Film

Min kusin
Betyg 3
Svensk biopremiär och på streaming 15 april 2022
Regi Jan Kounen

En film om vänskap, släktskap och att acceptera varandra som man är. Två medelåldersmän är kusiner och hade nära kontakt när de växte upp. Nu är de förbundna med varandra genom att de båda är delägare av en framgångsrikt internationellt företag som säljer alkoholdrycker. Pierre leder företaget och är duktig företagare. När han tog över företaget efter sina föräldrar var det nära konkurs. Han har genom sin envishet och skicklighet vänt det till framgång. Hans kusin, Adrien, är en udda personlighet. Adrien bor på ett hem för människor med psykiska problem och han har inte något arbete. Däremot har han en stor förmåga att känna av intuitivt vad som ska hända. Han säger att han visualiserar och kan se att bilar ska krocka och annat. Han har fruktansvärda humörsvängningar dessutom.

Pierre är på väg att köpa upp ett stort vinföretag och på så sätt utvidga företaget. Men han behöver få Adriens underteckning. Adrien däremot längtar efter att de två ska hitta tillbaka till sin nära relation och ställer därför som krav för att skriva under att han får hänga med Pierre på jobbet ett tag. Det är bäddat för katastrof förstås när Adrien börjar lägga sig i. Eller? Frågan är vem som är mest skadad egentligen. Vad är mest friskt?

De två kusinerna tvingas ge sig ut på en resa som antingen kommer att föra dem närmare varandra – eller driva dem bägge till komplett vansinne.

Första delen av filmen var lite klyschig och med en komedistil som inte riktigt tilltalar mig men skildringen växte och engagerade mig allt eftersom. Det är väl till viss del en feelgood-film om att lära sig se sig själv och därigenom också se andra – och att acceptera varandra som man är, med fel och brister och tillåta sig själv och andra att vara sig själva.

Lite fakta om regissören:

Jan Kounen slog igenom i slutet av 90-talet med actionrökaren Dobermann och har sedan dess hållit publiken på tårna med sin eklektiska blandning av seriefilmatiseringar (Blueberry), satir (99 Francs – med Oscarvinnaren Jean Dujardin), romantik (Coco Chanel & Igor Stravinskij) samt diverse dokumentärer. När han tillsammans med Césarvinnaren (The Measure of a Man) Vincent Lindon, som också hade en av huvudrollerna i Julia Ducournaus Titane, ger sig på att göra en både komisk och känslosam road movie liknar resultatet garanterat inte något annat du sett i genren.

Memory Box
Betyg 4
Svensk premiär 22 april 2022
Regi Joana Hadjithomas, Khalil Joreige

Maria bor med sin tonårsdotter Alex i Montreal efter att ha flytt från krigets Libanon.
Under sina egna tonår bodde hon i Libanon och när hennes bästa vän Liza flyttade till Frankrike skrev hon till henne. Nu har många år gått och en dag får hon ett stort paket som innehåller allt hon skickade till Liza. Liza som nu har dött.

Dottern Alex blir nyfiken på innehållet och börjar i hemlighet kolla på materialet. Hon längtar efter att få veta mer om sin mammas bakgrund. Men både hennes mamma och mormor är emot Alex företag. Att Alex är i den ålder som Maia var när hon skrev sina brev ger en extra dimension till filmen.

Filmen skiftar mellan nutid och tiden i Libanon under kriget. Den visar Maias bakgrund, ungdom och förälskelse men också kriget. Granater, bomber och raketer som förstör Beiruts vackra stad. Krypskyttar i staden och flera dygn i skyddsrum. Livsglädjen hos de unga finns där ändå trots förstörelsen och rädslan. Förlusten av en familjemedlem förstör livet för många år framåt för familjen. Minnet skaver trots att Maia har försökt glömma. Hela historien berättas ganska lågmält trots Maias trauman i livet. Den visar också hur relationen mellan generationerna ändras när Maia delar sin bakgrund med dottern.

Med foton och filmteknik skapas många spännande och roliga effekter och musiken bidrar. Musik av Blondie,Kim Wilde och Aha tar filmen till 1980-talet. Filmen visar krigets vansinne när många grupper slåss mot varandra. Att krig påverkar livet för generationer framåt.

Trots allt är filmen hoppfull. När ett nytt Beirut växer upp visar det att livet alltid måste gå framåt. Liksom att de som genomlevt kriget måste fortsätta leva sina liv framåt med sina minnen.

The Lost city
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 april 2022
Regi Aaron Nee och Adam Nee
Regi: Adam Nee & Aaron Nee
I rollerna: Sandra Bullock, Channing Tatum, Daniel Radcliffe, Brad Pitt, Da’Vine Joy Randolph, Oscar Nuñez, Patti Harrison, Bowen Yang m fl.

Ett roande äventyr utan hjältar.

Loretta Sage (Sandra Bullock) skriver romantiska äventyrsromaner med historiskt innehåll. Omslagspojke för romanerna är Alan (Channing Tatum) en muskulös ung man som kvinnorna dyrkar. Nu skall de ut på promotionturné med Lorettas sista roman, men innan turnén börjar blir Loretta kidnappad. Det är en excentrisk miljardär (Daniel Radcliffe)som vill ha hennes hjälp att hitta den förlorade staden och dess skatter. Trots sina protester blir hon fängslad och förd till en vulkanö. Då dyker Alan upp för att rädda henne. Han vill visa att han är lika hjältemodig som i romanerna.

Med många stjärnskådespelare , är Sandra Bullock den klaraste stjärnan i glittrande paljettkostym och Channing Tatums kroppsbyggare matchar henne perfekt. De har ett skönt samspel och filmen är superbra och spännande från början. Känns som båda trivs i sina roller. Bra filmat, bra skådespelare även runt dessa två. Men, och det finns ett men och det är humorn. Det som man från början tror skall bli en äventyrsfilm blir i stället en komedi. För sämre hjältar har man sällan sett. Det mesta går snett trots goda intentioner. När Jack Trainer (Brad Pitt) dyker upp som värsta Hulken stiger spänningen för ett tag. Den första timmen är rolig och underhållande men när misstagen blir för många börjar jag längta efter lite mer spänning och inte bara skratt. För det är ett supergäng och det är fint filmat i en fantastisk miljö. En underhållande och rolig film.