Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Être Blessé – being hurt being blessed på Teater Giljotin

by

Jag fick ett mail som jag inte kan annat är vidarebefordra, för jag tycker det är ett bra tips. Om du vill gå på teater i Stockholm:

Jag skulle vilja tipsa om föreställningen Être Blessé – being hurt being blessed på Teater Giljotin i Stockholm!

Holländska Karina Holla är tillbaka i Sverige med en självbiografisk performance. Karina Holla är starkt inspirerad av konstnären Louise Bourgeois liv och konstnärskap vilket går som en röd tråd genom föreställningen. Att vara skadad av livet men välsignad av konsten. En timmes fysisk teater med en utav Europas största performanceartister. Föreställningen ges på engelska. Obs! Spelas endast t.o.m 5 oktober

Karina Holla har utvecklat ett eget scenspråk där hon blandar mim, text, gestaltande, dans och sång i en spännande mix. I Être Blessé får vi följa hennes konstnärliga utveckling som performanceartist som startade i mitten av sextiotalet då hon blev intresserad av den fysiska teatern. Hon tar oss med på en berättande resa genom sina tidigare verk och till en smärtsam barndom. Hennes stora inspirationskällor (t.ex. poeten Anne Sexton, konstnärinnan Louise Bourgeois) gestaltar hon träffsäkert och hennes speciella sceniska ton lämnar ingen oberörd.

Être Blessé är ett konstnärligt möte mellan Karina Holla, Rikard Borggård (kompositör) och Kia Berglund (regissör).

Längd: ca 70 min
Spelas: 12 sept- 5 okt 2008, ons-tors & lör kl. 19.00 samt sön kl. 16.00.
Biljettpris: Ord. 200 kr, stud/pens/arb.lös: 150 kr, under 21: 100 kr, grupp (minst 10 pers) 170 kr/pers.

Performance av och med: Karina Holla
Regi: Karina Holla och Kia Berglund
Kompositör: Rikard Borggård
Scenografi: Youlian Tabakov
Ljusdesign: Anders ”Shorty” Larsson
Producent: Jasmine Wigartz-Göthman

Website: http://www.teatergiljotin.se/

Andra bloggar om: , ,

Bloggen "Baghdad burning" blir teaterpjäs på Södra Teatern

by

Bloggen ”Baghdad burning” blir teaterpjäs på Södra Teatern i Stockholm. Baghdad burning var en av de första bloggarna som slog igenom internationellt.

Bloggaren, en 24-årig tjej Riverbend, bloggade om sig själv och sin familj och sina vänner och vardagslivet i krigszonen Bagdad, om religiöst och politiskt förtryck.

DN berättar:

Det är Marie Persson Hedenius som dramatiserat bloggen. Medverkar gör skådespelaren Aminah Al Fakir Bergman, journalisten Tona Ishaq och Nidhal Fares, tidigare skådespelare på Nationalteatern i Bagdad.

Premiär på Södra teatern den 8 oktober.

Bloggen uppdateras tyvärr inte längre. Den blev en bok också.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Modernistisk Krig och Fred på Stadsteatern

by

Lång är den, höstens stora pjäs på Stadsteatern ”Krig och fred”. Men så är förlagan också en av världens längsta romaner, om här än renodlad och förenklad så att den ger ett närmast filmiskt intryck. Det här är en modernistisk version, ingen kostymföreställning. Tvärtom är de 15 skådespelarna i huvudsak klädda i enkla linnedräkter med scenarbetarskor på fötterna. Det är oftast bara på överkroppen identitentiten kan fastställas genom ett klänningsliv eller en militärjacka. Klädbyten sker med fördel på scen.

I den första akten är det lekfullt och lättsamt och rör sig mest om relationer och intriger, ungefär som Hänt i Veckan fast i 1800-talets Ryssland. Mycket fniss och flams, men inte så engagerande, tyvärr.

Så här beskriver Stadsteatern själva handlingen i Leo Tolstojs roman:

Soaréer, hemliga kärleksaffärer, strategiska förlovningar, dueller och existentiella grubblerier. Det är vad den ryska aristokratin ägnar sig åt under tiden som Napoleons trupper rycker allt närmare. Sagolikt vackra Natasja Rostova väntar otåligt på att få kyssas och att livet ska börja på riktigt. Cyniske Andrej Bolkonskij ångrar sitt giftermål. Pierre Bezuchov, oäkta son till Rysslands rikaste man, lider av ständig baksmälla och beslutsångest. Vad ska han göra med sitt liv?
Kriget är endast ett samtalsämne. Underklassens växande missnöje pratar de inte ens om. Till en början.

Andra akten är mer engagerande. Då är vi ute i kriget som känns påtagligt fastän det är så stiliserat, när de män vi lärt känna i första akten såras eller stupar på slagfältet.

