Litteratur och konst

Titel: Stormskaparna
Författare: Jennifer E. Smith
Illustrationer: Brett Helquist
Översättning: Carina Jansson
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Utgiven: 201302 (i Sverige/2012 original)
ISBN: 978-91-32-16170-4

”Stormskaparna” är en lättläst och spännande bok som riktar sig till läsare i åldern 9-12 år. Den har vackra svartvita illustrationer och lagom långa kapitel som vart och ett inleds med en bild av en barometer som indikerar vartåt handlingen är på väg.

Första kapitlet inleds med att barometerns nål pekar mot ”stiltje”. Huvudpersonen Ruby upptäcker en främling som verkar ha sovit i familjens lada. Den okände mannen försvinner mystiskt bland de torra vetefälten, men när hon är ute på en cykeltur får Ruby syn på honom igen. Främlingen, som heter Otis, berättar att det är något magiskt med hennes tvillingbror Simon, och snart ser hon ett samband mellan det konstiga vädret och Simons plötsliga feber. Det visar sig att han är en stormskapare – en person som kan påverka vädret. Stormskapare har traditionellt sett använt sina krafter för att hjälpa människor, men den nye ordföranden för deras samfund vill hellre straffa folk för att de inte tar klimatfrågan på allvar. Nu blir det bråttom för Simon att lära sig kontrollera sina krafter, innan nästa stora katastrof inträffar…

Ett vanligt tema i barn- och ungdomsböcker, och ett sätt att hålla läsaren ovetande, är genom oförstående vuxna. I ”Stormskaparna” gör otydligheten i kommunikationen mellan barn och vuxen att det blir mer spännande. Föräldrarna vill eller vågar inte berätta viktiga saker för tvillingarna, och de i sin tur håller den magiska världen hemlig. Den här alternativa världen påminner mycket om Harry Potter-böckerna, med den utvalda pojken och det hemliga men också väldigt strikta högkvarteret där magiska beslut fattas. Skillnaden är fokuset på vetenskap och väder, men likt Hermione är det Ruby som har mest insikt. Bland stormskaparna finns det vuxna som tar barnen på allvar även om de också kan vara nyckfulla och skrämmas. Det som berör mig mest under läsningen är Rubys beskrivning av relationen till sin bror: sorgen över avståndet som skapats mellan dem och hur de försöker att åter närma sig varandra.

Kanske för att det är en amerikansk bok, och jag är en svensk läsare, funderar jag över könsrollerna. Mamman och Ruby diskar medan pappan mekar med sin uppfinning i ladan. De två manliga stormskaparna Otis och London har störst auktoritet, och såklart är det pojken Simon som är den utvalde. Däremot är det Ruby som har koll på vetenskap, och stormskaparen Daisy är bilmekaniker, så vissa ljuspunkter finns. Kanske kan man se mammans kakbakande författarens sätt att skapa trygghet i en stormig värld, och en oväntad vändning i slutet förändrar också balansen till det bättre.

Däremot undrar jag om inte ordföranden Rupert London har en poäng i att människorna bör väckas och se sitt ansvar för miljön? Men den frågan villas bort i den allmänna spänningen och i Londons personliga motiv för sitt handlande. Kanske tas den upp igen i en uppföljare…?

Text: Frida Niblaeus

Titel: Kretsen
Författare: Maggie Stiefvater
Översättning: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 2013-03
ISBN: 978-91-321-6215-2

Maggie Stiefvater, den urban fantasy-orienterade författaren bakom triologin Mercy Falls vargar är tillbaks med en ny bokserie. Den första delen av fyra planerade böcker, Kretsen, känns mindre Twilight-inspirerad och det romantiska inslaget har tonats ner. Här är det sökandet i dess olika skepnader som för historien framåt.

I ett klarblått hus i staden Henrietta i delstaten Virginia, USA, bor Blue Sargent. Hon är sexton år och hennes tillvaro är till stor del präglad av spådom. Hennes mamma Maura är ett medium, och faktum är att alla de kvinnliga släktingar och vänner till Maura och Blue som bor tillsammans med dem kan skåda in i framtiden. Det övernaturliga ter sig således vardagligt för Blue, och det mest avvikande i hennes tillvaro är väl snarast att hon själv inte är synsk. Däremot förstärker hon andras synska förmågor. Men det övernaturliga kommer snart att te sig allt mer fantastiskt för Blue.

En dag anländer Neeve, Mauras halvsyster som också hon är ett medium. Det är Blue som öppnar dörren vid hennes ankomst, och efter ett första ögonkast konstaterar Neeve att Blue kommer att bli kär under detta sitt sextonde år. Den informationen är i sig inte särskilt uppslitande, men för Blue innebär den att en spådom som har följt henne sedan barnsben plötsligt känns mycket påtaglig; Blue har nämligen blivit spådd att om hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö.

Med Neeve följer också en märklig, närmast hotfull stämning. Ingen verkar riktigt veta, eller vilja tala om, varför hon egentligen är i Henrietta. Blue börjar ana att den typ av spådom som Neeve ägnar sig åt har en väldigt mörk sida.

Eftersom hon förstärker andras övernaturliga förmågor har Blue varje år begett sig till en gammal kyrkoruin tillsammans med sin mamma på sankt Marcus afton. Där går en likstig, längs vilken andarna till de personer som skall dö under det kommande året vandrar under denna speciella natt. Blue kan inte som Maura se andarna, men hennes förstärkande inflytande hjälper Mauras kommunikation med dem. Den här gången skickas Blue dit med Neeve, men det är inte det enda som skiljer den här natten från de andra; den här gången kan hon plötsligt se en ung man. Allt hon får veta är hans förnamn, och svaret på varför hon kunde se honom: antingen kommer hon att bli förälskad i honom, eller så kommer hon att döda honom.

Gansey, Adam, Ronan och Noah är fyra vänner som går på internatskolan Aglionby Academy i Henrietta. Med Gansey i spetsen letar de efter en så kallad ”leylinje”, en energilinje som enligt myten bland annat sägs leda till en sovande kung med makt att uppfylla ens önskningar. I sökandet korsas deras väg av Blue, som mer än väl känner igen ett av pojkarnas namn, men som också dras mellan intresset från två av dem, och hon ansluter sig till gruppen. Men det är inte bara ungdomarna som letar efter leylinjen, och spänningen stiger när deras konkurrent visar sig vara hänsynslös.

Inom själva ramberättelsen ryms flera bihandlingar och frågor: vad vet Maura om Blues pappa, och om leylinjen?, vem är Noah egentligen?, vad hände Ronans far?, och hur påverkas relationen mellan Adam och Gansey av sökandet och av Blues intåg i gänget? Det skapar en spännande berättelse som bjuder på en hel del överraskande vändningar, även om där också finns ett visst mått av förutsägbarhet.

Språket är lättillgängligt och inbjuder till sträckläsning, och eftersom det vid bokens slut fortfarande kvarstår många frågor, är det som bäddat för en dramatisk uppföljning i nästa del i serien.

Text: Frida Söderström