Tove
Betyg 3
Svensk biopremiär våren 2021
Öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 29 januari 2021
Regi Zaida Bergroth
Mumintrollen och deras värld fascinerar människor världen över. För mig är det framför allt böckerna som talar till mig. De har djup och talar till på flera nivåer till många lager inom mig. Jag har min relation till de olika karaktärerna. När nu en film som handlar om Tove Jansson, Mumintrollens skapare dyker upp på Göteborgs filmfestival och senare i vår på svenska biografer känns det som en film jag måste se.
Tove är en bra film, ett mycket bra drama om kärlek och tvåsamhet och undersöker om det verkligen går att leva i totalt fria förhållanden. Det är filmens stora behållning för mig. Vad som i mitt tycke drar ned betyget för filmen och gör att den inte är ett mästerverk är att det är inte så mycket av konflikter som driver fram berättelsen. Den konflikt som finns vimlar mest runt inom Tove själv och utgår från hennes syn på att kärlek ska vara fri och samtidigt känner hon inte så när hon träffar sin stora passion. En del i filmen jag gärna hade varit utan är att vi får klart för oss vem i verkligheten som var Snusmumriken och Vifslan och Tofslan liksom Draken. Jag vill hellre ha mina egna bilder av vem dessa karaktärer är. En liten konflikt finns i filmen mellan Tove och hennes pappa, som var etablerad och hyllad konstnär och som såg ned på hennes Muminfigurer och ville att hon skulle ägna sig åt “riktigt konst”.
Handlingen utspelas i Helsingfors 1945. Andra världskriget är slut och Tove Jansson är en ung konstnär som gärna hänger på fester nätterna igenom och hyllar tanken på fri kärlek. Hon har en stor osäkerhet inom sig kring sitt konstnärskap och hon mår inte bra av sin fars förväntningar. Då möter hon teaterregissören Vivica Bandler och passionerad kärlek uppstår. Åtminstone från Toves sida. Men Vivica är inte intresserad av att binda sig vid någon. Som en kunskap jag kanske inte vill ha från filmen är att Vivica och Tove är Tofslan och Vifslan och deras lesbiska erotiska kärlek är Draken. Det är på sätt och vis vackert men jag vill ha mina egna bilder av dessa karaktärer. Jag vill inte ha dem låsta i någon annans form.
Filmens behållning för mig är därför inte skildringen av Mumintrollens skapare utan berättelsen om en ung kvinna som tror på fri kärlek men när idealen möter verklighetens känslor blir det inte lika enkelt längre.
För mig behövs egentligen ingen biografi över Tove Jansson. Hennes karaktärer talar till mig och jag behöver inte veta vad de betydde för henne. Det är intressant men inte alls nödvändigt för mig.