Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Svensk, svenskare … Ett reportage om Sverigedemokraterna

by

Från och med den 19 september 2010 har Sverige fått ett nytt riksdagsparti, Sverigedemokraterna, ett nationalistiskt parti som är motståndare till mångkultur, ett parti som skiljer sig från den bild som getts av mitt eget parti – Socialdemokraterna. I boken Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna (Optimal förlag), skriven av journalisterna Annika Hamrud och Elisabet Qvarford, får jag till mig denna andra bild.
Bilden av Sverigedemokraterna av i dag och bilden av Sverigedemokraterna från gårdagen skiljer sig åt. Gårdagens bild är bilden av skinnskallar, nynazister och knäppgökar, med engagemang i Bevara Sverige Svenskt (BSS), med koppling till personer i vit maktrörelsen och förintelseförnekare.
Sverigedemokraterna får komma till tals samtidigt som kritiken finns. Rasismen och nazismen är bortstädad. Röstsiffrorna i riksdagsvalet talar sitt tydliga språk: 5,7 procent röstade för SD, vilket motsvarade 300 000 röster. Självkritik och reflektion infinner sig. Den nya bilden av Sverigedemokraterna är ett parti vars politik är att ta på största allvar. När de bjuder upp till dans i kulturhistoriska föreningen Gimle så kommer schottisen ursprungligen från Böhmen. När det äts kåldolmar så tänker jag på Karl XII och hans sejour i Turkiet hos sultanen.
Bokens omslag är mest glädjande: designgruppen Fuldesign har skapat hijaben (slöjan) till Sverigedräkten. Det är verkligen en ansträngning att göra Sverigedräkten tillgänglig för svenska muslimska kvinnor. Sverigedräkten skapades för 100 år sedan för kvinnor utan folkdräkt från egen socken.

För en politiskt intresserad person är boken en guldgruva, för mig som gräsrotspolitiker är boken ett snäpp högre. Det är en ovanlig, intressant bok på trehundratrettio sidor som analyserar och beskriver ett parti på frammarsch med ett porträttgalleri över ledarskiktet – tiotalet yngre män – fotfolk, medlemmar, sympatisörer. Personporträtten från Sverige; från Sölvesborg i syd, Gävle i nord, Stockholm i öster, Göteborg i väster; visar att folk känt sig svikna, att Sverigedemokraterna gett dem ett erkännande. Samtidigt skrämmer det att få en inblick i vad partiföreträdarna – ett toppstyrt ledarskikt – är kapabla att göra om de får mer inflytande. Bara det att göra undantag i lagen om anställningsskydd (LAS) från två till fem undantag eller att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 12 år är tvivelaktigt. Vid 12 års ålder har barn inte hunnit uppnå sin emotionella förmåga. För mig framstår det som tvivelaktigt främst på grund av detta.
Jag fick följa författarna och deras resa genom Sverige under valrörelsen 2010 med Sverigedemokratiska representanter: partiledaren Jimmie Åkesson som har en av Fogelströms Stockholmsböcker på nattduksbordet men definitivt inte Jan Guillous svenskfientliga Arnböcker, partisekreteraren Björn Söder som efter valet blir gruppledare för SD:s riksdagsgrupp, ”trubaduren” Linus Bylund som tack vare revyrätten får lov att ändra i texten till ”Flickan och Kråkan” och slipper bli stämd av Mikael Wiehe, pressekreteraren som är oseriös och inkompetent när han inte lämnar sina kontaktuppgifter till en mediarepresentant, lokale ordföranden Mikael Jansson, Göteborg, som blir bänkgranne (riksdagen) med Shadiye Heydari (s), Göteborg, och som inte vill hälsa, Mattias Karlsson och Erik Almqvist (ungdomförbundets ordförande) som har startat kulturföreningen Gimle (världen efter Ragnarök) för att på något sätt bevara gamla traditioner och det svenska kulturarvet. Samme Erik Almqvist, som Jimmie Åkesson förklarade som ”ungdomligt oförstånd” (Erik Almqvist är 27 år) när Erik gjorde hotfulla uttalanden om att idka våld mot Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturredaktör, inför prinsessbröllopet.
Bland Sverigedemokraterna, majoriteten är män, finns avhoppade kristdemokrater, moderater, socialdemokrater, nydemokrater. Medlemmar är även första och andra generationens invandrare. Representerade yrkesbeteckningar är präst, personlig assistent, Volvoarbetare, behandlingsassistent, kanslist, tidigare riksdagsledamöter, regionfullmäktigeledamöter.

