• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Death Cab For Cutie: Codes And Keys, överträffar mina förväntningar

2 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Death Cab For Cutie
Album: Codes And Keys
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 1 juni 2011

Jaha.. Death Cab For Cutie. De har inte legat mig särskilt varmt om hjärtat tidigare egentligen. Jag har tragglat mig igenom I Will Follow You Into The Dark, som för övrigt är en väldigt fin låt, på gitarren och Soul Meets Body var min ringsignal under en lång tid. Låtar som var med i serien The Oc satte sig snabbt på hjärnan, men jag har aldrig tagit mig tiden att upptäcka så mycket mer än så.

Codes And Keys, ja. Jag hade hoppats på mer akustiskt, lite mer ”I Will Follow You Into The Dark”, så som min bild av Death Cab alltid har varit. Men det behövs inte, skivan når högt över mina förväntningar ändå. Vissa låtar påminner lite för mycket om varandra ibland, enligt mitt tycke, men det finns ändå någonting som gör att musiken inte blir långtråkig att lyssna på.

Låt nummer tio, St. Peter’s Cathedral, tycker jag är en av de bästa låtarna på skivan. Man får vänta i nästan två minuter innan det händer något spännande, men det är värt väntan då den skiljer sig lite ur mängden från de andra låtarna på skivan. Sen är den väldigt skön att lyssna på också, det får inte glömmas bort. När det gäller vissa band som inte förmedlar något speciellt i varken text eller sångväg så får det gärna vara mycket sus och brus i vägen, men när det gäller ett band som Death Cab där sångaren Ben Gibbard har en sådan grymt skön röst och texterna ibland gör en hel låt, så gillar jag när text och sång står i fokus.

Skivans andra spår, som har samma namn som själva albumet, är också en favorit. En humörhöjare, om man kan kalla det så, som kommer att spelas ofta i min (önskar att jag kunde säga Iphone, men…) mobil i sommar.

Sammanfattning:
Jag velar mellan att ge Codes And Keys 3 eller 4, av 5 möjliga. Men måste nog landa på 4 ändå, då de flesta låtarna blir bättre och bättre för var gång jag lyssnar.

Motivering:
Den har nått över mina förväntningar, är behaglig att lyssna på och har, som alltid, fina texter som gör låtarna värda att lyssna igenom flera gånger. Det finns inget som får mig att placera skivan i ett dåligt fack, det enda som jag saknar är lite mer variation. Och … lite mer ”I Will Follow You Into The Dark”…

St. Peter’s Cathedral

Läs även andra bloggares åsikter om Death Cab for Cutie, skivnytt, popmusik, indie, recension

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Death Cab for Cutie, indie, Popmusik, Recension, skivnytt

Recension: Life, above all – en gripande film

1 juni, 2011 by Redaktionen

Foto: Atlantic Film AB

Titel: Life, above all
Betyg: 4
Sverigepremiär: 3 juni 2011

Life, above all är en film som griper tag från start. 12-åriga Chanda lever ett enkelt liv tillsammans med sin mamma Lillian och sina halvsyskon i en by i Sydafrika. Hon är en flitig student med goda framtidsutsikter men allt förändras när minsta systern plötsligt dör och Chanda märker att hennes mamma är sjuk, fast hon förnekar det. Styvpappan Jonah super bort pengarna och verkar inte vara frisk han heller. Snart börjar rykten spridas i den lilla byn och modern tvingas fly till sina släktingar i norr.

Life, above all handlar om människors rädsla och intolerans, i det här fallet mot dem som drabbats av den skam- och skuldbelagda sjukdomen aids. Filmen ger en grym skildring av hur de som drabbats av det onämnbara stöts ut och tvingas dra sig undan för att dö i tysthet.

Samtidigt finns det ett positivt budskap i filmen. Unga Khomotso Manyaka, som spelar Chanda, gör ett starkt porträtt av en stark person. Chanda står emot bybornas och moderns familjs fördömanden och vinner tills slut sin kamp för Lillians rätt till ett värdigt liv och död. En central roll spelar också den starka vänskapen mellan Chanda och jämnåriga Edith, vars föräldrar dött i aids och som därför är utstött av samhället.

