• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: En sjöjungfru i Paris – nästan för gulligt

26 juli, 2021 by Rosemari Södergren

En sjöjungfru i Paris
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 augusti 2021

En gullig film med både musikalnummer, stop-motion, animation och vackra färger. En romantisk berättelse som utspelas i kärlekens huvudstad Paris om en man vars hjärta krossats som räddar en sjöjungfru som spolats upp på Seines strand – och just för att han inte kan bli kär överlever han sjöjungfruns sång. Alla män som hör en sjöjungfrus sång dör av brustet hjärta.

Den som sett filmen Splash kan känna igen en hel del. Det är samma berättelse på sätt och vis. Det går en annan film på bio just nu, Undine, som också handlar om en vattenvarelse som har en kärleksrelation med en människa. En sjöjungfru i Paris och Undine är så olika som två filmer kan vara. I Undine anar man hela tiden att den tragiska undergången ska komma, kärleken känns aldrig trygg utan som förtärande passion. I en sjöjungfru i Paris är det tvärtom aldrig skrämmande eller obehagligt, inte ens när en argsint kvinna söker hämnd för att hennes älskare dött av sjöjungfruns sång.

Vill du se en feel-good-film som ger visst hopp om kärleken ska du välja En sjöjungfru i Paris. Den är som jag skrev i inledningen gullig. Det är en söt film där det finns mycket vänlighet mellan människor och det är en hyllning till modet att tro på kärlek och tro på fantasins styrka och vänskapen. Men den överraskar sällan och det mesta är förutsägbart och kanske för gulligt. Men kul samtidigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Biet Maya och det gyllene ägget – jättesött och lagom spännande för de minsta

23 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Biet Maya och det gyllene ägget
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 juli 2021
Regi Noel Cleary
Svenska röster Birgitte Söndergaard, Fredde Granberg, Anna Sahlin, Anton Körberg, Anna Isbäck

En jättesöt film för de minsta barnen som släpps på svenska biografer med svenska röster. Huvudpersonerna är två barn-bin, Maya och hennes bästa vän Willy, och handlingen utspelas i en värld av animerade bin, skalbaggar, myror och farliga fåglar.

Maya är en pigg liten bi-flicka som längtar efter att välkomna solen och våren medan Willy helst vill ha sovmorgon och vill inte ut på äventyr. De hamnar en bra bit hemifrån i ett uppdrag där de ska bära ett gyllene ägg till en myrstack. Med sig på vägen får de två knasiga, lustiga men snälla rödmyror.

Filmen är mycket gulligt animerat. Det är svårt att inte tycka om de olika karaktärerna. Det är sött och lagom för målgruppen två till fem år.

Ett stort plus är att svaret på hur problem ska lösas inte är våld. Det är många animerade produktion från i synnerhet Disney som går ut på att de goda ska strida mot de onda i slutet. I Mayas äventyr med Willy denna gång möter de visserligen farliga figurer och svårigheter men lösningen är inte att kriga med bomber och granater utan att bruka list och diplomati.

Lite kul också att den som är hemmakär och har väl hand om baby som dyker upp är Willy medan Maya är den som är utåtriktad och tar för sig. Att det inte känns krystat med att bryta normen att flickor ska vara omvårdnad och pojkar utåtriktade.

Detta är den tredje filmen om biet Maya. Den första kom 2014 och film nummer två kom 2018. Filmerna liksom tv-serien som finns om Maya bygger på böcker som skrev för mer än 100 år sedan av den tyske barnboksförfattaren Waldemar Bonsel.

Filmen är mycket tydligt inriktad mot de yngsta barnen. Den är passar bra för dem och är mycket fint animerad och lagom spännande. Men till skillnad från de animerade filmen som blir odödliga mästerverk underhåller den inte vuxna på samma sätt. De allra största familjefilmerna talar ju både till vuxna och till barn. Men ska de minsta gå på bio är denna ett säkert kort. De små kommer att älska denna söta värld med myror, bin och skalbaggar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Undine

21 juli, 2021 by Rosemari Södergren

https://kulturbloggen.com/wp-content/uploads/2021/07/undine.jpg
Undine
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 juli 2021
Regi Christian Petzold
I rollerna Paula Beer och Franz Rogowski

En fascinerande film som blandar nytid med mystisk. Undine är en av de många filmer som hade planerats för biopremiär i Sverige tidigt i år. Den visades på Göteborgs filmfestival och planen var att ha vårpremiär. Men som så många andra premiär sköts den upp på grund av pandemin. Nu är biopremiären i alla fall på gång.

