• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Teaterkritik: Den yttersta minuten på Dramaten – en teaterfest, en värdig öppning av svensk scenkonst

4 september, 2021 by Rosemari Södergren

Den yttersta minuten
Manus och regi: Mattias Andersson
Koreografi: Tove Sahlin
Scenografi och kostym: Ulla Kassius
Ljus: Charlie Åström
Mask och peruk: Anne-Charlotte Reinhold och Melanie Åberg
Musik: Anna Sóley Tryggvadottir.
Medverkande: Danilo Bejarano, Niklas Blomqvist, Dejmis Rustom Bustos, Nina Dahn, Erik Ehn, Magnus Ehrner, Stina Ekblad, Lena Endre, Nina Fex, Gunnel Fred, Hampus Hallberg, Electra Hallman, Thomas Hanzon, Otto Hargne, Rita Hjelm, Johan Holmberg, Hulda Lind Jóhansdóttir, Omid Khansari, Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Christoffer Lehmann, Tanja Lorentzon, Per Mattsson, Hannes Meidal, Maria Naidu, Ana Gil de Melo Nascimento, Razmus Nyström, Andreas T Olsson, Ingela Olsson, Torkel Petersson, Göran Ragnerstam, Victor Iván, Agnes Rase, David Fukamachi Regnfors, Marie Richardson, Shanti Roney, Alexander Salzberger, Siham Shurafa, Helmon Solomon, William Spetz, Eric Stern, Nemanja Stojanović, Sanna Sundqvist, Andreas Rothlin Svensson, Christoffer Svensson, Per Svensson, Kristina Törnqvist, Joel Valois, Pierre Wilkner.
Premiär på Dramaten 3 september 2021

Vilken teaterfest Dramaten bjöd på med premiären av Den yttersta minuten. 48 skådespelare är med i denna fest och kärleksförklaring till scenkonst. I och med premiären får väl, förhoppningsvis, Dramatens teaterscener anses ordentligt öppnade. Föreställningen är Mattias Anderssons första egna premiär sedan han tillträdde som konstnärlig ledare i mars 2020, och Dramatens första premiär på Stora scenen sedan teatern stängdes ned under pandemin. Och i stort sett hela ensemblen är med.

Föreställningen som bygger på en fråga Mattias Andersson bad skådespelarna svara på har blivit en tankeväckande och rolig uppsättning om scenkonst och om livet och tiden. En föreställning helt klart värdig att betraktas som öppningen för alla svenska teaterscener.

Sedan mars 2020 har Dramaten liksom de flera teaterscener varit stängda för publik. Frågan Mattias Andersson ställt till samtliga skådespelare i ensemblen: ”Om du bara hade en sista minut kvar att agera på Dramatens stora scen när teatern åter öppnar – vad skulle du då välja att framföra?” Mattias Andersson satte sig därefter ned och skrev ett manus med korta scener som är både ett kollektivt och individualistiska svar på frågan som handlar om vad teater är och vad livet och tiden är.

I ett pressmeddelande berättar Mattias Andersson:
– Direkt när jag fick uppdraget som ny konstnärlig ledare ville jag hitta ett projekt som kunde involvera hela ensemblen och som arbetade med platsen Dramaten. Jag funderade på flera olika pjäser och idéer men allteftersom stängning fortgick kändes detta projekt som det enda möjliga.

Föreställningen börjar starkt med att några skådespelare går ut ensamma på scenen, en och en igenom en liten dörr, och spelar upp en scen på en minut. Tiden syns på en stor nedräkning högt upp på scenen. Det är effektiva scener och vi får redan där uppleva en mångfald av vad teater är: underhållning, sökande efter svar på de existentiella frågorna, vackert och poetiskt, dans, rörelse, kärlek, hat, smutsigt, realistiskt, symboliskt.

En extra knorr var för mig scenerna med anknytning till I väntan på Godot, som är en av de största draman genom tiderna, om ni frågar mig. En annan mycket talande scen var då flera grupper spelade upp samma scen ur ett verk av Lars Norén. Också ett drama som gjort outplånliga intryck på mig.

