
Richard Adams romanklassiker Den långa flykten sätts upp i regi av Alexander Mørk-Eidem. Ett dramatiskt familjeäventyr om överlevnad, flykt, konflikter och samhällsstrukturer. Sverigepremiär 6 december 2024 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
Ett pressmeddelande:
– Det finns flera saker som intresserar mig med den här berättelsen. Dels handlar den om hur man bygger ett samhälle och vilken typ av samhälle vi vill ha. Det är ett slags demokratiprojekt. Ramberättelsen handlar om flykt som präglar många familjers historia. Jag vill att den verkligheten ska speglas i föreställningen. Dessutom vill jag göra en seriös berättelse för unga, med teman som kanske inte får så stor plats i barnkultur annars, säger regissör Alexander Mørk-Eidem.
Pjäsen Den långa flykten är en modern tolkning av Richard Adams romanklassiker från 1972, som även gav upphov till den tecknade filmklassikern från 1978. Det är en brutal fantasyberättelse om överlevnad i en förbryllande värld. För regi och dramatisering står Alexander Mørk-Eidem som tidigare gjort de hyllade uppsättningarna Alltid vara vi, Röde Orm, Morbror Janne och Djungelboken. Mørk-Eidem är sedan 2023 husregissör på Kulturhuset Stadsteatern.
Den stora ensemblen består av cirka 30 medverkande däribland Lancelot Ncube, Nina Dahn, Shebly Niavarani, Manuela Gotskozik Bjelke, Emil Hedayat, Ann-Sofie Rase, Angelika Prick, Jörgen Thorsson samt kompositören och trumslagaren Anna Lund.
Här kan du läsa Kulturbloggens recension av premiären av Den långa flykten.



En iransk kvinna och en svensk man, som inte talar varandras språk har mötts utomlands. När en bekant dokumentärfilmsregissör, också iranska, frågar om hon får spela in en dokumentär om deras förhållande går de med på det. Paret, som tidigare upplevt relationen och sina kulturella skillnader som något helt odramatiskt, börjar plötsligt upptäcka saker som skaver och stör.
Det handlar om demokrati är ett gripande drama med svart humor som utforskar ansvarsfrågan, samhällsnormer och människans inre mörker. Vem bär egentligen skulden när samhället sviker sina mest sårbara? Och kan de finna förlåtelse – och frihet – innan tiden rinner ut?