Hallå!
Jag heter Jonatan och från och med idag kommer jag att skriva om mitt fantastiska(???) liv. Alla smaskiga detaljer kommer att avslöjas så… stay tuned. [Läs mer…] om Från andra sidan tristessens sjö
Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Hallå!
Jag heter Jonatan och från och med idag kommer jag att skriva om mitt fantastiska(???) liv. Alla smaskiga detaljer kommer att avslöjas så… stay tuned. [Läs mer…] om Från andra sidan tristessens sjö
by Redaktionen

Gillar du Melrose Place?
I så fall har du chansen nu att smygitta på första avsnittet av nya Melrose Place.
Här ett mail vi på Kulturbloggen fick med koden till en del av första avsnittet:
På måndag har en av höstens mest efterlängtade amerikanska serier premiär, men redan nu kan du smygtitta på serien före alla andra.
Den nya spinoff-serien utspelar sig i samma eleganta lägenhetskomplex i Hollywood som i originalserien från 90-talet – men här bor nu ett nytt gäng i åldern 20-någonting, alla med sina hemligheter. I en av huvudrollerna syns popartisten Ashlee Simpson-Wentz och ett par karaktärer känns igen från originalserien. Laura Leighton är tillbaka i rollen som intrigmakerskan Sydney Andrews och Thomas Calabro syns i sin roll som doktor Michael Mancini. Även Heather Locklear dyker upp som den hänsynslösa Amanda Woodward.
Melrose Place har premiär måndag den 23 november kl. 21.50 i TV400
Läs även andra bloggares åsikter om filmklipp, tv-serier, förhandstitt, tv400, Melrose Place
Nu börjar omröstningen av Stora Kulturbloggpriset. Omröstningen kommer att pågå till och med 28 november. Sedan ska juryn röstas.
Vem som vinner avslöjas lördag den 5 december på den festliga prisutdelningen i Lejonkulans foajé på Dramaten 16.00 – 18.00.
Här är de nominerade bloggarna:
Musikbloggar:
1. Noll Noll talet
http://nollnolltalet.se/
2. Dagens skiva
http://dagensskiva.com/
3. Dagens Spotifylista
http://dagensspotifylista.net/
4. Sunday Morning
http://sundaymorning.nu/
5. Operalogg
http://mogensblogg.blogspot.com/
Film- och tv-bloggar
1. Bloggywood
http://bloggywood.moviezine.se/
2. Weird Science
http://www.weirdscience.se/
3. Älskade dumburk
http://www.alskadedumburk.se/
4. Tv-bloggen
http://tvbloggen.tvplaneten.se/
Bokbloggar
1. Pocketblogg
http://www.pocketblogg.se/
2. Lyrans Noblesser
http://lyrannobel.blogspot.com/
3. Bokunge
http://www.bokunge.se/
4. Nittonde stolen
http://www.nittondestolen.se/
5. Dagens bok
http://www.dagensbok.com
Övriga kulturbloggar
1. Stationsvakt
http://stationsvakt.blogspot.com/
2. 365 saker
http://www.365saker.se/
3. Shazam
http://www.shazam.se/
4. Piruett
http://www.piruett.se/
5. Kulturekonomi
http://kulturekonomi.se/
Och sist men inte minst:
Öppen Klass – kulturbloggarnas kulturblogg
1. Noll Noll talet
http://nollnolltalet.se/
2. Dagens skiva
http://dagensskiva.com/
3. Bloggywood
http://bloggywood.moviezine.se/
4. Weird Science
http://www.weirdscience.se/
5. Pocketblogg
http://www.pocketblogg.se/
6. Lyrans Noblesser
http://lyrannobel.blogspot.com/
7. Stationsvakt
http://stationsvakt.blogspot.com/
8. 365 saker
http://www.365saker.se/
Röstningen är nu avslutad.
Missa inte prisutdelningsfesten. Om du är medlem i Facebook kan du anmäla att du kommer här.
Gå gärna med i Stora Kulturbloggprisets grupp på Facebook också. Den hittar du här.
Läs även andra bloggares åsikter om Stora Kulturbloggpriset, kultur, bloggpris, kulturbloggar, Dramaten
by Redaktionen

Malmö Opera säljer biljetter i korvkiosker, fick jag reda på idag, via ett reklammail:
Hur beskriver man typisk operapublik? Malmö Opera är inte nöjda förrän det inte går att svara på den frågan. Vår uppgift är nämligen att göra opera för alla. För infödda malmöbor och för de 26% av våra invånare som har rötter i något annat land. För ostronätare och för dem som helst av allt äter en korv med bröd. Därför är vi stolta att presentera 5 nya återförsäljare, som traditionellt inte sålt så mycket operabiljetter, nämligen:
Korvhuset – Gyllenpalmsgatan 2
Korvhuset – Västra Kanalgatan 1
Kaptensbrons Kiosk – Lilla Nygatan
Slottsgrillen – Slottsg. 31
Stortorgets Gatukök – Stortorget

