Kulturbloggens skribent ringde upp Petra Mases, sångerska i Falun-baserade bandet Francis, samma dag som deras debutalbum Lekomberg, We Were Kin släpptes.
Er skiva släpptes den trettonde juni – hur skulle du beskriva den?
Det är nånting som innefattar många år och flera olika kamper. Även om det är en popskiva så är den ganska mörk.
Vilka är med i bandet och hur länge har ni spelat tillsammans?
Förutom jag så är det Jerker Henriksson, Petter Nygårdh och Tim Grundtman. Vi har spelat ihop sedan vi var i sextonårsåldern och i den här konstellationen har vi spelat i tre-fyra år.
Hur lärde ni känna varandra och vad fick er att bilda bandet?
Vi träffades som barn på dagis, eller andra skolor, och vi hade det gemensamma intresset musik. Fast vi skiljdes vi åt en stund. Jag blev rastlös och hela mitt liv var lite speciellt. Sedan insåg jag att jag behövde gamla vänner, så jag skrev låtar åt oss.
Varför valde ni namnet Francis?
Det är en person vi känner som vi vill hedra.
Har ni några influenser?
Ja, vi har influenser från allt vi hört och reaktioner på det. Vi är uppvuxna på folkmusik och rock – våra föräldrars generations musik. Det är mycket blandat, inte bara musik utan annan konst också.
Är ni engagerade inom konst?
Ja, musik är en sorts konst, men vi skapar även saker på alternativa sätt. Vi gör det vi känner att vi mår bra av och musik är ett sätt att tömma det man vill ha sagt. Jag tror det gynnar det musikaliska om man försöker göra olika saker.
Var det någon person som fick dig att bli intresserad av musik?
Vet inte – det skulle vara min pappa då.
Växte du upp i ett musikaliskt hem?
Nja, vi lyssnade mycket på musik och det var mycket kultur inblandat – så det var väl en halvmusikalisk uppväxt.
När började du spela instrument?
Jag har sjungit i hela mitt liv mer eller mindre och jag började spela nyckelharpa vid tio. Alla andra instrument är självlärda. Det är ungefär samma för allihopa – vi började ta lektioner på den lokala musikskolan men hållit på mer vid sidan av.
Ni har spelat in en musikvideo till Here is the Key. Hur var det?
Det var lärorikt men jävligt kallt. Den spelades in i Finland i mars-april någon gång och vi var ute i skogen mitt i natten. Det är spännande att göra annorlunda saker tillsammans. Man växer som grupp av att göra något som är fysiskt ansträngande. Vi är i princip som en familj. Det var himla kul och hela gänget som var med var bra människor.
Hur var det att turnera med The Tallest Man on Earth?
Det var jättekul då han är en gammal vän till oss. Jag lärde mig mycket om mig själv, som att jag faktiskt kan klara av stora grejer utan att drunkna i förväntningar. Det var helt perfekt.
Vad har ni för planer för sommaren?
Vi ska spela på ett par ställen. Sedan ska vi repa och spela in en EP.