• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Inte bara premiär….

21 augusti, 2010 by Redaktionen

Varje gång jag är på Dramaten verkar det hända något nytt. Ikväll var det till exempel premiär på Tennessee Williams Mannen i orskinnsjackan. Det har Rosemari skrivit om.

Samtidigt passade Marie-Louise Ekman (Dramtenchefen) på att inviga den nya foajén vid Lilla Scenen. Det var ny design och mer plats att ställa glasen ”så vi kan dricka ännu mer”.

Det fick vi vara med på innan vi gick in och såg pjäsen. Bildkvaliteten skall ni inte bry er om, det viktiga är känslan 🙂

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, preniär, invigning, Marie-Louise Ekman, Mannen i ormskinnsjackan

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dramaten, invigning, Mannen i ormskinnsjackan, Marie-Louise Ekman, preniär

Från premiären av Mannen i ormskinnsjackan på Dramaten

20 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Krutrök osar och eld flammar i facklor på scen när Dramaten tar sig an Tennessee Williams ”Mannen i ormskinnsjackan”. Det är passion och starka känslor i omlopp när Simon J Berger spelar mannen i ormskinnsjacken, den roll som 1959 filmades med Marlon Brando.

Plötsligt står han där i den lilla staden ute på vischan i den amerikanska Södern, någon gång under 1950-talet: Val Xavier, en man med en gitarr över axeln, snygg och sexig. Han får arbete hos den lite äldre Lady, vars liv länge kretsat kring hennes döende man. Lady är inte den enda kvinnan som dras till Val. Kvinnorna dras till honom som flugor till en sockerbit. Men starka begär väcker man inte alltid ostraffat.

Maktlösheten och undertryckt sexualitet i fokus är vad föreställningen framför allt handlar om. Handlingen utspelar sig i Södern där rasismen frodas och Ku Klux klan har ett tryggt säte. Men de vithuvade rasisterna fungerar mer som en inramning eller kanske som en naturlig del i samhällsstrukturer där kvinnor förtrycks.

Kvinnorna och deras sexualitet hålls i schack på olika sätt. Kvinnorna tar till olika metoder för att stå ut . Som sheriffens fru som hänger sig åt konstnärskap och kyrkan eller Cassandra som rymmer från sin bevakande bror med jämna mellanrum och då hänger sig åt alkohol och att köra bil alltför snabbt.

Fast männen är också fångar och maktlösa. Scheriffen kan visserligan hämta hem sin fru, men han kan inte hindra henne från att drömma eller i visioner se hur många män som helst.

Det är ett rätt mörkt samhälle som regissören Malin Stenberg presenterar. Det är instängt och utan hopp eftersom de maktlösa hackar på varandra. Könsrollerna är upp och nedvända på flera sätt. Kvinnor pratar sex och tar initiativ till sex. En extra poäng som vänder upp och ner på könsrollerna är att David Mjönes spelar en av kvinnorna, en höggravid bitter kvinna som bär på sitt sjunde barn, fångad i ett liv med graviditeter. Mjönes gestaltning av den råa men bittra kvinnan är skrämmande klockren. Frågan är om vi har kommit så mycket längre, jag tycker mig ha sett den där kvinnan i nutiden också.

Det är lustigt hur olika vi kan se på teater. Den vän jag var där med vi fick massor att prata om efter föreställningen och vi gillar båda Tennessee Williams sätt att berätta något. Men när jag nu skriver om föreställningen hittade jag den här bloggaren som sett en förhandsvisning av föreställningen och inte alls uppskattade den:

Jag var dock inte beredd på detta, en pjäs som sade mig så gott som ingenting alls. Och trots att det går riktigt illa för flera av huvudpersonerna brydde jag mig inte det minsta om det. Det var lite vilda västern-känsla över det hela, en saloon, en liten håla, en indian osv. Men vad ville de säga oss? Att det ska vara ”dramatiskt” funkar liksom inte när det känns så krystat.

Mannen i ormskinnsjackan som på originalspråket heter Battle of angels skrev av Tennessee Williams när han var ung, redan 1939, men han var inte riktigt nöjd med den. Efter att han nått världsberömmelse med pjäser som Linje Lusta och Katt på hett plåttak skrev han en ny version, Orpheus descending, 1958. Den versionern som alltså filmades 1959 med Marlon Brando.

