Litteratur och konst

Kalla mig Noa
Författare Lennart Sjögren
Förlag Bonniers
Utgiven:2014-01
ISBN10:9100134937
ISBN13:9789100134938

Kalla mig Noa
eller kalla mig något annat
jag var med om den stora floden
jag överlevde.

Så inleds Lennart Sjögrens nya diktbok, som är en berättelse i diktform av Bibelns berättelse om Noa. ”Kalla mig Noa” är en diktbok som är en enda lång dikt.

Bibelberättelsen tar gestalt i mitt inre och blir konkret och påtaglig, Noa blir mänsklig och begriplig. Lennart Sjögren har en skärpa i detaljerna och skildrar arkens äventyrliga färd över havet och jag känner att det handlar om mycket mer än en mans resa över ett hav. Det handlar om livets resa, det handlar om allas våra liv.

Det handlar om samhällen som gör nystart, som rensar ut gammalt och ska bygga en ny och bättre värld men människans dragning åt krig är starkare är visionen om en fredlig existens.

I Lennart Sjögrens poesi blir berättelsen mänsklig, Noa blir en begriplig människa.

Lennart Sjögren har en fantastiskt flyt i sitt språk, jag upplever det som enkelt och okomplicerat. Som väl de flesta vet: ju mer enkelt något verkar desto skickligare är konstnären bakom.

Lite fakta om Lennart Sjögren:

Lennart Sjögren är en av våra främsta poeter och han har med åren fått en trogen läsekrets. Han är född 1930, uppvuxen på norra Öland och bor på en gård som i generationer varit i familjens ägo. Han är också verksam som målare. Hans poesi har för det mesta naturen som utgångspunkt, naturen som den ofrånkomliga grunden för allt människan företar sig. Djur är ofta förekommande, likaså det öländska landskapet, och det finns ett starkt och mörkt ekologiskt medvetande i hans dikter. Han har fått många olika utmärkelser, däribland Sveriges Radios Lyrikpris, Frödings stora pris, Svenska Akademiens Bellmanspris och De Nios pris.

Titel: Kvinnan i svart
Författare: Susan Hill
Förlag: Modernista
Utgiven: 201312
ISBN-nummer: 978-91-7499-296-0

Konceptet spökhistoria för en vuxen publik gör mig misstänksam. Det är lätt att gå över gränsen till det banala och bli löjlig. Susan Hill balanserar skickligt och lyckas hålla sig på rätt sida gränsen. Boken är inte bara en härlig knockout på grådaskig social realism, den är också en välskriven spänningsroman där Downton Abbey-fan och Englandsromantiker får frossa i pubar, hästdroskor, svajande lyktor och långa frasande klänningar.

Bokens struktur är bekant: en ung, nyförlovad, aningen naiv man med stora ambitioner kastas iväg på ett uppdrag som får hans rosenskimrande syn på livet att förändras. Även om de flesta inte möter äkta spöken så möter vi förr eller senare motstånd. Kanske är det just motståndet som får oss att bli vuxna. Och kanske har en spökhistoria något att berätta också för en modern publik.

Det kan vara skönt med en slottsweekend som tar dig långt bort från ditt vardagliga liv. Helgen löser inte så många frågor i ditt liv, men ger dig en paus. Susan Hills ”Kvinnan i Svart” har vissa likheter med en slottsweekend. Den löser kanske inte de stora frågorna i ditt liv, men tar dig långt från livspussel, klimatkris och LCHF-debatter. Men efter att jag läst de sista sidorna en mörk februarikväll kastar jag mig över sociala medier och det digitala bruset – allt för att komma bort från Kvinnan i svart och bokens krypande stämning. Det är ett bra betyg till en spökhistoria.

PS: Under den slottsweekend där jag läste bokens första halva är det Axel Wenner-Grens fru Marguerite som går igen för att hämnas förvaltaren som förskingrade hennes arv. Förvaltaren fick åtta år i fängelse och Margurite vandrar fortfarande genom salarna på Häringe slott.

