Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Black or White

by

blackorwhiterecension

Black or White
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 juli 2015

Elliot och hans fru har tagit hand om sitt lilla barnbarn Eloise ända sedan hennes mamma tragiskt dog under förlossningen. När så Elliots fru omkommer i en olycka är det bara han och flickan kvar. För Elliot är det självklart att han ska fortsätta ta hand om Eloise, men det tycker inte hennes farmor Wee-Wee, som plötsligt dyker upp och kräver delad vårdnad. När hon inte får som hon vill bestämmer hon sig för att pröva det hela rättsligt, vilket gör konflikten allt svårare. Elliot, som spelas av Kevin Costner, är en vit välbärgad jurist i övre medelklassen och farmodern, Wee-Wee (spelas av Octavia Spencer) är en välbärgad svart kvinna, entreprenör och drivkraftig. Wee-Wee menar att flickan måste få växa upp bland svarta.

Black or White är en film om en vårdnadstvist mellan en morfar och en farmor, en är vit och en är svart och flickan har en vit mamma och en färgad pappa. Farmodern försöker göra det det en fråga om hudfärg och rasism. Frågan är dock vem som är rasistisk egentligen?

Det blir en emellanåt hård kamp mellan de två, men samtidigt finns det en respekt mellan de två, Elliot och Wee-Wee, båda vill flickans bästa. Situationen kompliceras av att flickans pappa, Reggie, dyker upp. Han är en nerknarkad ung man.

Black or White är en rejält sentimental berättelse, ganska söt och ganska trovärdig eftersom ingen karaktär lyfts fram som bara god eller bara ond, alla är rätt mänskliga. De två huvudrollerna, Elliot och Wee-Wee, spelas av två duktiga Oscarbelönad skådespelare. Kevin Costner och Octavia Spencer är mycket bra i sina roller.

Filmen är mycket snyggt ihopklippt och bilderna är pepprade med sentimental musik. Det är en berättelse om en vårdnadstrist mellan två välbärgade familjer i övre medelklassen. Syftet med filmen är förstås mycket fin. Sensmoralen är att hudfärgen inte spelar någon roll det är hurdana vi är som räknas. Enormt skickliga skådespelare och ett bra budskap, snygga bilder och skön musik, bra filmklipp – det räcker dock inte. Inget i filmen överraskar mig. Efter att ha sett fem minuter av filmen kan jag säga hur allt ska gå. Allt är oändligt förutsägbart och nästan på gränsen till pekoral. Tyvärr. Att betyget inte blir lägre beror på de duktiga skådespelarna.

Regi: Mike Binder
I rollerna: Kevin Costner, Octavia Spencer, Gillian Jacobs, Jillian Estell mfl.
Längd: 121 minuter

Klipp ur filmen Black Or White

by

blackorwhite

Elliot och hans fru har tagit hand om sitt lilla barnbarn Eloise ända sedan hennes mamma tragiskt dog under förlossningen. När så Elliots fru omkommer i en olycka är det bara han och flickan kvar. För Elliot är det självklart att han skall fortsätta ta hand om Eloise, men det tycker inte hennes farmor Wee-Wee som plötsligt dyker upp och kräver delad vårdnad. När hon inte får som hon vill bestämmer hon sig för att pröva det hela rättsligt, vilket gör konflikten ännu större, ännu svårare. Men i grunden finns dock kärleken till familjen representerad hos bägge sidor, och det visar sig att när det kommer till relationer, är ingenting svart eller vitt.

Regi: Mike Binder
I rollerna: Kevin Costner, Octavia Spencer, Gillian Jacobs, Jillian Estell mfl.

Black or white har svensk biopremiär 24 juli

Arkiverad under: Film

Titta: Joy, julens storfilm, trailer

by

joy

Julens storfilm JOY är inspirerad av legendariska affärskvinnan Joy Manganos liv, en uppfinnare och entreprenör som startar ett mäktigt familjeföretag och imperium. I huvudrollen ser vi Jennifer Lawrence och vi får följa familjen över fyra generationer. Manus och regi av David O. Russell (”Silver Linings Playbook”, ”American Hustle”) och i övriga roller ser vi Robert De Niro, Bradley Cooper, Isabella Rossellini m fl.

Titta: Fantastic Four, tre trailers

by

fantastic-four-film2015

Fantatic Four, Marvels första superhjälte-team någonsin är nu tillbaka i en reboot. Historien tar här sin början när fyra unga outsiders råkar ut för en olycka som leder till att deras kroppar drastiskt förändras. Teamet måste nu samarbeta och lära sig använda sina nyvunna förmågor för att tillsammans försöka rädda mänskligheten…

I rollerna ser vi Kate Mara (House of Cards), Michael B. Jordan (The Wire), Jamie Bell (Tintins äventyr) och Miles Teller (Whiplash) och för regi står Josh Trank (Chronicle).

Tre trailers har släppts hittills.

Filmen har svensk biopremiär 7 augusti 2015.

Veckans filmpremiärer: Amy, Ted 2, The Duke of Burgundy och Far from the Madding Crowd

by

amyfilmen

Veckans fyra filmpremiärer på bio är: Amy, Far from the Madding Crowd, Ted 2 och The Duke of Burgundy.

De två filmer som fått bäst mottagande av kritiker är filmen om Amy Winehouse och Thomas Vinterbergs tolkning av Thomas Hardys roman i filmen Far from the madding crowd. The Duke of Burgundy däremot är en riktig bottenfilm, Kulturbloggens recensent gav betyg 1 (här är vår recension av den) medan Ted 2 är en godkänd film men inget mästerverk. Vår recensent gav betyg 3 och skrev:
Du vet vad du får. Men det är okej.
Att skaparen till Ted-filmerna även ligger bakom Family Guy säger allt. Det är samma slags humor, är du en fan av det ena kommer du även gilla det andra, du vet liksom vad som väntar. Det är bara i lite längre tappning. Mer svårtuggat än så behöver det kanske inte alltid vara. (Läs recensionen av Ted 2 här).

”Amy” – en dokumentär film om Amy Winehouse. Fredrik Strage i DN ger filmer betyg 4 och skriver bland annat:
”Amy” kittlar tårkanalerna men blir aldrig spekulativ. Den frossar inte i klipp från de sista konserterna, då hon knappt kunde stå på benen, utan visar desto mer av hennes sista studiobesök – duetten med idolen Tony Bennett. Då är Amy nykter och nervös. Hon sjunger så överväldigande att hennes död inte bara känns onödig utan nästan oförskämd.

Far From the Madding Crowd fick betyg 4 av Kerstin Gezelius i DN. Hon skriver:
Rollbesättningen avslöjar kanske vem hon till slut kommer att välja, men det gör inte så mycket. Det finns många överraskningar på vägen i den här skickliga och förvånansvärt upplyftande tolkningen. Den är njutbar, i allt från musik till klipp och dansant dramaturgi.