Lite fakta från föreställningen:
I rollerna Simon J Berger, Omid Khansari, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Basia Frydman, David Mjönes, Elin Klinga, Lotta Tejle, Tanja Lorentzon, Jon Karlsson.
Översättning Kerstin Gustafsson
Regi och bearbetning Malin Stenberg
Scenografi och kostym Anna Heymowska
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Mimmi Lindell, Nathalie Pujol

Bilden ovan: Simon J Berger
Fotograf Roger Stenberg


Mer om föreställningen på Dramatens hemsida

Bilderna här nedan:
Fotograf Roger Stenberg
Bild 1: Hulda Lind Jóhannsdóttir och Simon J Berger

Bild 2: David Mjönes

Relaterat: Recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, dramaten, recension

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Recension, Teater

Puss – någon slags recension och trailer

20 augusti, 2010 by Redaktionen


Johan Klings långfilmsdebut med filmen ”Darling” hyllades av de flesta. Filmen kom 2007 och är en mörk skildring av livet runt Stureplan i det sena 00-talet.
När hans nästa film nu kommer är förväntningarna uppskruvade.
”Puss” har en spännande roll-lista med två av bröderna Skarsgård: Alexander och Gustaf Skargård.
Fast minst lika intressant är att filmen lanserar flera skådespelerskor som vi absolut kommer att se mer av. Även om flera av dem synts i mindre roller tidigare kommer nog många att minnas att de såg dem första gången i ”Puss”. Jag tänker till exempel på Philoméne Grandin och Susanne Thorsson.

”Puss” lanseras jag en fjäderlätt komedi. På ytan är den kanske lätt men det är mycket exakta noteringar av människor, delvis svart men med någon slags kärlek till våra svagheter, som genomsyrar filmen.
Susanne Thorsson spelar huvudrollen, en regissör på en liten fri teatergrupp på en bakgata i Stockholm som har en hel del problem.
Hyresvärden spelad av
Skådespelarna uppför sig mer som uttråkade gymnasieungdomar och hennes pojkvän som lovat bröllop vänsterprasslar rejält.
Mycket är som det kan vara i livet. Speciellt för människor i åldrarna 20-30 kan säkert känna igen mycket. Men jag har svårt att köpa att ett gäng skådespelare på en fri teater skulle vara som skolkande skolungdomar. Nej, inte med tanke på hur tuff konkurrensen är för teaterfolk att få jobb över huvudtaget.

Men det gör liksom ingenting. För det är som Maaret Koskinen skriver i DN, det är så elegant formulerat att jag ger henne en eloge för detta:

Fast vilka som hör hemma på teatern eller bara råkar befinna sig där gör detsamma, eftersom gränserna mellan scen och salong är högst flytande. För i denna värld talar man till sin egen spegelbild i logen, även när man inte övar repliker, här har alla sina exits och entréer, vare sig man befinner sig på eller vid sidan av scengolvet.

DN:s Maaret Koskinen ger filmen betyg 3 men när jag läser hennes recension tycker jag i alla fall att den trean verkar vara en stark trea:

”Puss” må i sina kast mellan finstilt och övertydligt inte vara samma fullträff som ”Darling”. Men i gengäld börjar man känna sig hemma i ett igenkännbart tilltal och berättartemperament: det där ömsinta men samtidigt kyligt genomskådande.

Johan Kling intervjuas av Expressen inför filmens premiär och berättar varför filmen inte är lika mörk som debutfilmen ”Darling”:

Johan Kling: ”Jag var trött på det mörka”
Johan Kling är inte rädd för att testa nya genrer. På fredag är det premiär för hans nya film ”Puss” – en fjäderlätt förväxlingskomedi.
-Jag tycker den är ganska likt mina tidigare projekt, det är bara Johan Kling ”on a good day”, säger den rosade regissören.

Relaterat: Svenska Dagbladet var mer besviken och gav ”Puss” betyg 2. Betyg 3 däremot i Aftonbladet och i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, trailer, Johan Kling, Skarsgård, Puss

Arkiverad under: Film, Recension Taggad som: recensioner, Scen, trailer

Nu börjar soppteatern, med lunch i Hasse och Tage-anda

19 augusti, 2010 by Redaktionen


Klara soppteater öppnar med lunchrevy i Hasse och Tage-anda, berättar Stockholms Stadsteater.

Och jag som hittills aldrig gått på någon soppteater känner suget. Nu skulle jag vilja att det blev av.

Här pressmeddelande med massor av info om soppteatern:

Klara hund – lunchrevy i Hasse & Tages fotspår Höstsäsongen på Klara soppteater inleds med en lunchrevy i sann Hasse
och Tage-anda.
I Klara hund har regissören Ole Forsberg återvunnit godbitarna ur klassiska revyer som Gröna, Gula och Svea hundar, Lådan och Spader Madame. Premiär 31 augusti på Klara soppteater.

– Det blir mycket musik och sång i Klara hund. Hasse och Tage har betytt mycket för mig i nästan hela mitt liv. Det är väldigt spännande att låta deras texter möta nuet, säger Ole Forsberg, konstnärlig ledare för Klara soppteater.

AB Svenska ord är en institution som är ungefär jämngammal med Stockholms stadsteater, som firar femtio år i år. I Klara Hund har Ole Forsberg använt sig av Hasse och Tages sketch- och musiktexter från 1960- och 70-talen och satt ihop denna lunchrevy.

– Hasse och Tage var inte bara föregångare språkligt och musikaliskt, utan också i miljöengagemang och politiskt engagemang. Soppteatern vill gärna hålla liv i
revytraditionen, den är både viktig och rolig, säger Ole Forsberg.

På scenen står skådespelarna Bergljót Árnadóttir, Bengt Järnblad, Lars Göran Persson och Frida Westerdahl.

