Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Den stora nötkuppen 2 – rolig och varm och ett vettigt budskap

by

Den stora nötkuppen 2
Betyg 3
Svensk biopremiär 27 oktober 2017

Lagom till höstlovet kommer en barnfilm som är rolig och varm. Och med ett vettigt budskap, möjligtvis lite övertydligt. Den stora nötkuppen 2 tar vid där den första filmen, Den stora nötkuppen, slutade.

I den första filmen, ”Den stora nötkuppen”, mötte vi ekorren Charlie som anser sig vara den coolaste av alla. Han råkar spränga parkens vinterförråd med mat och blir förvisad till stadens tuffa gator. I sin kamp för överlevnad lyckas han hitta en nötbutik fylld med djurens favoritgodis. Charlie börjar forma en snillrik plan för att lägga rabarber på hela nötskatten och rädda både sitt eget skinn och vännerna i parken.

I uppföljaren som når svenska biografer lagom till höstlovet har Charlie och hans vänner börjat vänja sig vid liv i lyx. Ekorrar, mulvaden, en vild mops och övriga djuren hänger i nötbutikens källare där det finns överflöd av mat och livet är allmänt härligt. Visst är symboliken tydlig till den ytliga underhållningsbranschen i västvärldens samhälle idag. Mer och mer glömmer parkens djur bort att leva enligt naturen. När deras nötbutik råkar ut för en olycka tvingas alla djuren att återvända till parken för att leta rätt på sin egen mat.

Men parken står inför ett stort hot. Stadens kapitalistiske borgmästare har bestämt att alla träd och alla växter ska röjas bort för att en nöjespark ska byggas. En nöjespark ger betydligt större inkomster åt den girige borgmästaren än vilda djur i en park.

Det blir en hård kamp mellan djuren och borgmästarens bulldozers. Visst är symboliken tydlig. Extra aktuell blir denna skildring av naturens kamp mot människans destruktivitet med tanke på det larm som kom i veckan från Tyskland där tre fjärdedelar av alla insekter försvunnit från jordbruksområden. Insekter är viktiga för naturen på flera sätt, bland annat för att de är mat för andra varelser i näringskedjan.

Klimatförändringarna påverkar natur och djurliv enormt. Det krävs krafttag av människor för att det stoppa utvecklingen mot katastrof.

Djurens kamp i parken är lätt att se som en metafor för naturens utsatthet i dagens värld. Ett annat sätt att tolka filmen är förstås att de på djuren som symboler för alla de människor som är på flykt i dagens värld.

Visst måste dessa olika scenarier funnits med i baktanken när manusförfattaren skrev ”Den stora nötkuppen 2.”

Filmrecension: Lucky – en storslagen film utan stora åthävor

by

Lucky
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 oktober 2017

En film för den som älskar att tänka och känna själv, en film där det mesta som berättas och sägs är det som sakta bubblar under ytan. En storslagen film utan stora åthävor.

En måste-film för alla fans av Harry Dean Stanton och också en liten tröst för alla som saknar att se ett nytt avsnitt av Twin Peaks – The Return varje måndag. När nu alla avsnitt sänts är det säkert flera som blir glada av chansen att se egensinniga David Lynch som bär upp en av de större birollerna i detta drama som är en hyllning till åldrade människor och Harry Dean Stanton i synnerhet.

Harry Dean Stanton spelar Lucky, en 90-årig kedjerökande ateist som bor i en avskilda liten ökenstad, omgiven av en mängd märkliga karaktärer. Han är fräsch för sin ålder. Han går lite som en gammal man men annars är han riktigt pigg. Han gör ett par yoga-övningar varje morgon och dagarna går oftast i samma spår: han går till livsmedelsbutiken och köper mjölk och sedan tittar han på frågesport på tv innan det blir kväll och han beger sig till sin lokala pub för att beställa in en Bloody Mary och gagga med de andra originalen.

Lucky har överlevt alla sina samtida vänner och börjar reflektera över vad som är meningen med livet. I pressmeddelandet uttrycks det så här: Efter att ha överlevt alla sina samtida vänner befinner sig den oerhört självständiga Lucky vid ett av livets vägskäl och beger sig ut på en andlig resa för att hitta sig själv och uppnå det ouppnåeliga: upplysning.

Filmen är den välkända skådespelaren John Carroll Lynchs regidebut. Han har sagt att för honom är Lucky både ett kärleksbrev till HARRY DEAN STANTONs karriär och en meditation kring dödlighet, ensamhet, andlighet och mänsklig samvaro.