Många avhopp sker från partiet, under mandatperioden 2006-2010 står stolar tomma i 44 kommuner, en tredjedel av Sverigedemokraternas representanter har lämnat sina uppdrag. Bland avhopparna finns det de som gått över till Nationaldemokraterna, som brutit sig ur Sverigedemokraterna. Det finns misstro mot massmedia och mediaovana nämns som anledning till inställda intervjuer. Partiprofilen blir ansiktslyft och ”paketeras om”. Rasistiska tillmälen tystas ned. Filmning fortsätter för att ”luften är fri”. Beklämmande är när polishundar skäller och en liten flicka gråter hysteriskt.
Samtidigt som Sverigedemokraternas väljare är negativt inställda till hbt-personer (källa: SOM-institutets chef) flörtas det med hbtrörelsen. Enligt en SCB-undersökning har Sverigedemokratiska väljare konservativa arbetarvärderingar. De engagerar sig i frågor kring familjens ställning, lag och ordning, svenska värden och liknar kristdemokraterna. SD-väljare är inte mer kristna än andra. EU-motståndet är kompakt.
Enligt United Minds väljarundersökning tillhör partiets nytillkomna väljare följande grupper: 1) Den traditionelle arbetarklassmannen: kärnväljaren från gruppen stark arbetaridentitet utan jobb, en väljare som har svårt för Mona Sahlin, 2) Den missnöjde läraren med traditionella, borgerliga värderingar: om att läraryrket förr var något fint och inriktat på att förmedla kunskaper medan nu försöker hålla ordning i klassrummet och tycker att lärarstatusen gått förlorad, 3) Kvinnan i vården: ofta en ensamstående mamma som sett sitt barn bli bestulet på sin mobiltelefon av ungdomsgrupper.
Under Almedalsveckan som besöks av cirka 12 000 personer tog SD emot bloggaren (Jihad Watch) och katoliken Robert Spencer, som efter sitt föredrag får ta emot en ask islamofobil av Unga Muslimer (Spencer anser att islam är djävulen) och visar upp ett kroppsspråk av härskartekniker när Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson försöker intervjua honom.
När ungdomsordföranden för RFSL Ungdom, Värmland, blev mordhotad, och Karlstad kommunstyrelse gjorde ett uttalande för Värmland Pride var SD det enda partiet som inte skrev under. En lokal SD:are, Tommy Hansson, sa att bögar sprider hiv, att hbtrörelsen förträngt aidshotet, att skulden ligger på Jonas Gardell, Mark Levengood och Eva Dahlgren och gjorde ett osmakligt skämt om designen Sighsten Herrgård (SH dog 1987). Jimmie Åkesson fick Rosa Tisteln (RFSL – Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande) 2010 för att ha ställt grupp mot grupp; hbt mot muslimer.
Sverigedemokraterna är i denna bok, i intervju efter intervju, ett parti att ta på allvar. Gruppvåldtäkter nämns emellanåt. Tänk då på Fogelströms Stockholmssvit, andra delen; ”Barn av sin tid”; om Bergsprängarens dotter ”Gullspira”. Lösningen är inte att osynliggöra Sverigedemokraterna och deras världsbild. De kan bemötas med argument och kunskap. De ska inte underskattas eller överskattas. Nu har tjugo personer tagit säte i Sveriges riksdag med allt vad det innebär. De får höga löner och övernattningslägenheter. Samtidigt finns ärrade personer ute i landet och ska hantera kontrasterna. Det återstår att se om dansen blir omtyckt, i Stockholm som ute i landet.

