Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

En ny biografi om Kata Dalström, pionjären och legenden som gick sin egen väg

by

Kata Dalström var överklassflickan som blev socialist, och som vigde sitt liv åt att åka land och rike runt som politisk agitator. Historikern Gunnela Björk har fångat ett extraordinärt levnadsöde i en ny biografi.

Ett pressmeddelande:
År 1894 anslöt sig Kata Dalström till socialdemokraterna. Uppvuxen i en högborgerlig miljö sågs hennes politiska engagemang närmast som samhällsomstörtande. Några år senare valdes hon som första kvinna in i partiledningen och snart blev hon en av landets mest uppskattade agitatorer.

– Idag vet långt ifrån alla vem Kata Dalström var men för hundra år sedan var hon en megakändis, omtalad, omskriven – och besjungen också för den delen, berättar bokens författare Gunnela Björk.

Katas brinnande engagemang gjorde henne till en stridbar frontfigur för den unga arbetarrörelsen under demokratins genombrottstid. Privatlivet var lika stormigt som det politiska. Hennes äktenskap var turbulent, hon födde sju barn, blev spiritist och buddhist och hade flera kärleksaffärer.

Utgivningsdag: 21 augusti

Bokrecension: Miraklet av Emma Donoghue – en bok det inte går att slita sig ifrån

by

Miraklet
Författare: Emma Donoghue
Utgiven: 2017-07
Översättare: Leif Janzon
ISBN: 9789188447463 Förlag:
Louise Bäckelin Förlag

Miraklet är en sådan bok som när jag börjat läsa kan jag knappt lägga ifrån mig boken. Den drar in mig i huvudkaraktärens tankevärld. Den är skickligt sammanvävd och tar upp frågor och tankar om religion och barn och föräldrars påverkan på sina barn.

Handlingen utspelar sig på den irländska landsbygden i slutet av 1800-talet. Lib är en engelsk sjuksköterska, utbildad hos den legendariska Florence Nightingale och är med den tidens mått mätt modern och vetenskapligt kunnig. Hon har blivit skickad till en familj med en elvaårig dotter, Anna.

Anna påstås ha slutat äta för fyra månader sedan och ändå verkar hon vara vid god hälsa. Hennes familj tror att hon är utvald av gud, och att hon kan komma att bli Irlands första helgon på över 500 år.

Fallet har väckt stor uppmärksamhet i hela landet och journalister och turister flockas kring stugan där hon bor. Många vill se det blivande helgonet och de skänker pengar.

Lib har fått i uppdrag inte att se till att flickan börjar äta utan hon ska bara registrera att flickan inte äter. För att flickan ska kunna bli helgonförklarad måste en objektiv person utifrån skriva under på att Anna inte äter något.

Lib som är mycket jordnära och logiskt tänkande ställs inför sist livs utmaning. Kan det verkligen vara sant att gud vill att flickan ska fasta som ett bevis på guds kraft? Är det gud som håller flickan vid liv?

Boken är mycket välskriven och ger mycket att tänka på. Lib är förstås övertygad om att det är bluff. En elvaårig flicka kan inte överleva utan mat.

Boken är engagerande och också överraskande. jag har inte läst någon av författaren Emma Donoghue tidigare men nu ska jag absolut läsa mer av henne.

Washington Post skrev om Miraklet:
Donoghue tar sig an de stora frågorna om tro, tvivel och ondska utan att göra avkall på vare sig det vackra språket eller spänningen.

Om författaren:
Emma Donoghue är född och uppvuxen på Irland, men bor numera i Kanada. Hennes kritikerrosade och bästsäljande Room, som hon skrev i efterdyningarna av det uppmärksammade Fritzl-fallet i Österrike, nominerades till Booker-priset. Filmen med samma namn, som Donoghue också skrev manus till, har vunnit flera priser, bland annat en Oscar för bästa huvudroll.

Vill du blogga om böcker?

by

Att blogga om böcker: att recensera och fundera över litteratur är givande på så många sätt.
Har du länge tänkt att du skulle ville blogga om böcker men inte vill driva en egen blogg? Då kan det här vara rätt tillfälle för dig. Vi på kulturbloggen behöver fler bokskribenter.

Nej, tyvärr har vi inte sådana intäkter på kulturbloggen att vi kan betala någon ersättning. Däremot behöver du inte köpa böcker: vi är så etablerade att vi får recensionsexemplar av bokförlagen.

