Litteratur och konst

Bokrecension: Tidsklyftan av Jeanette Winterson

18 maj, 2016 by Rosemari Södergren

Tidsklyften
Författare: Jeanette Winterson
Utgiven: 2016-04
Översättare: Lena Fries-Gedin
ISBN: 9789146229827
Förlag: Wahlström Widstrand

Shadespeare En vintersaga är en av de dramer han skrev på lite äldre dar och även om den handlar om svek, hämnd och svartsjuka har den inte så tragiskt slut som många andra av hans dramer. I Shakespeares drama kretsar handlingen kring kungen Leo vars hustru väntar barn. En totalt obefogad svartsjuka har tagit greppet kring Leos hjärta och hjärna. Han är helt övertygad om att det barn som hans fru väntar inte är hans. Barnets pappa är hans bästa vän Xeno, har Leo fått för sig. Han är helt galen och hans fru försöker vara lugn och tålmodig – men Leo driver allt till sin spets.

När babyn föds blir den bortlämnad och tas om hand av två fattiga män som uppfostrar barnet som deras eget.

Jeanette Winterson har gjort en omarbetning av En vintersaga och lagt handlingen i vår tid. Hon gör Leo till en stenrik finansman och hans vän Xeno till en världsberöm spelutvecklare.

Jeanette Winterson skriver i slutet av romanen att En vintersaga betyder mycket för henne, eftersom hon också är ett hittebarn.

Jag är kluven inför romanen. Dels tycker jag att Shakespeares fantastiska poesi försvinner när dramat och dess versmått görs om till en modern roman med tidens språk. Jag tycker att jag hellre själv gör överföringen och tolkningen av Shakespeares draman till mitt vår tid och mitt och andras liv.

Jeanette Winterson har ett fartfyllt språk som jag ibland kan uppleva som lite ytligt. Fast å andra sidan fångar berättelsen av och till in mig. Fast å tredje sidan är den väldigt medvetet från vår tid, med regnbågsfamiljer och hedgefonder … Lite för tidsplacerat korrekt.

Dagens Nyheters recensent var mer positiv än jag och skrev:
Men vad som vid första anblicken tycks som ett postmodernt tidsfördriv – upphottad Shakespeare där alla klassiska gestalter försetts med Facebookkonton – djupnar snart, … , till berättelser som står på egna ben.

Svenska Dagbladets recensent skriver:
Med risk för att avslöja lite för mycket kan också sägas att ”Tidsklyftan” till slut utvecklas till ystert folklustspel med regnbågsfamiljer där alla älskar alla i en kollektiv new age-gemenskap, samtidigt som den på ett sinnrikt sätt är pjäsen trogen med sina teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse.

Hårdrockstrummisen Anders Johansson släpper självbiografins Trumslagarpojken

12 maj, 2016 by Redaktionen

Den hårdslående trummisen Anders Johansson, med ett förflutet i Yngwie Malmsteens Rising Force och Hammerfall, bokdebuterar med självbiografin Trumslagarpojken på Bokfabriken.

Ett pressmeddelande berättar:
Anders Johansson medverkar inte i den inofficiella Yngwie-boken som förlaget släppte 2012, han ville spara på krutet från åren med Yngwie till sin egen bok – som nu är här.

I Trumslagarpojken får vi följa Anders från början. Som son till jazzlegenden Jan Johansson föddes Anders med musiken i blodet, men uppväxten präglades av tragiken runt pappans död i en bilolycka när Anders bara var sex år. Boken har naturligtvis även ett stort fokus på upplevelserna som trummis i Yngwies band. Anders flyttade till Los Angeles med sin bror Jens, som spelade keyboards i samma band, och merparten av 80-talet kantades av några av rockvärldens största skandaler, vilka han själv bidrog till. Anders var med på den ökända flygresan där ett storbråk utbröt och Yngwie skrek ”you released the fucking fury” till en dam i förstaklasskabinen. Det var han som spelade in ljudet som blivit en viral snackis jorden runt. Nu berättar Anders om svineriet, hyssen, slagsmålen och miljonerna som sattes i rullning i cirkusen runt den kontroversielle Yngwie.

Trumslagarpojken är essentiell hårdrocksläsning, men är också en fascinerande berättelse om en kille som levt ett liv vi andra inte trodde var möjligt.

Anders berättar om boken:

– Folk garvade när jag berättade alla turnéhistorier och sa ”du måste skriva en bok”, men jag kan ju inte skriva, skrattar Anders. Men en dag satte jag igång. Hur svårt kan det vara, tänkte jag. Det finns ju stavningskontroll numera. Det gick trögt i början, men plötsligt var jag inne i det. Stephen King skriver ju fyra sidor om dagen, 365 dagar om året. Kan han kan väl jag? Jag skrev lite varje dag.

Även om Trumslagarpojken inte är någon Yngwie-bok – en sådan finns redan – är det naturligtvis gott om minnen från hans tid med gitarrlegenden då skandalrubrikerna avlöste varandra.

– Intresset för Yngwie är stort. Han är en udda och absurd person. Självklart är historierna runt honom viktiga, och det är från hans band jag är igenkänd. Om jag står i en bar är det bara Yngwie folk vill prata om.