Länkar
TCO-tidningen
Aftonbladet
Iakttagaren
Torbjörn Jerlerup
Dagens Nyheter
Meny
Jocke Larsson

Citat:
Det är ett gediget stycke journalistiskt hantverk...
Lars Linder i DN den 24 november 2010

Svensk, svenskare. .. Ett reportage om Sverigedemokraterna
Annika Hamrud, Elisabet Qvarford
ISBN-13:978-91-7241-213-2
ISBN-10: 9172412135

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Att skriva filmmanus – Konsten och hantverket – en praktisk handbok

by


Jag har läst ”Att skriva filmmanus – Konster och hantverket – en praktisk handbok” av Fredrik Lindqvist.

Jag har läst rätt många böcker om att skriva, både om att skriva deckare, romaner, noveller och för teater och för film. När författaren till den här boken om att skriva filmmanus kontaktade mig hävdade han att boken är annorlunda än de flesta andra sådana böcker för att den är mer konkret.

Jag ser i ett pressutskick att Lisa Ohlin, regissör, manusförfattare och dramaturg sagt om boken:

Med tydliga förklaringar, handfasta tekniska råd som tål att höras många gånger; inspirerande analyser av moderna filmer och med egen erfarenhet, navigerar Fredrik Lindqvist oss med säker hand igenom det svåra hantverket. Här är en bok för alla, noviser såväl som erfarna, som tänkt slänga sig ner i manusskrivandets ormgrop och komma levande upp igen.

Boken är oerhört konkret, ja mycket handfast. Visserligen måste en bra film eller ett bra manus bygga på konstnärlig förmåga. Om manusförfattaren inte har någon känsla tror jag inte det räcker att följa några råd. Men all världens konstnärlig räcker inte heller, om det inte förpackas på ett sätt som mottagaren kan ta emot.

Den som vill göra film måste dessutom klara att förhandla med människor med pengar. Det kostar att göra film, då gäller det att kunna presentera sitt filmmanus väl för att få någon investerare att öppna kassakistan.

Själv är jag mer inriktad på att skriva klart min roman. Men jag är övertygad om att när ett bokförlag väl nappat på min roman och den tryckts kommer den att passa bra för film också. Så tänker jag. Jag har hela tiden tanken på filmmediet i bakhuvudet. Därför känns det som att jag har stor nytta av bokens handfasta tydliga råd. Jag har nämligen lite grann kört fast i den berättelse jag skriver. Det blev en aha-upplevelse när jag läste kapitlet som tog upp filmens tre akter och vändpunkterna. De är dessa vändpunkter jag måste få fram i min berättelse för att den ska bli tydligare och mer spännande.

Det som är fördelen med boken är nog också dess nackdel. Fredrik Lindqvist tar hela tiden upp konkreta exempel från filmer. Det känns som att sitta med honom och samtala och han berättar och visar. Han har dessutom ett nära och lätt språk.
Fast ibland kan det störa med alla hänvisningar till filmerna. Jag kommer på mig själv ibland att det känns överflödigt, att jag är så inne i det han skriver om manusskrivande att jag bara skummar igenom filmhänvisningar. Ibland är det någon film jag inte sett och då blir jag irriterad på att jag inte sett den.

Det är dock en bok om att skriva filmmanus som har lika mycket med konsten att dramatisera en text att göra. Alla som skriver någon form av dramatiska texter, oavsett om det är teatermanus, filmmanus eller en novell, roman eller deckare kan hämta handfasta tips ur boken.

Fredrik Lindqvist har tidigare arbetat som frilansjournalist med uppdrag för bland annat Sveriges Radio och olika branschtidningar inom medieområdet. Han varvar sitt eget skrivande och insatser som dramaturg med arbete som lärare, gästföreläsare och handledare i filmskrivande och han arrangerar också egna kurser i att skriva för film.

Sedan några år tillbaka driver han en blogg om att skriva för film, du hittar den här.