En underbar filosofisk film som flyter och porlar fram som en mjuk bäck och med vemodig bluesig musik. En film att både bli melankolisk och lugn av – en film att le varmt tillsammans med.

I den övriga skådespelarlistan ser vi bland andra DAVID LYNCH, TOM SKERRITT (Alien, Top Gun) och ED BEGLY JR (Better Call Saul). Regissören själv är känd för sina roller i bland annat Shutter Island och nu senast i serierna American Horror Story och The Americans.

Filmrecension: Den Syriska Förlovningsringen – en underbar libanesisk dramakomedi

by

Den Syriska Förlovningsringen
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 oktober 2017
Regi: Sophie Boutros

En underbar libanesisk dramakomedi om ett möte mellan en libanesisk familj och en syrisk familj. En film om fördomar och om att kunna gå vidare i livet och inte fastna i sina gamla tragedier eller oförrätter, en film om att kunna leva i nuet och inte rota runt i det förgångna.

Filmen vann Publikpriset vid Malmö Arab Film Festival 2017.

Ghada är en ung kvinna som är dotter till en borgmästare i en liten by i Libanon. I filmens inledning får vi följa hennes mamma, Therese, borgmästarfrun. Therese är uppspelt och nästan studsar fram genom samhället, hon har höga förväntningar inför ett stundande besök från dotterns blivande man och hans familj. Hennes dotter Ghada ska förlova sig. En ung man dottern träffat när hon varit iväg och studerat i Syrien ska komma med sin mamma och pappa och formellt anhålla om Ghadas hand.

Thereses bror, som dog v en syrisk bomb för tjugo år sedan, är fortfarande högst närvarande i huset genom de stora fotografier av honom som finns uppsatta överallt. Therese upplever att han pratar till henne genom fotografierna. Therese är förväntansfull inför besöket och delar sin glädje med brodern genom att prata med fotografierna – tills hon plötsligt upptäcker att hennes efterlängtade gäster kommer just från Syrien. Hon bestämmer sig att till varje pris hindra förlovningen mellan dottern och den syriske unge mannen.

När den syriske unge mannen närmar sig det libanesiska samhället i en bil tillsammans med sina föräldrar upptäcker vi att hans mamma inte är särskilt förtjust inför förlovningen. Hon hade föredragit att han valt en syrisk flicka till sin blivande fru.

Vissa scener ger en lärorik inblick i livet i syriska och libanesiska samhällen, andra scener är universella och vi kan alla känna igen oss, som i det stela uppstyltade samtalet när de två familjenra sitter ned tillsammans i familjen Boutros vardagsrum för första gången. Hur många av oss har inte upplevt pinsamma släktträffar med människor vi knappt känner med är släkt med eller bekanta med utan att egentligen känna oss bekväma tillsammans?

OM REGISSÖREN
Sophie Boutros har en examen i tv- och filmregi från Académie Libanaise des Beaux-Arts (ALBA). Hon har arbetat med en rad musikvideos för kända arabiska artister. Mahbas är hennes debut som långfilmsregissör. Boutros arbetar för närvarande på Mohammed Bin Rashid School for Communication (MBRSC) på American University i Dubai.

Den Syriska Förlovningsring (SV) Trailer from Arab Cinema In Sweden AB on Vimeo.

DN surar över sen pressvisning och embargo över Geostorm men hade ingen solidaritet när andra drabbades

by

Geostorm är en katastroffilm som har premiär fredag 20 oktober. Runt om i landet syns stora affischer med reklam för filmen. Det finns viss anledning att misstänka att filmen inte är av högsta kvalitet.

De filmrecensenter som gick på pressvisningen av filmen var alla tvungna att skriva under ett embargo där de lovade att inte publicera någon recension om filmen före kl 14 samma dag som filmen går upp på svenska biografer.

Dagens Nyheter har alltid filmrecensioner i kulturdelen på fredagar, majoriteten av filmer har premiär på fredagar. I kulturdelen den 20 oktober finns en sur lite text från kulturedaktioner där de förklarar varför där inte finns någon recension av Geostorm (eftersom det är embargo fram till kl 14 är det omöjligt att trycka recensionen i tid).
I DN: Man kan misstänka krishantering av den illegala nedladdningen, vilket är trist men begripligt. Men det handlar också om att mörka misslyckade filmer och skadehantera bistra omdömen. Hur vi får en hint om att en viss, kommande film är under all kritik? Det blir ingen pressvisning.

