I skuggan av Pride:
I förra veckan dömde en iransk domstol åtta kvinnor och en man till döden genom stening för bland annat prostitution och äktenskapsbrott. Könsfördelningen är typisk. Iranska kvinnor har ofta varken råd eller möjlighet att försvara sig i samma grad som män.
EU har protesterat mot de här övergreppen. Men för övrigt är det väldigt tyst. I Sverige firas Pride och i det sammanhanget talas det om att hylla ”den svenska synden”. Ja, det är långt, långt mellan Iran och Sverige på det sättet. Inte bara i mil utan i årtusenden.
Och det gör mig ont att vi inte protesterar mot detta som sker i Iran. Och det gör mig ont att vi inom vänstern är så tysta om dessa övergrepp.
Samtidigt har det poppat upp en fråga som har med detta att göra. I Sverige bor unga kvinnor som innan de gifter sig måste göra en operation som ska göra så att det ser ut som om de har en mödomshinna. Fast sanningen är att inte alla kvinnor ens har en mödomshinna ens om de är oskulder.
Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt uppger sig ha varit ovetande om att detta förekommer i Sverige, enligt DN:
Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m) var ovetande om att både privata och landstingsanknutna vårdinrättningar i Stockholm rekonstruerar unga kvinnors mödomshinna.
– Ingreppen har inte utförts på landstingets uppdrag. Det här är någonting som vi varken har accepterat, beställt eller betalat för, säger hon.
Det är förstås fruktansvärt ojämställt att sådana operationer ska behöva genomföras. Men tur att det går att göra. Men det borde inte ens behöva göras.
Nyligen gick några kristdemokrater ut och krävde att regeringen skulle göra det svårare att skilja sig. Jag önskar att de ville lägga samma energi på att skydda dessa flickor som tvingas genomgå operationer för att få en mödomshinna.
En kvinna jag förmodar inte ens kristedemokraterna förvägrar skilsmässa är förresten på väg att skilja sig. Rosemarie Fritzl, som var gift med monstret som låste in halva sin barnkull i en källare och begick våldtäkt mot sin dotter. Ur AB:
Josef Fritzls hustru Rosemarie har fått nog.
Efter mer än 50 års äktenskap vill hon – skiljas.
I 24 år höll han deras dotter fången.
Under tiden tvingade han henne till sexuellt umgänge – vilket resulterade i sju barn.
Rosemarie Fritzl, 69, stod hela tiden vid maken Josefs sida.
Jag tycker det iranska myndigheter gör när de dömer människor till döden för att de älskat med någon, är lika stort övergrepp som det Fritzl gjorde mot sina barn. Lika fel är det.
Relaterat: Svenska Dagbladet