Marie Göranzon visar att hon är en av de stora svenska skådespelerskorna. Hon spelar Charlotte, en känd konsertpianist, medelålders mor till två vuxna döttrar, från Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten”, som nu för första gången gestaltas på en svensk teaterscen.
Jag är glad att jag sett föreställningen. Glad över att ha sett Marie Göranzon. Hon spelar så det känns. Där jag sitter i publiken känner jag att jag är lika ensam, lika oförstådd som hon. Stark och stor och ändå ensam och svag.
Annars är glad helt fel ord i samband med ”Höstsonaten”.
Berättelsen är tung för den sätter igång många tankar över sådant som är svårt i livet. Det är inte en föreställning man går utifrån och sprudlar av glädje, men det är en föreställning som sätter igång tankar och funderingar över livet, över relationer.
På ytan handlar det om en medelålders kvinna som endast i sin musik kan uttrycka sig – men där är hon desto mer briljant, ja hon genialisk, konstnärlig och kan säga så mycket och ge så mycket åt så många genom musiken. Hennes två döttrar har växt upp med mamman oftast frånvarande. Mamman har varit ute på resor världen över och gett konserter. När mamman varit hemma har döttrarna inte upplevt sig vara sedda som de är. Inte upplevt att de varit accepterade som de är – utan de anser att mamman försökt förändra dem.
– Du köpte salvor åt mina finnar som gjorde mig röd i ansiktet, du tyckte jag hade fel på tänderna och du tvingade mig ha tandställning, du tyckte jag hade fult hår och du klippte mig, du tyckte jag var dum och gav mig böcker att läsa jag inte begrep, säger dottern Eva under den intensiva, långa natten när de talar ut.
En av döttrarna, Helena, är svårt handikappad av en sjukdom. I föreställningen kommer det inte fram vad för sjukdom, men jag drar slutsatsen att det är någon form av MS. Helena har nämligen inte haft sjukdomen hela sitt liv. Helena bor hos sin syster Eva, som är gift med en präst. Deras son drunknade när han var fyra år.
Nu ska efter sju års frånvaro från varandra mamman komma hem och bo ett tag hos den friska dottern Eva. Det mynnar ut i en lång natt när Eva och mamman pratar. Kanske kan vi säga att de talar ut. Eva formulerar allt hon tycker mamman gjort fel mot henne under uppväxten. Mamman försvarar sig med att berätta om sin egen uppväxt.
Flera nivåer
Föreställningen har flera djup, eller nivåer. På ett sätt ser jag Marie Göranzons gestalt som nutidsmänniskan, som karriärmänniskan, som aldrig har tid att möta något problem. Som löser allt på ett flyktigt sätt. För att inte tala om att hon flyr från problemen.
På en annan nivå är det en föreställning om relationer mellan mor och dotter, eller förälder och barn.
På ett annat sätt handlar det om konstnärskapet och konstnärens ensamhet. Hur den som har ett inre tryck av att skapa inte kan passa in i vanliga mallar. På ett annat sätt handlar det om det tragiska att misslyckanden med att leva och se sina närmaste går i arv. Om dåliga beteenden som går i arv.
Sätter igång tankar
När jag promenerade hem efter föreställningen tillsammans med min vän som var med diskuterade vi föreställningen. Den satte igång massor av olika tankar hos oss. Det är då kulturupplevelser är som starkast, när de sätter igång processer i oss åskådare.
Min kompis såg på en del saker ur föreställningen på ett helt annat sätt än jag. Vi hade i vissa delar sett olika föreställning.
Det tycker jag är fascinerande.
En sak jag blev lite arg på i föreställningen är de värderingar som dottern Eva hade, som jag tror tyvärr kan vara typiska än idag. Mamman var frånvarande mycket på grund av sin internationella karriär. Vem klagar på män som är frånvarande för att de har en framgångsrik karriär?
Jag såg ”Höstsonaten” på film med Ingrid Bergman 1978. Jag tyckte inte om filmen då. Jag tyckte inte den hade något att säga mig och jag upplevde den mest som hysteriska övre medelklassens lyxproblem. Jag tycker dess allmängiltiga existensiella frågor kommer fram mycket starkare och bättre i teaterföreställningen. Om det beror på att jag själv mognat drygt trettio år sedan dess eller om Bergman kan tolkas på ett annat sätt idag när han inte själv regisserar, ja de får vara osagt.
En negativ sak dock: som jag hoppas rättar till sig framöver: ljudet var lite skakigt ibland. Ibland hördes inte dialogerna. Eftersom föreställningen till stor del bärs upp av långa dialoger och monologer är det viktigt att allt hörs. Några av mina bänkgrannar viskade till varandra ibland för att återge vad som sagts på scen.
Som alltid är det lite extra kul att gå på premiären. Det är en dem vimmel och mingel i foajén förstås före. Jag såg bland annat Ingela Olsson som hyllas så för sin roll i ”Så olika” som går på biograferna nu.
På Dramatens hemsida kan du läsa mer om ”Höstsonaten”.
I rollerna Marie Göranzon, Maria Bonnevie, Livia Millhagen, Johan Holmberg.
Här fakta om filmen ”Höstsonaten” i Wikipedia.
Relaterat:
Artikel i DN om Marie Bonnevie, som spelar dottern Eva i föreställningen.
Artikel i DN där Marie Göranzon och Livia Millhagen berättar om sin relation till regissören.
Relaterat: Recension i DN.
Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, skådespelare, premiär, Marie Göranzon