som gärna hänger på fester nätterna igenom och hyllar tanken på fri kärlek. Hon har en stor osäkerhet inom sig kring sitt konstnärskap och hon mår inte bra av sin fars förväntningar. Då möter hon teaterregissören Vivica Bandler och passionerad kärlek uppstår. Åtminstone från Toves sida. Men Vivica är inte intresserad av att binda sig vid någon. Som en kunskap jag kanske inte vill ha från filmen är att Vivica och Tove är Tofslan och Vifslan och deras lesbiska erotiska kärlek är Draken. Det är på sätt och vis vackert men jag vill ha mina egna bilder av dessa karaktärer. Jag vill inte ha dem låsta i någon annans form.

Filmens behållning för mig är därför inte skildringen av Mumintrollens skapare utan berättelsen om en ung kvinna som tror på fri kärlek men när idealen möter verklighetens känslor  blir det inte lika enkelt längre.

För mig behövs egentligen ingen biografi över Tove Jansson. Hennes karaktärer talar till mig och jag behöver inte veta vad de betydde för henne. Det är intressant men inte alls nödvändigt för mig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 228
  • Sida 229
  • Sida 230
  • Sida 231
  • Sida 232
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in