
Psykos i Stockholm
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 augusti 2020
Regi Maria Bäck
En god vän till mig växte upp med en mamma som hade psykisk sjukdom. Av och till fick min vän som ung flicka och tonåring åka med sin mamma till psykakuten. Mamman togs om hand men det var aldrig någon som frågade min vän hur hon mådde. Min vän hade inte psykisk sjukdom men det kan ändå inte varit helt lätt för en trettonåring att ta sin mamma till psykakuten. Psykos i Stockholm skildrar detta träffsäkert där vi får följa en fjortonåring som är med om samma sak.
Filmen handlar om en mamma (spelas av Josefin Neldén, välbekant från Vår tid är nu och Känn ingen sorg) och hennes dotter (spelas av Josefine Stofkoper) för att fira dotterns 14-årsdag. Redan på tåget märker dottern att mamman är på väg att gå in i en psykos och den stegras och blir värre och värre i Stockholm tills det brister. Mamman blir akutinlagd på psykiatrisk klinik i Stockholm medan dottern tar sig tillbaka till hotellrummet och firar sig själv ensam och upplever huvudstaden på egen hand.
Filmen går i ganska lugn takt, dottern är ganska filosofisk och förhållandevis försiktig. Av och till får hon SMS och ljud- och videoklipp från mamman. En del med vänliga hälsningar andra där mamman uppmanar dottern att begå självmord. Skildringen av hur dottern blir mamma åt sin mamma och blir den vuxne i deras relation är bra och känns äkta, även om liknande skildringar redan finns på film. Filmens styrka är hur trovärdig relation är. Det gör mig förstås oändligt sorgsen då jag tänker på alla de barn som förlorar sig barndom för att de måste ta hand om sina föräldrar. Det gör ont i mig att barnen ofta lämnas så ensamma i sin roll som förälder åt sina föräldrar.
Filmens nackdel är att ingen direkt utvecklas. Kanske är det dumt att förvänta sig någon utveckling i en film som skildrar en relation som inte alltid har en sådan utveckling som film som kommunikationskanal ofta har.
Psykos i Stockholm var årets invigningsfilm vid Göteborgs filmfestival. Kanske hade den gått upp på biografer tidigare om inte covid 19-pandemin drabbat världen. Jag förmodar att filmen går upp snabbt också digitalt. En del scener är absolut fotomässigt värda att ses på stor duk, så om du är intresserad av ämnet och vill se filmen: se den gärna på bio.
Jag hoppas att filmen hjälper till att få igång en diskussion kring och att mer görs för att ge stöd åt alla barn som har föräldrar med psykoser. Barn ska inte behöva vara föräldrar åt sina föräldrar.




En ond man har fått tag på den funktion som gör att tiden kan vändas. Med Tenet kan en människa eller en pryl färdas både framåt och bakåt i tiden. För den organiserade brottsligheten är det världens chans att ta sig in i framtiden och utforska vilken väg värdetransporter tar och sedan är det en lätt match att råna transporterna när de tagit sig tillbaka till sin nutid. En högst användbar funktion för terrorister som vill få tag på plutonium för att kunna spränga olika mål.
Det går inte att komma ifrån att scenerna är fascinerande och rätt roliga med soldater som springer baklänges medan andra soldater har en annan tidsaspekt och därför springer framlänges. För den som tar sig bakåt i tiden blir allt han eller hon möter något som sker baklänges medan han/hon av den tiden upplevs agera baklänges. Och vi ska inte glömma ljudet. Wow, skickligt och det går inte att värja sig. Spänningen känns i magen och hela kroppen och jag sugs in i filmen.