Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

S-info vill nog inte ha en levande bloggdebatt, tyvärr – det gör mig besviken

by


S-info är en fristående portal för bloggare med anknytning till socialdemokraterna. Där kan s-bloggare dels starta en egen blogg eller pinga sin blogg som de har på annat ställe. (Med fristående menar jag att den inte startats eller byggts på uppdrag av socialdemokraterna eller sponsras av s, det är i alla fall den information jag fått om portalen.)

Där finns möjlighet att skriva kommentarer, men där finns inget fält för den som kommenterar att lämna adressen till sin blogg. Det är ju en viktig del i ett utbyte mellan bloggare att kunna hitta till varandra. Jag är en påhittig person som försöker lösa problem när de uppstår. Och eftersom en viktig bit i kommenterandet hos varandra är att kunna hitta varandras bloggar, för att kunna vidareutveckla debatten. Så jag har helt enkelt valt att i ena fälten fylla i adressen till min blogg.

Nu har jag fått på näsan för det. Idag fick jag ett mail från moderatorn på s-info:

Du skriver ofta kommentarer på s-info, vilket vi uppskattar! Vi vill ändå be dig, att följa de regler gäller för kommentarerna, bl a att skriva ut förnamn och efternamn och inte enbart
skriva ”RS” samt lämna en webbadress i namnfältet.
Eftersom det gäller att vara konsekvent i tillämpningen av reglerna, för att de skall vara trovärdiga, så känns det inte rätt att göra några undantag.

Med vänlig hälsning och hopp förhoppning om förståelse.

Moderator

Jag som hade hoppas att utvecklaren av s-info skulle inse att det fattas något i formulären till kommentarerna. Jag hade hoppats att utvecklaren där besökte andra bloggverktyg och såg hur det brukar se ut och insåg att det finns någon anledning till det.

Nåväl, vill s-info inte riktigt ha en levande debatt så vill de inte.

För min del tycker jag det är rätt meningslöst att kommentera om inte den jag kommenterar hos kan hitta vad jag skriver i samma ämne. Och om jag inte skriver något om ämnet tror jag ändå det är intressant för de att se bloggen till den som skrivit en kommentar. Så tänker i alla fall jag när jag får en kommentar.

Andra bloggar om: , , ,

Kanske folkpartiet kickar både Leijonborg och Björklund innan året är slut

by

Vem vem: kanske folkpartiets ledning förnyas rätt rejält.
Leijonborg kommer att avgå som minister i mitten av oktober, hävdar DN.
Och kring Björklund stormar det rejält nu. Sedan det avslöjades att han förvrängt siffror och statistik för att ”bevisa” att svensk skola är så dålig att den behöver hans krafttag har det blivit som med ketchupflaskan. Nu över kritik in och allt fler för fram missnöje med den tidigare militären Jan Björklund. Från Aftonbladet idag:

”Man tappar förtroende för Björklund”
Lärarutbildare och lärarstudenter kritiserar utbildningsministerns ointresse för forskningen.

Ingen vill väl sopa problemen under mattan, men de flesta som rest omkring i världen och/eller träffat människor från andra länder och suttit ned och diskuterat skolfrågor med dem har väl konstaterat att svensk skola inte alls varit eller är så usel i internationell jämförelse som Björklund framhållit under valkampanjen. Visst finns problem, visst finns det saker att förbättra. Men sorgligt nog är det så världen över. Svensk skola har också bra delar och på många skolor har jag träffat engagerade och duktiga lärare. Det måste ett oerhört krävande arbete att vara lärare med tanke på alla de krav som kommer från alla håll. Och om det då dessutom framställs i medier som springer efter Björklund att skolan är så genomdålig, då borde det finnas en och annan som tappar sugen.

Skolan blir inte bättre av att trampas i botten. Ingen människor över huvudtaget presterar väl bättre av att bli svartmålad av politiker.

Kanske dags för fp att byta ledning och ha en mer positiv person i ledningen som inte slirar med statistiken.