Anders erkänner utan omsvep att han och brorsan Jens var skyldiga till mycket Yngwie fick skulden för.

– Vi hade dåligt inflytande på honom, men nog hittade han på jävelskap själv. Han kunde slå ner någon journalist eller stå och bröla i baren, medan jag och Jens var ingenjörerna bakom de mer avancerade busen. När vi fattade att vi blivit blåsta på pengar av managern, då började vi kvadda hotellrum på pin kiv. Det var väl en revolt mot honom. Vi fick hans Amex-kort att glöda. Det finns avslöjanden folk inte känner till, och jag satt ofta nykter och iakttog kaoset runt mig. Men boken handlar inte bara om svinande, jag tar upp mycket annat också.

Facklitteraturen tar plats på höstens Internationell Författarscen

12 maj, 2016 by Redaktionen

Herta Müller, Don DeLillo, Hélène Cixous, Dmitrij Gluchovskij och Kim Thúy är några av författarna som besöker Internationell Författarscen i Stockholm i höst. Timothy Snyder, professor i historia vid Yale universitet, gästar programserien för att tala om sin nya bok Den svarta jorden som behandlar Förintelsen som historieskildring och varning inför framtiden. Dessutom kommer den franska journalisten Jean Hatzfeld som samtalar med Elisabeth Åsbrink om dagens Rwanda, tjugo år efter folkmordet.

Ett pressmeddelande berättar:
– Bland höstsäsongens inbjudna internationella författare vill jag lyfta fram två som är facklitterära. Från USA anländer Timothy Snyder och från Frankrike Jean Hatzfeld. Båda skildrar skeenden under förra århundradet som aldrig får glömmas och aldrig upprepas. Offren kräver att vi minns, säger Ingemar Fasth, litteratur- och bibliotekschef på Kulturhuset Stadsteatern.

Don DeLillo och Hélène Cixous kommer att gästa både Internationell Författarscen och Stockholm Literature och möta publiken med olika delar av sina författarskap.

I redan släppta På djupet är Patti Smith, som under hösten ställer ut i Galleri 3, den största gästen i programseriens historia. Hon samtalar med Daniel Birnbaum på Stora scenen den 24 september. Dessutom gästar Linn Ullmann med sin nya, uppmärksammade roman De oroliga, Jens Lapidus firar tio år efter utgivningen av Snabba cash med ett samtal om den Stockholm Noir-svit som han slog igenom med och Ulf Stark besöker firandet av Läslovet den 2 november.

Den litterära after worken Release Me, med fokus på aktuella, svenska författarskap, har under hösten flera författare som skriver utifrån temat flykt. Bland annat besöker Marjaneh Bakhtiari och Szulmir Becevic programserien med nyskrivna noveller kring ämnet. Dessutom kommer Abdu Elmi och Linn Bursell, som samskrivit boken Gå bara, om Elmis erfarenheter som ensamkommande flyktingbarn från Somalia.

– Flykt är ju dessvärre ett högst aktuellt ämne och till hösten har vi bjudit in ett flertal författare som på olika sätt skriver utifrån detta tema. Litteraturen har förmågan att teckna vår tid och höstens berättelser säger mycket om den värld vi lever i, säger Hanna Karlsson, verkställande producent för litteratur på Kulturhuset Stadsteatern.

Sedan ett år tillbaka finns även Internationell Författarscen och På djupet som podcast, där ett urval av inspelade samtal publiceras en gång i månaden. Under året har bland andra Chimamanda Ngozi Adichie, Karl Ove Knausgård och Joyce Carol Oates släppts och inom kort finns bland annat det utsålda samtalet mellan Camilla Thulin och Sara Danius från 2015 för lyssning via hemsida, Soundcloud eller iTunes.

Litteratur hösten 2016 – hela listan
Internationell författarscen
29 aug Anne Enright (Irland) i samtal med Gunnar Bolin, SR
30 aug Jenny Offill (USA) i samtal med Ulrika Milles
26 sep Kim Thúy (Vietnam/Kanada) i samtal med Marcus Lindeen
27 sep Herta Muller (Tyskland) i samtal med Aris Fioretos
13 okt Jean Hatzfeld (Frankrike) i samtal med Elisabeth Åsbrink
19 okt Geir Gulliksen (Norge) i samtal med UKON
28 okt Don DeLillo (USA) i samtal med Aris Fioretos
31 okt Hélène Cixous (Frankrike) i samtal med Ingrid Elam
7 nov Timothy Snyder (USA)
16 nov Tao Lin (USA) i samtal med Elis Burrau
23 nov Dmitrij Gluchovskij (Ryssland) I samtal med Johanna Koljonen
7 dec Max Porter (England) i samtal med Anneli Dufva, SR

På djupet
20 sep Jens Lapidus i samtal med Ika Johannesson, SVT
24 sep Patti Smith (USA) i samtal med Daniel Birnbaum
27 okt Linn Ullmann i samtal med Jenny Tunedal
2 nov Ulf Stark i samtal med Lotta Olsson

Release Me
Programledare: Mats Almegård
13 sep Lina Kalmteg, Tone Schunnesson, Åsa Avdic, Lina Wolff
11 okt Maxim Grigoriev, Marjaneh Bakthiari, m.fl.
22 nov Szulmir Becevic, Pär Hansson, Abdi Elmi och Linn Bursell, m.fl.