Känner du att det kan vara något för dig? Hör av dig. Maila oss och berätta om vem du är och vilken slags litteratur du helst läser. Skriv något intressant om dig så vi blir nyfikna på dig.

Men … eftersom det är dyrt att posta böcker måste du antingen bo i Stockholmstrakten eller kunna läsa e-böcker.

Viktigt också: om du blir bokskribent hos oss har vi inte krav på hur mycket eller ofta du ska skriva och/eller recensera. Det ska vara roligt att vara en av våra skribenter och inte något kravfyllt och betungande. En del skriver en gång i månaden, andra oftare, andra mindre ofta.

Är du intresserad? Maila oss på kulturbloggen (snabel-a) gmail (punkt) com

Heroine av Mons Kallentoft och Markus Lutteman – bottennappet?

by

heroine
Författare: Mons Kallentoft och Markus Lutteman
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-06
ISBN: 9789188345707
Förlag: Bookmark Förlag

Heoroine är den fristående fjärde delen i Herkules-serien av Mons Kallentoft och Markus Lutteman om kriminalinspektör Zack Herry vid Särskilda enheten i Stockholm.

Mons Kallentoft upptäckte jag då jag började läsa hans deckare om kriminalinspektör Malin Fors. Han har gett ut tio böcker i den serien. Jag fastnade både för hans berättelse men minst lika mycket för hans språk där han så snyggt kan beskriva miljö, väder och natur så dessa samspelar med handlingen och skapar känslor och fördjupar det som händer. Därför blir jag lika besviken och förvånad varje gång jag börjar läsa någon av deckarna i Herkules-serien som han skriver tillsammans med Markus Lutteman.

Herkulesserien har blivit en stor, stor succé, både när det gäller beröm från bokkritiker och försäljningsmässigt. Mons Kallentoft som i kriminalromanerna om kriminalinspektör Malin Fors är en skicklig författare bygger nu upp storyn med klichéer, klyschor och överdrivna uttryck. Handlingen utspelar sig under lite drygt ett dygn och varje kapitel är extremt kort och har som rubrik klockslaget, på minuten – för att ge oss nedräkningen, stressen inför bomben som ska komma. Det är bara att när tekniken att skriva spännande blir så tydlig känner jag mig som läsare manövrerad.

Jag hade hoppats på att denna fjärde bok inte skulle vara lika klyschig men suck, redan i inledningsmeningen blev jag besviken: Dimman hade lagt sig som en betongmur mellan …

Dimma som betongmur i en förort nära Husby och Rinkeby? Nej, det finns ingen sådan dimma i en svensk Stockholmsförort.

Och förresten, redan före första kapitlet finns en liten inledning som börjar:
Vem ska rensa stallet från den otyglade ondskan?

Ja det ska få oss att associera till och känna att detta är en modern version av den romerska mytologins Herkules-legender. Herkules var i romersk mytologi motsvarigheten till grekernas Herakles. Han avbildas ofta med klubba och lejonskinn. Herakles var son till guden Jupiter och prinsessan Alkmena. Han var gift med Juventas. Romarna byggde vidare på de grekiska sagorna om honom och det är främst den romerska versionen av den starke halvguden som återfinns i otaliga böcker, målningar och filmer som sedan romartiden gjorts om honom.

Men att ha som utgångspunkt att hjälten Zack Henry ska möta den otyglade ondskan? Det mesta som delar in världen i svart och vitt, in ont och gott, är usla kulturverk. Det är ett arv från den judisk-kristna-muslimska idévärlden att allt kan delas in i gott eller ont. En indelning som styr mången Hollywood-produkt. Mycket sällan är någon sådan produkt av högt värde. Jag för min del tänker att just detta sätt att alltid dela in allt, att allt ska kategoriseras under antingen gott eller ont: det är själva grunden till krigen, till girigheten, till det som skapar våld.

Jag förstår inte hur denna serie kunnat bli så enormt stor. Att läsare så lätt köper dessa överdrivna berättelser som är extremt lättlästa och som inte ger något att reflektera över, inget att fundera vidare på, bara lättsmält underhållningsvåld. Tidningen VI som jag förväntar mig ha högre omdöme har berömt Herkulesserien:
Har allt en modern kriminalroman ska ha.

