Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Kulturbloggen möter DeathDestruction

by

DeathDestruction består av medlemmar från Dead by April och Hammerfall och bildades efter att Henrik Danhage och Jonas Ekdahl lämnat Evergrey. Men det är inga konflikter banden emellan. ”De bodde hos oss igår för det var problem med deras loge” berättade Jonas när Kulturbloggen mötte upp bandet dagen efter deras spelning på Metaltown.

Vad anser ni vara bra metal?

Jonas: Något som är hårt, berör en och får en att vilja nicka med huvudet och digga med. Sedan finns det olika former av metal som svänger på olika sätt.

Ska ni se några andra band på festivalen?

Henrik: Jag tänkte spana in Meshuggah.

Jonas: Bullets om de fortfarande lever så dags. Jag har varit ett jättefan sedan första plattan så dem måste jag bara se.

Vad tror ni det betyder för metalscenen i Göteborg att det finns en sån här festival?

Jonas: Vi får se hur det blir här men på piren var det hundra procent positivt. Det var ett charmigt och perfekt läge och eftersom det var på asfalt gjorde det inget om det regnade. Nu verkar det som att det blev lite krisartat igår när alla skulle hem samtidigt, så det märks att det är första året här. Det var viktigt för Göteborg att någon tog tag och skapade en metalfestival.

Vilka var era ambitioner när ni bildade DeathDestruction?

Jonas: Att ha det så gott som det bara går oavsett vad det innebär. Om vi jobbar tre dagar i veckan så hänger vi i replokalen resten av tiden. Det är vad som betyder mest, allt runt omkring är bara fantastiska bonusar.

När släpper ni ert debutalbum?

Henrik: Fullängdaren släpps den tjugofemte augusti men vi spelade in skivan här i Göteborg i februari förra året.

Jonas: Roberto Laghi som producerade skivan var helt grym. Sedan första dagen har han fått ut det bästa av oss.

Henrik: Han har ett musikaliskt öra och hör vad som passar oss. Dessutom är han duktig på detaljer och nyanser och det gör så mycket för helheten.

Jonas: Vi ville ha det så organiskt som möjligt. Man ska höra att vi lirar ihop. Vi ville inte ha någon klassisk produktion som bara låter stelt och kallt utan vi ville ha mycket värme, kärlek, liv och ilska.

Hade ni några influenser?

Henrik: Inte låtmässigt men i atmosfären och hur vi spelade. Van Halen är alltid en influens. Även band som Led Zeppelin och The Who. Det kanske låter löjligt att säga The Who men man hör alla som spelar och de har en bra sångare. Vi är influerade av starka band med personlighet men framförallt Van Halen och gammal musik.

Hur är er relation till Evergrey?

Henrik: Jättebra. Jag var uppe och spelade med dem igår och sedan hängde vi hela dagen.

Jonas: De bodde hos oss för det var problem med deras loge. Vi älskar Tompa och Richard.

Henrik: De nya är också sköna men vi älskar dem inte.

Har ni spelat något utomlands med DeathDestruction?

Henrik: Inte ännu men skivan har ju inte släppts än. Eller nu ljög jag, vi har spelat i Norge.

Jonas: Men vi ska spela överallt.

Henrik: Vi skulle spela på månen om det var möjligt. Man skulle kunna lyssna på Keith Moon när man ändå är där.

Aftonbladet och Svenska Dagbladet har också intervjuat DeathDestruction.

Kulturbloggen möter Trivium

by


Trivium släpper snart sin nya skiva, In Waves. Vi får träffa Corey Beaulieu som berättar lite om albumet och ger oss en inblick i arbetet bakom.

Vad kan du berätta om den nya skivan?
Det är Trivium fullt ut! Den står som ett konstaterande.
Vi har äntligen fått det att låta som vi borde låta och är ljudet är unikt samtidigt som det är igenkännbar.
Skivan har en större variation på låtarna än tidigare och är en uppvisning i stolthet och hastighet.

Kan du beskriva arbetet bakom den?
Det var väldigt mycket arbete. Mycket mer än de tidigare albumen.
Vi började för två år sedan, sedan vi slutade turnera i mars har vi bara lagt ihopp låtar och spelat in.
Den längre processen har tillsatt det där lilla extra som gör att den slutliga produkten känns precis som vi hade föreställt oss. Vi är väldigt nöjda med resultatet.

Hur skiljer den sig från tidigare verk?
Den är annorlunda, mer finslipad, unik i att visa vad vårt ”sound” verkligen är. Den tar vissa av vibbarna från tidigare material fast den här gången är allt mycket högre och mycket mera kraftfullt.

Har ni nya influenser?
Inte personligen men jag vet att Matt har studerat mycket visual art som han har tagit teman från, samt har tagit en hel del inspiration från olika filmer.