Det är ett visuellt och koreografiskt mästerverk med både ensamma skådespelare och hela ensemblen, ljus och dimma och vridscenen utnyttjas. På en och en halv timme visar föreställningen och skådespelarna och övriga medverkande som koreografer, ljus- och ljudsättare med flera vad scenkonst kan vara. Det är en fantastisk teaterfest som Dramaten bjuder in till.

Det blir en visuell och koreografisk imponerande föreställning där Mattias Andersson fortsätter att, utifrån dokumentärt material skapa nya föreställningar och utveckla vad scenkonst kan vara.

Fakta om Mattias Andersson:
Han är Dramatens konstnärlige ledare, och är som dramatiker och regissör känd för uppsättningar som The Mental States of Sweden, Idioten, Uppenbarelsen och Vi som fick leva om våra liv. Hans pjäser utgår ofta från dokumentärt material.
Han har på Dramaten tidigare skrivit och regisserat, bland annat, The Mental States of Sweden, Idioten, Uppenbarelsen och Vi som fick leva om våra liv.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Bokrecension: Löpa varg av Kerstin Ekman – ett mästerverk

3 september, 2021 by Rosemari Södergren

Löpa varg
Författare Kerstin Ekman
Utgivningsdatum 2021-08-24
Förlag Albert Bonniers förlag
Ebok ISBN 9789100188238
Inbunden ISBN 9789100187989

Mästerligt om att våga ompröva sig själv, sitt liv och sina värderingar. En hyllning till åldrande människor som vågar möta sig själva. Ett mästerverk om ni frågar mig. Kerstin Ekman är utan tvekan av de nu levande skickligaste svenska författarna.

Ulf Norrstig är en pensionerad jägmästare och dagen före sin 70-årsdag får han se en stor och ståtlig varghane. Detta möte påverkar Ulf in i grunden. Han börjar omvärdera sitt liv och sin inställning till djur, natur, människor och sitt yrke att jaga. Han säger inte längre att han jagat utan dödat. Hans fru lägger märke till och påpekar detta.

Denna roman är skriven ur Ulfs synvinkel. Det är hans ord och hans tankar. Det är så fantastiskt hur detta skrivs. Kerstin Ekman hanterar orden så jag känner det som att jag är med där, rent av att jag är Ulf. Jag ser, lyssnar, känner och hör det han uppfattar.

Ett stycke ur boken:
Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp.

Genom att låta oss möta den före detta jägmästaren Ulf får vi möta oss själva egentligen. På ytan kan det ses som en vardaglig enkel händelse: en 70-årig man får se en varg, han är med i ett jaktplan där en av de andra ger sig sjutton på att fälla och skjuta vargen. Ulf börjar tänka och känna, hans minnen och hans omvärdering av vad livet är, vad naturen är och vem han själv är, sker utan stora åthävor. Ändå handlar det om det kanske allra viktigaste: det existentiella. Vem är vi? Vad är åldrandet? Var är naturen, vad är djur och vad är det mänskliga.

Om denna bok inte vinner Augustpris – och åtminstone blir nominerad – är det stor skandal.

Lite kortfakta om Kerstin Ekman från bokförlaget:
Kerstin Ekman, född 1933 i Risinge, Östergötland, debuterade 1959 som deckarförfattare. Hon valdes in i Svenska Akademien 1978, och lämnade den 1989. Hon är ledamot i Samfundet De Nio.

Kerstin Ekmans rika berättarkonst, som ofta tar avstamp i det vardagliga, har gjort henne till en av våra mest lästa svenska 1900-talsförfattare, med ett författarskap som fortsatt också i nya genrer – som essäsamlingarna Herrarna i skogen (2007), Se blomman (2011) och Gubbas hage (2018). Då var allt levande och lustigt (2015) är ett porträtt av naturforskaren och Linnélärjungen Clas Bjerkander, och hennes nya bok, Tullias värld (2020), är en personlig skildring av en ung kvinnas liv under antiken.

