Litteratur och konst

Öppen stad
Författare Teju Cole
Översättare Erik MacQueen
Förlag Natur Kultur
Utgiven 2013-09
ISBN10 9127134318
ISBN13 9789127134317

Öppen stad handlar om Julius, en ung doktorand i psykiatri som tillbringar sin lediga tid till fots på New Yorks gator. På ytan är boken en berättelse om en ung främling bosatt i New York efter 9/11. Men det är också en intellektuellt, politiskt, och litterärt utmanade roman om vår tids stora frågor. En sociologisk och på samma gång meditativ undersökning av New York och dess historia, av människorna i Julius liv och hans barndomsminnen från Nigeria.

Så beskrivs boken på dess sida i den nätbaserade bokbutiken.

Öppen stad har tilldelats det prestigefyllda priset PEN/Hemingway Award för bästa debut.

Handlingen har många, många bottnar. På ytan händer inte så jättemycket: Huvudpersonen Julius är en psykiatristudent med nigerianska och tyska föräldrar. Han har nyligen gjort slut med sin flickvän och nu tillbringar han större delen av sin lediga tid att promenera gata upp och gata ner på Manhattan. Han strosar runt planlöst, slinker in på museer, utställningar, caféer, betraktar och tänker och beger sig också iväg till Belgien för att strosa runt och tänka.

Han är beläst och han uppskattar klassisk musik och han filosoferar och sätter in kulturupplevelser i dagens samhälle och sitt liv och sina upplevelser.

Det som imponerar på mig allra mest är språket, hur Teju Cole målar bilder och noterar detaljer som säger så mycket, detaljer som talar till mer än mina tankar, detaljer som får mig att känna saker. Ett av många, många exempel:
Skenet från en gatlykta dallrade bakom gardinerna. Jag var hungrig men saknade aptit. Det fanns en fläskkotlett i kylen, och medan jag stod framför det öppna kylskåpet och åt den for en ambulanssiren förbi i natten. Jag öppnade fönstret, och luften rusade in i en enda pust, som om den väntat på att bli insläppt. Mina pulserande tankar matchade gatlyktans fladdrande mönster mot gardinen.

Teju Cole bryter mot massor av de regler vi är vana vid ska gälla. Han kan ta upp en detalj eller en händelse – och den har ingen betydelse för något mer än just det tillfället. Vi är ju vana vid att så kallade apelsiner placeras ut som sedan får betydelse senare i handlingen. Apelsiner står för en detalj som liksom slinker förbi ganska obemärkt men sedan visar sig ligger i vårt inre och gör att vi godtar olika vändningar för vi har undermedvetet fått små tecken på det som ska hända eller dyka upp.

För att få ut maximalt av romanen Öppen stad bör läsaren ha rätt bra koll på kulturhistorien, känna till kompositörer och författare och konstnärer. På så sätt är romanen rätt krävande att läsa. Det händer ju inte heller så mycket på ett yttre plan. Öppen stad bryter mot det förväntade, kanske, genom att denna djupdykning i västerländsk kultur görs av en ung man med afrikanskt påbrå. Fast i dagens globaliserade värld tycker jag väl att vi redan kan förvänta oss en mångfald av det mesta.

Romanen har hyllats av många kritiker. Elin Grelsson Almestad skriver i recensionen i Göteborgsposten:
Öppen stad är dock – tack och lov – mer gestaltande än idépolitisk. Genom Julius strömmar staden och tiden genom noggrant utformade iakttagelser och de människor som han möter får tala länge i omfångsrika och detaljerade bakgrundshistorier. Öppen stad möter människorna bakom idéerna och ideologierna, ser de enskilda berättelserna i de stora skeendena. Det är en debutroman som förmår uppfylla en av skönlitteraturens svåraste och viktigaste uppgifter.

Boken är välskriven. Absolut. Den tål att läsas flera gånger, för jag är övertygad om att jag vid varje läsning kommer att hitta fler detaljer och fler betydelser. Jag är å andra sidan övertygad om att Teju Cole kommer att skapa ännu större litteratur i framtiden. Han är utan tvekan en författare som har potential att nå nivån av de bästa Nobelprisförfattarna. Öppen stad var delvis lite seg att läsa, jag tvingade mig ibland att läsa klart den.