Relaterade artiklar.
Lena Mellin Bakläxa! Jan Björklund (fp) har skäl att vara nervös efter misstagen om bristerna i svenska skolan 10
”Björklund struntar i vetenskapen” Forskare kritiserar regeringens övertro på betygen
Mobiler beslagtas – men stöket är kvar Lagen ger lärare rätt att ta elevernas mobiler

Värmdöbloggen har också bloggat om detta.

Andra bloggar om: , , , ,

0-0 mot Albanien måste räknas som en förlustmatch

by

Glöm VM, kära blågula gossar. Efter att spela 0-0 mot Albanien utan att imponera ser det inte ljust ut inför chansen att kvala till VM. (Om någon undrar snackar vi fotboll och Sveriges första match i VM-kvalet inför VM i Sydafrika 2010 – och Sverige mötte Albanien på albansk hemma-arena).

Hur assisterande förbundskapten kan säga att han inte är missnöjd är en gåta.
Från Aftonbladet:

Nej, 3-5-2-uppställningen blev ingen succé.
Sverige fick ”bara” 0–0 borta mot Albanien i VM-kvalets första match.
– Nöjd är man inte. Men inte helt missnöjd heller, säger assisterande förbundskaptenen Roland Andersson.

Jo: Zlatan och Henke glänste till ibland. Men för övrigt var det slätstruket och långsamt spel. Linderoth blev skadad och fick gå ut efter 46 sekunder. Då kom Sebastian Larsson in – och eftersom han brukar spela bättre ihop med Zlatan såg det ju ut som något positivt för laget. Men inte ens det hjälpte. Sebastian Larsson gjorde fler missar än han brukar.

Jo, det var inget bakländesmål och det var tur det. Och Albanien är inte en riktig blåbärsnation. Men när spelet inte ens har fart, inte inger hopp, då känns det som en förlust och en transportsträcka.

Det var överlag väldigt långsamt och tråkigt spel, anförda av långsamhetens mästare Mellberg. Det är bara lag som kan blixtra till och överraska, som skottet på stolpen från Zlatan, som kan vinna i långa loppet.

Nu ska vi växla över till en annan kanal och kika på det tyska laget. Hoppet att få se riktig fotboll ikväll finns kvar.

Här kan man sätta betyg på de svenska spelarna och för min del blir det bara godkänt för Zlatan och Henke idag.

Relaterat:
Aftonbladet
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet

Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Modernistisk Krig och Fred på Stadsteatern

by

Lång är den, höstens stora pjäs på Stadsteatern ”Krig och fred”. Men så är förlagan också en av världens längsta romaner, om här än renodlad och förenklad så att den ger ett närmast filmiskt intryck. Det här är en modernistisk version, ingen kostymföreställning. Tvärtom är de 15 skådespelarna i huvudsak klädda i enkla linnedräkter med scenarbetarskor på fötterna. Det är oftast bara på överkroppen identitentiten kan fastställas genom ett klänningsliv eller en militärjacka. Klädbyten sker med fördel på scen.

I den första akten är det lekfullt och lättsamt och rör sig mest om relationer och intriger, ungefär som Hänt i Veckan fast i 1800-talets Ryssland. Mycket fniss och flams, men inte så engagerande, tyvärr.

Så här beskriver Stadsteatern själva handlingen i Leo Tolstojs roman:

Soaréer, hemliga kärleksaffärer, strategiska förlovningar, dueller och existentiella grubblerier. Det är vad den ryska aristokratin ägnar sig åt under tiden som Napoleons trupper rycker allt närmare. Sagolikt vackra Natasja Rostova väntar otåligt på att få kyssas och att livet ska börja på riktigt. Cyniske Andrej Bolkonskij ångrar sitt giftermål. Pierre Bezuchov, oäkta son till Rysslands rikaste man, lider av ständig baksmälla och beslutsångest. Vad ska han göra med sitt liv?
Kriget är endast ett samtalsämne. Underklassens växande missnöje pratar de inte ens om. Till en början.