Apropå influenser har ni tidigare nämnt In Flames som en stor inspiration, ni har en turne planerad tillsammans i November, hur känns det?
Ja det stämmer, speciellt Matt har inspirerats väldigt mycket av dem och vi är alla stora fans. Vi har spelat med dem förr men det blir en extra speciell upplevelse nu när vi båda kommer att ha nya skivor och får spela upp nytt material. Och vi har ganska många datum tillsammans.

Vad uppskattar du mest med att turnera i Europa?
Det mesta är sig likt men det finns en större metalscen här och fansen är fantastiska.

Finns det något du inte gillar med Europa?
Nej inte riktigt, det fungerar bara lite annorlunda när det gäller organisation. Och ägarna kan vara lite jobbigare.

Har du någon spännande erfarenhet från turnerandet du skulle vilja dela med dig?
Oj, vi har väldigt många! Det känns som om det alltid händer något nytt.
Men en speciell var när vi fick gå upp på scen och spela med Metallica medan Kirk hade på sig en Trivium tröja. Det var nog det allra största vi varit med om.
Sen när Phil från Machine Heads pappa dog under turnen fick Matt hoppa in och ta hans plats. det var givetvis också riktigt stort.

Ni blandar Thrash med lite modernare musikelement. Det brukar anses lite kontroversiell av vissa, har ni kännt på negativitet och vad har du att säga om det?
Nej, det är inget vi ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt. Vi lägger inget fokus på deras utallanden. Vi växte upp med musiken och jag känner att vi kan lika mycket om inte mer än de kan om vad metal är.

Vad skulle du ha gjort om du inte spelade i Trivium?
Det har alltid varit mitt största mål att få jobba med musik. Jag har studerat musikinspelning så jag skulle nog arbeta med något sådant.

Vilken var den första skivan du köpte med egna pengar?
Måste ha varit Appetite For Destruction. Mina föräldrar hade Use Your Illusion och den öppnade mina ögon för hårdrocken. Alla mina första skivor var Guns N Roses plattor, det var det enda hårdrockbandet jag kännde till.

Vad händer nu? Vad kan vi förvänta oss av Trivium i den närliggande framtiden?
Vår nya skiva släpps, vi kommer att turnera i vinter, från november. Sen hoppas vi få spela på flera festivaler nästa sommar.

Har du något du vill tillägga?
Gå till vår hemsida, eller rättare sagt, alla våra hemsidor, kolla på vår nya artwork för skivan, köp skivan om du gillar den och kom till någon av våra många spelningar!

Kulturbloggen möter mannen bakom Where The Action Is

by

Nedräkningen till årets utan tvekan mest efterlängtade endagsfestival har börjat. Den 28:e juni återuppstår Where The Action Is i Göteborg och festivalens arrangör, Joel Borg från Luger, tog Kulturbloggens skribent på en rundtur i Azaleadalen, i utkanten av Slottsskogen, där festivalen numera håller till.

”Efter fem lyckade år med Way Out West har vi byggt upp en god relation till såväl staden som invånarna i Göteborg. Sedan hittade vi det här området men det som vägde tyngst var att Coldplay själva hade ett önskemål att få spela i Slottsskogen. När ett av världens största band ber om att få spela i Slottsskogen säger man inte nej” berättar Joel när vi går genom festivalområdet som är förvånansvärt stort och består av två scener lägligt placerade i varsitt hörn.

”Skogen som omringar festivalområdet fungerar som ett naturligt staket vilket vi är tacksamma för. Staket brukar bidra till en känsla av att man är på en anstalt men det är något vi kan glömma bort tack vare Azaleadalens inramning.”

Det är ingen tvekan om att det är Coldplay som är festivalens dragplåster. Deras senaste singel Every Teardrop is a Waterfall har redan miljontals visningar på YouTube.

”Det är mer en heldag med Coldplay än en festival men vi ville göra något med mer värde än en regelrätt konsert och det kändes kul att bygga upp en line-up med fler bra band. Vi ville inte ha band med helt olika publik så det fanns en röd tråd vi var tvungna att hitta men jag tror att folk som kommer hit för att se Coldplay även kan digga Daniel Adams-Ray och både Jenny & Johnys och Bright Eyes nya skivor är fantastiska.”

På sin turnépremiär i Tyskland spelade Coldplay fem låtar från den kommande skivan och showen ska ha varit enastående vilket bådar gott inför spelningen på Where The Action Is som är bandets första spelning i Göteborg någonsin.

”Vi anordnade Coldplays första Sverige-gig på Kägelbanan inför några hundra personer och nu spelar de i Slottsskogen inför tjugofem tusen. Det känns kul att ha varit om den resan.”

Sedan starten 1997 har Where The Action Is åkt riket runt utan att ha haft en självklar knytpunkt men nu kanske de äntligen har hittat hem. Efter att ha varit där kan jag bara konstatera att Azaleadalen har alla förutsättningar för att bli Sveriges finaste festivalområde, eller som Joel säger: ”Upplägget är enkelt: en fin park och en helkväll med världens största band – det enda vi oroar oss för är vädret.”

