Byt namn på Socialdemokraterna (Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP) till enbart Socialdemokratiska partiet.
Det föreslår Thomas Bodström i sin omdebatterade bok ”Inifrån – Makten, myglet, politiken”.
Jag håller med. En person som har ett arbete som kategoriseras som tjänsteman, som en lärare eller en sjuksköterska, borde välkomnas inom S och känna sig hemma där. Att fixera vid traditionella arbetaryrken är att gå i otakt med tiden.
Det har skrivits en hel del om hans bok – och en del som inte ens läst den har dömt ut den på förhand. Såg någon chefredaktör för en politisk ungdomstidning som i Facebook deklarerade att han tagit det redaktionella beslutet att redaktionen varken skulle hämta ut boken eller skriva om den. Då är det en tidning som tillhör samma politiska organisation som Thomas Bodström. Det är lite skrämmande, denna oginhet gentemot partikamrater.
Jag är ingen supporter till Thomas Bodström, absolut inte. Han försvarar i boken sin inställning om lagen om datalagring, till exempel. Vi har en helt annan syn på rätten till integritet och rätten att inte bli övervakad av stat. Jag har också upplevt att han hört till den grupp inom S som varit som en överklass inom partiet, de som fått fina positioner och som suttit instängda under valvakor i egen matsal.
Ändå tycker jag att jag haft stor behållning av att läsa boken. Thomas Bodström är inte någon stor stilist, trots att han säkert haft en del korrekturstöd från bokförlaget finns det en del grammatiska slarvfel, framför allt syftningsfel och också lite för mycket användande av ordet ”man”. Ni vet: man tycker si eller man tycker så.
Styrkan ligger i att boken är lättläst, texten flyter på, det känns som att sitta och samtala med Thomas Bodström. Jag upplever att han är ärlig och utan krusiduller berättar hur han ser på olika saker. Det är alltid värdefullt att möta en annan människa och få en insyn i hur han eller hon upplever saker.
Däremot håller jag inte med om allt. När han kallar bakgrunden till att Mona Sahlin avgick för en kupp, då är han ute och cyklar. Att de som inte var nöjda med Mona Sahlin som partiledare självklart tog tillfället att få bort henne, det är så politik fungerar. Den som har en vision om politiken måste följa sin väg och då liera sig med andra som har samma inställning. Bodström och Sahlin tillhörde en falang, eller del av S, och när de förlorat både ett riksdagsval och andra val, som till Europaparlamentet, är det inte konstigt att andra krafter vill ta över.
Thomas Bodström betygsätter ett antal kända journalister. Jag kan tänka mig att han haft roligt när han gjorde det. Jag har hört reaktioner från andra håll att det är fult att betygsätta andra människor. Nja, det handlar ju inte om att personer är betygsätta som människor utan i sin roll som journalist. Journalister betygsätter ju själva ofta andra och politiker blir alltid betygsatta, så det är inga svaga personer han betygsätter precis. Förresten är det snarare en fördel för en journalist att inte få bra betyg av en politiker, det tyder på viss integritet.
Kraven på en politiker idag är gigantiska. Thomas Bodström har en stor poäng, när han varnar för att vi kräver alldeles för mycket av politiker. De måste vara helt perfekta. Ingen människa är perfekt – det ska inte politiker heller behöva vara.
Peter Johansson skriver i bloggen Röda Berget att boken verkar vara indragen:
Jag var på akademibokhandeln i Malmö för låta mig luras av en god PR-kampanj och köpa Bodströms senaste bok. Jag ser mig omkring i butiken och hittar vare sig bok eller Bodström. ”Kan den redan vara slut”, tänker jag. Icke!
Boken är indragen.
Bodström är missnöjd med omslaget – något med bilden av honom själv.
Inifrån – Makten, myglet, politiken
Författare: Thomas Bodström
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201105
Antal sidor: 302
Upplaga: 1, Vikt i gram: 688
ISBN10: 9113034960
ISBN13: 9789113034966
Relaterat: Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, samhälle, politik, bokrecension