• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bevis för vänstern liv – recension av: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället

1 maj, 2010 by Redaktionen

Bevis för vänstern liv

Först maj 2010: De glesa skaror som tågar under röda fanor för tankarna mer till missväxt än skördeår jämfört med firandet av arbetarrörelsens dag när jag var liten. Men naturligtvis har Göran Greider rätt i sin nya bok: historien de senaste 30 åren borde ha lett till en skördetid i dag, en naturlig följd av den ekonomiska och ekologiska krisen.

Så är det ju inte, vänstern har tvärtom förlorat fotfäste och dess företrädare framstår som avvikande. Om de framstår alls. Lika litet inföll den väntade skördetiden efter andra världskriget; vänstern – särskilt kommunisterna – trodde att folk efter de mörka årtiondena skulle dra slutsatser om kapitalismen och rösta med vänstern. I boken ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” är det de gångna årtiondenas betoning av konsumtion som analyseras.

Men analyserna i boken spänner över ekonomiska maktförhållanden, uppväxten i den lilla sörmländska industristaden, jordens klimat, privata ställningstaganden för miljön, nyliberalism, identitetsförskjutningar i det svenska klassamhället, socialdemokratins oförmåga att forma ideologiska utgångspunkter inför valet och texter av Clash och Pasolini i sitt sammanhang. Bland annat.

Göran Greider har som uttalad ambition att ingjuta hopp och självförtroende i vänstern. Jag tycker att det lyckas, att de många trådarna fogas samman på ett stilistiskt oerhört säkert vis. Framför allt känns det upplyftande att han så uppenbart hyser den största tilltro till sina läsares förmåga att hänga med – i samma anda som Rosa Luxenburg och Antonio Gramsci, för övrigt två av de ”vänstermedvetande” som lyfts fram i boken.

Jag tror att Greider förmår formulera mycket av det som många med ett vagare vänstermedvetande ”känt”, men själv inte förmått analysera eller klargöra ens för sig själv. Än mindre för en omvärld där den sortens resonemang knappast är hårdvaluta.

I de stora tidningarna har ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” fått ett minst sagt ljumt mottagande. I Aftonbladet skriver Anders Johansson att Greider vill nytt men tänker gammalt: ”känner igen mig i Greiders reaktion hösten 2008: den förlösande skadeglädjen över de vanligtvis så självsäkra ekonomernas flackande blickar, tillfredsställelsen i att se en nyliberal världsbild falla samman inför öppen ridå. :http://www.aftonbladet.se/kultur/article7051318.ab

När Sveriges största morgontidning publicerar en recension av boken – en dag för tidigt, inte på första maj som är första recensionsdag – är det den inlånade recensenten Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent i Expressen, som skriver eftersom Göran Greider även är medarbetare i DN Kultur. Hon finner en nyfiken, känslig och sympatisk individ som är avväpnande självgenomskådande – och skriver för långt om sina drömmar, ibland karaktäriserade som makalösa i sin brist på verklighetsförankring.

Nu är Göran Greider själv redan inne på det spåret i boken – den egna produktiviteten – och verkar vara van att den möter skepsis. Jag tycker att kritik av slaget som antyder att förmågan att skriva snabbt, och i olika genrer, står i motsats till kvalitet är totalt ointressant. Möjligen skulle man kunna önska att Greider dragit ihop texten tajtare ibland. Men han är ju inte nyhetsreporter.

Han har sökt förklaringar till dagens samhälle i de närmast föregående årtiondenas ekonomiska och politiska utveckling. Och det är där jag alltid tror det är mest fruktbart att söka förklaringar, oavsett om det handlar om hur nazisterna kom till makten i 1930-talets Tyskland eller hur Sverigedemokraterna lockar väljare i dag. Med dunkla teorier om allt ifrån nationalkaraktärer till hemliga sammansvärjningar blir allt oftast bara mer dunkelt.

”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” analyserar alltså främst det som varit och det är bra så. Den öppnar därmed upp för framtiden och visar att andra samhällsstrukturer är möjliga utan att visa på en detaljkonstruktion eller vara en skrift med ett nytt partiprogram för SAP. Det kanske vore önskvärt i och för sig men då i annan bok.

Göran Greider är en av få som konsekvent talar om klass. När vi mindre namnkunniga försöker möts vi nästan undantagslöst av tillrättavisningar av typen att kön och etnicitet också måste vägas in och talas om. Jo visst, men någon gång kunde det kanske vara intressant att tala om det som jag, och många andra, upplever som det som går först?