Under en arkebuseringsscen känner jag mig för första gången berörd av pjäsen, det är obehagligt närgånget och verklighetstroget och minner om nutidens grymheter på Balkan. Men det bär inte hela vägen. Vad som saknas för att publiken ska orka hålla koncentrationen och leva sig in i det historiska berättandet under en helaftonsföreställning är kanske en stark bärande karaktär med en lysande skådespelare som är i centrum genom hela pjäsen, som i Stadsteaterns version av Richard den III häromåret. Som det är nu blir pjäsen tyvärr sammanfattningsvis lika beige som de linnedräkter som de alla är klädda i, med undantag för enstaka färgstarka ögonblick. Det hjälper inte att ambitionen som programbladet antyder varit att belysa frågeställningar kring flytande identiteter och den sociala konstruktionen av genus och sexualitet.

Mitt sällskap, en teatervan akademiker som inte läst tegelstensromanen, tyckte mest att pjäsen var förvirrande, så kanske har det rensats för mycket. Extra plus ska Stadsteatern dock ha för den levande musiken på scenen, slagverk såväl som piano och det modiga försöket att modernisera en klassiker och göra den angelägen för 2000-talet.

Lena Gavelin

SvD:s recension:

Små äktenskapliga brott, snart på Dramaten

by

Den 13:e september har Små äktenskapliga brott med Reine Brynolfsson och Lil Terselius premiär på Dramaten.

Lite information om föreställningen från Dramaten:

Av: Eric-Emmanuel Schmitt
Premiär: 13 september på Lilla scenen
Regi: Eva Dahlman
Författaren Gilles råkar ut för en svår olycka och hamnar i koma. När han vaknar upp med minnesförlust får hans fru en gyllene chans att forma en helt ny man. Men hur mycket av Gilles minne är egentligen utraderat? Och vem manipulerar egentligen vem?

Det är bäddat för ett raffinerat maktspel mellan Reine Brynolfsson och Lil Terselius strävsamma par i denna svarta, humoristiska relationsthriller av succéförfattaren Eric-Emmanuel Schmitt. För ovanlighetens skull är det en pjäs som varken handlar om förälskelsens första gnistor eller kärlekens sista dödsryckningar. I denna pjäs sätter den sylvasse franske filosofen luppen på kärlekens grovarbetare som varje dag kämpar för att leva tillsammans. Vad händer med Romeo och Julia efter 15 års äktenskap och några barn? Kan det vara så att kärleken börjar först när man upphör att vara förälskad?

– Det är väldigt ovanligt med en pjäs som handlar om ett passionerat par i medelåldern. Det är också ovanligt att en kärlekspjäs faktiskt handlar om kärlek: finns den stora kärleken som alla drömmer om? Eller är det bara en konstruktion? De flesta andra kärlekspjäser handlar ofta om andra saker som makt, våld och politik, säger regissören Eva Dahlman.

Sedan filosofiprofessorn Eric-Emmanuel Schmitt slog sig på författarskap i slutet av 1990-talet har han varit en av de mest lästa och spelade franska författarna. Hittills har hans pjäser satts upp i mer än 50 länder världen över. För tre år sedan hade pjäsversionen av bästsäljarromanen Oscar och den rosa tanten Sverigepremiär på Elverket.

Scenografen Lehna Edwall har skapat ett scenrum som ger samma osäkerhetskänsla som pjäsen, där sympatierna hela tiden skiftar mellan makarna i en pendelrörelse mellan smågnabb och fullskaligt krig.

– Eftersom Schmitt är filosof lyfter han fram olika aspekter av relationer och kärlek utan att moralisera. Det är en pjäs med många bottnar och undertoner i gränslandet mellan thriller, drama och relationskomedi. Jag vill att den ska kännas snabb, realistisk och rolig, säger Eva Dahlman.

I rollerna Reine Brynolfsson, Lil Terselius
Översättning Lil Terselius
Scenografi och kostym Lehna Edwall
Ljus Per Jonsson
Peruk och mask EvaMaria Holm

Bilden: Lil Terselius och Reine Brynolfsson
Fotograf: Martina Ivanow Hoogland

Andra bloggar om: , , , ,

Ett av mina favvo-blogg-projekt bland mina egna är igång igen

by

Förra sommaren drog jag igång ett bloggprojekt som är något av mitt drömprojekt. Att göra en sajt där jag har koll på mitt kanske största intresse. Men flera saker gjorde att jag bara hann uppdatera den i några månader. Men nu har jag nog börjat få tid att få lite mer fart på den igen.

Teater i Stockholm – min blogg med koll på teaterlivet i Stockholm.
Min premiärpost för i höst handlar om höstprogrammet på Stadsteatern, som verkar jättespännande med både Tjechov-pjäs och Tolstoj och Cabaret med Rickard Wolff.

Att Kulturbloggen är intresserad av kultur är ju inte förvånande. Men kultur kan vara så mycket. Men teater har alltid legat mig extra nära. Kanske är det därför jag läst både dramatik och teatervetenskap på universitet och spelat med i små teatergrupper.

Jag skulle kunna göra ett långt inlägg här om vad som är så fascinerande med teater, men just nu måste jag ägna resten av kvällen åt annat. Men jag kommer att återkomma till detta ämnet.

Relaterat:
DN tar också upp höstprogrammet

Svenska Dagbladet berättar också om höstens program.
Ännu mer om höstens program i SVD.

Andra bloggar om: , , , ,