Recension i Svenska Dagbladet.

Festplats Kungsträdgården
60 år i Stockholms vardagsrum
Sam Carlquist
Kungsträdgården Park&Evenemang
ISBN 978-91-637-3314-7

Det finns knappast någon som inte har en relation till Kungsträdgården eller plats som så tydligt förknippas med Stockholm. Jag har det i vilket fall. Som barn gick jag där med min Farmor och såg alla som åkte skridskor på vintern, åt glass på sommaren. Senare i livet blev Kungsträdgården mötesplatsen för det politiska Stockholm. Vi satt på Teatleys (Tehuset), mötesplats för såväl det intellektuella Stockholm som politik, konst och missbruk.

Vid Statyn samlades på 1960-talet inresta (turister) eller rättare sagt liftare från spännande delar av världen. Almstriden på 70-talet vid Tehuset där Almarna var den självklara dekoren runt vårt Tehus.

Idag är Kungsträdgården mer av möte med musik och underhållning för min del.

För Sam Carlquist är Kungsträdgården så mycket mycket mer tror jag efter att ha läst hans bok ”Festplats Kungsträdgården”. Det är 40 år av en arbetsplats där han sett och medverkat till en utveckling som gjort den f.d. kungliga parken till mötesplats under årets alla månader. Det är 30 år som nöjeschef. Det är 60 år i det jag även vågar kalla ett Folkets Park mitt i Stockholm.
Festplats Kungsträdgården är en välskriven och personligt berättande bok, som börjar med att ge oss lite historia om parkens tillkomst, där detverkar som den alltid har funnits från att 1430 varit köksträdgård åt slottet till att på 1700-talet bli en sluten park för det kungliga nöjeslivet. Till att 1953 sakta växa till en plats för alla stockholmare och Sam Carlquist som blandar glatt mellan de personliga betraktelserna, upplevelser och fakta. Om hur ekonomin t.ex. flera gånger varit ett hot mot verksamheten men där krafter för att behålla och utvecklat, samverkat till att det idag är inte bara en festplats, utan faktiskt en Folkets Park.

Flera av landets stora artister har stått på scenen i Kungsan (vardagsnamnet) och förgyllt tillvaron för såväl förbipasserande som publik. Där har varit event med internationell koppling till festdagar för Romsk Kultur, barn och religiösa. Jag tror vi alla har en bit av Kungsan i oss.

I boken lyfts de två namn som varit navet för Kungsans utveckling, den legendariske Joura Langhoff som under många år var chef för verksamheten och som sedan efterträddes av Hagge Geigert. Där någonstans kom den då unge Sam in i bilden och blev sedermera nöjesansvarig i 30 år men som haft Kungsträdgården som arbetsplats i 40 år.

Det slår mig att man möter våren i Kungsträdgården när Körsbärsträden blommar. Under några dagar är det ett skimmer av vit-rosa träd där vi förundrat tänker att det blir en sommar i år också.

För den som vill veta hur parken växt fram till vad det är idag, rekommenderar jag boken i allra högsta grad, likaväl som för den som bara är nyfiken på hur i all sin dar kan man driva en kommersiell nöjesplats utan att ta en enda krona i inträde.
Slutligen Sam Carlquist slutade som nöjeschef för Kungsan nu i höstas, efter 30 år. Var och en har en bild av honom, mannen med hatten, han som alltid har tid att prata med besökarna och kommer alltid att vara en bit av Kungsträdgården in i framtiden.
Jag är lite förvånad över att boken inte hörs mer och att framför allt att inte TV och pappersmedia inser vilken levande historiebok, Sam Carlquist är, som just avslutat sitt jobb i Kungsan men alltid kommer att vara en del av den.

Text: Anne Skånér

I dina ögon
Thomas Nybom
ISBN 978-91-637-3407-6

I dina ögon, ger en bitvis varm och nära berättelse om kampen för en dotter som inte är som andra och där samhället hela tiden vill anpassa dottern till det hon inte kan. Samhället ser inte genom Sharas ögon utan bara genom sina.

