Litteratur och konst

Thomas Kanger
Stulen Barndom
Albert Bonniers Förlag
Utgiven:2014-01
ISBN10:9100126217
ISBN13:9789100126216

Det är en oerhört ambitiös sammanfattning av Stulen Barndom – triologin som startade med två filmer – som Thomas Kanger nu gör i boken “Stulen Barndom”. Thomas Kanger har som journalist lyft frågan om vanvården av f.d foster- och barnhemsbarn som gjort att det är möjligt för gruppen att idag söka ersättning för den förlorade barndomen. För det är helt klart att utan hans film “Stulen Bardom” hade frågan aldrig hamnat på någon regerings bord.
Boken ger en sammanfattning kring hur filmen blev till eller rättare sagt filmerna, (för filmen Barnhemmens Döttrar uppföljaren fick aldrig samma genomslagskraft vilket är att beklaga) kom till.

Kent Sänd som startade Samhällets Styvbarn, dominerar av förklarliga skäl i boken. Kent kunde aldrig lämna de bilder och minnen som fanns med upp i hans vuxna liv och kampen för upprättelsen av gruppen vanvårdade är det han lämnat i arv och som fortsätter ännu.

I mångt lyfter boken det som också tas upp i filmerna och det kan aldrig lyftas tillräckligt mot bakgrund av att Vanvården inte på något sätt försvunnit inom Barn- och Ungdomsvården. Vi läser dagligdags om hur misstagen fortsätter utan att beslutsfattarna inom svensk socialtjänst verkar ha en aning om att några tusen svenskar idag kräver ersättning för sin förlorade barndom.

När jag skriver ambitiöst i min inledning är det för att jag, trots Thomas Kangers höga ambition, inte helhjärtat kan ta den till mig. Som barnhemsbarn borde jag givetvis jubla över att någon tagit upp vår fråga så grundligt, men som samma barnhemsbarn kan jag också känna att den är ojämn. Min kritik ligger främst i den starka fokuseringen på bröderna Sändh (Kent Sändh och Bengt Sändh) inte för att de saknar betydelse tvärtom – men för att läsare utan bakgrund i historien lätt kan tolka det som att vanvården handlade om några få istället för de tusentals som det troligen istället var. Vidare känns avsnittet om Resandefolket lite väl summariskt – frågan är om den sammanfattande historiken hade behövts för att lyfta deras problem.

Det jag saknade i boken var mer analys över hur det kunde gå som det gick. Och en blick framåt om varför man inte lärt sig mer av historien. Ersättning och Upprättelse ja – men för många ur vanvården ter sig detta som en förnyad kränkning mot bakgrund av att allt färre ges ersättning för att deras lidande inte var tillräckligt. Redogörelsen för ersättningsmodellen som Thomas är kritisk emot har sin historia och den saknas.

Trots mina invändningar hoppas jag att boken blir läst framför allt av dem som idag arbetar med barn- och ungdomsfrågor inom socialtjänsten och politikerna.

Jag vill också tro att den kan bidra till en annan syn på hur barn- och ungas svårigheter skall hanteras idag.

Text: Anne Skånér

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.

Till himlen och tillbaka
Författare Eben Alexander
Översättare Daniel Braw
Bibliografisk person Eben Alexander
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven 2014-01
ISBN10 9137141953
ISBN13 9789137141954

Det var länge sedan en bok gjorde mig så lycklig. Det här är en självbiografi av en välrenommerad amerikanska neurokirurg som låg i djup koma, på gränsen till hjärndöd och då hade nära-döden-upplevelser som ger så stort hopp för alla oss som mist någon vi älskar.

Eben Alexanders berättelse ger inte bara hopp utan boken är mycket trovärdig och han redovisar också rent vetenskapligt att det han upplevt inte kan vara några kemiska och/eller fysiska reaktioner i hans hjärna utan det måste vara verkligt. Hans hjärna var nämligen så totalt utslagen, vilket registrerat på sjukhuset – och det är omöjligt att hans hjärna drömt upplevelserna.

Vad är vårt medvetande? Är det bara kemiska och fysiska reaktioner i vår hjärna? Neurokirurgen Eben Alexander trodde inte ett dugg på nära-döden-upplevelser eller utanför kroppen-upplevelserinnan han blev svårt sjuk, hamnade i koma och hans hjärna var helt utslagen. Under en vecka låg han medvetslös, ja mer än medvetslös, på gränsen till död.

Finns det liv efter döden? Eben Alexander är numer helt övertygad om detta och han vittnar om sin upplevelse i boken.

Innan han själv upplevde detta hade han som neurokirurg mött människor som berättat om sina nära-döden-upplevelser. Doktor Alexander hade dock som många forskare hävdat att det är omöjligt. Som välrenommerad neurokirurg menade han sig veta att nära-döden-upplevelser känns verkliga, men egentligen bara är ett spratt hjärnan spelar oss när den utsätts för extrem stress.

