• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Toy Story 4

21 augusti, 2019 by Rosemari Södergren

Toy Story 4
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 augusti 2019
Tillåten från 7 år och visas i 3D och 2D i en svensk dubbad version samt i engelsk originalversion
Svenska röster Jan Mybrand, Fredrik Dolk, Robert Gustafsson, Anette Belander, Anna Björk, Kodjo Akolor, Adam Alsing, Anna Book m.fl.

Den första filmen i serien Toy Story var charmig, rolig och kom med något nytt. Hur många gånger går det att mjölka ur samma ko? Förmodligen flera gånger till, eftersom de som såg Toy Story 1 som barn nu kan vara föräldrar och vilja gå på nummer 4 med sina barn.

Visst, Toy Story 4, har bra kvalitet, snygga datoranimeringar av dockfigurerna, en varm gullig historia om att vara lojal och att lyssna på sitt hjärta. Men samma nivå som den första kommer inte fyran upp till. Fast det räcker väl bra som det är, kan jag tänka mig att många tycker. Den som går på Toy Story 4 vet rätt tryggt vad som väntar. Det är i stort sett samma historia som i de tidigare, med viss variation men ändå.

Samma leksaker är fortfarande med. Lite osannolikt, förstås. Skulle leksaker som Woody, cowboyfiguren, hålla för ytterligare ett barns lek – och dessutom: vilket barn leker med dessa figurer idag när det finns Pokemon och Star wars och Spindelmannen. Men det köper vi för berättelsens skull.

Woody har det lite jobbigt eftersom hans barn, Andy, blivit stor och flyttat för att studera. Den lilla flickan Bonnie har tagit över Woody och hela gänget. Woody är inte Bonnies viktigaste leksak, vissa dagar tar hon inte ens ut honom ur garderoben. Ett hårt öde. En dag gör Bonnie en hemmagjord leksak av en plastgaffel och denna, som för namnet Gaffe, blir hennes allra käraste leksak.

Det blir en hel problem med Gaffe. Först och främst vill Gaffe inte ens vara en leksak så han försöker fly. Woody försöker hålla kvar honom, av lojalitet med Bonnie, för att hon ska vara lycklig. I den vevan åker Bonnie på en liten semester med sina föräldrar i en husbil och har med sig sina leksaker. På en campingplats hamnar Woody och Gaffe i en antikvitetsaffär där det finns några riktigt läskiga dockor. Denna delen av filmen är kanske lite skrämmande för de minsta, de vuxna kommer säkert att ha rätt kul åt dessa scener. De läskiga dockorna påminner om en berömd docka i en skräckfilm.

Toy Story 4 är en hygglig familjefilm, ett efterlängtat återseende av karaktärer för den som sett tidigare filmer i serien. Den når inte upp till riktigt samma nivå som den första. Men den är välgjord, rolig och varm och fungerar som en familjefilm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Toy Story 4

Filmrecension: Angel Has Fallen – tja, nja, nej

21 augusti, 2019 by Hans Södergren

Angel Has Fallen
Betyg 1
Svensk biopremiär 23 augusti 2019
Regi Ric Roman Waugh
I rollerna Gerard Butler, Morgan Freeman, Piper Perabo m fl

Amerikanska actionfilmer kan vara mycket bra, med så stora resurser filmskaparna har tillgång till med duktiga skådespelare, bra effektmakare, stuntmän, fotografer med mera, med mera. Men de kan var så extremt usla också, när producent och regissör följt den traditionella förutsägbara mallen strödd av klyschor och klichdéer. Angel Has Fallen är ett riktigt bottennapp. Den var så trist och långtråkig och in i detalj förutsägbar att några ur publiken på pressvisningen till och med gick ut från salongen när det var tjugo minuter kvar, utan att komma in igen. Dock inte denna recensions skribent, jag satt kvar, men hopp om att något skulle göra att filmen kändes bättre. Men icke.

Att en så duktig skådespelare som Morgan Freeman finns med i rollistan hjälpte inte ett dugg. Att Nick Nolte dyker upp som Gerard Butlers excentriska Vietnam-veteran till pappa kan väl vara lite roligt, men det räddar inte filmen i stort.