Kerstin Ekman har erhållit ett flertal stora litterära priser, som Augustpriset 1993 och 2003, Pilotpriset 1995, Ivar Lo-priset 2000, Gerard Bonniers essäpris 2008 och Eva Bonniers stipendium 2019.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Framtiden är vår

2 september, 2021 by Rosemari Södergren

Framtiden är vår
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi Alexandre de La Patellière och Matthieu Delaporte

Vad skulle du göra om du visste att du har en livshotande sjukdom och kommer att dö inom tre månader – men symtomen har inte kommit och du är pigg? Den frågan har nog en och annan lekt med. Frågan är utgångspunkten för denna franska film som handlar om två medelålders män som blivit vänner i tioårsåldern då båda bodde på en internatskola. Trots att de är mycket olika personligheter blir de nära vänner och de håller kontakten genom åren. Arthur gifter sig, får barn och blir välavlönad läkare medan César är en strulpelle, busig som barn och klarar inte att hålla fast vid varken någon relation eller något jobb eller att sköta ekonomin. Genom en olyckshändelse blir Césars röntgenplåtar misstagna för att vara Arthurs röntgenresultat, som visar att han har en aggressiv cancer som kommer att döda honom inom några månader. Fast det är inte Arthur som är sjuk utan César.

Då César tror att Arthur är dödssjuk bestämmer César sig för att göra Arthurs sista tid fantastisk. Han står vid Arthurs sida och ska se till att han får uppleva allt det han drömmer om innan han går ur tiden.

Filmen spretar åt olika håll och är indelad i två teman. Första delen är en förväxlingskomedi som sedan övergår i skildring av hur människor agerar kring en döende. Ingen av de två delarna håller för en långfilm. Varje del blir lite för mycket, för överdriven, för upprepande, för övertydlig och långsam. Ändå ger jag ändå filmen något högre än godkänt vilket främst beror på de duktiga skådespelarna.

Arthur spelas av Fabrice Luchini som är välkänd i franska filmkretsar, med filmer som Alice och borgmästaren, Mysteriet Henri Pick, Hermelinen och Cykla med Molière. César spelas av Patrick Bruel, en charmig skådespelare som jag gärna återser i fler filmer.

Däremot har jag svårt för Zineb Triki i rollen Randa Ameziane, som är samtalsledare för stödgrupp för cancersjuka. Hennes ögon glittrar hela tiden som om hon är full i skratt, till och med när det är allvarliga, sorgsna samtal. Hon är bekant för den svenska publiken genom rollen som Nadia El Mansour i den franska succéserien Falsk identitet och Judge Haziq Qadir i Homeland. I Falsk identitet är hon förvillande likadan som Randa i Framtiden är vår.

Filmleverantören beskriver filmen:
En varm film om vänskap och att följa sina drömmar, när helst de må dyka upp.
Fast det är nog inte något majoriteten kan känna igen sig i. Vem har råd att åka till Indien eller bara ta ledigt från jobbet en vecka? Men även om jag inte kan leva mig in i att ha så väl förspänt ekonomiskt att man kan göra dessa utsvävningar förstår tankarna som filmen vill förmedla, inställningen kring att ta vara på livet och förverkliga det man drömmer om.

Av och till är filmen både rolig, varm och berörande. Det är en film som även om den är seg och övertydlig i en del scener ändå inte går att slita sig ifrån.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Margarita (ett minne) av César Aira

1 september, 2021 by Rosemari Södergren

Margarita (ett minne)
Författare Utgivningsdatum 2021-08-11
Förlag Bokförlaget Tranan
ISBN 9789189175457

https://www.bokus.com/bok/9789189175457/margarita-ett-minne/

Sällan är en så tunn bok så välfylld. Margarita (ett minne) av argentinaren César Aira är en njutning att läsa varje mening, varje sida. På ett sätt går texten i enorma kringelkrokar, ungefär som om jag satt med kompis en lång kväll och lyssnade på en kompis som berättar och som tar lång tid på sig innan hen kommer till själva kärnan. Fast å andra sidan är det inte kärnan som är grejen utan hela berättelsen. Det är inte målet utan själva resan som är upplevelsen.

