Recension av Elizabeth Georges nya deckare med Havers och Lynley: En ond liten handling

En ond liten handling
Författare Elizabeth George
Översättare Hanna Axén och Annika H. Löfvendahl
Förlag Norstedts
Serie Thomas Lynley och Barbara Havers
Utgiven:2014-01
ISBN10:9113032054
ISBN13:9789113032054

Deckardrottningen Elizabeth George är något av en ikon inom deckargenren. Hennes deckarserie med de två omaka huvudpersonerna Barbara Havers och Thomas Lynley har många läsare som älskar serien. Barbara Havers från fattig arbetarklassbakgrund och som inte har en aning om hur en brittisk kvinna borde klä sig och Thomas Lynley, lord och från välbärgad överklass och de brott de utreder skildrar det brittiska samhället och dess problem.

Nu har det till mångas glädje kommit ett nytt avsnitt, en mer är 700 sidor lång deckare med Havers och Lynley. Nu ställs Barbara Havers inför sin svåraste situation hittills, tror jag. Hon är starkt fäst vid sin granne, den pakistanske professorn Taymullah Azhar och hans dotter Haddiyah. Azhar har länge levt ensam med sin dotter, sedan dotterns mamma Angelina gett sig av. Helt oväntat har Angelina dykt upp igen och hon lever tillsammans med Azhar och dottern och blir vän med Barbara. En dag har Angelina och dottern helt enkelt försvunnit. Azhar går nästan under av förtvivlan. Både han och Barbara förstår att Angelina gett sig av med dottern.

Barbara tar med Azhar till en privatdetektiv som ska hjälpa till att söka efter dottern. Efter ett tag förvärras situationen: Angelina står plötsligt utanför Azhars dörr, tillsammans med sin nye älskare Lorenzo Mura. Angelina anklagar Azhar för att ha kidnappat dottern.

Barbara Havers vill förstås få ägna sig åt att undersöka fallet i sitt arbete. Det får hon dock inte. Hennes chef, intendent Isabelle Ardery är inte särskilt förtjust i Barbara. Intendenten säger helt nej och dessutom placerar hon Barbara på skrivbordsarbete med varningen att om hon inte sköter sig blir hon degraderad och kanske avskedad. Barbara Havers är envis som få och ser till att den värsta skandalblaskan The Source skriver om den kidnappade flickan och på så sätt tvingas intendenten att sätta någon på att utreda det. Det blir dock Thomas Lynley.

Det förfärliga för Barbara Havers är att spåren alltmer pekar på att Azhar är inblandad. Jag behöver väl knappast nämna att Barbara Havers inte sitter still och lyder order, hon ger sig iväg och utreder fallet också. Förstås. Men när det ena beviset efter det andra pekar på Azhar vägrar hon tro på bevisen.

Deckarhistorien i sig är inte så spännande. Berättelsen handlar egentligen om var gränsen går för vänskap och hur objektiv en polis bör vara. Barbara Havers ställs verkligen inför en prövning: följa polisens etik eller hjälpa en vän. Vad är viktigast – vänskap eller lagen?

Jag måste erkänna att jag blir rejält irriterad på Barbara Havers i den här deckaren. Det är första gången jag blir det under seriens gång, tidigare har jag mer irriterad mig på Lynley. Havers tjurskallighet har jag upplevt som en bra envishet som gjort att sanningen kommit fram. Nu är det plötsligt Thomas Lynley som är den enda vettiga polisen, förutom en spännande italiensk polisman, Salvatore, som jag tror vi kommer att möta igen i kommande böcker.

Elizabeth George kan konsten att få ihop en berättelse. Som alltid är det en bok jag inte kan slita mig ifrån och som jag sträckläser. Men samtidigt tycker jag att den inte är riktigt lika välgjord som tidigare. Ibland är det lite för klyschigt, för mycket schabloner, speciellt det italienska rättsväsendet skildras lite väl subjektivt, tror jag. I slutet är det en vändning som inte heller är särskilt trovärdig.

Men för ett fan av Elizabeth George är det ändå en bok som måste läsas, förstås.
en skruv i slutet som inte är riktigt trovärdig heller