Själv tänker jag i alla fall börja nämna en grupp vid dess, i min mening, rätta namn efter att ha läst boken och det är arbetarklassen. Som, vilket Greider också påpekar, närmast försvunnit som begrepp under den period han skildrar – språkbruket speglar en förändring i samhället; ”arbetarklass” har en inneboende laddning av styrka, självständighet och medveten vilja till förändring helt olik ”underklass”, ”lägre socialgrupper” eller – vidriga begrepp – White trash.

Min läsning av boken är naturligtvis präglad av att jag har ungefär samma referenser som författaren. Men mindre liksom, jag har ju inte läst så mycket… Något av det fina med ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” är emellertid att den väcker nyfikenhet på sådana tänkare och poeter jag bara känner till namnet. Ibland känns boken lite som marxistisk grundkurs och det sagt som något positivt. Många har fått verktyg att gå vidare med sina egna analyser tack vare kurser av det slaget.

Mer tvärsäkert kan jag hålla med om att det socialdemokratiska partiet i Sverige måste formulera idéer och visioner, inte bara hoppas att medelklassen ska rösta på partiet tack vare att de själva kortsiktigt tjänar några hundralappar på det. Jag tror att folk vill ha något mycket mer än så av politikerna. Och jag tror att människor är sig rätt lika i det fallet.

Till sist ser jag det som en central mening när Göran Greider skriver att ”Missnöjet är alltid grunden för sociala förändringar.” Som ord har det blivit negativt laddat, ett epitet som klistras på fackliga företrädare inte minst, eller en ”gnällig vänster” i stort.


Det samhälle
Greider beskriver hyllar ju ”det positiva”, de individuella lösningarna på alla möjliga och påhittade problem, där lycka är något som var och en själv ska skapa genom allt från olika slags ensidig kosthållning, för att gå ner i vikt, till meditativa bad i hemmaspa och ständiga ombyggnader av fullt funktionsdugliga kök och badrum.

Men missnöje kan föda handling på ett helt annat vis, leda till något som ger tillfredsställelse på ett djupare plan. Slutsatsen efter att ha läst boken är att det är hög tid för ett samhälle med mer missnöje – för vänsterns sena skördetid.
/Lilly Hallberg


BOKTITEL: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället

Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront
ISBN 978-91-7037-492-0

Relaterat: Göteborgsposten
Sveriges Radio

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, recension, böcker, Göran Greider

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Politik, Recension, samhälle

Drottning Kristina på Stockholms Stadsteater

1 maj, 2010 by Redaktionen


Stadsteaterns Drottning Kristinas kämpar för att få vara människa

Premiären av Drottning Kristina på Stockholms stadsteater fick ett varmt mottagande av publiken. Och det var en storslagen föreställning. Mest imponerande är uppsättningens samverkan mellan den mäktiga musiken och den stiliserade scenografin och kostymerna.

Pjäsen berättar på ett lättillgängligt sätt Kristinas speciella historia. Vi får se hur rikskanslern Axeln Oxelstierna får ta över uppfostran av prinsessan för att förbereda henne för sin roll som regent. Sedan möter vi den Kristina som uppfostrats till man och till att förakta det kvinnliga och som nu förväntas gifta sig och själv producera en tronarvinge. Det är inte svårt att förstå hur oförenligt detta blir för Kristina.

Vanna Rosenbergs Drottning Kristina, med sitt manliga rörelsemönster och sin grabbiga jargong, rimmar illa med den gängse bilden av en maka och mor. Samtidigt är det tydligt att valet att lämna tronen inte är ett lättvindigt beslut. Och ännu mer mod måste det ha krävts för Kristina att konvertera från protestantismen till den katolicism som Sverige krigat mot i trettio år. Dock är det två oundvikliga slag i Kristinas kamp för att få vara människa.

Pjäsens höjdpunkt är den starka abdikationsscenen som avslutar första akten. Den ödesdigra musiken hänger kvar länge efteråt.

Den andra akten visar en Kristina som känns mer utlämnad och sårbar utan den trygghet som hon ändå hade i sin roll som Sveriges drottning. I slutet av pjäsen ger hon till och med uttryck för att även hon längtar efter barn och kärlek.

Drottning Kristina är inte bara en skildring av den svenska drottningens unika öde. I ett vidare perspektiv tar pjäsen upp hur det är att vara människa och slitas mellan omgivningens krav och förväntningar och sina egna drömmar. Den ger en bild av hur det kan vara att leva i dagens samhälle som är fyllt av svåra val, skeva självbilder, otydliga könsidentiteter och av vår jakt på självförverkligande.

