Film

Rose
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 november 2022
Regi Niels Arden Oplev

En dansk totalt magnetiserande berättelse om vänskap, syskonkärlek och att slåss för respekten för människor med psykiska sjukdomar. Ellen är nygift med Vagn och de har bestämt sig för att följa med på en bussresa till Paris tillsammans med Ellens syster Inger, som lider av en form av schizofreni. Givetvis blir det en del motgångar och krångel under resans gång och de möter öppna människor med medkänsla men också fördomsfulla människor som fördömer den som är annorlunda.

Det finns en del filmer med samma tema, om oväntad vänskap. Det som gör denna film så intagande och så gripande är att den förenklar inte, den undviker klyschor och klichéer.

Berättelsen utspelas hösten 1997. Inger och hennes syster Ellen och svågern Vagn känner inga bland övriga deltagarna på bussresan. Knappt har bussen nått motorvägen förrän Inger högljutt ger sig till känna inför gruppen. Hon berättar öppet i mikrofonen om sin sjukdom. En del i gruppen reagerar med sympati och omtanke, andra med avsmak.

När de når Paris visar det sig att Inger har en hemlig plan för sin resa. Det var i Paris det hände som kan ha utlöst hennes sjukdom. Nu ska hon försöka möta det som kanske är en förklaring till att hon blivit den hon är.

Rose är en varm film och känns ärlig. I Danmark toppade den biolistan i våras och har setts av 365.000 biobesökare, vilket är mer än någon annan dansk film hittills i år.

Sofie Gråbøl gör rollen som Inger så trovärdigt att det känns som att jag är med på plats. Sofie Gråbøl har prisats för sin roll och erhållit två Bodil (Danmarks Guldbagge) och sju nomineringar.

Fakta om regissören:
För regi och manus svarar Niels Arden Oplev, som har byggt sin historia på sin egen systers Parisresa. För den svenska publiken är Oplev mest känd för ”Män som hatar kvinnor”, som erövrade en Guldbagge för Bästa film och en BAFTA för Bästa utländska film.

En sekund av lycka
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 oktober 2022
Regi Zhang Yimou

En kärleksförklaring till film men också en stark skildring av vad ett samhälle som Kina gör med människor. Filmen bygger på en roman av Geling Yan och utspelas under kulturrevolutionen i Kina, en period då många greps och sattes i arbetsläger (=fängelse) för att de inte tänkte tillräckligt kommunistiskt.

Zhang Jiusheng har rymt från ett arbetsläger (fängelse) för att se sin dotter i en film. Eller rättare sagt: dottern är med i ett mycket kort nyhetsinslag som visas för filmen. I det kommunistiska Kina fanns ingen reklamfilm, förstås. Istället visades nyhetsinslag kring människor som varit duktiga enligt den kommunistiska ledningen av nationen.

Zhang Jiusheng har rymt för att försöka komma in på en filmvisning. När han tagit sig över en ökenliknande område hittar han ett samhälle där filmen ska visas. Då har håller utkik i mörkret ser han en ung person stjäla en rulle till filmen. Han ger sig av efter filmtjuven för att ta tillbaka filmen så den kan visas.

Det blir en delvis komisk men också berörande kamp mellan den unga filmtjuven och Zhang Jiusheng. Vi får lära känna dem och se hur utsatta människor kan vara. Mannen som sköter filmkameran i samhället kallas av alla för Mr Film. Också han har ett livsöde och sina skäl till varför han agerar som han gör. Dessa tre karaktärer blir symboler för olika sätt människor fråntas sin värdighet i en diktatur.

Filmen bygger på en roman av Geling Yan. Det är ett drama, emellanåt komisk, men hela tiden berörande, med otroligt vackra och talande bilder över ökenlandskap i Kina och små trånga gator i fattiga kvaret, som i sig berättar lika mycket som handling och dialog. En stark film om filmens magi.

Bakgrundsfakta om regissören:
Sedan debuten med Guldbjörnvinnaren Det röda fältet 1988 har Zhang Yimou levererat ett stort antal hyllade filmer som Ju Dou: Förbjuden kärlek, Den röda lyktan, Berättelsen om Qiu Ju, ”Att leva”, Vikarien, Vägen hem, Hero, Flying Daggers, Hemkomsten, The Great Wall, Flowers of War och många fler.