Litteratur och konst

Titel: Livbåten
Författare: Charlotte Rogan
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: 2013-10-31
ISBN: 9789175470122

Grace Winter riskerar dödsstraff för ett brott som begicks på en livbåt, farandes över Atlanten efter en fartygsolycka 1914. Trettioåtta andra karaktärer på livbåten delar hennes situation. Samtliga köpte sina biljetter i sista minuter, i med oron inför ett krig. Bland Livbåtspassagerarna finns bland annat en diakon, två italienska kvinnor som inte talar någon engelska; bland de mer framhävande – Mrs. Grant och Hannah, två kvinnor i samma situation som Grace, riskerande dödsstraff.

Livbåtpassagerarna reagerar misstänksamt mot den enda besättningsmannen, matrosen John Hardy, vars beslutsfattande inte innefattar någon pliktmoral. För att lätta på belastningen och inte gå under i stormväder behövs vissa uppoffringar av passagerare. Det är egentligen lättande, för om inte Mr. Hardy fanns skulle lika gärna Grace tvingats ta samma beslut – hans handlingar resulterade i att de andra slapp agera.

För att kunna bevisa sin oskyldighet inför rätten skriver Grace en dagbok som ska redovisa hennes handlingar under perioden hon befann sig i livbåten. Hon återupplever den råa fiskens konsistens, de blöta filtarna och diakonens böner i sina minnen. Dagboken är skriven i försvarssyfte, men man kan undra hur mycket Grace egentligen rättfärdigar sig själv i sina skildringar av de tre veckorna i livbåten – hon hyser en respekt för styrka och makt, hennes beteende mot dem som tappar kontrollen är oförutsägbart, hon är äcklad av den svaghet hon får uppleva på båten, snyftningarna. Hennes skildring är kall.

I sin skildring distanserar Grace livbåten ifrån havet, hon ger få beskrivningar av vattnet runtomkring sig, den lilla ytan på livbåten står för all handlingsutrymme – ett bidrag till en närmast klaustrofobisk stämning. Livbåten skulle lika gärna kunna svävat i det tomma intet. Att hamna i havet innebär en redan skedd död, i andra fall en som kommer att ske inom kort.

Den här romanen klassas som en psykologisk thriller och den handlar ur en aspekt om överlevnad i extrema omständigheter; men å andra sidan skildrar den kontroll i flera nyanser – Grace attraktion till kontroll, hennes självkontroll och de tre karaktärerna som slåss om att ta över kontrollen på livbåten; Hardy, Mrs. Grant och Hannah. Graces självkontroll kan i och för sig ifrågasättas, hur pass mycket självkontroll hon hade när det hon anklagas för skedde; men även denna fråga leder i så fall mot kontrollaspekten.

Jag bläddrar igenom romanen igen, och finner att mycket av det som bör stå i fokus inte gjorde det när jag läste boken. Jag ville veta vad Grace var anklagad för, om hon skulle frikännas och i fall hon var skyldig till det brott hon var anklagad för. Jag skulle vilja läsa boken och fokusera på den tredje frågan. Jag rekommenderar inte att läsa den här boken en gång, jag rekommenderar att läsa den ett antal gånger.

Text: Anastasia Brink

Marina
Författare:Carlos Ruiz Zafón
Översättare:Yvonne Blank
Förlag:Albert Bonniers Förlag
Utgiven:2013-10
ISBN10:9100129925
ISBN13:9789100129927

I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är. Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.

En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.

Marina är en svindlande berättelse där Carlos Ruiz Zafón följer Óscar och Marina långt in i Barcelonas undre värld, en bortglömd plats mörkret frodas.

Texten ovan kommer från bokhandels sida på webben. Det är välformulerat. Marina utspelar sig under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet -men känns som en tid mycket länge sedan, eller som i en sagovärld. Carlos Ruiz Zafón skriver så vackert att jag vill gråta. Hans språk är poetiskt och rytmiskt och det bäddar in mig i en mystisk atmosfär där jag känner som att jag är med i berättelsen. Han är där, jag smyger i gränderna strax bakom Marina och Óscar, jag dricker te med dem, jag känner med dem.

