Jonas Knutsson & Anders Persson
Petrichor
4
Inspelad av Åke Linton september 2023 i Studio Epidemin och Tonkontroll i Göteborg
Prophone Records (distr Naxos)
Releasedatum: 31/5 2024
För första gången manifesteras i helfigur det långvariga samarbetet emellan saxofonisten Jonas Knutsson och den sju år äldre pianisten Anders Persson. Sker i form av kreativt teamwork som generat tio originallåtar komponerade utifrån specifik premiss: Medan Knutsson utvecklar melodiken tar Persson hand om harmonierna. Själva utvärderar de vad som uträttats i musiklaboratoriet med att sammanföra två världar, genom att kalla soundet för ”Oscar Peterson-Berger”. Fyndig om än långt ifrån heltäckande beskrivning.
Prisade saxofonisten som numera är ledare för Umeå Jazzfestival, är ju sedan decennier lika hemtam med traditionella folktoner som World Music, kammarjazz och pulserande bop. I dennes framgångsrika cv märks samarbeten med bland andra Nils Landgren, Lena Willemark, Ale Möller, Bengt Berger, Mats Öberg, Johan Norberg, Elise Einarsdotter, Cabazz, Enteli, Mynta, Encore (redan här för över trettio år sedan möttes Knutsson och Persson) med flera. Har blivit flera uppskattande recensioner både live och på skiva. Den inte lika produktiva pianisten har också kunnat avnjutas ett antal gånger live i olika renommerade grupper eller i egenskap av ackompanjatör, då han är hemmahörande i Göteborg. Har hört honom med bland andra Stina Nordenstam, Maria Eriksson, Johan Borgström, Stina Andersdotter (hans dotter) och Etwas Anders. Hör till saken att Anders Persson ingår i Jonas Knutsson Quartet och att han var hedersgäst på Umeå-festivalen 2019. På Petrichor spelar han piano och ibland keyboards medan Knutsson oftast växlar mellan sopran- och tenorsax. Rytmsektionen består av Sebastien Dubé på kontrabas, trumslagare Terje Sundby samt på percussion Rafael Sida (ingår också i Jonas Knutsson Quartet).
För att fortsätta förteckningen över vem som gjort vad på ett innovativt album listas här ett antal gäster. På Waltz For Debussy hörs Lars Almkvist (flygelhorn), Åke Lannerholm (eufonium = tenortuba) och Johan Ahlin (valthorn). På Baby Dodds Vindaloo Strut medverkar Dicken Hedrenius på trombon. Khamsanday gästas av Livet Nord på violin. Malvakvartetten finns med på titellåten. Medlemmarna heter Emelie Molander (violin), Knapp Britta Pettersson (violin), Maria Jonsson (viola) samt Maja Molander (cello). Ansvarar för stråk- och blåsarangemang på Waltz for Debussy jämte Petrichor gör Hans Hjortek.
Toner sveper fram. lent inlindade eller i pregnanta utbrytningar. En härligt avslappnad och stundom närmast spirituell anda råder, där Knutssons ljust ljudande instrument anför med auktoritet. Persson skjuter in ett kort inpass i vackert utsmyckade öppningen Waltz For Debussy, fast det är först på tredje spåret han ges rikligt med utrymme. Registrerar då ett ljuvligt ledigt solo från honom.
Otroligt lyhörda rytmsektionen är sannerligen på tårna inom den spatiösa plats de tilldelats. Självklart uppstår extra fett groove här och var med både batterist Terje Sundby och en inspirerad Rafael Sida som eminenta rytmtillverkare. Och Sida (en livefavorit sedan 80-talet) tar vara på varje tillfälle att färga parets fräcka kompositioner. Det lutar mer åt dansant stampa takten -världsmusik än ortodox jazz, kryddat med raffinerade blinkningar till New Orleans, Balkan, nordiskt storslagna vyer och bluessväng. Sebastien Dubé och hans runda klang på en specialbyggd kontrabas minns jag från rafflande konsert i Ljungskile med gitarristen Mats Norrefalk och trumslagaren Mikael Nilsson. Trevligt nog hörs han i en jublande feature flinkt assisterad av Perssons upphetsande löpningar.
Fångas av en sprittande, närmast sensationell tempohöjning i The Next Three. Samtliga triggar varandra utan att det kokar över. Blir till angenäma fyrverkerier vilka trummande nestorer sofistikerat accentuerar. Rapp briljans levereras av blåsaren konstant i framkant. En smeksamt läcker ballad till minne av Jim Beard känns bekant. Det dröjande anslaget förför i en melodi som skulle kunna vara signerad Scott Hamilton. En annan toppnotering vari Livet Nord sätter sin prägel har fått titeln Khamsanday. Hänförande österländsk vibe tillförs, vars tonspråk också delvis stämmer in på bluesiga temat i Baby Dodd´s Vindaloo Strut tillägnat dixieland-trumslagaren från New Orleans. Associerar ibland till både Mynta och hur Rena Rama kunde låta när det begav sig. Somliga låtar påminner så tydligt om andra signerade Knutsson, att man undrar i vilken utsträckning de lånat av sig själva.
Kan tyckas övermaga att anmärka på upplägget när det resulterar i oavbrutet skön musik, som antagligen är en oundviklig konsekvens av den idé man praktiserar. Men min poäng är att jag särskilt första halvan hade önskat mer jämvikt, även om mer fördelaktig balans uppnås efter hand. Förvisso helt fenomenal på främst sopransax oavsett om det musiceras ystert eller lyriskt, vill jag hävda att Knutssons komponerande kollega alltför ofta hamnar i skymundan.