• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Dramaten ger en hyllning till Tom Waits vid fem tillfällen

21 augusti, 2024 by Redaktionen

The Piano Has Been Drinking/Nina Zanjani. Foto: Johan Björnsrud

Jojje Wadenius, Sarah Klang och Klara Söderberg från First Aid Kit gästspelar när Dramaten – tillsammans med skådespelare ur ensemblen – framför artisten Tom Waits texter och musik. The piano has been drinking ges vid fem tillfällen med premiär 20 september 2024 på Lilla scenen.

Ett pressmeddelande berättar:
–Tom Waits har en så tydlig koppling till scenkonsten. Hans skitiga, råa och nakna sound som ackompanjerar allt ifrån vackra, enkla melodier till rått reciterade texter ger verkligen inspiration till scenbilder, säger Sebastian Ring, kapellmästare.

The piano has been drinking* är en konsertföreställning som Nina Zanjani och Sebastian Ring står bakom och även medverkar i. De samarbetade redan 2017 med Who by fire, en liknande föreställning som hyllade den då nyss avlidne Leonard Cohen.

–Ända sedan Sebastian och jag jobbade ihop med Leonard Cohen-hyllningen har vi känt en stark vilja att fortsätta på detta spår. Att placera musiken i det teatrala rummet och låta skådespelare från teatern tolka tillsammans med gästartister och musiker, säger skådespelaren Nina Zanjani som står för regi och även medverkar på scen.

Tom Waits är amerikansk musiker, sångare, kompositör, textförfattare och skådespelare, känd för sin raspiga och hesa röst. Han har gett ut ett 30-tal album och bland annat erhållit två Grammisar och blivit Oscarsnominerad för musiken till Frances Ford Coppolas film Älskling, jag hatar dig!. Den 7 december 2024 fyller han 75 år.

Musiker: Samuel Muntlin och Sara Niklasson.

Datum och gästartister:
20 sep – Premiär med Klara Söderberg från First Aid Kit
25 och 27 sep – Sarah Klang och Klara Söderberg från First Aid Kit.
11 och 12 okt – Jojje Wedenius och Klara Söderberg från First Aid Kit

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Teater Jaguar ger Macbeth i höst

21 augusti, 2024 by Redaktionen

affisch: Fredrik Simson

Teater Jaguar i Göteborg sätter upp Shakespeares Macbeth.
Ett pressmail berättar:

”Dimman tätnar över den skotska heden när krigshjälten Macbeth och
hans vapendragare Banquo är på väg hem från slagfältet. Plötsligt, i det dunkla ljuset framför dem på stigen uppenbarar sig tre mörka gestalter – häxor!
De mystiska varelserna säger sig kunna förutspå framtiden och budskapet de lämnar är entydigt: Macbeth ska bli den nya kungen av Skottland!
I nästa stund är de borta och vännerna skrattar bort händelsen som ett tecken på utmattning. Men inom Macbeth har redan något börjat växa, ett begär som kommer ta över och leda honom in på en farlig väg han aldrig kommer att kunna lämna…”

Efter succéerna med ”Hamlet” och ”Romeo och Julia” vilka tillsammans spelats över 600 gånger(!), tar vi nu oss an ännu en av Shakespeares odödliga klassiker. Återigen står Lasse Beischer från 123 Schtunk för regi, samt manusbearbetning tillsammans med rutinerade dramaturgen Lena Fridell.

Inte heller den här gången bjuder vi på någon direkt sockersöt solskens-historia, men vi lovar att blanda upp all grymhet och död med massa humor, fart, fläkt och såklart en stor dos av publikkontakt!

Macbeth har premiär fredagen den 13 september kl.19.00!

Arkiverad under: Scen, Teater

Filmrecension: Memory – tankeväckande om vad minnet betyder för vår personlighet

19 augusti, 2024 by Rosemari Södergren

Memory
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi Michel Franco
I rollerna Jessica Chastain och Peter Sarsgaard

En fängslande och tankeväckande film om minnen. Vad gör våra minnen med oss och vem är vi när våra minnen försvinner? Hur mycket av vår personlighet sitter i våra minnen? Det är många funderingar som sätter fart då jag ser denna film.