Boken ”Att skriva filmmanus” har också en egen webbplats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vitsen med opera – en nyutkommen bok om vitsen med opera

by


Jag gillar opera, nej jag älskar opera! De senaste tjugo åren har jag lyssnat på opera varje dag. Från 1995 tills jag gick i pension i slutet av 2007 lyssnade jag på första akten på väg till arbetet i Helsingborg och andra akten på väg hem, vilket innebar att jag för det mesta var på gott humör när jag kom till jobbet och likadant när jag kom hem.

Ibland, faktiskt ganska ofta for jag runt i nordvästra Skåne, som var mitt arbetsområde och under sådana dagar lyssnade jag för det mesta på Richard Wagners inspelningar och med en viss förkärlek på Nibelungens ring och då särskilt första akten av Valkyrian.

Efter att jag hade gått i pension i november 2007, började jag att resa runt i Sverige för att se och lyssna på opera. Den första resa jag gjorde efter min pensionering gick till Berlin, vilket ju är en sällsynt bra operastad eftersom det finns åtminstone tre kända operahus i staden.

I samband med att jag gick i pension började jag även att blogga om mina operaupplevelser samtidigt som jag nästan varje dag uppdaterade min operasida eller rättare sagt operasidor.

För några veckor sedan fick jag en förfrågan om jag ville recensera en nyutkommen bok om opera, vilket jag genast svarade ja tack till.

Boken som heter ”Vitsen med opera” och är skriven av frilansjournalisten Malin Wahlstedt och utgiven på eget förlag MALINS MÄSTERVERK.

Om Malin kan man helt kort säga att hon har vuxit upp i operamiljö och efter ett uppehåll återkommit till operavärlden, med allt vad det innebär.

Först läste jag boken, som jag fann ganska intressant och sedan läste jag om den en gång till. Om sanningen skall fram så hade jag svårt att förstå titeln på boken ” Vitsen med Opera” eftersom det för mig ju är alldeles självklart att operan har om möjligt ett ändå större berättigande idag än den hade från början.

Egentligen skrevs ju opera för att underhålla folket, även om begreppet ”vanligt folk” är svårt att definiera. Från början uppfördes ju de nyskrivna operorna i olika palats och det är ju tveksamt om det går att hänvisa den kategorin till ”vanligt folk”, men jag tror att man på den tiden refererade till vanligt folk, de som inte hade ärvt sina ämbeten. Det som vi idag kallar vanligt folk fanns ju inte alls.

Boken är upplagd som tjugofem sånglektioner, vilket jag finner mycket spännande och intressant.

Dessutom finns det insprängda intervjuer som är mycket intressanta till exempel med Håkan Hagegård, som väl för hela svenska folket är mest känd som Papageno i Ingmar Bergmans tv-utsändna uppsättning av W A Mozart´s ”Trollflöjten”, Anna Larsson, som jag bäst känner igen från Kungliga Operans uppsättning av Richard Wagners ”Nibelungens ring” och Erda, Tomas Lind, förste älskaren på GöteborgsOperan, Folke Abenius, professorn som regisserar och gjorde en fantastisk uppsättning av ”Valkyrian” på GöteborgsOperan, Finn Rosengren, GöteborgsOperans egentlige dirigent, men också med en del andra intressanta personer, som Malins sångpedagog, Inga-Lill Modig.

Boken ger också en intressant inblick bakom kulisserna på GöteborgsOperan och det räknar jag som ett särskilt värde, men framförallt är det ju själva upplägget som känns fräscht och intressant.

Ett annat plusvärde är det ju att det är en bok som man ständigt kan komma tillbaka till och läsa om ett kapitel eller två.

Inför varje sångkapitel finns det dessutom en rolig bild, vilket ju medverkar till att man tar sig an varje nytt kapitel med en viss spänning. Dessemellan är boken också som det heter rikligt illustrerad.