Berättelsen är spännande och jag kunde inte slita mig från boken. Men det är inte spänningsberättelsen som är det viktiga, det är om livet själv som det handlar. Om att älska, om att sörja, om att leva vidare.

Marina är absolut en av de mest välskrivna, fantastiska berättelser jag läst på länge. En sak är säker: nu ska jag se till att läsa allt jag kan få tag på av Carlos Ruiz Zafón.

Wikipedia berättar om honom:
Carlos Ruiz Zafón är en spansk författare som föddes i Barcelona 1964.
Carlos Ruiz Zafón har en far från Sydspanien och en katalansk mor, men han skriver på spanska, inte katalanska.
Carlos började som reklamare och frilansade åt olika byråer. Under ett par år arbetade han även som Art Director på en ansedd reklambyrå. Han tröttnade dock på reklamvärldens kommersiella synsätt och ägnade sig sedan enbart åt sina intressen att göra musik och att skriva. Den första boken Carlos skrev var en ungdomsbok, El príncipe de la niebla. Efter detta utkom han med ytterligare några ungdomsböcker, men inte lika framgångsrika som den första, som tog hem ett pris i barnlitteratur.

1993 flyttade Carlos till Los Angeles, USA, där han arbetade som manusförfattare i Hollywood. Det var under denna period han skrev sin första roman Vindens skugga, som kom ut 2001 i Spanien. Sedan 2004 är Zafón bosatt i Barcelona.

Vindens skugga har blivit en succé och är såld till 19 länder. Boken utgör första volymen i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Böckerna kan läsas fristående. Andra boken, Ängelns lek, är en så kallad prequel. Zafón skriver nu på en fjärde bok i serien, vilket sägs bli den sista.

Titel: Blackout – När min hjärna blev min fiende
Författare: Susannah Cahalan
Förlag: Massolit 
ISBN 9789187135484

Susannah Cahalan var 24 år och arbetade som journalist på New York Post när hennes liv plötsligt vändes upp och ned. Det som började med en ökad retlighet övergick snabbt till epileptiska anfall, paranoia och personlighetsförändringar. Inom ett par veckor var Susannah intagen på sjukhus, led av svåra vanföreställningar och kunde knappt prata.

Om den dramatiska vägen hit och den tuffa vägen tillbaka till sitt normala jag har Susannah Cahalan skrivit boken Blackout – när min hjärna blev min fiende. Det är en gripande skildring av hur Susannah och hennes närmaste står hjälplösa inför den snabba nedbrytningen av hennes person. Undersökningar och diagnoser som bipolär sjukdom, epilepsi och hjärninflammation avlöser varandra i ett rasande tempo innan läkarna till slut hittar rätt och kan börja behandla Susannah.

Tack vare Susannahs föräldrar (som tillfälligt gräver ned stridsyxan) och pojkvän som kämpar för att få sin Susannah tillbaka i kombination med att hon kommer i kontakt med den medicinska kompetens som krävs, kommer hon på rätt köl igen.

Boken sätter fingret på viktiga frågor kring kopplingen mellan vår kropp och vårt psyke. Efter Susannahs fall har många andra diagnostiserats med samma sällsynta autoimmuna sjukdom. Flera som ansetts lida av schizofreni eller autism har tillfrisknat efter rätt diagnos och behandling.

Susanna Cahalan har, med hjälp av journalanteckningar och filmer från den period som helt fallit ur hennes minne, skrivit en intressant självbiografisk historia som även om den är väldigt ovanlig ändå är allmängiltig. Den ger en vink om hur sköra och utsatta, men samtidigt starka vi människor kan vara. Vi blir också påminda om att vi behöver andra människor och hur en kris kan göra att vi kommer närmare varandra. Dessutom ger den en fascinerande, om än snabb, inblick i den komplexa vetenskapen kring vår hjärna.