Litteratur och konst

Ett ohyggligt avslöjande
Författare: Louise Penny
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-03
Översättare: Charlotte Hjukström
Formgivare: Lars Sundh
ISBN: 9789176458556
Förlag: Modernista

”Ett ohyggligt avslöjande” är den femte boken i deckarserien med den kanadensiske kommissarien Armand Garmache i huvudrollen. Författarinnan har fått mycket beröm av internationella bokkritiker och The New York Times har skrivit:
Louise Penny utövar sin magi och ger pusseldeckaren elegans och djup.

Också av svenska kritiker har Louise Penny fått bra kritik och Lotta Olsson i DN listar till exempel en tidigare av Louise Penny, ”Mörkt motiv”, bland de hundra bästa deckarna genom tiderna:
Somliga böcker är nästan för bra för att man ska våga tro det, när alla delar stämmer och det blir en ren njutning att läsa.

Jag håller med om att Louise Penny är en skicklig skribent och bra på att väva ihop historien. En av hennes största styrkor är hur beskrivningarna flödar över att detaljer som gör att mat, natur, miljö, byggnader både känns, luktar och syns för mig när jag läser. Däremot kan jag ibland tycka att det är för medvetet utfört, speciellt när det handlar om maten. När kommissarien och hans medarbetare beställer in mat på en bistro känns det inte helt nödvändigt att få veta varenda ingrediens i både förrätt, varmrätt och huvudrätt. Fast ibland sätter matbeskrivningar igång mig så jag får lust att göra ett doftande härligt te eller skulle vilja sitta med romanens karaktärer under måltiden. Det är bara att en del av dessa beskrivningar egentligen inte tillför något till själva handlingen eller intrigen. Det stör mig lite.

Bokens största fördel och vad som allra mest tilltalar mig är att den utspelar sig i Kanada. Det här är den andra boken jag läser i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache. Jag lär mig massor om Kanada, om dess historia med mera i böckerna. Det är miljö som inte beskrivs så ofta, som om amerikaner som flydde till Kanada under amerikanska inbördeskriget. Handlingen utspelar sig också till största delen på kanadensiska landsbygden och det är också mycket fascinerande.

När kommissarie Gamache anländer till den pittoreska byn Three Pines möter han ett samhälle i kaos. En man har hittats brutalt ihjälslagen inne i byns bistro och det finns inga spår efter varken vapen eller motiv eller ens ett namn på den döde.
När Gamache och hans kollegor börjar gräva sig in under ytan på denna till synes fridfulla plats, avtäcker de ett spår som involverar en stulen skatt, mystiska koder och en skamlig historia som bit för bit börjar kasta ljus över offrets identitet och samtidigt pekar mot vad som visar sig vara en skräckinjagande mördare.

Det finns några små konstigheter i berättelsen dock. Kommissarien och hans team bosätter sig i pensionat som tillhör bistrons två ägare. Eftersom den döde hittades där i bistron är ju självklart de två ägarna där bland de misstänkta. Ändå kan poliserna umgås med dem helt fritt. Det undrar jag om det verkligen skulle kunna gå till så?

Jag läste deckaren som min påskdeckare. Den är lättläst, underhållande fast inte jättespännande men med fascinerande miljöer och intressanta trovärdiga människoskildringar och det berättar lite om livet, om hur lätt det är att fastna i girighet och begär. Eftersom jag på senaste tiden läst mest mer svårlästa tyngre böcker med mycket mycket fakta och svåra resonemang var det rätt skönt att slappna med en puzzeldeckare. Det är en helt godkänd deckare om än inte något mästerverk.

LOUISE PENNY är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie, som fått henne att kallas »en modern Agatha Christie«, utspelar sig i Québec i Kanada med kriminalinspektör Armand Gamache som huvudperson. Louise Penny har vunnit The Barry Award, The Agatha Award för Bästa kriminalroman (fyra år i rad !) och Anthony-priset två gånger. Ett ohyggligt avslöjande är den femte, helt fristående boken om kommissarie Gamache .

August-nominerade Lyra Ekström Lindbäcks tredje roman ”I tiden” släpps i april.

Hennes roman ”Ett så starkt ljus” hyllades bland annat av Sebastian Lönnlöv, Svenska Dagbladet:
En stor bok om det i kärleken som aldrig upphör, en bok om kärleken bortom heteronormen. Ett så starkt ljus är en generationsroman för 2010-talet.

Nina Lekander skrev i Expressen om romanen ”Tillhör”:
Den listigaste, smartaste, snyggaste och sexigaste bok jag läst på mången god dag.

Ett pressmeddelande berättar om den nya romanen, ”I tiden”:
Mailboxen är ett segt och iskallt kärr, han blinkar en stund framför Gmails välbekanta design innan han vadar ut i det. Scrollar ner och plockar upp saker som har legat så länge i det slammiga bottensedimentet av reklam, inbjudningar och frågor att de känns som sönderruttnade fiskkroppar. Han stjärnmarkerar mail efter mail. Magsyran stiger i halsen och lite triumferande tänker han: jag kanske verkligen är utbränd. Jag kanske borde sluta göra det här.«

Christoffers liv är en prestigefylld röra av arbete och fritid. Han är modeskribent för en av Sveriges största tidskrifter och fyller snart trettio. Allt han drömde om när han var yngre har han lyckats förverkliga, ändå känns tillvaron ihålig. En desperat trötthet har börjat gnaga sönder dagarna. Först när allting rasar växer ett sökande fram ur hans förtvivlan. Finns det något annat sätt att umgås än genom jobb och fester? Vad ska man göra med sina drömmar? Och vad är egentligen skönhet?

LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK är född 1990 och skriver litteraturkritik för Dagens Nyheter. Ett så starkt ljus, hennes andra roman efter den uppmärksammade Tillhör Lyra Ekström Lindbäck [2012], nominerades till 2014 års Augustpris i kategorin Årets skönlitterära bok.

Den fina berättelsen om sjukhuskatten Oscar och läkaren David Dosa släpps nu som pocket. Det är en varm och fin, och rent av uppmuntrande, berättelse om hur relationer och livet som helhet förändras när en nära och älskad blir dement. Och vad en liten katt kan göra för att förgylla den sista tiden i livet, både för patienten och för de anhöriga.

Ett pressmail berättar om boken:

Det är vårdhemmets sjuksköterskor som först märker det. Gång efter gång vet den buttra katten Oscar något som vårdpersonalen inte vet. När en patient inte har långt kvar, hoppar Oscar upp i sängen och håller patienten sällskap de sista timmarna i livet. Läkaren och geriatrikern David Dosa tror inte riktigt på det, han är ju utbildad naturvetare och skeptisk till den här sortens påståenden. Men det händer gång på gång och till slut kan han inte längre blunda för Oscars ovanliga gåva.

För att gå till botten med frågan börjar han samtala med sin personal och sina patienters närstående. Samtalen ger honom insikter som han skriver ner, och som till slut blev boken Sjukhuskatten Oscar.

***

Sjukhuskatten Oscar är en hjärtvärmande berättelse om tröst och sällskap, om att släppa taget och om att göra det bästa i en fruktansvärd situation.
C.R.M. Nilsson