De två huvudkaraktärerna symboliserar två olika förhållanden till minnet. Sylvia (spelas av Jessica Chastain) lever ett väl inrutad liv som hon helt ägnar åt AA-möten, sitt jobb på ett boende för människor med olika funktionshinder och sin tonårsdotter. Hon bär med sig svåra minnen från uppväxten och tonåren då hon var både alkoholist och drogberoende. Alkoholens och drogernas dimma var hennes sätt att fly från sina hemska barndomsupplevelser och samtidigt förde missbruket med sig att hon utsattes för ännu mer övergrepp. Men vad är sant och vad är lögn? Alla hennes minnen verkar inte vara sanna. Hon brottas med att inte bli trodd, hennes minnen ifrågasätts. När då något händer som sätter igång minnen av övergrepp under tonåren blir hon överbevisad om att hon minns fel.

En kväll är Sylvia på ett återförening med gymnasiet hon gått. En av männen där förföljer henne till hennes bostad. Hon lyckas ta sig in i sin lägenhet utan att han kommer med in. Till sin förvåning upptäcker hon nästa morgon att han somnar utanför hennes port. När hon går ner till honom minns han inte vad han gjorde där eller varför han sovit där på trottoaren.

Mannen som somnade utanför hennes port är Saul (spelas av Peter Sarsgaard), filmens andra huvudkaraktär. Saul har också svåra problem med sitt minne, men av en helt annan karaktär. Exakt vad han drabbats av redogör filmen inte för. Det är inte nödvändigt heller att veta den medicinska beteckningen. Närmast kan den liknas vid den form av demens som många drabbas av när de är äldre, men han har drabbats redan i medelåldern. Det är kortminnet som försvinner. Det är svårt att minnas vad som precis hänt och varför medan barndomens och uppväxtens minnen kan vara glasklara. Det är så klart ett svårt hinder i livet att plötsligt glömma bort totalt var man är och varför. Saul har en bror som ser till att han får hjälp och som också kan stoppa Sauls möjlighet att handla på sitt kreditkort. Det kan betraktas som ett övergrepp över Saul men å andra sidan kan det samtidigt vara ett skydd för honom. Saul skulle mycket väl kunna bli lurad på många sätt av samvetslösa personer som upptäcker att han inte minns att han redan köpt något.

Filmens tredje huvudkaraktär är Sylvias dotter, Anna (spelas av duktiga Brooke Timber) som får dra ett tungt lass. Sylvia är ingen dålig mamma, snarare är hon något överbeskyddande då hon inte vill att Anna ska råka ut för övergrepp och annat som kan hända när ungdomar festar. Men då Sylvias minnen blir för svåra är det Anna som får träda in och bli förälder åt sin mamma.

Jag hade dock önskat att skildringen gick mer på djupet, att den följde upp frågeställningar kring minnet på flera nivåer. Ett plus är att alla karaktärer är mänskliga och begripliga även om det alltid är tragiskt att se ett barn, som Sylvias dotter, som på flera sätt måste bli en mamma för sin mamma. Det blir en intressant utveckling när två människor med helt olika problem med minnet lär känna varandra. Men jag skulle önska att filmen tog sitt tema på mer allvar. Delvis blir den lite för förutsägbar. Tyvärr. Den är absolut sevärd med duktiga skådespelare och den sätter igång tankar och funderingar.

Memory är Michel Francos guldlejonnominerade drama med Jessica Chastain (Zero Dark Thirty, Molly’s Game) och Peter Sarsgaard (Mannen med järnmasken, Boys Don’t Cry).

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Minnet, Peter Sarsgaard

Filmrecension: Bröderna Andersson – en av de bästa dokumentärerna jag sett på länge

19 augusti, 2024 by Rosemari Södergren

Bröderna Andersson
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi Johanna Bernhardson

Relationerna till syskon är ofta de relationer vi har i livet längst. Denna mångfasetterade dokumentär skildrar fyra bröder uppväxta under 1940- och 1950-talet i Göteborg. Fyra syskon vars liv och relationer jag tror många av oss som är uppväxte under mitten av 1900-talet i Sverige kan känna igen sig i. Hur vi växer upp och går åt olika håll, ofta flyttar till andra orter, ibland andra länder – och helt enkelt tappar bort kontakten.

Denna dokumentär är enastående inte bara för att den berättar om något som gäller många. En av dessa bröder är Roy Andersson, en av de internationellt kända svenska filmregissörerna.

Bröderna Andersson skildrar ett möte med och relationerna mellan fyra bröder: Kjell, Leif, Ronny och Roy Andersson. De växte alla upp i under 1940- och 1950-talet i ett arbetarklass-område i Göteborgstrakten. De bodde med sina föräldrar i två rum och kök, föräldrarna sov i det ena rummet och bröderna i det andra.