Den dramatiska berättarstilen gör Life, above all till en spännande film om mod, kärlek och kampen för sanningen. På samma gång som är det är en tankeställare om hur vi hanterar skrämmande frågor som aids. Filmen har premiär i Stockholm och Göteborg på fredag den 3 juni.

Life, above all är baserad på kanadensiska Allan Strattons bästsäljande roman Chanda’s Secrets. För regi står sydafrikanen Oliver Schmitz, som bland annat regisserat Hijack Storie’s (2001) som belönades vid Cannes-festivalen och även har gjort flera dokumentärer om motståndet mot apartheidregimen.

Relaterat: TT-recension i bland annat Borås Tidning.

Läs även andra bloggares åsikter om Life above all, Oliver Schmitz, Allan Stratton

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Sydafrika

Cake: Showroom of Compassion, äntligen ett nytt album med Cake

1 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Cake
Titel : Showroom of Compassion
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-31

Äntligen får vi avnjuta ett nytt album med the Cake – det sjätte sedan starten på 1990-talet och det första på sju år. Redan i första låten förstår man varför bandet har ett så stort gäng hängivna fans och lovers, och ett gäng haters. Antingen älskar du, eller så hatar du the Cake. Det finns knappast några mellanlägen.
Gruppen kombinerar släpig och nonchalant slackersång till halvstudsig musik med inslag av trumpet och andra stämningshöjande instrument. Nästan alla låtar är patenterat the Cake, vilket skulle kunna bli enformigt om de inte hade förmågan att variera sitt – i grunden – rätt begränsade format. Varje låt har någon detalj som sticker ut och gör den speciell. ’Sick Of You’, ’the Winter’ och ’Federal funding’ är några av höjdarna.
I ’Bound away’ byter the Cake skepnad. De tar upp Supersuckers gamla, sketna mantel och leker fram en spaghettiwestern-pastisch som fungerar förvånansvärt bra. En annan höjdare är ’Got to move’, en allsångskandidat som gjord för att ropas in till extranummer. Mindre lyckad är blandningen av funk och progressive light i ’Easy to Crash’, här snubblar man i sina ambitioner att variera sig. Sinatracovern ‘What’s now is now’ kan jag också vara utan.
Texterna innehåller stora doser ironi och med referenser till både Supersuckers och Beat happening är det lätt att avfärda the Cake som övervintrade slackers. The Cake är kanske varken den fräschaste eller färskaste bakelsen på kakfatet men jag tar gärna en till, även om receptet råkar vara från 1990-talet.

Fler recensioner:
Inkzine
Seattle pi
Consequence of Sound

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Skivrecension – When saints go machine med Konkylie, hör hemma på många års-bästa-listor

1 juni, 2011 by Redaktionen


Artist: When saints go machine
Album: Konkylie
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011-06-01

Danska When Saints Go Machine har med skivan Konkylie skapat sin egen drömvärld. Det går att referera till många olika referenser, men de står på egna ben. För den som vill namndroppa, kan nämna namn som the Knife, Coldfrapp, Jenny Wilson och Antony and the Johnsons. When Saints Go Machine väver drömlika världar, full av mystik och rytmer. Världar som jag gärna återkommer till, och detta kan vara ett soundtrack för sommaren 2011.

Blandningen av stilar och musik är svårt att beskriva, men desto enklare att gilla. Popmusiken är grunden, elektroniken är det andra benet, men uppburna av dessa två ben finns det så mycket mer. Lite lugn punk, lite disco och lite melankoli är bara tre stilar jag kommer att tänka på, det finns fler. Det känns att detta är en skiva som tog lång tid att spela in, och det kommer säkerligen med rätta hamna på många års-bästa-listor. Konkylie är tydligen även ett gammalt svenskt ord, där det betyder snäckskal. I snäckor kan man hitta pärlor, och denna är en riktig sådan.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Mina tankar om Thomas Bodströms bok ”Inifrån – Makten, myglet, politiken”

1 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Byt namn på Socialdemokraterna (Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP) till enbart Socialdemokratiska partiet.
Det föreslår Thomas Bodström i sin omdebatterade bok ”Inifrån – Makten, myglet, politiken”.
Jag håller med. En person som har ett arbete som kategoriseras som tjänsteman, som en lärare eller en sjuksköterska, borde välkomnas inom S och känna sig hemma där. Att fixera vid traditionella arbetaryrken är att gå i otakt med tiden.

