Festplats Kungsträdgården
60 år i Stockholms vardagsrum
Sam Carlquist
Kungsträdgården Park&Evenemang
ISBN 978-91-637-3314-7
Det finns knappast någon som inte har en relation till Kungsträdgården eller plats som så tydligt förknippas med Stockholm. Jag har det i vilket fall. Som barn gick jag där med min Farmor och såg alla som åkte skridskor på vintern, åt glass på sommaren. Senare i livet blev Kungsträdgården mötesplatsen för det politiska Stockholm. Vi satt på Teatleys (Tehuset), mötesplats för såväl det intellektuella Stockholm som politik, konst och missbruk.
Vid Statyn samlades på 1960-talet inresta (turister) eller rättare sagt liftare från spännande delar av världen. Almstriden på 70-talet vid Tehuset där Almarna var den självklara dekoren runt vårt Tehus.
Idag är Kungsträdgården mer av möte med musik och underhållning för min del.
För Sam Carlquist är Kungsträdgården så mycket mycket mer tror jag efter att ha läst hans bok ”Festplats Kungsträdgården”. Det är 40 år av en arbetsplats där han sett och medverkat till en utveckling som gjort den f.d. kungliga parken till mötesplats under årets alla månader. Det är 30 år som nöjeschef. Det är 60 år i det jag även vågar kalla ett Folkets Park mitt i Stockholm.
Festplats Kungsträdgården är en välskriven och personligt berättande bok, som börjar med att ge oss lite historia om parkens tillkomst, där detverkar som den alltid har funnits från att 1430 varit köksträdgård åt slottet till att på 1700-talet bli en sluten park för det kungliga nöjeslivet. Till att 1953 sakta växa till en plats för alla stockholmare och Sam Carlquist som blandar glatt mellan de personliga betraktelserna, upplevelser och fakta. Om hur ekonomin t.ex. flera gånger varit ett hot mot verksamheten men där krafter för att behålla och utvecklat, samverkat till att det idag är inte bara en festplats, utan faktiskt en Folkets Park.
Flera av landets stora artister har stått på scenen i Kungsan (vardagsnamnet) och förgyllt tillvaron för såväl förbipasserande som publik. Där har varit event med internationell koppling till festdagar för Romsk Kultur, barn och religiösa. Jag tror vi alla har en bit av Kungsan i oss.
I boken lyfts de två namn som varit navet för Kungsans utveckling, den legendariske Joura Langhoff som under många år var chef för verksamheten och som sedan efterträddes av Hagge Geigert. Där någonstans kom den då unge Sam in i bilden och blev sedermera nöjesansvarig i 30 år men som haft Kungsträdgården som arbetsplats i 40 år.
Det slår mig att man möter våren i Kungsträdgården när Körsbärsträden blommar. Under några dagar är det ett skimmer av vit-rosa träd där vi förundrat tänker att det blir en sommar i år också.
För den som vill veta hur parken växt fram till vad det är idag, rekommenderar jag boken i allra högsta grad, likaväl som för den som bara är nyfiken på hur i all sin dar kan man driva en kommersiell nöjesplats utan att ta en enda krona i inträde.
Slutligen Sam Carlquist slutade som nöjeschef för Kungsan nu i höstas, efter 30 år. Var och en har en bild av honom, mannen med hatten, han som alltid har tid att prata med besökarna och kommer alltid att vara en bit av Kungsträdgården in i framtiden.
Jag är lite förvånad över att boken inte hörs mer och att framför allt att inte TV och pappersmedia inser vilken levande historiebok, Sam Carlquist är, som just avslutat sitt jobb i Kungsan men alltid kommer att vara en del av den.
Text: Anne Skånér