Fyra bröder växte upp i ett arbetarklasshem i femtiotalets Göteborg. En av dem blev den världsberömde filmskaparen Roy Andersson, en levde som hemlös, en fångade uppväxten med super-8-kamera och en är regissören Johanna Bernhardsons pappa. När berättelsen börjar har bröderna inte träffat varandra på tio år. Johanna anar att tiden är på väg att rinna ut och bestämmer sig för att försöka återförena dem innan det är för sent.

Filmen är mycket tankeväckande och säger mycket om samhällsklasser och Sverige under tiden då det så kallade folkhemmet byggdes. Många kan säkert känna igen sin egen familj eller släkt i filmen och hur olika liv bröderna eller syskonen fick. En av dessa fyra bröder blev internationellt hyllad filmregissör, Roy Andersson. En av bröderna fastnade i droger och bodde mest på gatan eller i härbärgen och dog tidigt.

Denna dokumentär låter oss komma mycket närmare Roy Andersson än jag tror att någon annan regissör skulle lyckas med. Regissören, Johanna Bernhardson, är nära släkting till Roy. Hon är dotter till en av hans bröder. Det märks att Roy Andersson är mer bekväm med henne än jag skulle tro att han skulle vara om det var en dokumentär-filmare som inte stod honom nära.

Hur kan livet bli så olika för fyra bröder? Johanna Bernhardson skildrar med värme den relation som ofta är vår längsta i livet – syskonrelationen. Denna film är en av de bästa dokumentärer jag sett på länge. Den berättar både om syskonrelationer i Sverige under en tid då många flyttade från den plats de föddes, en tid då familjesammanhållningen blev lösare inom många svenska familjer och släkten – och samtidigt låter denna dokumentär oss komma närmare Roy Andersson än jag tror en dokumentär om enbart honom skulle komma.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bröderna Anderssoh, Dokumentär, Filmkritik, Filmrecensionm, Göteborg, Klass-samhället, Roy Andersson

Gerhard Hoberstorfer i En tysk mans historia på Stadsteatern i Stockholm

19 augusti, 2024 by Redaktionen

Foto: Felix Swensson

Hur var nazismens framväxt möjlig? Vilka var mekanismerna som gjorde att ett folk helt kunde tappa omdömet? Denna fråga försöker Gerhard Hoberstorfer och Ole Anders Tandberg tillsammans hantera när de sätter upp den hyllade boken En tysk mans historia av Sebastian Haffner. Sverigepremiär 31 augusti 2024 på Lilla scenen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Ett pressmeddelande:
– Vägen fram till krig är kantad av en mängd faktorer. Den här berättelsen beskriver hur människor påverkas i ett samhällsklimat som präglas av polarisering och ekonomiska orättvisor, men också det som vi så sällan erkänner, nämligen krigets lockande mekanismer, säger Gerhard Hoberstorfer.

– Haffners bok är den bästa beskrivningen jag har läst om hur det tyska folket kom att omfamna en bestialisk barbar som Adolf Hitler. Den får mig att reflektera över vilka omständigheter som skulle få även mig att förlora mitt omdöme, säger Ole Anders Tandberg.

Om pjäsen
Monologen En tysk mans historia reflekterar över hur fascism möjliggörs samtidigt som krigsmullret kommer allt närmare. Hur gamla tankefigurer om dominans och renhet aktiveras runt omkring oss, både då och nu.

När boken En tysk mans historia kom ut postumt år 2000, var den en sensation i den tyskspråkiga världen. Journalisten och författaren Sebastian Haffner (eg. Raimund Pretzel, 1907-1999) lyckas genom sina mycket personliga reflektioner beskriva hur ett samhälle bit för bit förvandlas till en brutal diktatur.

Boken följer Haffners liv från första världskrigets början, över det kaotiska tjugotalet med fester, gatustrider och hyperinflation, till fullbordan av Hitlers fasciststat.

Om Gerhard Hoberstorfer
Gerhard Hoberstorfer tillhör den fasta ensemblen på Stadsteatern sedan 2011 där han medverkat i ett femtiotal uppsättningar, senast i Ibsens Gengångare.

Om Ole Anders Tandberg
Ole Anders Tandberg är en hyllad norsk regissör för teater och opera runt om i Europa. Han är bosatt i Stockholm och har gjort ett tiotal uppsättningar på Kulturhuset Stadsteatern.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Gerhard Hoberstorfer, Kulturhuset stadsteatern

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in