Angel Has Fallen är den tredje filmen i Fallen-serien, de två tidigare Olympus Has Fallen kom 2013 och London Has Fallen kom 2016.
Angel Has Fallen handlar om hur Secret Service-agenten Mike Banning har blivit oskyldigt anklagad för att ha försökt mörda presidenten och måste till varje pris försöka avslöja det verkliga hotet och rentvå sig själv. I sina försök att avslöja allt så måste han undvika sin egen organisation och FBI. Vilket är en handling som återkommer i otaliga variationer i tv-serier och filmer. Det är lite för många serier och filmer som berättat detta bättre.

En del ser Fallen-serien som ett försök att kopiera Mission: Impossible-temat. Tja, nja, nej.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Apollo 11

20 augusti, 2019 by Rosemari Södergren

Apollo 11
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 augusti 2019

Neil Armstrongs citat måste vara ett av världens mest spridda: ”One small step for man, but, one giant leap for mankind.”

Armstrong var världens första människa på månen. I år är det 50 år sedan den första månlandningen. Jag var en skolbarn på den tiden och minns hur mina föräldrar och alla grannar följde det i tv, som om jag minns rätt direktsändes över hela världen i både radio och tv. Det är en filmupplevelse att se denna dokumentär.

Att framställa filmen har tagit 50 år. Regissören Todd Douglas Miller (som gjorde filmen Dinosaur 13) fick tillgång till en nyupptäckt trave av 65 mm film, och mer än 11.000 timmar okatalogiserade ljudinspelningar.

Vi får följa NASA: s mest berömda uppdrag – från astronauternas perspektiv, teamet i Mission Control och de miljontals åskådarna på marken. Människor kom från hela världen för att vara med och själva bevittna när rymdraketen for iväg.

Jag tycker att det kan vara svårt att förstå att människor faktiskt klarat av att konstruera en sådan raket och lyckas planera dessa bana och att det gick att kommunicera med astronauterna under färden och till och med när de gick på månen. Detta skedde flera decennier innan Internet slog igenom. Det är fascinerande.

Vad jag saknar är något form av diskussion eller tanke kring betydelsen av månlandningen och kostnaderna. Det fanns då och har alltid funnits kritik av hur dyra dessa projekt är. Hur är vi människor beskaffade när vi kan lägga sådana enorma resurser på att landa på månen när vi inte klarat lösa svälten som fortfarande barn dör av i fattigare länder? Jag förstår att regissören kan ha tänkt att det blir för spretigt att ta med sådana aspekter också. Men det som gör en del dokumentärer till mästerverk är att det filmen skildrar samtidigt handlar om något mer, om våra liv, om samhällets utveckling. Denna dokumentär är mycket fascinerande och vi får en stor inblick i hur månprojektet Apollo 11 förlöpte. Absolut. Men det sätts inte in i någon samband av något slag, det är filmens sämre sida.

Det finns teorier om att månlandningen inte skett på riktigt. Det är svårt att ta sådana konspirationsteorier på allvar efter att ha sett vilket enormt stort … hur många människor som var involverade och var med och skötte datorerna under månfärden. Att få så många människor att tiga om att det är en bluff, det är inte möjligt.

Apollo 11 har svensk biopremiär 23 augusti men den förhandsvisades på 50-årsdagen 20 juli för över 1.200 besökare. Jag tror det är en film som kommer att dra en stor publik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Apollo 11, Filmrecension, Månprojekt, Recension, Scen

Filmrecension: And Then We Danced – vacker, stark, berörande

19 augusti, 2019 by Rosemari Södergren

And Then We Danced
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 september 2019
Regi Levan Akin

En av de vackraste filmer jag sätt på länge i temat ”växa-upp”. Inte bara vacker utan mycket berörande och stark. En sån där film man sitter i biosalongen och märker inte biofåtöljerna, man bara är där med inne i filmen.

Filmen handlar om några unga män i det georgiska nationalkompaniet. I centrum står Merab som har en rätt trasslig tillvaro hemma med en aggressiv far och en bror som också är med i danstruppen. Men brodern är inte lika seriöst engagerad.

Merab dansar med sin partner Mary och drömmer om en plats i huvudkompaniet. Hans far som varit dansare vill helst att Merab inte dansar. Fadern ser inte dans som något som ger en bra framtid.

Merabs tillvaro vänds upp och ner när en ung dansare, Irakli, dyker upp. Irakli är också mycket skicklig dansare och tränar målmedvetet. De två blir rivaler om att få en plats i huvudkompaniet. Men inte bara rivaler. De blir förälskade i varandra vilket inte är helt lätt i det georgiska samhället. Där är homosexualitet inte fullt accepterat och deras kärlek måste hållas hemlig.