Boken kan rekommenderas till alla som är det minsta nyfikna på det här med opera, men också till alla som sjunger i kör och som kanske kan känna igen sig och sina vedermödor inför det här med att sjunga offentligt.

Vill du veta mer om boken kan du kontakta författaren här

Mannens Överlevnadsguide – 11 enkla steg till manlighet

by

Johan Elman intervjuar Maziyar Khallagi som skrivit ”Mannens Överlevnadsguide – 11 enkla steg till manlighet”.

Berätta om din bok!
Som du säkert vet finns det inte många böcker som är skrivna av män och som tar upp frågor som berör just män. Jag tycker att genusfrågor är mycket viktiga i dagens moderna samhälle och flera kolumnister har tagit upp frågan. När man läser olika tidningar eller följer den kulturella utvecklingen kan man se att vissa personer beskrivs som manliga i media. Mina grundfrågor var då ”Vad är egentligen manlighet? Vilka egenskaper har en riktig man? Vilka egenskaper saknar han? Varför handlar män som de gör? Hur kan män bete sig annorlunda? Hur kan de bli mer effektiva? Hur kan män få mer värde i sina liv?” Jag har försökt att besvara dessa frågor i den här boken. Boken handlar om konsten att vara en riktig man. Det är baserat på flera års insamling av material om män, maskulinitet och vad som gör att vissa män betraktas som mer maskulina. Jag gör inget anspråk på att boken är en bibel om manlighet men ger läsaren en möjlighet till en alternativ vinkling om manlighet.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?
Jag har tittat på samhällets utveckling senaste 20-30 åren. Som de flesta kan se är det ökad kriminalitet bland män jämfört med 20-30 år sen. Samtidigt så har jag läst att antal skillsmässor har ökat markant senaste årtionden. Många unga män växer upp utan en fadersgestalt. Det finns även många unga män som växer upp med sin pappa men att pappan är alltför upptagen med andra prioriteringar. Detta betyder att många unga killar växer upp utan att bli mognare. De vet inte riktiga betydelsen av manlighet. Många pappor har inte själva kunskapen om vad en riktig man är.

Män vill vara naturligt attraktiva personer och att andra människor ska vilja vara med dem. Vissa män lär sig olika tekniker för att bli framgångsrika men de saknar de fundamentala egenskaperna. Att bara lära sig olika tekniker är som att kasta någon i havet när de inte kan simma. De kommer ihåg att de måste röra armarna men de kommer vara så panikslagna att de gör det i fel takt och klarar sig knappast med livet i behåll.
Det idealistiska sättet är istället att lära sig simma först i en bassäng med hjälp av en riktig tränare så att de inte ens behöver tänka på att röra armarna i rätt takt utan bara gör det.

Boken ”Mannens Överlevnadsguide” är mycket likt detta på det sättet att boken hjälper män till att bli naturligt attraktiva och eftertraktade. De kan bygga bättre privata och affärsmässiga relationer. Genom att investera i sig själv och läsa den här boken kommer män kunna uppfylla sina drömmar och uppnå sina mål. Så jag kan säga att grundidén var färdig men att jag behövde få ner de olika stegen på papper.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?
Jag är mycket intresserad av andra människor. Att kunna hjälpa andra och kanske förändra någons liv till det bättre ger mig sann glädje.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?
De flesta var imponerade att jag följde mitt hjärta och fullföljde mina mål. Visst har vissa varit kritiska och tyckte att jag skulle fortsätta på mitt trygga jobb i finansvärlden. Det gäller dock att våga lämna sin trygghetszon med jämna mellanrum för att kunna bli sitt bästa jag.

Skriver du på något nytt nu?
I nuläget skriver jag inget nytt då jag har fullt upp med att paketera mina föreläsningar och seminarier. Har dock några intressanta projekt för en ljudbok som ska komma ut under år 2011.

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?
Hitta en författare vars skrivstil du tycker om. När du skriver din bok, fundera med jämna mellanrum, ”Hur skulle han/hon skriva detta?”
Var öppensinnad i ditt skrivande.


