Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skivrecensioner

Skivrecension: I'm on TV – Plastic Paradise

by


Plastic Paradise är I’m on TV:s debutalbum och även om det inte riktigt är så plastigt som titeln antyder andas det ändå socker och tuggummipop lång väg.

I’m on TV består kort och gott av sångerskan Sofia Nordström och hon har på sin debutskiva fått hjälp av Annika Norlin – vilket hörs ibland – samt Kristofer Åström och Hans Olsson Brookes som har producerat. Det är en ren uppräkning i småglada poplåtar, sådana som sätter sig på hjärnan och som man går runt och nynnar på i flera dagar i sträck, vare sig man vill eller inte. Det är ganska radiovänligt men inte överdrivet skräddarsytt för den allmäna massan, några molltoner gör ett fint gästspel i flera låtar och allra mest i avslutande Düsseldorf 19.45 som jag ockstå tycker är det bästa spåret på skivan.

Väldigt fin är också inledande Efforts made och skivans första singel Must get away som är andra spåret. Efter det planar det ut litegrann och mycket låter som föregående refräng eller rent allmänt som poplåtar och ballader man redan hört en eller flera gånger. Men då och då glimtar det till och även om det blir lite mainstream av alltihop så har ändå Sofia Nordström ett någorlunda eget sound och en röst som sticker ut även om den kanske inte är den mest säregna jag någonsin hört. I både I hate early mornings och Lost and found blir inte bara refrängen utan även röstläget något tjatigt och de är de svagaste låtarna på skivan.

Men allt som allt är det en mycket lovande debut från en artist som redan har dykt upp i radio men som kanske ändå behöver lite mer kött på benen. Röstmässigt låter I’m on TV säker på sig själv och ska också vara det för det låter bra, men låtmässigt och skivmässigt behöver hon några år till på nacken innan jag skulle kalla det för verkligt bra.

Foto: Sandra Löv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Parken – Framtiden Var Här

by


Pelle Lindroth som ”Parken” är på väg framåt, och med Henrik von Euler som producent har den nya skivan finslipats en aning.
När skivan börjar och ”Väntar på något stort” drar igång blir förväntningarna ganska höga men tyvärr lyckas inte skivan hålla upp samma kvalitét som det första spåret har. ”Framtiden Är Här” är absolut inte någon dålig skiva, men den är lite för platt. Saknar det där lilla extra som skulle skilja den från mängden.
Utvecklingen har har alltså inte varit tillräckligt stor den här gången heller, och Parken förblir förmodligen killen som inte nådde fram hela vägen ett tag till. Men förhoppningsvis är bättre material på väg snart?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: MF/MB/ – Folded

by

När Jason Pierce, Spiritualized, Spaceman 3 och LCD Soundsystem bröt igenom inspirerades många band och flera ändrade musikalisk inriktning. Ett av de mest intressanta banden som följde trenden var MF/MB/ från Bollnäs.
Nu har äntligen deras debutskiva släppts, och vilken jätte ”Folded” är! Den växer för varje lyssning och ”The Grand Chase” tycks ha en ganska bra hitpotential om den når ut till massorna.
Då MF/MB/ kanske inte är det mest kända bandet så är nog den möjligheten rätt liten, men det beror då i alla fall inte på materialet.
Alla spåren på skivan kanske inte riktigt håller samma standard, men den får ett genomgående godkänt betyg.

Se MF/MB/ på Debaser Slussen den 26e November.

Dagens skiva har också recenserat den.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nervous Nellie: ”Why dawn is called mourning”

by


De två brödraparen Henrik och Magnus Johnson & Sebiastian och Andy Johansson utgör bandet ”Nervous Nellie” som i dagarna släppte sitt album ”Why dawn is called mourning”. I Skandinavien ska tilläggas, i övriga Europa släpptes skivan redan i mars.
Skivan är ett stilistiskt verk. Ingenting har lämnats åt slumpen – allt är genomarbetat till punkt och pricka, perfektion. Nervous Nellie har ett sound och det håller dem sig till.
Skivan är mjuk och fin. Inga överraskningar . Med en blandning av pop och rock får NN till det bra. Ibland till och med, riktigt bra. Det skulle förvåna mig om inte singeln ”Long as can be” inte hamnar på någon av P3s spellistor.
Det krävdes ett par genomlyssningar av skivan för att låtarna skulle sjunka in. Nu när det väl har gjort det kommer jag se några låtar som självklara när det vankas middag. Perfekt för en trevlig middag eller till en stillsam promenad.

Skivans höjdpunkt: Öppningslåten ”Final day” och ”Much to young”.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

PH3 Löser Ett Fall

by


PH3 är en svensk rap-duo som består av Eye N’I och Profilen.
De har tydligen släppt en fullängdare förut, På väg till planet PH3, men det har gått mig spårlöst förbi.

Deras nya album PH3 löser ett fall innehåller 11 spår:
Tänk om du tänk tänk
Telefon
Fel Ben
Tillbaka i tiden
Fristad feat. Skizz från Stockholmssyndromet och Joey Fever
Hon är Pneumatisk
Vibrator
Jag Trodde Jag Var Han
Seriemördaren
Osynlig
samt bonusspåret Jag Trodde Jag Var Han – Mr. Soundhabits Version

För mig som inte är speciellt förtjust i vare sig rap eller hip-hop i allmänhet är det ändå glädjande att den svenska rap-musiken rest sig över den studentikosa nivån som Just D alltid hade som sitt adelsmärke.

Om du redan är såld på rap tror jag absolut den här plattan kan gå varm, det låter modernt och på sina ställen tas svängarna ut rejält musikaliskt och man vandrar ut mot såväl reggae som drum’n’bass.

PH3 har fått hjälp av diverse celebriteter på albumet; Jocke Åhlund (från Teddybears), Stockholmssyndromet och Salem Al Fakir – vilket naturligtvis höjer skivans produktionsvärde.

Bästa spår: Tänk om du tänk tänk och Jag Trodde Jag Var Han – den senare är första singeln från albumet, ett smart val.

Skivan släpps den 10:e November och vill man lyssna in sig kan man gå in på bandets Youtube-kanal och botanisera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,