2012 kom filmversionen av Kvinnan i svart där Daniel Radcliffe har huvudrollen.

Text: Charlotta Wennerström

 

Elefanten som gick upp i rök
Författare Haruki Murakami
Förlag Norstedts
ISBN10:9113038656
ISBN13:9789113038650

Nu har den kommit i pocket – och om du gillar Haruki Murakami och inte har läst den här novellsamlingen bör du passa på nu. Pocketboken är ett behändigt format, lätt att bära med sig i fickan och läsa en novell medan du väntar på tåget eller sitter på bussen eller har en liten rast på jobbet eller i skolan.

Murakami är mångas favorit till Nobelpriset. Varje år tippas han vinna. Fast jag för min del tror att hans sätt att skriva inte är riktigt den slags litteratur som får just Nobelpriset.

Hans romaner är mystiska och öppnar för mellan olika världar och hans storverk, trilogin IQ84 har hyllats av många kritiker.

Jag tyckte om IQ84 även om jag inte har fallit för hans andra romaner. Jag har tyckt att de är för sega, att han drar ut på innehållet mer än det är värt. När jag nu fick tag på novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök var det en mycket positiv överraskning. Det är som om novellformatet är perfekt för hans sätt att skriva.

Svenska Dagbladet sammanfattar elegant vad novellerna handlar om:
Så, vad handlar dessa tidiga noveller om? Det enklaste svaret på det är nog: någonting annat, som alltid när Murakami är i farten. På ytan rör sig en vild och djärv fantasi: små män som bor i tv-apparater, gröna odjur som tränger upp ur marken … Där under finns någonting annat, känsligare, mänskligare, svårare att sätta fingret på. Människor som försöker förstå sig på världen och varandra, nå fram till varandra, inte vara ensamma. Men det funkar aldrig. Världen är för konstig, människorna också.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet

Levande och döda i Winsford
Författare:Håkan Nesser Formgivare:Karin Hagen
Förlag Albert Bonniers Förlag
Utgiven 2013-07
ISBN10 9100134376
ISBN13 9789100134372

Håkans Nessers senaste roman, Levande och döda i Winsford, är en välskrivan, fängslande psykologisk thriller som jag fångades in totalt  av och inte kunde sluta att läsa. På ett sätt är det en psykologisk thriller, men romanen är inte lätt att kategorisera, den är större än en avskild kategori.

Den handlar om Maria, en 55-årig kvinna, Maria, som dyker på brittiska landsbygden, i den sydvästra delen av England i ett litet samhälle som heter Winsford och ligger mitt på den brittiska Exmoor-heden. Maria har med sig sin hund, Castor, och det enda hon vet är att hon har beslutat sig för att inte dö före sin hund. Då anar vi förstås redan att något drabbat henne, något som skulle kunna få henne att välja att inte leva. Hon har valt att ändra sitt efternamn, att kalla sig Anderson, hennes mammas efternamn som ogift. Vi förstår att Maria är på flykt från något.

Sakta benar Maria upp sitt liv, hon minns de svåra sakerna, de som gör ont och funderar på vad hon gjort av sitt liv. Många har beskrivit romanen som att den handlar om att ompröva sitt liv och om att samla krafter för att starta om, trots att man nått medelåldern. Jag tycker att det bara är en liten del av vad romanen handlar om. Det är en stark berättelse om sorg och hur vi reagerar på sorg. En del lägger helt av att leva, en del blir knockade och tappar all livsenergi, en del lyckas så småningom hitta ett sätt att leva vidare på. Håkan Nesser skriver om det i bilder och utan att skriva det rent ut. Den som upplevt stor sorg känner igen reaktionerna, utan att det förklaras vad det är.

En av romanens styrkor är också att den är så välskriven och dess levande miljöbeskrivningar. Det känns som att jag själv är där och promenerar i vinden på den karga heden i Exmoor.

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser är en av hans bästa romaner. Det är en bok jag inte kunde slita mig ifrån utan bara måste läsa och läsa.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.