London 1909. Den kände finansmannen John Stone hittas död efter att ha fallit ut från ett fönster i sitt arbetsrum. När hans testamente öppnas visar det sig att han har ett okänt barn som nu ärver en förmögenhet. Men vad barnet heter eller var det finns nämns inte.
Hans vackra och unga änka Elizabeth ger journalisten Matthew Braddock i uppdrag att söka efter barnet. Men framför allt försöker hon förstå vad som ligger bakom allt hemlighetsmakeri. Spåren visar sig leda långt tillbaka i tiden.
I denna brett upplagda roman, som utspelar sig i London, Paris och Venedig, får vi följa hur John Stone bygger upp sitt imperium och hur han åren före första världskriget genom skickligt rävspel lyckas styra inte bara marknader utan även hela länder.
John Stones fall är en fängslande och spännande berättelse om gränslös kärlek, stora pengar och ond bråd död.”
Så lyder baksidestexten. Jag som läst boken kan förstå att det inte broderas ut mera av berättelsen, det är helt enkelt en alltför komplex och intrikat historia för att enkelt kunna sammanfattas med så få ord.
Handlingen utspelas över 30 år med en inledning dryga 40 år senare. Matthew Braddock får, efter att ha närvarit vid Elizabeths begravning, veta av den delegat från hennes advokatfirma som är utsänd att han har ett paket att vänta. Paketet visar sig innehålla handlingar som leder honom tillbaka till den undersökning han gjorde åt Elizabeth när hon just blivit änka efter John Stone. Braddock beger sig tillbaka i sitt minnes galleri och återupptäcker vad han uppdagade då, 1909.
Som läsare får man onekligen stifta bekantskap med många, väldigt intressanta karaktärer och minst lika många olika yrkeskategorier. Iain Pears är väldigt skicklig på att beskriva miljöer; med ett fåtal ord lyckas han fånga det som är ack så svårfångat, rummens alldeles egna, unika karaktär. Lika duktig är han på att beskriva de olika individerna som kliver in i historien, komplexa och levande.
Att John Stone var en berömd finansman innebär också djupdykningar in i finansvärlden och för den oinvigde blir det ändå aldrig tråkigt att läsa de ganska så invecklade förklaringar som Braddock stöter på under sina undersökningar – hatten av för Pears där. Hatten av även för den eminente översättaren, det är ofta som en så pass komplex text som denna faller på översättaren, så är det inte i detta fall. Språket flyter fram lika ledigt som om den skulle läsas på originalspråket engelska. Vilket verkligen är skickligt gjort av Nils Larsson.
För att vara en väldigt tjock bok så är den väldigt engagerande, som läsare dras man verkligen in i handlingen. Kort sagt en perfekt bok för långa, lediga dagar! Som det fan jag är av äldre, engelsk kriminallitteratur kan jag inte annat bli än väldigt glad att det fortfarande finns författare som skriver lika välskrivet som Sir Arthur Conan Doyle, Agatha Christie, Dorothy Sayers med flera. Jag önskar verkligen att flera skulle göra det, då skulle läsupplevelsen bli ännu större betydligt oftare.
Originalets titel: Stone’s fall, översättning: Nils Larsson
Utgiven på Brombergs Bokförlag, ISBN: 978-917337-241-1
kartonnage, 698 sidor.
Av Jessika Ahlström
Läs även andra bloggares åsikter om Iain Pears