DNs kulturredaktion surar och skriver också att publiceringsembargon blir allt vanligare i filmvärlden, vilket är en oroväckande utveckling.

Hmmm …
Nyligen hade Bladerunner 2 premiär världen över och i Sverige var det bara ett fåtal handplockade filmskribenter som fick gå på pressvisning av den. Eftersom Dagens Nyheter var med bland den lilla utvalda skaran protesterade de ingenting. Så någon solidaritet med andra redaktioner finns inte. När DN kultur gnäller nu är det enbart för att det drabbar dem. Vi på kulturbloggen kunde ha recenserat Geostorm och publicerat den kl 14 den 20 oktober. Men vi valde bort den för vi kände på oss att det var en film som inte var värd att slöja vår tid på. Handlingen i korthet i Geostorm:
Jorden och alla dess invånare står inför ett stort hot i nya filmen GEOSTORM.
Efter en rad oförutsägbara naturkatastrofer, kommer världens ledare fram till en plan att skapa ett satellitsystem som kan hålla klimatet i schack och människorna trygga. Men något går riktigt snett då nätverket som skulle skydda jorden istället attackerar den. Tiden är knapp innan en GEOSTORM sveper undan allt, och tar befolkningen med sig …

Filmrecension: Wind River – en film som berör och fångar in mig totalt

by

Wind River
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 januari 2018
Regi Taylor Sheridan

En engagerande, stark kriminalthriller som skildrar hur utsatta indiankvinnor är och det är också en berättelse av sorg och hur det är att tvingas leva vidare efter att ha förlorat ett barn. Att fortsätta och leva vidare efter att en barn mördats  är något av det tyngsta en förälder kan drabbas av.

Den har fantastiskt foto, är en film som berör och fångar in mig totalt, jag glömmer att jag sitter i en biosalong, den är spännande och stark. Taylor Sheridan vann Un certain regard-priset för Bäste regissör vid Cannes filmfestival i år för Wind River.

I alldeles för många deckare skildras sorg ytligt och klichéartat, utan att det känns äkta. I Wind River känns karaktärernas reaktioner trovärdiga.


Handlingen utspelar sig i ett amerikanskt indianreservat i ett kargt, vindpinat, kyligt, isolerat område med mycket snö och kraftiga snöstormar. Jeremy Renner, en av mina absoluta amerikanska skådespelare, spelar viltvårdaren Cory Lambert som spårar upp och jagar vilda djur som jagar boskap. Han följer ett spår efter en pumahona som tillsammans med sina två fjolårsungar börjat döda indianernas boskap då han ute i den snötäckta vildmarken hittar like av en ung kvinna  från traktens urinvånare. Den döda indianflickan har blivit våldtagen och mördad och hon var bästa kompis med Corys dotter, som dog tre år tidigare, på ett liknande sätt.

FBI skickar en kvinnlig agent, Jane Banner (spelas av Elizabeth Olsen), för att utreda mordet. Hon kommer från Las Vegas och är inte klädd för att överleva i det stormhärjade snölandskapet. Att FBI bara skickar en ensam agent för att utreda mordet säger också en hel del om situationen för urinvånarna i USA. Cory Lambert blir övertalad att hjälpa henne att hitta mördaren, hon behöver hans hjälp för att förstå området och dess invånrare.

Det bitande kalla Wyoming är vad många skulle kalla ett typiskt landskap för filmer av Taylor Sheridan. Fotot är skickligt, det känns som om jag är där och känner den kalla vinden. Wind River är en del av den Sheridan-trilogi som även omfattar Sicario och Hell or High Water. Sheridan skrev manus till båda filmerna och Oscarsnominerades för den senare; Wind River har han såväl skrivit manus till som regisserat.

Liksom i Sheridans tidigare manus berättar Wind River en engagerande historia, samtidigt som filmen exponerar USAs baksida. När filmen hade världspremiär i Cannes sade Sheridan:
– Det är min nations stora skam hur urinnevånarna behandlas. Vi konstnärer måste med knutna nävar höja våra röster för dem.

Wind River fick vid USA-premiären tidigare i höstas mycket kritikerberöm. ”Så här bra thrillers är snart en förlorad konstart – missa den inte”, skrev Los Angeles Times. ”En fantastisk, udda, nervkramande thriller som aldrig upphör att överraska, fängsla eller pumpa adrenalin”, tyckte New York Observer. ”I en av sina bästa roller bjuder Renner på såväl djup som intelligens”, menade USA Todays kritiker.

I rollerna: Jeremy Renner, Elizabeth Olsen, Gil Birmingham, Graham Greene