Litteratur och konst

Titel: Blodsväktaren
Författare: Tessa Gratton
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 2014-01
ISBN: 9132163340

Mab Prowd är uppvuxen med magi. Den finns i hennes blod, hennes sinne. Med stor vördnad utövar hon sin magi, isolerad från andra ungdomar i hennes egen ålder. En morgon går något snett, och det som bara skulle vara en övning på prov råkar utlösa något mycket värre. Den enda som blir vittne till detta är Will. En vanlig tonåring med hjärtat fyllt av sorg. Deras vägar möts och två världar krockar.

Blodsväktaren är en fristående uppföljare till Blodsmagi, men samma karaktärer och historier rör sig lite i cirklar kring varandra, så att först ha läst Blodsmagi tillför en bättre läsupplevelse. Tyvärr känns Blodsväktaren som en blek kopia av Blodsmagi. Det är samma struktur, en tjej och en kille som blir kära och en sidoberättelse från förr som sakta vävs in i det nutida. Det finns kärleken till en bror och samma typ av magi. Språket må vara bättre, men det är historien som brister. Första halvan går lite trögt, karaktärerna känns lite för platta. Det är väldigt många karaktärer, och många av dem förefaller mig som oerhört ointressanta, trots att det borde finnas något starkt i dem som lockar.

Vissa bi-historier försvinner sedan ut utan något egentligt syfte. Det är synd, för själva idén i att blanda en värld som de flesta tonåringar nog kan känna igen sig i, och en värld som är totalt främmande, är en rolig kombination som kittlar många sinnen. Tyvärr faller det bara platt. I Blodsmagi fanns det en gnista, en skärpa. Det kändes originellt. Blodsväktaren saknar det där extra som lyfter upp den en pinne ovanför sin föregångare, det blir inte mycket mer än en kopia med nya namn.

Text: Cecilia Rådén

Skuldens gudar
Författare: Michael Connelly
Översättare: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedts
ISBN:9789113055947

De tolv personer som sitter i en jury i amerikanska rättegångar kallas för skuldens gudar. De ska avgöra om en åtalad är skyldig eller inte. Varje människa har dock sina egna skuldens gudar, de människor som står oss nära och som vi själva mäter upp vår skuld i förhållande till, varje dag.

Mickey Haller är försvarsadvokat och huvudpersonen i Michael Connellys senaste kriminalroman. I ”Skuldens gudar” tyngs han av att hans 15-åriga dotter sagt upp bekantskapen med honom. Hon skäms över honom på grund av hans yrke. Som försvarsadvokat fick han en man som kört rattonykter frigiven och strax därefter körde den frigivne bil berusad igen och körde ihjäl en kvinna och hennes dotter.

Michael Connelly är en av världens storsäljande kriminalförfattare. Han har gett ut tjugosex kriminalromaner. Han kan sitt hantverk och det märks åter i Skuldens gudar. Språket är kargt och medvetet, likaså handlingen. Allt är medvetet skrivet.

För mig är ”Skuldens gudar” till stor del en genomlysning av och kritik av det amerikanska rättsväsendet. ”Skuldens gudar” är ett stabilt hantverk, en måste-bok att läsa för alla som läst de tidigare fyra romanerna om Mickey Haller. Däremot kanske det inte är Michael Connellys allra bästa roman, men det är utan tvekan ett stabilt hantverk inom genren kriminalroman med fokus på rättsväsendet och amerikanska domstolar. Det är inte någon actiondeckare, långt ifrån. Handlingen är långsam men oerhört engagerande och spännande ändå.

Handlingen kretsar kring Mickey Haller och en mordutredning. En hallick har blivit åtalad för mord på en prostituerad. Mickey Haller har fått uppdraget att försvara hallicken och Haller blir snabbt övertygad om att hallicken är oskyldig, trots att mycket pekar på hallicken. Under utredningen hittar Haller tecken som tyder på korrumperade poliser och det är ingen lätt uppgift att utreda vidare.

För den som liksom jag är intresserad av juridiska frågor är romanen i allra högsta grad läsvärd. Den handlar också om att överleva och att orka kämpa vidare trots enorma skuldkänslor.

Dessutom blir den rejält spännande i slutet, fast på en mjukt sätt och utan biljakten och stora slagsmål. Ett stort plus för det.

Titel: Det mesta blir aldrig av
Författare: Thomas Anderberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014-02
ISBN: 9789113057286

Onumrerade kapitel; enstaka kursiverade meningar tryckta på sidor med ett antal rader som berör skrivandet, själen, livet och döden – raderna utfyller i färre fall den hela sidan, resten är blank. Dessa tankar finns mellan sidorna av en historia som utspelar sig i de Schweiziska alperna. På sätt och vis hänger inte den berättelse som skildras under spöregn och i närheten av blixtar som slår ner i bergen ihop med den kursiverade texten som leder läsaren – och författaren – mot döden. Men även historien i Alperna snuddar då och då vid döden. Samma gråvita – likt den färg man kan finna i dimman som döljer trädtopparna i en skog eller höghusens övre delar – skugga vilar över de båda delar som Det mesta blir aldrig av utgör.

Thomas reser iväg från Bern tillsammans med Johan, sin avlidne brors son. De två karaktärerna färdas i de Schweiziska tågbanorna till en avlägsen by i bergen. Det första mötet mellan brorsonen och Thomas sker kort innan avfärden. Johans kunskaper i tyska och frågorna han ställer i en misstroende ton framkallar en viss försiktighet hos Thomas. Till en början – innan Johan introducerat sig själv – misstänker han brorsonen för att vara polis. Dessa två karaktärer befinner sig under hela resan på ett visst avstånd ifrån varandra, ett avstånd som vid tillfällen blir mindre och tillåter en viss närhet. I annat fall söker de hot i varandras okända – för varandra – mål. Det påminner om en lek – att gissa rätt på den andres riktning i dennes tankegång, i dennes planer. Väl uppe i bergen under bergsvandringen går det inte längre att dölja det som styrt Thomas mot de branta bergen och den stormiga eftermiddagen.

Anderbergs skrivförmåga är bristande på grund av en hjärntumör som tog hans liv den 17de april 2013, innan Det mesta blir aldrig av publicerats. De kursiverade meningarna är hans reflektioner kring det som väntar honom; funderingar kring möjligheterna i livet och kring medvetandets och själens existens under döden förekommer bland de ofyllda sidorna. I form av filosofiska reflektioner skriver Anderberg ner det han lyckas att få ner innan hans förmåga att skriva försvinner. I fall hans tankar rymmer desperation och livstörst är dessa väl gömda under ytan av ett stillahavslugn.

Jag föreställer mig romanens innehåll skildras under ett tunt snötäcke under en dimmig skymning på en ödesplats bland kala berg – kanske inte så annorlunda från den Schweiziska byn i Alperna som karaktärerna besöker. Snötäcket ligger ovanpå Thomas och Johans resa såväl som över de tankar som är skrivna i kursiv stil. I varje fall fattas pusselbitar av information i både delarna av boken, läsaren får en delvis inblick i bakgrunden, men på så sätt verkar Anderbergs tillvaro stämma överens med bergen i Alperna – han verkar befinna sig i ett dimmigt område, i en suddig bubbla som förväntas att spricka.

Text: Anastasia Brink