Varför ska man läsa din bok?
Jag gjorde en undersökning under året där jag intervjuade många män och kvinnor och diskuterade ordet manlighet. Jag kunde se att många kvinnor tyckte att dagens män saknade de manliga egenskaperna. Många av personerna jag intervjuade tycker att det saknas böcker och tidningar som riktar sig till mäns välbefinnande. Detta betyder att vi har många vuxna pojkar istället för vuxna män. De är inte heller nöjda med sin vardag men saknar verktygen för att kunna förbättra sina liv. Många unga pojkar saknar dessutom goda manliga förebilder. Som du förstår leder allt detta till en del sociala problem som drabbar oss alla. Oberoende av samhällsklass!

Boken ger läsaren några enkla verktyg som kan förändra ens liv efter redan fem minuter.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag har nyligen startat mitt företag Maziway Consulting AB som tar en del av min tid. Förutom att vara med mina döttrar spenderar jag min fritid genom att träna ett fotbollslag. Om jag inte läser intressanta artiklar och böcker. Fotboll, böcker och filmer är mina stora intressen. Jag älskar att ständigt utvecklas.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?
När jag skrev boken tänkte jag främst på män i åldrarna 18-40 år som läsare. Sen var det några kvinnor i åldrarna 25-35 år som läste boken och de tyckte att boken var mycket intressant och att de olika verktygen som diskuteras i boken hjälper kvinnor också. Många män köper sällan denna typ av böcker trots deras stora intresse. Ett gott förslag är att ge dem boken som present.

Jag skulle nog säga att boken ger mervärde oberoende av kön och ålder då vi alla har våra unika önskemål och bakgrund. Med andra ord får två olika läsare ut olika saker av att läsa ”Mannens Överlevnadsguide”. Jag kan dock garantera att boken inte lämnar någon oberörd.

Spännande samtal om kulturens framtid, nytt kapitel varje dag på webben i boken Framtiden är nu

by

Hur ser kulturen ut 2040? Hur har samhällets utvecklats, hur ser upphovsrätten ut, integriteten? Hur fungerar webben? Hur fungerar de lagar som styr kommunikation?

På torsdag, 25 november, släpps boken ”FRAMTIDEN ÄR NU”. I den försöker några av Sveriges främsta forskare och experter reda ut hur Sverige kommer att se ut år 2040. Vad tror vi? Vad vet vi? Vad vill vi? De har identifierat utmaningarna framåt inom drygt trettio områden som rör kulturen, medierna, nätet och samhället.

Det är många intressanta personer som skrivit var sitt kapitel i boken, som Nicklas Lundblad, Emma Stenström, Bo Rothstein, Lars Melin, Anders Rydell, Hynek Pallas, Fredrik Österling, Sverker Sörling, Daneil Sandström, Olle Wästberg och Per Arne Tjäder.

Ämnen som diskuteras i boken är exempelvis tidningar, kulturarv, barnkultur, teater , regionalisering, EU, mångkultur, utbilnding, film, musik, litteratur, bibliotek, språk, jämställdhet, bildkonst och orkestrar.

Det är en sådan där bok där jag inte kommer att läsa från start till sista sidan utan ta olika kapitel efter vad jag för tillfället vill fördjupa mig mer i. Kapitlet av teater kommer jag att läsa först. Det är också en bok som väcker egna funderingar och som kommer att ge upphov till blogginlägg och debattartiklar, förmodligen. Helt enkelt en bok smockfull av inspirerande tankar, där jag ibland kommer att hålla med och ibland tycka annorlunda än skribenten.

Kul är också att bokförlaget den här veckan publicerat ett kapitel i sin helhet per dag. När detta skrivs är det onsdag och tre kapitel finns att läsa på webben:

Måndag: Sven-Eric Liedman om tekniken och människan

Tisdag: Daniel Johansson om internet och impulsekonomin
Onsdag: Nicklas Lundblad om kunskap och Google

Torsdag: Nina Wormbs om public service
Fredag: Daniel Sandström om tidningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om