Medverkande:
Drottning Kristina: Vanna Rosenberg
Axel Oxenstierna: Lars Lind
Gustav II Adolf/Descartes: Mats Qviström
Ebba Sparre/Markisinnan: Tova Magnusson
Drottningmodern: Bergljót Arnadóttir
Prins Fredrik Vilhelm: Dan Turdén
Magnus de la Gardie: Jonatan Rodriguez
Monaldesco: Jonatan Rodriguez
Karl X Gustav/Azzolino: Shebly Niavarani
Ambassadören/Chanut: Richard Forsgren
Catherine de Rohant/Lucia: Polly Kisch
Kristina som barn: Tea Nettermalm/lva Ehn

Manus: Pam Gems
Översättning: Sofia Fredén
Regi: Farnaz Arbabi
Scenografi: Jenny Kronberg
Kostym: Lena Lindgren
Ljus: William Wenner
Ljud: Henrik Borg/Tomas Florhed
Mask: Maria Reis
Musik: Jenny Wilson

Text: Eva Gustin

Drottning Kristina spelas på Stockholms Stadsteater till och med den 4 juni, se vidare:

Skrivet om premiären av Drottning Kristina:
Aftonbladet Blogg
Skriet från kärnfamiljen
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stockholm, Stocksholms stadsteater, Drottning Kristina

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Stockholm, Teater

Skivtips: Crystal Castles, David Fridlund och Johnossi

28 april, 2010 by Rosemari Södergren


Crystal Castles såg jag live i London på en musikprisgala arrangerad av musiktidningen NME. För många är kanske den kanadensiska electro­duon Crystal Castles mest känd (eller hatade) för att de tryckte t-tröjor med en bild av en blåslagen Madonna.

Nu har electroduon släppt sitt andra fullängdare och gett den samma namn som bandets namn: Crystal Castles.

Fredrik Strage på DN gillar uppenbarligen nya albumet som han gav betyg 4. Bästa spåren enligt Strage är ”Vietnam” och ”Baptism”.

Också Svenska Dagbladets recensent gav den betyg 4.

David Fridlund : ”Some day, eventually, in the future …”
David Fridlund spelade tidigare i indiebandet David & The Citizens, ett av de svenska indieband som fick en del uppmärksamhet i 2000-talets början.
De var indie av den där lite stressade stilen, som låter halvt desperata och rastlösa, lite av det Arctic Monkeys är för mig. Fast jag vet att många inte håller med mig om det. I vilket fall som helst släppte David Fridlund en hyllad soloskiva 2004 och ett sista Citizens-album kom två år senare.

Flera av låtarna på nya albumet kommer från de åren och några spår är mer nyskrivna. De bästa låtarna tycker jag är de långsammare. Det har kanske att göra med att mogna som artist och bli mindre rastlös.

Niklas Wahllöf på DN har också lyssnat på skivan och han gav den betyg 2 och gillar också de lugnare spåren bäst, som ”October 6th”.

Nadja Nilsson på Helsingborgs Dagblad gillade däremot ett annat sppr bäst: ”I used to be a painter”

För mig är det de lugnare spåren som lyfter skivan – och det är ett album som jag var tvungen att lyssna på flera gånger innan jag kom in i den.

Jag kan inte hjälpa det, men jag uppskattar skivor som har snygga omslag och det har Fridlunds nya.

Johnossi: ”Mavericks”
Ännu en duo som släppt ett album som fått bra betyg av kritikerna.
Mattias Dahlström på DN som gav betyg 4 skriver: … när allt stämmer för Johnossi, som i Manic Street Preachers-aktiga ”Sickness”, gör de gigantiska indierockrefränger som ska dåna ut över fullsatta fotbollsarenor.

Johnoss består av John Engelbert och Oskar “Ossi” Bonde.

Anders Dahlbom på Expressen som också gav betyg 4 beskriver skivan:
“Mavericks” är en omtumlande resa in i mörkret.

Jag såg Johnossi live på en festival i Stockholm för några år sedan, men missade deras releasespelning för nya skivan på Kägelbanan. Det känns synd, men jag ska hålla utkik efter dem. De har en hemsida som uppdateras ofta med nytt om var de kommer att hålla hus.

Men nu: dags att hämta nya versionen av Spotify och så hoppas jag att Johnossis nya skiva finns där, så jag kan lyssna på den.

PS: Den fick betyg 5 i SVD.

Johnossi – Sickness Live 20100412 Releaseparty at Kägelbanan

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recensioner, duo, musik, Johnossi, Crystal Castles, David Fridlund

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: duo, Musik, recensioner, skivnytt

Revy på Odenteatern: Välj vad du vill

21 april, 2010 by Redaktionen

Odenteatern sätter upp Välj vad du vil, en klassisk revy med schlagers, lite dans och lättsam humor. Medverkande är Klas Ahlstedt, Anna Collert, Helena Fernell, Erica Lernehav och veteran-pianisten Torgny Ström.

