Att planera för att skada och döda andra människor är ett brott.
Det skumma är att när det är mörkhåriga personer, ofta med muslimsk bakgrund, som planerar det kallas det terrordåd – och säkerhetspolisen ingriper och griper och häktar, oftast utan att det är någon transparens så det går sällan att veta hur mycket fog det fanns för polisens åtgärder.
När blonda personer gör sådant kallas det inte terrordåd.
För att förhindra terrordåd ska allas vår epost lagras, liksom våra SMS och all vår datatrafik.
Nu säger medierna att dansk polis gripit fem personer, varav flera är svenska medborgare: misstänkta för att ha planerat terrordåd.
Ja, det är förfärligt och det är vidrigt med terrorism. Men det är vidrigt med alla våldsbrott.
Och jag tycker vi har rätt att kräva mer transparens.
Jag säger inte att det inte finns människor som planerar sådana våldsbrott som idag kallas terrorbrott. Men jag säger att jag är orolig för att jakten på terrorister gör att våra lagar ändras så vi förlorar personlig integritet och får ett Storebrorssamhälle. Jag säger också att vi bör ha mer transparens när det handlar om polisens jakt på terrorister. Vi får inte tappa rättsäkerheten i jakten på terrorister.
Jag undrar fortfarande varför vi använder oss av ordet terror även i detta fall. Och varför inte när Lasermannen-kopian i Malmö sköt för att döda mot dussintals människor. Är det verkligen så illa att terrorstämpeln sitter i skinnet?
Ann-Helena Rudberg tar också upp detta liksom Svensson.
Relaterat: Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Verdens Gang.