Titel: Det mesta blir aldrig av
Författare: Thomas Anderberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014-02
ISBN: 9789113057286
Onumrerade kapitel; enstaka kursiverade meningar tryckta på sidor med ett antal rader som berör skrivandet, själen, livet och döden – raderna utfyller i färre fall den hela sidan, resten är blank. Dessa tankar finns mellan sidorna av en historia som utspelar sig i de Schweiziska alperna. På sätt och vis hänger inte den berättelse som skildras under spöregn och i närheten av blixtar som slår ner i bergen ihop med den kursiverade texten som leder läsaren – och författaren – mot döden. Men även historien i Alperna snuddar då och då vid döden. Samma gråvita – likt den färg man kan finna i dimman som döljer trädtopparna i en skog eller höghusens övre delar – skugga vilar över de båda delar som Det mesta blir aldrig av utgör.
Thomas reser iväg från Bern tillsammans med Johan, sin avlidne brors son. De två karaktärerna färdas i de Schweiziska tågbanorna till en avlägsen by i bergen. Det första mötet mellan brorsonen och Thomas sker kort innan avfärden. Johans kunskaper i tyska och frågorna han ställer i en misstroende ton framkallar en viss försiktighet hos Thomas. Till en början – innan Johan introducerat sig själv – misstänker han brorsonen för att vara polis. Dessa två karaktärer befinner sig under hela resan på ett visst avstånd ifrån varandra, ett avstånd som vid tillfällen blir mindre och tillåter en viss närhet. I annat fall söker de hot i varandras okända – för varandra – mål. Det påminner om en lek – att gissa rätt på den andres riktning i dennes tankegång, i dennes planer. Väl uppe i bergen under bergsvandringen går det inte längre att dölja det som styrt Thomas mot de branta bergen och den stormiga eftermiddagen.
Anderbergs skrivförmåga är bristande på grund av en hjärntumör som tog hans liv den 17de april 2013, innan Det mesta blir aldrig av publicerats. De kursiverade meningarna är hans reflektioner kring det som väntar honom; funderingar kring möjligheterna i livet och kring medvetandets och själens existens under döden förekommer bland de ofyllda sidorna. I form av filosofiska reflektioner skriver Anderberg ner det han lyckas att få ner innan hans förmåga att skriva försvinner. I fall hans tankar rymmer desperation och livstörst är dessa väl gömda under ytan av ett stillahavslugn.
Jag föreställer mig romanens innehåll skildras under ett tunt snötäcke under en dimmig skymning på en ödesplats bland kala berg – kanske inte så annorlunda från den Schweiziska byn i Alperna som karaktärerna besöker. Snötäcket ligger ovanpå Thomas och Johans resa såväl som över de tankar som är skrivna i kursiv stil. I varje fall fattas pusselbitar av information i både delarna av boken, läsaren får en delvis inblick i bakgrunden, men på så sätt verkar Anderbergs tillvaro stämma överens med bergen i Alperna – han verkar befinna sig i ett dimmigt område, i en suddig bubbla som förväntas att spricka.
Text: Anastasia Brink