Det annalkande valet har förstås en framträdande plats i revyn och vi får se Fredrik Reinfeldt i partiledardebatt med Maria Wettextrasa och den sanna historien bakom hur Mona Sahlin fick sin röda Louis Vuitton-väska från Filippa Reinfeldt via Maud Olofsson.

Sedan berörs förstås kronprinsessans val av make, pensionsbolagens reklam för att få oss att välja dem och en hel del andra val.

Efter en något stapplande första akt tar revyn fart efter pausen . Ett par höjdpunkter som prickar tidsandan är socialarbetaren som gått med i Anonyma Socialarbetare för att lära sig sluta hjälpa och ”Arbetsförmedlingen goes Idol”, som ska hitta nytt jobb år centerpartisten Fredrik Federleys alter ego Ursula.

Välj vad du vill spelas på Odenteatern 30/4, 8/5, 21/5, 22/5 och 23/5, fredagar och lördagar klockan 19.30, Söndag klockan 16.00. Se vidare på: Odenteaterns hemsida.

Pressmeddelande.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, recension, Odenteatern

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Recension, Teater

Den röda grevinnan – En europeisk historia

20 april, 2010 by Redaktionen

Yvonne Hirdmans bok ”Den röda grevinnan” är en dotters berättelse om sin mor och samtidigt 1900-talshistoria. Och som läsare är det mycket spännande att följa Charlottes liv, ofta i händelsernas centrum.

Biografins centrala delar kartlägger händelser i det förflutna, innan tiden som fru Charlotte Hirdman och mor till tre barn i Hökarängen. En annorlunda, ”utländsk” mamma med ett förflutet, mitt i Folkhemmet – med vilkas förgrundsgestalter hon kom att leva intimt samman med, för övrigt.

Utgångspunkten är Yvonne Hirdmans ganska dunkla kunskap om sin mor. Att mamman faktiskt var grevinna talade barnet Yvonne om för de inflyttade kamraterna i efterkrigstidens förort. I boken följer hon den sedan länge döda moderns levnad, söker svar bland så väl släktingar som Tredje Kommunistinternationalens personakter och de egna byrålådorna.

Charlotte Schledt föddes i Estland, som då tillhörde Tsarryssland. Familjen flyttade sedan till de östra utmarkerna av imperiet Österrike-Ungern och levde då nära fronten under första världskriget. Hon gifte sig med en fattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor, och dansade i Weimartidens Berlin tiden innan nazisterna tog över makten. För att sedan förälska sig i en kommunist och fly till Moskva och så åter fly, nu som en av de sista innan den stora terrorn inleddes.

Efter två år i Paris lämnar Charlotte 1939 också den staden och for tillbaka, norrut, ”som en flykting som korsade sina gamla spår” med dotterns ord. Via Köpenhamn till Norge och väntad av vänner, orolig för att barnet i magen ska märka av hennes sinnestämning – kall och orörlig.

Författaren Yvonne Hirdmans berättelse om sin mor berör naturligtvis för att det är en skickligt iscensatt historia där många av de enskilda delarna har stor inneboende sprängkraft. Men också för det rörande sättet på vilket hon närmar sig sin mamma, med både respekt och kärlek – de olika vinklarna tillåts få utrymme, dagens synsätt skriver aldrig över gårdagens.

Historien är öppet berättad, lämnar inga svar som slås fast en gång för alla men öppnar för en förståelse som också gäller vår samtid. Charlottes liv är fascinerande just för att det verkligen är en europeisk historia, som undertiteln lyder. Det påminner mig om Göran Greiders skildring av Rudolf Meidner, med den liknande undertieln ”Ett 1900-talsliv” – i båda fallen handlar det om personer som, om än mycket olika, levt nära och över gränser både bildligt och bokstavligt.

Det är också mycket intressant att ta del av Yvonne Hirdmans historiebeskrivningar – folkbildande i fin bemärkelse – av de platser och tider där modern levt. Och, inte minst, av ett rikt bildmaterial vars sista bilder både rymmer Charlotte ensam, på resa i det sönderbombade Europa strax efter krigsslutet, och hela hennes svenska familj samlad i den nya lägenheten på Cigarrvägen.

Yvonne Hirdman var tidigare professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och därefter professor i genushistoria vid Stockholms universitet. Nu är hon verksam på samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola och vid Stockholms universitet. ?Hon har i många år forskat om välfärdsstat och genusordning.

/Lilly Hallberg

Titel: Den röda grevinnan En europeisk historia
Författare: Yvonne Hirdman
Förlag: Ordfront

ISBN: 978-91-7037-419-7

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och pressmeddelande på Newsdesk.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, bok, litteratur, Den röda grevinnan

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1487
  • Sida 1488
  • Sida 1489
  • Sida 1490
  • Sida 1491
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in