Björn Runeborgs Estonia: Den första svenska romanen om den stora färjekatastrofen

10 maj, 2016 by Redaktionen

Tallinn, 27 september 1994. När Karina besöker sin man Petter i Tallinn, där han har en tillfällig tjänst, samlar hon mod för att säga det där svåra, att hon vill skiljas. Petter anar oråd och vill åka hem tillsammans med henne, så snart det bara går. Det blir en överraskning – han bokar om hennes returbiljett och skaffar sig en egen. De reser redan samma kväll, med färjan Estonia.
När Björn Runeborg återkommer är det med romanen Estonia – det första skönlitterära verk som skrivits i Sverige om den stora färjekatastrofen 1994.

BJÖRN RUNEBORG föddes 1937 i Visby. Han debuterade med romanen Utflykten 1962 och flera av hans böcker har nominerats till Augustpriset. För Dag [2007] mottog han Sveriges Radios Romanpris. För Dödas kärlek [2011] tilldelades han De nios vinterpris.

Bokrecension av Jill Alexander Essbaums Hausfrau

8 maj, 2016 by Redaktionen

hausfrau – en roman
Författare: Jill Alexander Essbaum
Utgiven: 2015, pocketutgåva 2016
Översättning: Inger Johansson
ISBN: 978-91-7337-716-4
Förlag: Brombergs

Skildringen av Anna Benz väg mot vad som tycks som en oundviklig katastrof är oerhört skicklig, inträngande och – rolig, på ett mörkt vis. Författaren och poeten Jill Alexander Essbaum lyckas i sin debutroman med porträttet av den amerikanska kvinnan i en av Zürichs välmående förstäder fånga läsaren direkt.

Anna Benz lever ett till synes lyckat liv tillsammans med sin schweiziske make Bruno och deras tre barn. Men just frågan om vad som är ett lyckat liv, och de egna gränserna, är central också i Annas terapi hos doktor Messerli. Romanens huvudperson lever sitt liv utan verklig kontakt med vare sig de egna känslorna eller med andra människor.

Det finns en exakthet i beskrivningen av Anna Benz liv som är nästan skrämmande, kanske för att den bjuder till identifikation. Hennes tankar är allmängiltiga, inte bundna vid någon viss tid eller plats. Samtidigt är historien konkret knuten till en plats, till det Schweiz där Anna har en utåt sett behaglig tillvaro som hemmafru – hausfrau – med förmodat välavlönad bankman till make, tre friska barn och en svärmor som alltid ställer upp i huset intill.

Terapeutens fråga ”Längtar du hem någon gång?” är svår för Anna, vars förflutna i USA för läsaren är lika dunkelt som hennes handlingar är för henne själv i dag. Svaret är talande: Nej. Anna saknar inget så mycket i hemlandet att hon behövde resa hem. Men Schweiz hade å andra sidan aldrig känts som hemma, och skulle aldrig komma att göra det.

Romanens huvudperson har jämförts med såväl Madame Bovary som Anna Karenina och likheten ligger kanske mest i författarens förmåga att gestalta vägen till undergång. Det fungerar i Essbaums roman också som ett bearbetande av frågan vad som gör en god kvinna, en bra fru och god mor. Och om än i en annan tid, med tillgång till den moderna övre medelklassens alla njutningsmedel, ligger fortfarande samma normer till grund långt efter att de gamla samhällena system vittrat sönder.

Till skillnad från sina medsystrar i tidigare epoker ligger dock inte vägen till undergång i att falla för fel man, möjligen kan det bidra. Men Anna tycks lika alienerad inför möten med sina älskare som med sin äkta man. De har sex, det är fantastiskt ibland och ibland bara vad som kanske kan beskrivas som funktionsenligt knullande. En del samlar på frimärken, Anna samlar på älskare, heter det i boken.

En styrka, av flera, i romanen är att den saknar onda och goda. Det finns inget fördömande i skildringarna av de andra, bara iakttagelser. Människor bara är, sammansatta och intressanta på olika vis. Anna möter dem, goda och intresserade medmänniskor, men utan att själv få någon verklig kontakt.

Månad för månad rullas handlingen upp. Att det handlar om en närmast lagbunden väg mot undergång förstärks av de återkommande övningarna i tysk grammatik. Anna Benz går efter nära tio år i landet på en kurs tillsammans med andra inflyttade. Hennes främlingskap förstärks av att hon inte behärskar språket i Zürich och kursen i tyska ger heller inte några nycklar till schweizertyskan som hennes närmaste talar.

Författaren Jill Alexander Essbaum undervisar i kreativt skrivande vid University of California. Hon har tidigare skrivit flera prisade diktsamlingar. Det är tacksamt att Brombergs nu ger ett hennes debutroman i pocketutgåva.

Litteratur och konst

Footer

Om oss