Handlingen utspelar sig 1957 och berättas av en tonårspojke som ska flytta till Buenos Aires och börja läsa på universitetet. Men först en vistelse på landet med familjen, där han djupt försjunken i böckernas värld till en början knappt tar någon notis om att Margarita och hennes beryktade far anlänt. Berättaren och Margarita har någon slags ungdomskärlek och när sommaren är slut och de skiljs åt stormar känslorna av förtvivlan och saknad hos den unge mannen.

Men det tar lång tid innan själva kärleksberättelsen börjar och den är inte heller skildrad på många sidor. Berättelsen handlar minst lika mycket om livet och samhället i Argentina. Margaritas pappa har haft ett finger med i alla de senaste årens politiska strider i Argentina. Ur den unge mannens ögon får vi höra om hur politiken upplevs.

Denna lika bok är så stor. César Aira förmedlar så många tankar, känslor – både ur tonåringens ögon men också genom det filter han som vuxen betraktar sin ungdom med.

Nu vill jag läsa mer av César Aira.
Bokförlaget berättar om honom:
Argentinaren César Aira (född 1949) är en unik figur i litteraturvärlden. Sedan 1970-talet har han givit ut över 120 böcker och skapat en genre som är helt hans egen: korta, ofta runt 100 sidor långa romaner om udda personer som stångas med lika udda idéer. Han är experimentell, ironisk och oförutsägbar och säger själv att hans sätt att skriva är en ständig flykt framåt, med vilket han menar att han improviserar sig fram och aldrig blickar bakåt. I den spansktalande världen betraktas Aira som en av de största i sin generation och 2021 år tilldelades han det prestigefyllda Formentorpriset.

Ett stort plus till översättningen också: Lina Wolff är författare och översättare från spanska. Hon har tidigare bland annat översatt Gabriel García Márquez och Roberto Bolaño.

Bokförlaget Tranan ger ut två böcker av César Aira i september. Den andra berättelsen är Samtalen:
En man ägnar natten åt att rekonstruera dagens samtal med en vän. De diskuterade en Hollywoodfilm de båda sett brottstycken av på teve, men hade helt olika uppfattning om den guldiga Rolexklocka som skymtades på den fattiga ukrainska fåraherde som filmen verkade handla om. Deras konflikt kring detta – enligt den ene – uppenbara konstnärliga misstag blir startskottet för ett långt, vindlande samtal om fiktionens, minnets och verklighetens många skikt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Elnaz Baghlanian – Prologer

1 september, 2021 by Rosemari Södergren

Prologer
Författare Elnaz Baghlanian
Utgivningsdatum 2021-08-27
Förlag Albert Bonniers
ISBN 9789100189051

Ett barn är på väg. Magen växer. Den blivande mamman kommer från en familj som varit på flykt. Hennes tankar och känslor var runt: Kan minnen gå i arv? Hur mycket av flykten kommer att finnas i barnet?

Prologer beskrivs av bokförlaget som en diktbok, en berättelse om flykt och graviditet. Jag tänker att denna beskrivning delvis förminskar vad dikterna kan tala om.

Dikterna skildrar exilens motgångar och problem. Att slitas mellan olika kulturer, svårigheter att lära sig språk men också att som blivande mamma brottas med sorg över den förflutna som skär i själ och hjärta. Hur ta hand om ett barn och inte smitta barnet med samma sorg? Redan att ge ett barn ett namn kan påverka dess liv. Kanske. Vilket namn är rätt?

Jag är lite splittrad. Delas av diktboken är mycket starka och väl formulerad poetiskt kring exil och migration. Men det som handlar om att vänta ett barn känner jag skulle kunna vara en egen diktbok. Det är stora frågor som många fler kan känna igen sig i om dessa utvecklades och fördjupades.

Elnaz Baghlanian är född 1982 i Iran och bor i Stockholm. Hon är verksamhetschef på Författarcentrum Öst. Prologer är hennes debutbok. Jag är säker på att hon kommer att mogna och utvecklas som poet. Vi kommer att få fler böcker utgivna av henne.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 455
  • Sida 456
  • Sida 457
  • Sida 458
  • Sida 459
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in