Undine är föreläsare i Berlin som är oerhört kunnig om Berlins stadsutveckling. Men hon bär inte en vanlig människa, hon är en varelse från vattnet. Inledningsscenen där hennes pojkvän Johannes försöker göra slut med henne är unik och fängslande. Johannes tycker det är jobbigt att sitta mittemot henne på caféer och hans nya flickvän ringer på mobilen då Undine helt tar över scenen med att förklara att om han reser sig och går måste hon döda honom. Eftersom hon är en vattenvarelse är det så det är. Hon måste döda den som lämnar henne. Då är på väg för att återvända till sitt element, vattnet, för att utkräva hämnd möter hon en ny man och kärleken spirar. Samtidigt bubblar något oroväckande under ytan. Filmen är en slags nytolkning av legenden om vattennymfen.

Undine och hennes nya kärlek spelas av Paula Beer och Franz Rogowski, som båda tidigare lovprisades för sina roller i Transit, även den i regi av Christian Petzold. Paula Beer, en ung tysk skådespelerska är född 1995 och har redan vunnit flera utmärkelser, som Marcello Mastroianni Award 2016 för sin roll François Ozons Frant. På Berlins filmfestival fick hon Silverbjörnen 2020 för rollen som Undine.

Undine är den första av fyra planerade filmer av Christian Petzold som utgår från de fyra elementen. Vattnets element brukar förknippas med känslor och relationer. Jag känner dock att det blir något för mycket fokus på överdrivna känslor. Visst, filmer har fantastiska foton, mycket från miljöer under vatten och nära bilder på huvudkaraktärerna, som allt tillsammans förmedlar en vacker, mystisk stämning men med mycket svärta i botten. Jag tror att många vill ge denna film högre betyg än jag gör – och det beror säkert till stor del på de duktiga skådespelarna och det fantastiska fotot. Betyg 3 betyder att det är en bra film, vilket det är. Utan tvekan. Att jag inte ger den ännu högre är för att jag inte känner att den säger mig något om livet och verkligheten. Den talar inte till mig.

En detalj som stör mig är att handlingen sägs utspela sig 2021. Undine talar inför en grupp om Berlins byggnader och säger att de nu ska fire att det är trettio år sedan beslutet kom om den fysiska flytten av Tysklands parlament. Den 3 oktober 1990, blev Berlin officiellt det återförenade Tysklands huvudstad. Men först 1991 kom beslutet om den fysiska flytten av Tysklands parlament, förbundsdagen, och regering från Bonn till Berlin. I filmen säger Undine att de nu ska fira trettio år sedan händelserna 1991. Men under 2021 skulle människor i Tyskland hållit mycket mer avstånd till varandra och burit mask. Pandemin härjade då som starkast. Det är visserligen bara en detalj i det hela, men jag tycker det känns fel när filmen skildrar något som utspelas under tiden för pandemin utan att låtsas om att det var pandemi då. Covid-19-pandemin har påverkat så stor del av speciellt västvärlden under ett och ett halvt år att det inte borde smusslas undan. Jag förstår dock att filmen skapades innan pandemin slog till, så det var lite oturligt för regissören som givetvis inte kunde anat vad som skulle hända 2021.

Det är en spännande, unik film och många kommer säkert att hylla den. Hur vi känner inför denna film är nog väldigt individuellt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Summer of 85 – tar fullkomligen andan ur mig

19 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Summer of 85
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 augusti 2021
Regissör François Ozon
Medverkande Félix Lefebvre, Benjamin Voisin, Valeria Bruni-Tedeschi, Melvil Poupaud

En film som fullkomligen tar andan ur mig: så vacker, så stark, dubbeltydig med djup, underbara foton, fantastiska unga skådespelare. Skicklig regi, genialiskt, elegant. Och musik med de bästa från 1980-talet med The Cure i täten. En film om kärlekens många ansikten, om vänskap och trohet och vår bild av kärleken.

Visst är det ett coming-of-age-drama med queer estetik – men frågorna som filmen ställer om vad kärlek är kan de flesta oavsett ålder och sexuella preferenser känna igen. Vad eller vem är det vi älskar? En annan människa eller vår bild eller önskan om vem han eller hon är?