I november 2008 drabbades Eben Alexander av en sällsynt bakteriell hjärnhinneinflammation och den del av hjärnan som kontrollerar tankar och känslor, och alltså gör oss mänskliga, slutade helt att fungera. I sju dagar låg han i koma. När läkarna insåg att allt hopp var ute och bestämde sig för att upphöra med den livsuppehållande behandlingen öppnade han plötsligt ögonen. Han var tillbaka. Redan att han överlevde ses som ett mirakel, att han blev helt återställd ses som ännu mer oväntat. Att han medan han låg helt livlös hade utanför-kroppen-upplevelser där han mötte livets innersta är fascinerande, fantastiskt och enormt trösterikt. Han ser det nu som sin stora uppgift i livet att berätta vad han upplevt. Eftersom han är vetenskapsman kan han göra det på ett sätt som också vetenskapen kan ta till sig.

För om det finns mer än det här fysiska livet, ja då finns det ju och någon dag kommer vetenskapen att kunna konstatera det. Den dag när vetenskapen nått mycket längre än idag.

Är du rädd att boken är flummig? Nej det är den inte alls. I slutet räknar Eben Alexander upp rent vetenskapliga argument till att det han upplevt måste vara verkligt.

Vad du än tror, eller tror att du tror: våga läsa boken. Det är lättläst och kanske vidgar den dina perspektiv på liv och medvetande.

Här har DN skrivit om Eben Alexander.

Här är en annan recension av boken.

En ond liten handling
Författare Elizabeth George
Översättare Hanna Axén och Annika H. Löfvendahl
Förlag Norstedts
Serie Thomas Lynley och Barbara Havers
Utgiven:2014-01
ISBN10:9113032054
ISBN13:9789113032054

Deckardrottningen Elizabeth George är något av en ikon inom deckargenren. Hennes deckarserie med de två omaka huvudpersonerna Barbara Havers och Thomas Lynley har många läsare som älskar serien. Barbara Havers från fattig arbetarklassbakgrund och som inte har en aning om hur en brittisk kvinna borde klä sig och Thomas Lynley, lord och från välbärgad överklass och de brott de utreder skildrar det brittiska samhället och dess problem.

Nu har det till mångas glädje kommit ett nytt avsnitt, en mer är 700 sidor lång deckare med Havers och Lynley. Nu ställs Barbara Havers inför sin svåraste situation hittills, tror jag. Hon är starkt fäst vid sin granne, den pakistanske professorn Taymullah Azhar och hans dotter Haddiyah. Azhar har länge levt ensam med sin dotter, sedan dotterns mamma Angelina gett sig av. Helt oväntat har Angelina dykt upp igen och hon lever tillsammans med Azhar och dottern och blir vän med Barbara. En dag har Angelina och dottern helt enkelt försvunnit. Azhar går nästan under av förtvivlan. Både han och Barbara förstår att Angelina gett sig av med dottern.

Barbara tar med Azhar till en privatdetektiv som ska hjälpa till att söka efter dottern. Efter ett tag förvärras situationen: Angelina står plötsligt utanför Azhars dörr, tillsammans med sin nye älskare Lorenzo Mura. Angelina anklagar Azhar för att ha kidnappat dottern.

Barbara Havers vill förstås få ägna sig åt att undersöka fallet i sitt arbete. Det får hon dock inte. Hennes chef, intendent Isabelle Ardery är inte särskilt förtjust i Barbara. Intendenten säger helt nej och dessutom placerar hon Barbara på skrivbordsarbete med varningen att om hon inte sköter sig blir hon degraderad och kanske avskedad. Barbara Havers är envis som få och ser till att den värsta skandalblaskan The Source skriver om den kidnappade flickan och på så sätt tvingas intendenten att sätta någon på att utreda det. Det blir dock Thomas Lynley.

Det förfärliga för Barbara Havers är att spåren alltmer pekar på att Azhar är inblandad. Jag behöver väl knappast nämna att Barbara Havers inte sitter still och lyder order, hon ger sig iväg och utreder fallet också. Förstås. Men när det ena beviset efter det andra pekar på Azhar vägrar hon tro på bevisen.

Deckarhistorien i sig är inte så spännande. Berättelsen handlar egentligen om var gränsen går för vänskap och hur objektiv en polis bör vara. Barbara Havers ställs verkligen inför en prövning: följa polisens etik eller hjälpa en vän. Vad är viktigast – vänskap eller lagen?

Jag måste erkänna att jag blir rejält irriterad på Barbara Havers i den här deckaren. Det är första gången jag blir det under seriens gång, tidigare har jag mer irriterad mig på Lynley. Havers tjurskallighet har jag upplevt som en bra envishet som gjort att sanningen kommit fram. Nu är det plötsligt Thomas Lynley som är den enda vettiga polisen, förutom en spännande italiensk polisman, Salvatore, som jag tror vi kommer att möta igen i kommande böcker.

Elizabeth George kan konsten att få ihop en berättelse. Som alltid är det en bok jag inte kan slita mig ifrån och som jag sträckläser. Men samtidigt tycker jag att den inte är riktigt lika välgjord som tidigare. Ibland är det lite för klyschigt, för mycket schabloner, speciellt det italienska rättsväsendet skildras lite väl subjektivt, tror jag. I slutet är det en vändning som inte heller är särskilt trovärdig.

Men för ett fan av Elizabeth George är det ändå en bok som måste läsas, förstås.
en skruv i slutet som inte är riktigt trovärdig heller