Handlingen i Heroine utspelar sig i en fiktiv förort i Stockholm där våldet och kriminaliteten tagit över och polis och myndigheter i stort sett inte längre orkar ta itu med något där. En ung kvinna blir kidnappat och grovt våldtagen av ett gäng där och någon spelar in hennes förnedring med en mobil och publicerar på Youtube. Samtidigt sprängs en polisbil i luften där. Polisen beslutar att istället för att gå in i området med extra stor styrka skickas två hemliga poliser in dit. Ja det är förstås vår hjälpta Zack och en kvinnlig kollega. De ska leta reda på och rädda den våldtagna kvinnan innan polis och militär ska gå in och rensa. Situationen kompliceras av att Zack snabbt inne i området möter områdets maffiakung, en afrikansk albino som ger honom en tidsfrist att leta. Nu blir det en kamp mot klockan.

Allt är så in i detalj genom-utstuderat för att skapa spänning och så fyllt av klyschor och fördomar att jag blir alldeles matt. Jag är så besviken. Jag har inte uppskattat de tidigare böckerna i serien men frågan är om inte denna är bottennappet av dem alla fyra?

Bokrecension: Evolutionen och jag

by

Evolutionen och jag
Författare: Johan Frostegård
Utgiven: 2017-04
ISBN: 9789188123824
Förlag: Volante

Den amerikanska Hollywoodstjärnan Morgan Freeman har i en miniserie på tv (finns på SVT Play) letat efter Gud. Han har letat bland olika religioner och också besökt utgrävningar som visar hur människor levde för 9.000 år sedan. Det första avsnittet handlade om skapelsen och det var intressant att höra olika kulturers och religioners skapelseberättelser. Vi fick också reda på att katolikerna för länge sedan övergett tanken på att Bibelns skapelseberättelse är en vetenskaplig framställning. Ingen kristen ledare idag anser att Bibels berättelser (det finns ju faktiskt två olika skapelseberättelser i Gamla Testamentet i Bibeln) ska tolkas och tas till sig rent bokstavligt.

Jag såg den här serien i samma veva som jag läste boken EVolutionen och jag av Johan Frostegård, professor och överläkare. Jag började läsa med stora förväntningar, eftersom det att döma av texten på bokens baksida var en bok om evolutionen ur en rad aspekter: moral, könsroller, religion, artificiell intelligens och mikroorganismer.

Äntligen en forskare som vågar tänka utanför den fastlagda boxen, tänkte jag. Men tyvärr blev jag ganska snabbt besviken.

Jag blev väldigt förvånad när en professor skriver en bok om evolutionen som ges ut i år och han flera gånger i boken angriper att tro på gud och menar att det skulle vara något som står i motsats till att lyssna på vetenskapen. Som en katolsk forskare, präst och vetenskapsman säger i Morgan Freemans tv-serie:
– Vetenskapen kan beskriva Big Bang och det är inget vi säger emot. Men vetenskapen kan inte svara på vad som fanns före Big Bang.

Det är så sorgligt, tycker jag, men många ateister: de är så övertygade om att det enda som finns är det som vetenskapen kan slå fast. Det är ju bara det att vetenskapen idag säkert inte kommit till slutmålet att förstå och kunna förklara allt. Om femhundra år kommer vetenskapen att skratta åt en del som vetenskapen idag är säkra på. Det kommer alltid att finnas mer att utforska.

Författaren till boken, Johan Frostegård är forskare, författare och professor i medicin, samt fil. kand. i ekonomisk historia. Han är överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, men har också skrivit romaner och är aktiv som uppfinnare.

Han skriver till exempel:
Evolutionsteorin och Darwins idéer om det naturliga urvalet sägs ofta vara den bästa idé någon någonsin fått. Men även om teorierna står starka på ett övergripande plan, så finns där många luckor och lösa trådar på några av livets riktigt stora frågor.
… Ganska lite är känt om vad detta jag eller medvetandet egentligen är. Är de ens materiella? Behöver de vara det? …

Det är sådana formuleringar som gjorde att jag ville läsa boken. Det materiella behöver inte vara det enda som finns. Det vi idag kalla intuition eller att vi känner på oss något – som sedan blir bekräftat, vad är det? Det är mycket vanligt att människor som förlorat en nära anhörig känt på sig att personen är död. Det är klart att det finns mycket som vetenskapen inte kan förklara än, som vi idag kanske kallar paranormalt, men som en dag kommer att ha en vetenskaplig förklaring. Fast jag tror att det blir först när vetenskapen börjar förstå att det materiella inte är det enda som finns.

Jag har skrivit boken på sajten Om liv och död också.