Kulturbloggens möte med All Time Low på West Coast Riot

by

”Vissa säger att vi blivit mer mainstream men jag ser det som att vi har mognat som band” säger Alex Gaskarth, sångaren i All Time Low, om deras fjärde fullängdare Dirty Work som släpptes veckan innan vi mötte upp honom backstage inför spelningen på West Coast Riot.

”Jag försökte närma mig låtskrivandet på ett annorlunda sätt. Tidigare har vi haft tydliga influenser som Green Day och Blink-182 men den här gången försökte vi experimentera med musik från vår uppväxt på 90-talet, som Third Eye Blind – till och med Alanis Morissette kan räknas som en influens.”

Alex förklarar vidare att Blink-182 inte bara var en viktig katalysator i att föra bandet samman utan själva anledningen till att All Time Low ens existerar överhuvudtaget.

”Vi har fått chansen att träffa dem ett par gånger och de är helt fantastiska. Det är kul att se att band oavsett hur stora de blir fortsätter göra musik av samma anledning. De visade att det är okej att ha roligt och interagera med sina fans på scen.”

Bandets egna favoritlåt på nya skivan är Guts som enligt Alex avgjorde vilken riktning skivan fick, ”den påverkade vårt beslut att hylla band vi vanligtvis inte hyllar”.

”Jag önskar jag kunde ta mig samman och skriva låtar när jag är på turné men det är för mycket tjejer och alkohol, i bästa fall får jag en idé till en text eller en låt. Textmässigt handlar låtarna om vardagslivet och folk runt omkring mig. Det är viktigt att ämnet är trovärdigt och universellt.”

Just nu är All Time Low ute på en tre veckor lång Europaturné. Om du missade deras spelning på West Coast Riot har du chansen att se dem igen på Peace and Love.

Relaterat: Mer från West Coast Riot i Göteborgsposten och i Expressen.

Kulturbloggen möter Francis

by

Kulturbloggens skribent ringde upp Petra Mases, sångerska i Falun-baserade bandet Francis, samma dag som deras debutalbum Lekomberg, We Were Kin släpptes.

Er skiva släpptes den trettonde juni – hur skulle du beskriva den?

Det är nånting som innefattar många år och flera olika kamper. Även om det är en popskiva så är den ganska mörk.

Vilka är med i bandet och hur länge har ni spelat tillsammans?

Förutom jag så är det Jerker Henriksson, Petter Nygårdh och Tim Grundtman. Vi har spelat ihop sedan vi var i sextonårsåldern och i den här konstellationen har vi spelat i tre-fyra år.

Hur lärde ni känna varandra och vad fick er att bilda bandet?

Vi träffades som barn på dagis, eller andra skolor, och vi hade det gemensamma intresset musik. Fast vi skiljdes vi åt en stund. Jag blev rastlös och hela mitt liv var lite speciellt. Sedan insåg jag att jag behövde gamla vänner, så jag skrev låtar åt oss.

Varför valde ni namnet Francis?

Det är en person vi känner som vi vill hedra.

Har ni några influenser?

Ja, vi har influenser från allt vi hört och reaktioner på det. Vi är uppvuxna på folkmusik och rock – våra föräldrars generations musik. Det är mycket blandat, inte bara musik utan annan konst också.

Är ni engagerade inom konst?

Ja, musik är en sorts konst, men vi skapar även saker på alternativa sätt. Vi gör det vi känner att vi mår bra av och musik är ett sätt att tömma det man vill ha sagt. Jag tror det gynnar det musikaliska om man försöker göra olika saker.

Var det någon person som fick dig att bli intresserad av musik?

Vet inte – det skulle vara min pappa då.

Växte du upp i ett musikaliskt hem?

Nja, vi lyssnade mycket på musik och det var mycket kultur inblandat – så det var väl en halvmusikalisk uppväxt.

När började du spela instrument?

Jag har sjungit i hela mitt liv mer eller mindre och jag började spela nyckelharpa vid tio. Alla andra instrument är självlärda. Det är ungefär samma för allihopa – vi började ta lektioner på den lokala musikskolan men hållit på mer vid sidan av.

Ni har spelat in en musikvideo till Here is the Key. Hur var det?

Det var lärorikt men jävligt kallt. Den spelades in i Finland i mars-april någon gång och vi var ute i skogen mitt i natten. Det är spännande att göra annorlunda saker tillsammans. Man växer som grupp av att göra något som är fysiskt ansträngande. Vi är i princip som en familj. Det var himla kul och hela gänget som var med var bra människor.

Hur var det att turnera med The Tallest Man on Earth?

Det var jättekul då han är en gammal vän till oss. Jag lärde mig mycket om mig själv, som att jag faktiskt kan klara av stora grejer utan att drunkna i förväntningar. Det var helt perfekt.

Vad har ni för planer för sommaren?

Vi ska spela på ett par ställen. Sedan ska vi repa och spela in en EP.