Thomas Nybom var en bland många unga pappor som med förväntan såg fram emot att se sin dotter födas. Förväntningarna var troligen som hos alla andra, familjeliv med barnår, skola, vuxenliv.
Men för Thomas och hans fru Anna blev det en helt annan värld som öppnade sig. Dottern Shara var inte som andra barn och tidigt misstänkte Thomas att Shara hade ADHD som tonåring, diagnostiserades sedan som också med en asberger-diagnos.

Det är upprinnelsen till boken ”I dina ögon”, en bok som berättar om kampen för att ett älskat barn skall få den hjälp hon har rätt till.

Thomas skriver i boken om att samhället borde kunna anpassa sig lite till NPF-barn och se genom deras glasögon istället för att alltid tvinga de här barnen att se genom våra ögon.
Som pappa till ett barn med ADHD/Asberger är Thomas stark, han möter samhällets ovilja att förstå det familjen har insett att dottern har en funktionssstörning. En dålig utredning på BUP som avfärdar ADHD och därmed tvingar Shara att inlemma sig i den vanliga skolan. Hennes liv är kantat av förluster och nederlag. Kränkningar. Thomas beskriver hur han och hans fd fru anklagas för felet och hur skulden växer för att det är deras fel att Shara inte fungerar. Som skilda kan de inte hålla sams, detta påverkar barnet, säger BUP-utredningen när Shara är nio år.

Det är en ömsint beskrivning av en kamp för att ett barn med funktionshinder som också har en djup insikt om sitt eget handikapp. En pappa som älskar sin dotter så mycket att han väljer att separera också från förhållande nummer två. Som bråkar på myndigheter och som samtidigt vill vara en alltid närvarande pappa.

Det är en bra beskrivning av ett samhälle där olika inte accepteras och där lagstiftningen LSS (en rättighetslag) allt mer kommer att handla om föräldraskuld i stället för att bidra till lösningar och möjligheter.
Föräldrar som har barn med NPF-diagnoser känner ofta en otillräcklighet, skuld och ångest och den vanligaste lösningen är inte den som Thomas trots allt fick igenom, utan att omhänderta barnen.

Jag tycker om den här boken, den är rak och berättande. Naken, känslofylld men också bitvis väldigt tydlig om att NPF-barn måste få hjälp att hitta vägar som får deras liv att fungera.
Boken är skriven utifrån en pappas ögon och upplevelser, men jag kan bitvis känna att Eva, Sharas mamma verkar så frånvarande. Vi får en uppfattning om att föräldrarna inte är eniga, men jag kan inte låta bli att undra om inte Sharas mamma också var orolig.

I slutet av boken erbjuder kommunen att ge Shara en plats på Dammsdalsskolan som arbetar efter en pedagogik som är specialanpassad för barn med NPF–diagnoser. Det är där det vänder och Shara får verktyg att hitta en väg att gå vidare.

Hur många barn får emellertid den här hjälpen som Norrköpings Kommun till slut ställde upp på. Hur många föräldrar orkar slåss för att deras barn skall få rätt hjälp, skola, verktyg och förutsättningar. Allt för få, tror jag. Här är ”I dina Ögon” ett bra stöd för dem som lever med NPF-barn. Den borde vara given på utbildningar och kommunernas LSS-enheter. Men boken är också en svidande uppgörelse med alla de HVB-hem som påstår sig ha kunskaper som behövs för NPF barn men som långt ifrån lever upp till det de lovar.
Men den är lika given för oss som har liten eller ingen kunskap om av vad det innebär att ha NPF-barn.

Ur boken:
Jag brukar tänka att människor har olika glasögon på sig och glasögonen har olika skärpa. En del personer ser glasklart, andra mer suddigt och en del ser inget alls. Glasögon behöver emellanåt bytas ut och det hade gynnat dig, min dotter, om delar av din omgivning hade bytt glasögon, eller åtminstone putsat glaset då och då. Med det menar jag att man måste ha förmågan att kliva ur sin verklighet för att kunna hjälpa andra. Man måste kunna se klart för att hjälpa och stötta på bästa sätt. Tyvärr har så inte varit fallet, då du förväntats vara den som ska förändras och tänka annorlunda (byta glasögon). Det hade varit så mycket enklare och bättre om omgivningen förstått att det varit deras ansvar och att de haft bättre förutsättningar att lyckas med detta …

Text: Anne Skåner