För bearbetning och regi står Soppteaterns konstnärlige ledare Ole Forsberg. Martin Östergren har gjort musikarrangemangen.

Bergljót Arnadóttir
Bergljót kom för första gången till Stockholms stadsteater 1977. Hon har medverkat i en rad pjäser, senast i Mästaren och Margaritha. Hon har också spelat med i Höst och vinter på Riksteatern och Feta män i kjol.
På tv och film har Bergljót bl a medverkat i Den gråtande ministern, Emma åklagare, Veranda för en tenor och Magnetisörens femte vinter.

Bengt Järnblad
Bengt tillhör Stockholms stadsteaters fasta ensemble. Bengt kom till teatern 1986, då han spelade Frankie Bryant i Rötter.
Bengt har också regisserat, bl a Björnen och På villande hav för Soppteatern och Mutter Garage för Klara Nätter.
Han har även arbetat på Skånska teatern, Riksteatern, Göteborgs stadsteater och Folkteatern i Gävle.
På tv har Bengt bl a medverkat i Kejsarn av Portugallien, Tre kronor, Nöjesredaktionen och Ivar Kreuger.

Lars Göran Persson
Lars Göran tillhör Stockholms stadsteaters fasta ensemble. Han kom till teatern 1986 och medverkade då i Affären Danton.
Lars Göran har skrivit manus och sångtexter till Klara Nätters Lars garage, Fars garage och Mutter garage, i vilka han också själv medverkade. Garageserien följdes av Pizzeria Gasolino, där Lars Göran också stod för manus och spelade rollen som Frank. På Klara soppteater har vi kunnat se honom i Strindberg, Hiatt, Hunn å ja .
På tv och film har han bl a medverkat i Björnes magasin, Tre kronor och Misery Harbour.

Frida Westerdahl
Frida är utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö. Hon har bl a medverkat i Våren på Teaterhögskolan, Tangokabaré på Regionteatern i Växjö, norway.today, En prins, en vålnad och en vindmaskin samt Ett hjärtslag bort på Dramaten.
Frida har även medverkat filmerna Carambole och Fallet G.

KLARA HUND – TEXTER AV HASSE ALFREDSON OCH TAGE DANIELSSON
Bearbetning och regi: Ole Forsberg
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson, Peter Holm, Magdalena Åberg
Musikarrangemang: Martin Östergren

På scenen:
Bergljót Árnadóttir
Bengt Järnblad
Lars Göran Persson
Frida Westerdahl

Premiär tisdagen 31 augusti på Klara soppteater.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Soppteater, Teater

Göteborg: Maja Kristin Nylander ställer ut på ArtPhotoCollection

19 augusti, 2010 by Redaktionen

För ungefär två år sedan träffade jag fotografen Maja Kristin Nylander på en företagsmingelträff i Göteborg. Jag hade precis startat upp Peppar, ett nätverk för kvinnliga egenföretagare och Maja var inte sen att hoppa på tåget. Vi kom senare även att dela lokal tillsammans hos Frilansarna i Göteborg. Maja har nu flyttat till en ny fotostudio och är aktuell med utställningen Make Believe and other stories på ArtPhotoCollection i Göteborg. Pressmeddelandet lyder:

Fotograf Maja Kristin Nylander, född 1979 visar i höst ett urval bilder från sina senaste arbeten samt ett antal nya verk, på galleri ArtPhotoCollection i Göteborg. Det är svartvita fotografier med ett drömskt och målande uttryck och man kan ofta ana Majas influenser från pictoralismen. Bilderna är mycket personliga. De är inte berättande utan kan snarare ses som ett känslotillstånd, långsamt skapade genom en inre och pågående process.Perfekta och fulländade bilder är inte hennes ”cup of tea”, hellre spruckna och skeva. Det måste finnas något i varje bild som skaver, menar hon. Resonemanget med långsamma bilder går igen även vid skapandet av det konkreta fotografiet och Maja är en av få fotografer som fortfarande arbetar i mörkrummet.

Maja är utbildad vid Napier University School of Film and Photography i Skottland samt vid Newport School of Art Media and Design i Wales. Hon har erhållit ett flertal stipendier för sitt fotografiska arbete och hennes bilder har visats i flera separat- och grupputställningar i Sverige samt utomlands. Utställningarna Syskon, Make Believe och Natten till en torsdag har visats på bla Culturen i Västerås, Bohusläns museum, Arbetets museum i Norrköping och Gallery Eduard Planting Fine Art Photographs.

Vernissagen äger rum den 27 och 28 augusti. Adress: Galleri ArtPhotoCollection, Hedåsgatan 5, Göteborg. Mer info om fotografen finns på www.artphotocollection.com.

Med vänlig hälsning

ArtPhotoCollection

Kerstin Fiedler (0708-768045) och Lars Bengtsson (0707-102484)

Arkiverad under: Scen Taggad som: Göteborg, Kultur

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1747
  • Sida 1748
  • Sida 1749
  • Sida 1750
  • Sida 1751
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in