Vilken väl ska Merab välja i livet? Ska han följa sitt hjärta, trots att det kräver att han bryter med den konservativa miljö han befinner sig i? Han riskerar att förlora allt han har kämpat för.

Filmen är inte förutsägbar och karaktärerna känns mycket äkta. Den ger en fascinerande inblick i en värld och ett samhälle som skiljer från våra vardagsliv. Dessutom oerhört snyggt fotad med de dansande ungdomarna.

Lite fakta om regissören:
Regissören Levan Akin är född i Sverige med rötter i Georgien.
And Then We Danced premiärvisades vid Cannes filmfestival i sektionen Quinzaine des Réalisateurs.
Levan Akin har tidigare bland annat regisserat ”Katinkas kalas”, ”Cirkeln” avsnitt av TV-serier som Livet i Fagervik (2009), Anno 1790 (2011) och Äkta människor (2012) på SVT.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Svart cirkel

19 augusti, 2019 by Rosemari Södergren

Svart cirkel
Betyg 2
Svensk biopremiär 23 augusti 2019
Regi Adrián García Bogliano
Skådespelare: Christina Lindberg, Felice Jankell, Erica Midfjäll, Hanna Asp, Johan Palm, Inger Nilsson, Iwa Boman

En mycket speciell film som inte liknar någon annan film, där regissören försöker skildra det övernaturliga eller kanske det undermedvetna, kanske en film som har som syfte att ifrågasätta new age-rörelsen och olika frälsningsfilosofier om att hitta sitt bättre jag. Filmen är intressant men känns inte färdig. För att riktigt beröra skulle den behöva klippas om en del. Det är delar av handlingen som inte fullt fungerar.

I ett pressmeddelande om filmen står ett citat från Cinema Estremo:
“Filmen representerar något helt nytt, den stiger ner i en övernaturlig, psykedelisk värld som biobesökaren får upptäcka på egen hand. Bogliano undersöker ett gränsland, där han kombinerar sin latino-anda med det kyliga skandinaviska sinnelaget.”

Handlingen kretsar kring två systrar som är ensamma i världen då de inte har några släktingar eller någon familj kvar. De har fått tag på en LP-skivan med en form av hypnos. Den som lyssnar på skivan när hen somnar kommer att bli framgångsrik. Isa, den ena systern, har testat och nått framång, säger hon till sin syster Celeste. Givetvis har skivan biverkningar.

Den som hypnotiseras av skivan ska upptäcka sitt djupaste framgångsrika jag genom att göra sig av med sin sämre del. Sensmoralen är övertydlig: För att vara hela människor måsta vi ha både vår onda och vår goda sida.

Upplägget för handlingen är bra och ett plus får filmen för att regissören inte gör den till en skräckfilm. Den har sekvenser som närmar sig skräck men inte överdrivet.

Jag har stort intresse för de frågor som filmer på sätt och vis tar upp. Det gör att jag dels ser saker som inte stämmer. Hypnos går inte att göra på det sättet. Denna form av hypnos kallas i filmen för magnetism, och det är också fel benämning. Magnetism är något helt annat och har mer med healing att göra. En annan sak är att film blandar in lite andra element som snarare rör ihop sammanhangen. Där dyker upp två mediala ungdomar som kan kommunicera med varandra med tankarna och den delen av filmen gör att filmen blir ofokuserad.

Jag skulle tycka det vore jätteintressant om filmen hade klipps ihop lite annorlunda.

Lite fakta om filmen och regissören:
Filmen är regisserad av den argentinsk-mexikanske festivalprisvinnande Adrián García Bogliano, som också har skrivit och klippt filmen. Samtliga av hans hittills 12 långfilmer har rönt stort internationellt intresse vid högprofilerade filmfestivaler som Toronto, Tribeca, SXSW, Fantastic Fest, Sitges, Fantasia, BiFan, Neuchâtel, FrightFest, Stockholm Film Festival, Monsters of Film och Night Visions.
Rollistan är fylld av namn som legendariska Christina Lindberg (vars roll i den brutala Thriller – en grym film var en stor inspiration för Tarantinos Kill Bill-filmer), Félice Jankell (guldbaggenominerad för Unga Sophie Bell), Hanna Asp (Cirkeln), Johan Palm från Idol och Inger Nilsson som är mest känd som Pippi Långstrump och även gjorde en roll i guldbaggebelönade Efterskalv.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 570
  • Sida 571
  • Sida 572
  • Sida 573
  • Sida 574
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in