Andra akten är mer engagerande. Då är vi ute i kriget som känns påtagligt fastän det är så stiliserat, när de män vi lärt känna i första akten såras eller stupar på slagfältet.

Under en arkebuseringsscen känner jag mig för första gången berörd av pjäsen, det är obehagligt närgånget och verklighetstroget och minner om nutidens grymheter på Balkan. Men det bär inte hela vägen. Vad som saknas för att publiken ska orka hålla koncentrationen och leva sig in i det historiska berättandet under en helaftonsföreställning är kanske en stark bärande karaktär med en lysande skådespelare som är i centrum genom hela pjäsen, som i Stadsteaterns version av Richard den III häromåret. Som det är nu blir pjäsen tyvärr sammanfattningsvis lika beige som de linnedräkter som de alla är klädda i, med undantag för enstaka färgstarka ögonblick. Det hjälper inte att ambitionen som programbladet antyder varit att belysa frågeställningar kring flytande identiteter och den sociala konstruktionen av genus och sexualitet.

Mitt sällskap, en teatervan akademiker som inte läst tegelstensromanen, tyckte mest att pjäsen var förvirrande, så kanske har det rensats för mycket. Extra plus ska Stadsteatern dock ha för den levande musiken på scenen, slagverk såväl som piano och det modiga försöket att modernisera en klassiker och göra den angelägen för 2000-talet.

Lena Gavelin

SvD:s recension:

Bonniers försöker verkligen ta greppet över bloggarna

by

Bonnier som fram till nu har ägt och styrt den svenska debatten har tagit klivet att försöka styra bloggarna. Newsmill är ett väl förpackat sådant försök. Självklart.

Tänk själva: Bonniersägda DN:s debattsida är den debattsida som smäller högst bland pressavdelningarna hos landets opinionsbildande organisationer och föreningar. En presschef som lyckas placera sin arbetsgivares artikel hos DN Debatt har gjort ett bra dagsarbete.

Så har nu regeringen inför en FRA-lag. Vem startade oppositionen mot den? Inte någon artikel på DN Debatt i alla fall.

Det var bloggarna som tillsammans skrev och skrev och länkade till varandra och tryckte på. Sedan vaknade medierna.

Det är lite sorgligt att en del bloggare inte ens inser vad Newsmill är ute efter. Journalisten Dan Josefsson skriver i Aftonbladet om detta och det går inte att säga annat än att han har rätt:

Alltså startar man en sajt som Newsmill. Där försöker man övertala folk att starta bloggar som underavdelningar till Newsmill. Varje dag meddelar sedan Newsmill-redaktörerna vilka ämnen de tycker ska behandlas. Därmed försvagas omedelbart den frihet att skriva om vad som helst som är bloggsfärens själva poäng. Det är teoretiskt fritt fram att hitta på egna ämnen också på Newmill. Men den som levererar något som faller redaktionen på läppen kan räkna med belöning:

”Om du har något unikt att berätta vill vi gärna att du syns och hörs i andra medier. Vi har upparbetade kontakter med TV4 Nyhetsmorgon, God morgon Sverige, P1 Morgon och Studio Ett och hjälper gärna dem att nå dig”.

Så ska den fågelfria bloggsfären tyglas samtidigt som Bonniers åter kopplar greppet om debattagendan.

Fast jag tror inte att Newsmill kommer att riktigt kunna styra bloggsfären. För den är en stor gräsrotsrörelsen – och eftersom de som styr och ställer på Newsmill är traditionella journalister utan någon egen bas i blogggrästrotsrörelsen tror jag inte de kommer att tygla bloggsfären. Men de kommer förstås att bli ett debattsajt av dignitet, men inte något som kan skapa en bloggbävning. För det behövs en sajt som bygger på bloggnätverket.

Några andra bloggare som funderat kring Newsmill: inte riktigt vill inse hur smarta Bonnier är:
Mymlan, Mary och Same, same …

Andra bloggar om: , , , ,