16-åriga Alexis lånar en kompis segelbåt och kapsejsar ute till havs medan regnmolnen hopar sig och oväder hotar. Han blir räddad av den två år äldre David. David spelar upp en roll av att vara världsvan och bjuder in Alex till en vänskap och en kärlekshistoria. De två är väldigt olika karaktärer: David följer sina impulser och vad han får lust för just när tillfället dyker upp medan Alexis är eftertänksam och ansvarsfull.

Att en sådan passionerad kärlek förr eller senare möter utmaningar och tragik är väntat. Men trots att det är något vi inser från början går det inte att låta bli att känna sig engagerad i relationerna och att bli överraskad samtidigt som det som sker är logiskt och begripligt.

Trots att filmen redan från början avslöjar en viktig del av slutet behåller handlingen ändå greppet om mig hela tiden. Jag kan inte värja mig utan dras in i berättelsen, känner med människorna och det känns som att jag är med där också. Filmen valdes ut till Cannesfestivalen 2020 och hamnade kort därefter 1:a på Frankrikes biotopplista.

Summer of 85 är en film ingen bör missa i augusti när allt fler filmer går upp på biograferna nu när restriktionerna under pandemin släpps och biograferna får släppa in fler i publiken. Summer of 85 är elegant och snygg och får oss att känna och tänka kring vad kärlek är eller inte är.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Soundtrack

Filmrecension: Space Jam: A New Legacy – överträffade mina förväntningar

14 juli, 2021 by Redaktionen

Space Jam: A New Legacy
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juli 2021
Regi Malcolm D. Lee

En bekännelse: vad som lockade mig till att se Space Jam 2 var både nostalgi och ironi. Nostalgi eftersom den tidigare Space Jam-filmen kom när jag var barn. Ironi eftersom det känns som en typiskt dålig film som ändå har kultfilms-kvaliteter. Originalhemsidan har till exempel funnits kvar från 1990-talet, en kvarleva från tidigare Internet.

En professionell basketspelare som spelar basket med en seriefigur känns ju sådär seriöst, men man tar till sig filmen på ett lättsamt sätt. Man har inte förväntningar på att den ska ha något allvarligt att säga.

Till skillnad från förra filmen som bygger på Michael Jordan får vi nu följa NBA-mästaren LeBron James och hans familj. Handlingen bygger på att filmbolaget Warner har en algoritm (Al G. Rytm) som vill att LeBron James ska bli en del av deras universum med filmer som Batman, Casablanca och Matrix, för att nämna några. Al G. Rytm vill att man ska kunna se LeBron James i alla deras världar, från Harry Potter till Game of Thrones, att han ska synas tillsammans med alla varumärken i deras portfolio. LeBron James tycker det är en jättedålig idé, han vill ju bara spela basket.

Ett annat spår i handlingen handlar om LeBron James relation till sina två söner, den ena vill gå i hans fotspår och spela basket men den andra, Dom, vill hellre programmera datorspel. LeBron kan inte riktigt gå med på att låta Dom få göra som han vill utan han tvingar honom att gå på ett basketläger, trots att Dom är duktig programmerare och redan skapat ett eget hyperverkligt basketspel.

LeBron tackar nej till Warners erbjudande, men algoritmen ger sig inte utan suger åt sig honom och Dom. LeBron måste samla ihop ett lag som utmanar algoritmen i en basketmatch och denna match äger rum just i sonens datorprogram. LeBron förkastas till Snurre Sprätt som är den enda som är kvar i den tecknade världen, en nostalgins spöklika kvarleva i vår digitala tidsålder. LeBron och Snurre Sprätt måste tillsammans besöka Warners assemblage av olika världar för att locka tillbaka andra klassiska karaktärer (som Hjulben, Sylvester och Speedy Gonzalez vilka lämnat den tecknade världen) för att de ska kunna delta i basketmatchen. När de samlat ihop hela gänget mynnar det ut i en episk basketmatch som får mycket större betydelse och betydligt fler konsekvenser än någon annat.

En rolig detalj är att bland publiken till matchen finns massor av karaktärer från Warners filmer, som Fred Flinta, Pingvinen och bråkstakarna i A Clockwork Orange. Det är kul för oss vuxna som känner igen dessa karaktärer. Det är en mängd referenser till deras många olika filmer och karaktärer.

Filmens budskap är i slutändan att LeBron måste lära sig att acceptera att hans söner har egna val i livet som de måste få göra.

Filmen är underhållande och sevärd även om jag inte hade så höga förväntningar. Inför filmen tänkte jag mer att den skulle vara lite tramsig. Så Space Jam 2 överträffade mina förväntningar och betyget 4 är faktiskt inte i överkant.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in