Det har skrivits en hel del om hans bok – och en del som inte ens läst den har dömt ut den på förhand. Såg någon chefredaktör för en politisk ungdomstidning som i Facebook deklarerade att han tagit det redaktionella beslutet att redaktionen varken skulle hämta ut boken eller skriva om den. Då är det en tidning som tillhör samma politiska organisation som Thomas Bodström. Det är lite skrämmande, denna oginhet gentemot partikamrater.

Jag är ingen supporter till Thomas Bodström, absolut inte. Han försvarar i boken sin inställning om lagen om datalagring, till exempel. Vi har en helt annan syn på rätten till integritet och rätten att inte bli övervakad av stat. Jag har också upplevt att han hört till den grupp inom S som varit som en överklass inom partiet, de som fått fina positioner och som suttit instängda under valvakor i egen matsal.

Ändå tycker jag att jag haft stor behållning av att läsa boken. Thomas Bodström är inte någon stor stilist, trots att han säkert haft en del korrekturstöd från bokförlaget finns det en del grammatiska slarvfel, framför allt syftningsfel och också lite för mycket användande av ordet ”man”. Ni vet: man tycker si eller man tycker så.
Styrkan ligger i att boken är lättläst, texten flyter på, det känns som att sitta och samtala med Thomas Bodström. Jag upplever att han är ärlig och utan krusiduller berättar hur han ser på olika saker. Det är alltid värdefullt att möta en annan människa och få en insyn i hur han eller hon upplever saker.

Däremot håller jag inte med om allt. När han kallar bakgrunden till att Mona Sahlin avgick för en kupp, då är han ute och cyklar. Att de som inte var nöjda med Mona Sahlin som partiledare självklart tog tillfället att få bort henne, det är så politik fungerar. Den som har en vision om politiken måste följa sin väg och då liera sig med andra som har samma inställning. Bodström och Sahlin tillhörde en falang, eller del av S, och när de förlorat både ett riksdagsval och andra val, som till Europaparlamentet, är det inte konstigt att andra krafter vill ta över.

Thomas Bodström betygsätter ett antal kända journalister. Jag kan tänka mig att han haft roligt när han gjorde det. Jag har hört reaktioner från andra håll att det är fult att betygsätta andra människor. Nja, det handlar ju inte om att personer är betygsätta som människor utan i sin roll som journalist. Journalister betygsätter ju själva ofta andra och politiker blir alltid betygsatta, så det är inga svaga personer han betygsätter precis. Förresten är det snarare en fördel för en journalist att inte få bra betyg av en politiker, det tyder på viss integritet.

Kraven på en politiker idag är gigantiska. Thomas Bodström har en stor poäng, när han varnar för att vi kräver alldeles för mycket av politiker. De måste vara helt perfekta. Ingen människa är perfekt – det ska inte politiker heller behöva vara.

Peter Johansson skriver i bloggen Röda Berget att boken verkar vara indragen:
Jag var på akademibokhandeln i Malmö för låta mig luras av en god PR-kampanj och köpa Bodströms senaste bok. Jag ser mig omkring i butiken och hittar vare sig bok eller Bodström. ”Kan den redan vara slut”, tänker jag. Icke!
Boken är indragen.
Bodström är missnöjd med omslaget – något med bilden av honom själv.

Inifrån – Makten, myglet, politiken
Författare: Thomas Bodström
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201105
Antal sidor: 302
Upplaga: 1, Vikt i gram: 688
ISBN10: 9113034960
ISBN13: 9789113034966

 

Relaterat: Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, samhälle, politik, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Politik, samhälle, Thomas Bodström

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1353
  • Sida 1354
  • Sida 1355
  • Sida 1356
  • Sida 1357
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in